Mål T‑458/17

Harry Shindler m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring – Institutionell rätt – Förenade kungarikets utträde ur EU – Avtal om fastställande av villkoren för utträde – Artikel 50 FEU – Rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar med Förenade kungariket om ingående av det avtalet – Medborgare i Förenade kungariket som är bosatta i en annan EU-medlemsstat – Förberedande rättsakt – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Villkoret direkt berörd ej uppfyllt – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 26 november 2018

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rättsakter som förändrar sökandens rättsliga ställning – Rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar med en medlemsstat om ingående av ett avtal om dess utträde ur unionen – Talan väckt av medborgare i den aktuella medlemsstaten – Inga bindande rättsverkningar gentemot sökandena – Avvisning

   (Artiklarna 50 FEU, artikel 218.3 och 218.11 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2. Medlemsstater – Utträde ur Europeiska unionen – En medlemsstats beslut att inleda förfarandet för utträde – Unilateral karaktär – Rådets kontroll av att den aktuella medlemsstatens konstitutionella bestämmelser iakttas – Omfattas inte

   (Artikel 50 FEUF)

3. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Möjlighet att avvärja det villkoret genom att åberopa att demokratiprincipen åsidosätts – Föreligger inte

   (Artiklarna 2 FEU och 263 fjärde stycket FEUF)

4. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Möjlighet att avvärja det villkoret genom att åberopa rätten till ett effektivt domstolsskydd – Föreligger inte

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

1.  När en talan om ogiltigförklaring väcks av sökande, som inte befinner sig i en privilegierad ställning, mot en rättsakt som är riktad till någon annan, förutsätts enligt kravet att den angripna rättsaktens bindande rättsverkningar ska kunna påverka sökandenas intressen – genom att klart förändra deras rättsliga ställning – och villkoret att en fysisk eller juridisk person måste vara direkt berörd av den rättsakt som är föremål för talan, enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, därför att det angripna beslutet har en direkt inverkan på sökandenas rättsliga ställning.

   En talan ska avvisas som väckts av medborgare i en medlemsstat mot ett beslut som rådet har fattat på grundval av artikel 50.2, tredje meningen FEU, jämförd med artikel 218.3 FEUF, om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med den medlemsstaten för ett avtal om fastställande av villkoren för den medlemsstatens utträde ur Europeiska unionen och Euratom. Ett sådant beslut påverkar nämligen inte sökandenas rättigheter. De har samma rättigheter före och efter det angripna beslutet. Beträffande rättigheterna för medborgarna i den aktuella medlemsstaten i EU-27 vid utträdet, utgör det angripna beslutet från dagen för utträdet endast en förberedande rättsakt till det slutliga avtalet, som endast eventuellt kommer att ingås och som måste bli föremål för ett senare beslut av rådet som ska besluta med kvalificerad majoritet efter Europaparlamentets godkännande. En eventuell ogiltigförklaring av det angripna beslutet inverkar därför inte på den rättsliga ställningen för medborgarna i den aktuella medlemsstaten, särskilt de som är bosatta i en annan medlemsstat i unionen och inte hade rösträtt i folkomröstningen om att den medlemsstaten ska stanna kvar i unionen och i de allmänna valen i den staten. En ogiltigförklaring medför inte att meddelandet om avsikt att utträda ska ogiltigförklaras eller att den tvåårsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 FEU ska avbrytas. Sökandenas rättigheter förblir oförändrade.

   Sökandenas rättsliga ställning, i synnerhet när det gäller deras unionsmedborgarskap, kan visserligen komma att påverkas av den aktuella medlemsstatens utträde ur EU, oavsett om ett avtal om utträde kan ingås eller inte. Att deras rättigheter eventuellt påverkas, vilket det för övrigt inte är möjligt att utvärdera för närvarande, vare sig avseende soliditet eller omfattning, beror inte på det angripna beslutet. Den omständigheten att rådet felaktigt underlät att tillämpa den möjlighet som föreskrivs i artikel 218.11 FEUF, att inhämta ett yttrande från domstolen om det tilltänkta avtalets förenlighet med fördragen, eller åsidosatte principen om lojalt samarbete, kan inte leda till att de sakprövningsförutsättningar inte tillämpas som uttryckligen anges i artikel 263 FEUF.

   (se punkterna 31, 33, 35, 45–47, 69 och 78)

2.  Det framgår av lydelsen i artikel 50 FEU att möjligheten för en medlemsstat att utträda ur unionen bygger på ett ensidigt beslut enligt dess konstitutionella bestämmelser. I artikel 50.1 FEU föreskrivs att en medlemsstats beslut att utträda ur EU fattas i enlighet med dess konstitutionella bestämmelser, men det innebär inte att beslutet att utträda medför att unionsinstitutionerna beslutar om ett godkännande genom vilket de kontrollerar att den berörda medlemsstaten iakttar dessa bestämmelser. Det finns nämligen ingen anledning för rådet eller någon annan av unionens institutioner att fatta ett sådant beslut om godkännande och det föreskrivs inte i artikel 50 FEU.

   Det kan därför inte med giltig verkan göras gällande att rådets beslut att inleda förhandlingar med en medlemsstat om ett avtal om fastställande av villkoren för dess utträde ur unionen och Euratom omfattar en underförstådd rättsakt om att rådet godtar meddelandet om avsikt att utträda eller att det beslutet innehöll ett konstaterande om den medlemsstatens utträde ur unionen vid utgången av den tvåårsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 FEU.

   (se punkterna 56, 58 och 60)

3.  Det kan inte med giltig verkan göras gällande att en talan ska prövas i sak, eftersom det angripna beslutet fattats med åsidosättande av demokratiprincipen. Ett sådant resonemang skulle nämligen vara detsamma som att dra slutsatsen att en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan prövas i sak på grund av att den angripna rättsakten eventuellt är rättsstridig. Den omständigheten att den berörda institutionens överträdelse är allvarlig, eller att överträdelsen medför en avsevärd kränkning av grundläggande rättigheter, gör det inte tillåtet att underlåta att tillämpa de tvingande rättegångshinder som föreskrivs i EUF‑fördraget.

   (se punkt 70)

4.  Se domen.

   (se punkt 76)