Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lön - jämlikhet - direkt diskriminering - individuella rättigheter - nationella domstolars skydd

(artikel 119 i EEG-fördraget)

2. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lön - jämlikhet - direkt diskriminering - individuella rättigheter - datum för ikraftträdande - tidsfrist som fastställs i fördraget - medlemsstaternas resolution - rådets direktiv - omöjlig att göra gällande - ändring av fördraget - närmare bestämmelser

(artiklarna 119 och 236 i EEG-fördraget)

3. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lön - jämlikhet - direkt diskriminering - individuella rättigheter - ersättningskrav - retroaktivitet - rättssäkerhet

(artikel 119 i EEG-fördraget)

4. Socialpolitik - kvinnliga och manliga arbetstagare - lön - jämlikhet - indirekt diskriminering - avskaffande - gemenskapens respektive medlemsstaternas behörighet

(artikel 119 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Principen i artikel 119 om lika lön för kvinnor och män för lika arbete utgör en av gemenskapens grundvalar. Den kan åberopas inför nationella domstolar. Dessa domstolar är skyldiga att skydda de rättigheter som tillkommer enskilda enligt denna bestämmelse, särskilt när diskriminering följer direkt av lagbestämmelser eller kollektivavtal, liksom när kvinnor och män erhåller olika lön för lika arbete som utförs i samma privata eller offentliga verksamhet eller tjänst.

2. a) Tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete skulle ha säkerställts fullt ut av de ursprungliga medlemsstaterna vid utgången av den första etappen av övergångstiden, dvs. från och med den 1 januari 1962. Medlemsstaternas resolution av den 30 december 1961 främjade och påskyndade möjligen det fullständiga genomförandet av artikel 119 men åstadkom inte någon giltig ändring av den tidsfrist som fastställts i fördraget. Förutom när det gäller vissa bestämmelser kan en ändring av fördraget enbart göras i enlighet med det förfarande som anges i artikel 236.

b) I avsaknad av övergångsbestämmelser är principen om

lika lön fullt giltig i de nya medlemsstaterna alltsedan anslutningsakten trädde i kraft, dvs. den 1 januari 1973. Rådets direktiv nr 75/117 kunde inte begränsa verkan av artikel 119 eller ändra den tidpunkt då den skulle börja gälla.

3. Nödvändiga rättssäkerhetshänsyn, som rör samtliga berörda offentliga och privata intressen, gör det i princip omöjligt att nu ifrågasätta lön som avser förfluten tid. Den direkta effekten av artikel 119 kan inte åberopas till stöd för sådana ersättningskrav som avser löneperioder före dagen för denna dom. Detta gäller inte när arbetstagare redan tidigare har inlett ett rättsligt förfarande eller framställt ett motsvarande anspråk.

4. Inte ens på de områden där artikel 119 saknar direkt effekt kan artikeln tolkas så att den nationella lagstiftaren förbehålls exklusiv behörighet att genomföra principen om lika lön eftersom, i den mån ett sådant genomförande krävs, det kan ske genom en samverkan mellan gemenskapsrättsliga och nationella bestämmelser.