Mål C‑511/14

Pebros Servizi Srl

mot

Aston Martin Lagonda Ltd

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bologna)

”Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Civilrättsligt samarbete — Förordning (EG) nr 805/2004 — Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar — Artikel 3.1 b — Villkor för intygande — Tredskodom — Begreppet 'obestridd fordran’ — Huruvida en parts beteende under processen kan likställas med att fordran 'inte har bestritts’”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juni 2016

1. Begäran om förhandsavgörande – Anhängiggörande vid domstolen – Den hänskjutande domstolen ska ha att döma i ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär – Begrepp – Förfarande för intygande om att en dom är en europeisk exekutionstitel – Omfattas

   (Artikel 267 andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 805/2004)

2. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar – Frågor som inte har något samband med saken i det nationella målet – Föreligger inte – Upptagande till sakprövning

   (Artikel 267 FEUF)

3. EU-rätt – Tolkning – Bestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde – Självständig och enhetlig tolkning

4. Civilrättsligt samarbete – Införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Förordning nr 805/2004 – Obestridd fordran – Självständigt begrepp

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 805/2004, skälen 5 och 6, artikel 3.1 andra stycket b)

1.  De nationella domstolarna är endast behöriga att begära att domstolen ska meddela förhandsavgörande om de har att döma i ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär. Detta är nämligen fallet när det gäller ett förfarande som leder till intygande av att en dom är en europeisk exekutionstitel. Nämnda förfarande kräver i detta hänseende att de villkor som föreskrivs i förordning nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar prövas av domstol för att kunna bedöma huruvida de miniminormer som ska säkerställa gäldenärens rätt att gå i svaromål, har iakttagits. Förordning nr 805/2004 ålägger således det organ som genomför intygandet av att en dom är en europeisk exekutionstitel att utföra en hel rad av kontroller av de uppgifter som räknas upp i formuläret i bilaga I till nämnda förordning. Vad gäller lagenlighetskontrollen av det domstolsförfarande som har lett till meddelandet av en dom som blivit föremål för intygande, vilken den domstolen utför vid intygandestadiet, är den kontrollen inte av annan beskaffenhet än de kontroller av rättskipningskaraktär som det ankommer på nämnda domstol att vidta innan den meddelar avgöranden i andra förfaranden. I artikel 6 i nämnda förordning åläggs dessutom den domstolen att utöver kontrollen av att det tidigare domstolsförfarandet är lagenligt och att behörighetsreglerna har iakttagits, att bland annat utföra en kontroll av att den dom som meddelats är verkställbar och av fordrans art.

   Förfarandet för intygande om att en dom är en europeisk exekutionstitel framstår vidare ur praktisk synvinkel inte som ett förfarande som är skilt från det föregående domstolsförfarandet, utan som den sista delen av det förfarandet och som nödvändigt för att säkerställa att detta ges full verkan genom att borgenären får möjlighet att driva in sin fordran. Härav följer att intygandet av att en dom är en europeisk exekutionstitel utgör en rättskipningsåtgärd och den nationella domstolen är i samband med antagandet av en sådan åtgärd behörig att hänskjuta en tolkningsfråga till EU-domstolen.

   (se punkterna 24–26, 29, och 30)

2.  Se domen.

   (se punkt 32)

3.  Se domen.

   (se punkt 36)

4.  Vid tredskodom ska de villkor, enligt vilka en fordran ska anses vara ”obestridd” i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket b i förordning nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, fastställas självständigt i enlighet med enbart nämnda förordning.

   Begreppet ”obestridd fordran” definieras nämligen inte i förordning nr 805/2004 genom en hänvisning till medlemsstaternas lagstiftningar. Det framgår tvärtom av ordalydelsen i artikel 3 i nämnda förordning, mot bakgrund av skäl 5 i samma förordning, att det begreppet är ett självständigt unionsrättsligt begrepp. Hänvisningen till medlemsstaternas lagstiftning i artikel 3.1 andra stycket b och c i den förordningen avser inte de delar som begreppet utgörs av, utan avser de särskilda omständigheterna för dess tillämpning.

   Det framgår vidare av skäl 6 i nämnda förordning att uteblivet bestridande enligt artikel 3.1 b i samma förordning kan anta formen av utebliven inställelse vid en domstolsförhandling eller underlåtenhet att efterkomma domstolens uppmaning att underrätta om avsikten att skriftligen gå i svaromål. En fordran kan således anses som ”obestridd” i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket b i förordning nr 805/2004 om gäldenären inte på något sätt har agerat för att bestrida fordran genom att underlåta att efterkomma domstolens uppmaning att underrätta om avsikten att skriftligen gå i svaromål eller genom att inte inställa sig vid en domstolsförhandling. Den omständigheten att en tredskodom enligt en medlemsstats lagstiftning inte är likvärdig med en dom avseende en obestridd fordran är således utan betydelse. Den uttryckliga hänvisningen till processuella krav i medlemsstatens lagstiftning i denna bestämmelse avser inte rättsverkningarna av gäldenärens utevaro under förfarandet – eftersom dessa i enlighet med nämnda förordning är föremål för en självständig kvalificering – utan rör endast de processuella bestämmelser enligt vilka gäldenären effektivt kan bestrida fordran.

   (se punkterna 37, 40–42 och 45 samt domslutet)