Mål C‑493/15

Agenzia delle Entrate

mot

Marco Identi

(begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione)

”Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Mervärdesskatt – Artikel 4.3 FEU – Sjätte direktivet – Statligt stöd – Skuldsaneringsförfarande för fysiska personer i personlig konkurs (esdebitazione) – Skulder avseende mervärdesskatt som inte kan drivas in”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 mars 2017

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att mervärdesskatt uppbärs i sin helhet – Insolvens – Nationellt skuldsaneringsförfarande för fysiska personer i personlig konkurs – Skulder avseende mervärdesskatt som inte kan drivas in – Tillåtet – Kvalificering som statligt stöd – Omfattas inte

(Artiklarna 4.3 FEUF, 107.1 FEUF, rådets direktiv 77/388, artiklarna 2 och 22)

Unionsrätten, i synnerhet artikel 4.3 FEU och artiklarna 2 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, samt reglerna på området för statligt stöd, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att skulder avseende mervärdesskatt fastställs inte kunna drivas in i enlighet med nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver ett förfarande för skuldsanering varigenom en domstol under vissa förutsättningar kan fastställa att en fysisk persons skulder, som ännu inte har betalats när insolvensförfarandet avseende nämnda person har avslutats, inte kan drivas in.

Härav framgår att det skuldsaneringsförfarande som är i fråga i det nationella målet, i likhet med det ackordsförfarande som prövades i domen av den 7 april 2013, Degano Trasporti (C‑546/14, EU:C:2016:206, punkt 28), är underkastat strikta tillämpningsvillkor för att säkerställa att betalning erhålls för bland annat fordringar avseende mervärdesskatt. Med beaktande av dessa villkor utgör inte nämnda förfarande ett allmänt och odifferentierat undantag från uppbörden av mervärdesskatt och strider således inte mot medlemsstaternas skyldighet att säkerställa en fullständig uppbörd av den mervärdesskatt som ska betalas inom deras territorium, eller mot skyldigheten att säkerställa en effektiv uppbörd av unionens egna medel (se dom av den 7 april 2016, Degano Trasporti, C‑546/14, EU:C:2016.206, punkt 28).

Beträffande villkoret avseende åtgärdens selektivitet, vilket ingår som en grundläggande beståndsdel i begreppet ”statligt stöd” enligt artikel 107.1 FEUF, följer det av domstolens fasta praxis att det vid denna bedömning ska fastställas huruvida den aktuella nationella åtgärden, inom ramen för en viss rättslig reglering, kan gynna ”vissa företag eller viss produktion” i förhållande till andra företag som, mot bakgrund av det mål som eftersträvas med regleringen, i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, och som således är föremål för särbehandling som i princip kan kvalificeras som diskriminerande (dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group SA m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 54 och där angiven rättspraxis). Det ska dessutom erinras om att den omständigheten att enbart skattskyldiga som uppfyller tillämpningsvillkoren för en åtgärd kan dra nytta av densamma, inte i sig betyder att den är selektiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 mars 2012, 3M Italia, C‑417/10, EU:T:2012:184, punkt 42, och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group SA m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 59).

(se punkterna 24, 26, 27, 30 och domslutet)