Mål C‑15/14 P

Europeiska kommissionen

mot

MOL Magyar Olaj- és Gázipari Nyrt.

”Överklagande — Statligt stöd — Avtal mellan Ungern och olje- och gasbolaget MOL om gruvdriftsavgifter för utvinning av kolväten — Senare ändring av det rättsliga regelverket genom vilken gruvdriftsavgifterna höjs — Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden — Höjning som inte gällde för MOL — Selektivitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 4 juni 2015

1. Stöd som ges av en medlemsstat — Begrepp — Åtgärdens selektiva karaktär — Kravet på selektivitet ska skiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger och en stödordning ska skiljas från eller ett individuellt stöd

   (Artikel 107.1 FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat — Begrepp — Åtgärdens selektiva karaktär — Nationella bestämmelser om sättet att fastställa gruvdriftsavgifter — Frivilliga bestämmelser om införande av tilläggsavgifter — de nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning — Tillåtet — Gränser

   (Artikel 107.1 FEUF)

3. Stöd som ges av en medlemsstat — Begrepp — Åtgärdens selektiva karaktär — Stödmottagare utses på grundval av objektiva kriterier — Otillräcklig omständighet för att dra slutsatsen att åtgärden är selektiv — Gränser

   (Artikel 107.1 FEUF)

4. Stöd som ges av en medlemsstat — Begrepp — På varandra följande statliga ingripanden som har så nära samband att det är omöjligt att särskilja dem — Bedömningskriterier

   (Artikel 107.1 FEUF)

1.  I fråga om statligt stöd ska kravet på selektivitet, som följer av artikel 107.1 FEUF, tydligt särskiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger. Kommissionen är – när den har upptäckt att en fördel i vid bemärkelse föreligger, som direkt eller indirekt skapats av en given åtgärd – skyldig att styrka att denna fördel särskilt kommer ett eller flera företag till godo. Det ankommer närmare bestämt på kommissionen att styrka att åtgärden medför särbehandlingar mellan de företag som med hänsyn till åtgärdens målsättning befinner sig i en jämförbar situation. Det krävs således att fördelen ges selektivt och att vissa företag kan försättas i en situation som är mer fördelaktig jämförd med andra företags situation.

   Kravet på selektivitet ser emellertid annorlunda ut beroende på om åtgärden i fråga är avsedd som en generell stödordning eller ett individuellt stöd. I sistnämnda fall innebär fastställandet av en ekonomisk fördel att det i princip är möjligt att presumera att åtgärden är selektiv. När det däremot är frågan om en generell stödordning krävs det, oaktat att stödordningen ger en fördel med allmän räckvidd, att den enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher.

   (se punkterna 59 och 60)

2.  Det finns en grundläggande skillnad mellan undersökningen av selektiviteten i allmänna ordningar om undantaganden eller avdrag, vilka per definition ger en förmån, och undersökningen av selektiviteten av frivilliga bestämmelser i nationell rätt med föreskrifter om införande av tilläggsavgifter. I en situation där de nationella myndigheterna inför sådana avgifter i syfte att vidmakthålla likabehandlingen av olika aktörer, är den omständigheten att de nationella myndigheterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, vilket fastställts i lag – och som inte är obegränsat – inte tillräcklig för att fastställa att motsvarande system är selektivt.

   Ett utrymme för skönsmässig bedömning syftar härvid till att göra en avvägning mellan en ytterligare avgift för de ekonomiska aktörerna och de krav som följer av principen om likabehandling. Det utrymmet för skönsmässig bedömning skiljer sig således till sin beskaffenhet från de fall där ett sådant utrymme har samband med beviljande av en fördel för en viss ekonomisk aktör.

   Det förhållandet att gruvdriftsavgiften för utvinning av kolväten, råolja och naturgas – som fastställs för varje år som ett avtal om förlängning av ett företags utvinningstillstånd gäller, vilket avtal ingåtts mellan det företaget och myndigheterna i en medlemsstat – har bestämts genom förhandlingar, är inte tillräckligt för att avtalet ska anses vara selektivt. Det skulle inte förhålla sig annorlunda annat än om de nationella myndigheterna hade utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett sätt som favoriserat det företaget genom att godta en låg nivå på avgifterna utan objektiva skäl i beaktande av syftet med höjningen av avgifterna vid förlängning av utvinningstillstånd och till nackdel för alla övriga aktörer som sökt att förlänga sina utvinningstillstånd.

   (se punkterna 64–66)

3.  Att ett visst stöd system är selektivt kan visserligen inte uteslutas enbart på den grunden att de som gynnas utsetts genom objektiva kriterier, men den omständigheten att ett företag är det enda som faktiskt slutit ett förlängningsavtal inom kolvätebranschen med myndigheterna innebär inte nödvändigtvis att avtalet varit selektivt, eftersom kriterierna för ingående av förlängningsavtal är objektiva och tillämpliga på samtliga aktörer som eventuellt skulle kunna vara intresserade och det förhållandet att inga andra avtal ingåtts kan förklaras av företagens egna beslut att inte ansöka om förlängning av utvinningstillstånden.

   (se punkterna 76 och 77)

4.  Eftersom statliga ingripanden tar sig olika former ifråga om statligt stöd och ska definieras utifrån vilka verkningar de har, kan det inte uteslutas att flera på varandra följande statliga ingripanden vid tillämpning av artikel 107.1 FEUF ska betraktas som ett enda ingripande. Så kan bland annat vara fallet när de på varandra följande ingripandena, mot bakgrund av bland annat deras tidsföljd och syfte samt företagets situation vid tidpunkten för ingripandena, uppvisar så nära samband att det är omöjligt att särskilja dem

   (se punkt 97)

Mål C‑15/14 P

Europeiska kommissionen

mot

MOL Magyar Olaj- és Gázipari Nyrt.

