Mål C‑406/15

Petya Milkova

mot

Izpalnitelen direktor na Agentsiata za privatizatsia i sledprivatizatsionen kontrol

(begäran om förhandsavgörande

från Varhoven administrativen sad)

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – Artiklarna 5 och 27 – Direktiv 2000/78/EG – Artikel 7 – Förstärkt skydd vid uppsägning av kontraktsanställda personer med funktionshinder – Motsvarande skydd saknas för offentliga tjänstemän med funktionshinder – Allmän princip om likabehandling”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 9 mars 2017

Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Tolkning av nämnda direktiv mot bakgrund av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – Förstärkt skydd vid uppsägning av anställda med funktionsnedsättning – Avsaknad av sådant skydd för tjänstemän med funktionsnedsättning – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av den allmänna likabehandlingsprincipen – Kontroll av den nationella domstolen – Kriterier – Nämnda skydd utvidgas till att gälla även tjänstemän med funktionsnedsättning när nämnda princip har åsidosatts

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21; rådets direktiv 2000/78, artikel 7.2; rådets beslut 2010/48)

Artikel 7.2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, jämförd med Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilken godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009, och med den allmänna likabehandlingsprincip som stadfästs i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den tillåter att en medlemsstat tillämpar en sådan lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken kontraktsanställda personer med vissa typer av funktionshinder ges ett särskilt skydd i form av ett krav på förhandsgodkännande vid uppsägning, utan att offentliga tjänstemän med samma typer av funktionshinder ges ett sådant skydd, såvida det inte konstateras att detta innebär ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Den jämförelse av situationerna som ska göras vid denna prövning ska grundas på en analys med fokus på samtliga nationella bestämmelser som reglerar å ena sidan situationen för kontraktsanställda personer med ett visst funktionshinder och å andra sidan situationen för offentliga tjänstemän med samma funktionshinder, med beaktande av det i det nationella målet aktuella syftet att skydda personerna i fråga mot uppsägning.

För det fall artikel 7.2 i direktiv 2000/78, jämförd med Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och med den allmänna likabehandlingsprincipen, skulle utgöra hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat som den i det nationella målet, innebär skyldigheten att iaktta unionsrätten ett krav på att utvidga tillämpningsområdet för nationella bestämmelser som skyddar kontraktsanställda med en viss typ av funktionshinder, så att även offentliga tjänstemän med samma typ av funktionshinder kan komma i åtnjutande av det skydd som föreskrivs i dessa.

(se punkterna 64 och 70 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)