Mål C‑494/14

Europeiska unionen

mot

Axa Belgium SA

(begäran om förhandsavgörande från tribunal de première instance francophone de Bruxelles)

”Begäran om förhandsavgörande — Tjänstemän — Tjänsteföreskrifter — Artiklarna 73, 78 och 85a — Trafikolycka — Nationell rätt som inför ett system med strikt ansvar — Europeiska unionens övertagande av rättigheter — Begreppet ’tredje man [som] kan göras ansvarig’ — Självständigt unionsrättsligt begrepp — Begrepp som avser var och en som enligt nationell rätt är skyldig att ersätta den skada som den skadelidande eller dennes rättsinnehavare har åsamkats — Förmåner som unionen inte slutligen ska bära kostnaderna för”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 15 oktober 2015

1. Tjänstemän — Unionens övertagande av en tjänstemans rättigheter i förhållande till en skadevållande tredje man kan göras ansvarig — Gränser — Tillämpning av nationella regler för att avgöra omfattningen av ersättningsskyldigheten

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 85a)

2. Europeiska unionens rättssystem — Tolkning — Principer — Självständig och enhetlig tolkning

3. Tjänstemän — Unionens övertagande av en tjänstemans rättigheter i förhållande till en skadevållande tredje man kan göras ansvarig — Begreppet ”tredjeman [som] kan göras ansvarig” — Självständigt begrepp i unionsrätten

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 1a och 85a.1)

4. Europeiska unionens rättssystem — Tolkning — Texter på flera språk — Enhetlig tolkning — Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna — Beaktande av den allmänna systematiken i och syftet med de ifrågavarande föreskrifterna

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 85a)

5. Tjänstemän — Unionens övertagande av en tjänstemans rättigheter i förhållande till en skadevållande tredje man kan göras ansvarig — Begreppet ”tredjeman [som] kan göras ansvarig” — Var och en som enligt nationell rätt är skyldig att ersätta den skada som den skadelidande eller dennes rättsinnehavare har åsamkats

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 85a.1)

6. Tjänstemän — Unionens övertagande av en tjänstemans rättigheter i förhållande till en skadevållande tredje man kan göras ansvarig — Ersättning för de förmåner som utbetalats till tjänstemannen i form av invaliditetspension — Förmåner som inte slutligen ska bäras av unionen

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 73, 78, 85a.1 och 85a.4)

1.  Se domen.

   (se punkt 18)

2.  Se domen.

   (se punkt 21)

3.  Begreppet ”tredje man [som] kan göras ansvarig” i artikel 85a.1 i tjänsterföreskrifterna ska tolkas självständigt och enhetligt inom unionens rättsordning.

   Tjänstemän har i enlighet med artikel 1a i tjänsteföreskrifterna vid tillämpning av dessa tjänsteföreskrifter rätt till likabehandling. Tjänsteföreskrifterna måste därför i allmänhet tolkas på ett självständigt och enhetligt sätt i hela unionen. Begreppet ”tredje man [som] kan göras ansvarig” avgör under dessa omständigheter omfattningen av den regressrätt som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna och ska därför tolkas på ett sätt som gör det möjligt att tillämpa begreppet på ett enhetligt sätt i hela unionen.

   (se punkterna 24, 25, 28 samt punkt 1 i domslutet)

4.  Se domen.

   (se punkterna 30–32)

5.  Begreppet ”tredje man [som] kan göras ansvarig” i artikel 85a.1 i tjänsterföreskrifterna avser var och en, inklusive försäkringsbolag, som enligt nationell rätt är skyldig att ersätta den skada som den skadelidande eller dennes rättsinnehavare har åsamkats.

   Syftet med unionens regressrätt i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna är att undvika att en tjänsteman erhåller ersättning två gånger för samma skada. Om den skada som tjänstemannen har lidit medför en skyldighet för unionen att utbetala förmåner enligt tjänsteföreskrifterna till honom eller henne, kan risken för sådan dubbel ersättning endast undvikas om unionen tar över tjänstemannens rättigheter i förhållande till tredje man som kan göras ansvarig för skadan från och med skadetillfället.

   Detta syfte kan endast uppnås fullt ut om den regressrätt som föreskrivs i den nämnda artikeln omfattar ersättningssystem för skadelidande vid olyckshändelser, oavsett om de enligt tillämplig nationell rätt anses som ansvarssystem som bygger på vållande eller som en annan form av ersättningsskyldighet. Detta gäller även om dessa system föreskriver att tredje man är skyldig att ersätta en skada oberoende av om han eller hon varit vållande.

   Mot bakgrund av syftet med den regressrätt som föreskrivs i artikel 85a i tjänsteföreskrifterna ska uttrycket ”tredje man [som] kan göras ansvarig” ges en vid tolkning och det kan inte begränsas till att gälla endast ansvar på grund av vållande.

   (se punkterna 33–36 samt punkt 2 i domslutet)

6.  Tjänsteföreskrifterna kan inte tolkas så, att inom ramen för en direkt talan enligt artikel 85a.4 i tjänsteföreskrifterna ska kostnaderna för de förmåner som unionen är skyldig att utge – dels med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna för täckande av risken för sjukdom och olycksfall, dels med stöd av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna för utbetalning av invaliditetspension – slutligen bäras av unionen.

   Det föreskrivs uttryckligen i artikel 85a.4 i tjänsteföreskrifterna att unionen inte är begränsad till att – genom att överta den skadelidandes rättigheter med stöd av artikel 85a.1 i tjänsteföreskrifterna – göra gällande den skada som en tjänsteman lidit; unionen kan även väcka direkt talan för att få ersättning för en skada som unionen själv åsamkats, bland annat till följd av de förmåner som unionen är skyldig att utbetala enligt nämnda tjänsteföreskrifter.

   Särdraget hos invaliditetspension kan förvisso hänföras till den specifika karaktär som kännetecknar förhållandet mellan unionen och dess tjänstemän enligt tjänsteföreskrifterna. Iakttagande av denna specifika karaktär kräver emellertid inte att de förmåner som utbetalats i form av invaliditetspension slutligen ska bäras av unionen.

   (se punkterna 42–44 samt punkt 3 i domslutet)