”Överklagande — Statligt stöd — Avtal mellan Ungern och olje- och gasbolaget MOL om gruvdriftsavgifter för utvinning av kolväten — Senare ändring av det rättsliga regelverket genom vilken gruvdriftsavgifterna höjs — Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden — Höjning som inte gällde för MOL — Selektivitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 4 juni 2015

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Kravet på selektivitet ska skiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger och en stödordning ska skiljas från eller ett individuellt stöd

   (Artikel 107.1 FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Nationella bestämmelser om sättet att fastställa gruvdriftsavgifter – Frivilliga bestämmelser om införande av tilläggsavgifter – de nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning – Tillåtet – Gränser

   (Artikel 107.1 FEUF)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Stödmottagare utses på grundval av objektiva kriterier – Otillräcklig omständighet för att dra slutsatsen att åtgärden är selektiv – Gränser

   (Artikel 107.1 FEUF)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – På varandra följande statliga ingripanden som har så nära samband att det är omöjligt att särskilja dem – Bedömningskriterier

   (Artikel 107.1 FEUF)

1.  I fråga om statligt stöd ska kravet på selektivitet, som följer av artikel 107.1 FEUF, tydligt särskiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger. Kommissionen är – när den har upptäckt att en fördel i vid bemärkelse föreligger, som direkt eller indirekt skapats av en given åtgärd – skyldig att styrka att denna fördel särskilt kommer ett eller flera företag till godo. Det ankommer närmare bestämt på kommissionen att styrka att åtgärden medför särbehandlingar mellan de företag som med hänsyn till åtgärdens målsättning befinner sig i en jämförbar situation. Det krävs således att fördelen ges selektivt och att vissa företag kan försättas i en situation som är mer fördelaktig jämförd med andra företags situation.

   Kravet på selektivitet ser emellertid annorlunda ut beroende på om åtgärden i fråga är avsedd som en generell stödordning eller ett individuellt stöd. I sistnämnda fall innebär fastställandet av en ekonomisk fördel att det i princip är möjligt att presumera att åtgärden är selektiv. När det däremot är frågan om en generell stödordning krävs det, oaktat att stödordningen ger en fördel med allmän räckvidd, att den enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher.

   (se punkterna 59 och 60)

2.  Det finns en grundläggande skillnad mellan undersökningen av selektiviteten i allmänna ordningar om undantaganden eller avdrag, vilka per definition ger en förmån, och undersökningen av selektiviteten av frivilliga bestämmelser i nationell rätt med föreskrifter om införande av tilläggsavgifter. I en situation där de nationella myndigheterna inför sådana avgifter i syfte att vidmakthålla likabehandlingen av olika aktörer, är den omständigheten att de nationella myndigheterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning, vilket fastställts i lag – och som inte är obegränsat – inte tillräcklig för att fastställa att motsvarande system är selektivt.

   Ett utrymme för skönsmässig bedömning syftar härvid till att göra en avvägning mellan en ytterligare avgift för de ekonomiska aktörerna och de krav som följer av principen om likabehandling. Det utrymmet för skönsmässig bedömning skiljer sig således till sin beskaffenhet från de fall där ett sådant utrymme har samband med beviljande av en fördel för en viss ekonomisk aktör.

   Det förhållandet att gruvdriftsavgiften för utvinning av kolväten, råolja och naturgas – som fastställs för varje år som ett avtal om förlängning av ett företags utvinningstillstånd gäller, vilket avtal ingåtts mellan det företaget och myndigheterna i en medlemsstat – har bestämts genom förhandlingar, är inte tillräckligt för att avtalet ska anses vara selektivt. Det skulle inte förhålla sig annorlunda annat än om de nationella myndigheterna hade utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett sätt som favoriserat det företaget genom att godta en låg nivå på avgifterna utan objektiva skäl i beaktande av syftet med höjningen av avgifterna vid förlängning av utvinningstillstånd och till nackdel för alla övriga aktörer som sökt att förlänga sina utvinningstillstånd.

   (se punkterna 64–66)

3.  Att ett visst stöd system är selektivt kan visserligen inte uteslutas enbart på den grunden att de som gynnas utsetts genom objektiva kriterier, men den omständigheten att ett företag är det enda som faktiskt slutit ett förlängningsavtal inom kolvätebranschen med myndigheterna innebär inte nödvändigtvis att avtalet varit selektivt, eftersom kriterierna för ingående av förlängningsavtal är objektiva och tillämpliga på samtliga aktörer som eventuellt skulle kunna vara intresserade och det förhållandet att inga andra avtal ingåtts kan förklaras av företagens egna beslut att inte ansöka om förlängning av utvinningstillstånden.

   (se punkterna 76 och 77)

4.  Eftersom statliga ingripanden tar sig olika former ifråga om statligt stöd och ska definieras utifrån vilka verkningar de har, kan det inte uteslutas att flera på varandra följande statliga ingripanden vid tillämpning av artikel 107.1 FEUF ska betraktas som ett enda ingripande. Så kan bland annat vara fallet när de på varandra följande ingripandena, mot bakgrund av bland annat deras tidsföljd och syfte samt företagets situation vid tidpunkten för ingripandena, uppvisar så nära samband att det är omöjligt att särskilja dem

   (se punkt 97)