Mål C‑65/13

Europaparlamentet

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring — Förordning (EU) nr 492/2011 — Kommissionens genomförandebeslut 2012/733/EU — Eures-nätverket — Europeiska kommissionens genomförandebefogenhet — Räckvidd — Artikel 291.2 FEUF”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 oktober 2014

Europeiska unionens institutioner – Utövande av befogenheter – Genomförandebefogenhet som tilldelats kommissionen så att kommissionen kan anta genomförandeakter – Gränser – Bedömning utifrån de allmänna målen med den aktuella lagstiftningsakten och utifrån behovet eller lämpligheten av bestämmelserna i den antagna genomförandeakten – Antagande av beslut 2012/733 – Överskridande av gränserna för den genomförandebefogenhet som kommissionen tilldelats – Föreligger inte

(Artikel 291.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 429/2011, artiklarna 11.1 andra stycket, 12, 13, 21, 29 och 38; kommissionens beslut 2012/733)

När en genomförandebefogenhet tilldelas kommissionen på grundval av artikel 291.2 FEUF är det kommissionens uppgift att precisera innehållet i lagstiftningsakten, för att säkerställa att denna genomförs under enhetliga förhållanden i samtliga medlemsstater. Så är fallet om bestämmelserna i den genomförandeakt som kommissionen antar dels är förenliga med de allmänna grundläggande målen som lagstiftningsakten eftersträvar, dels är nödvändiga och lämpliga för lagstiftningsaktens genomförande utan att komplettera eller ändra denna akt.

Dessa villkor är uppfyllda när det gäller genomförandebeslut 2012/733 om tillämpning av förordning nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen med avseende på förmedling av lediga platser och platsansökningar och nyinrättandet av Eures-nätverket, vilket grundas på den genomförandebefogenhet som kommissionen tilldelats i artikel 38 i förordning nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen. Beslut 2012/733 iakttar nämligen det allmänna grundläggande mål som eftersträvas genom kapitel II i förordning nr 492/2011 – det vill säga att göra det möjligt för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden i unionen, genom att på ett allmänt sätt säkerställa en klarare bild av arbetsmarknaden – eftersom beslutet, enligt vad som framgår av skäl 4 och artikel 2 i beslutet, i likhet med förordning nr 492/2011 syftar till att underlätta arbetstagares geografiska rörlighet i gränstrakter, och att genom en gemensam insats, det vill säga Eures-nätverket, verka för att främja öppenhet och utbyte av information om europeiska arbetsmarknader.

Eftersom artikel 38 i förordning nr 492/2011 ska tolkas mot bakgrund av artikel 291 FEUF är hänvisningen till nödvändiga åtgärder i artikel 38 kopplad till behovet av att säkerställa att förordningen genomförs under enhetliga förhållanden i samtliga medlemsstater, utan att påverka omfattningen av kommissionens genomförandebefogenhet enligt den ram som fastställs i kapitel II i förordningen. Med beaktande av att Eures-nätverket inte inrättades genom förordning nr 492/2011 tilldelar förordningen – och i synnerhet artikel 11.1 andra stycket – kommissionen befogenhet att utarbeta regler för att kommissionens och medlemsstaternas gemensamma insats för förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom unionen och därav följande anställning av arbetstagare ska fungera. Upprättandet av Eures styrelse och tilldelningen av en rådgivande roll till denna styrelse genom beslut 2012/733 varken kompletterar eller ändrar den ram som fastställts genom förordning nr 492/2011, eftersom dessa åtgärder endast syftar till att säkerställa effektiviteten av den gemensamma insats som föreskrivs i förordningen utan att överlappa den befogenhet som tillkommer den rådgivande och den tekniska kommittén, vilka inrättats genom artikel 21 respektive artikel 29 i förordningen. Det kan inte heller antas att kommissionen har överskridit sin genomförandebefogenhet endast på den grunden att den föreskrev att Eures-stadgan skulle antas i framtiden. Artikel 10 i det angripna beslutet varken kompletterar eller ändrar den ram som fastställts genom förordning nr 492/2011, eftersom den bestämmelsen och den åtgärd som däri tillkännages endast syftar till att underlätta utbyte av information inom Eures-nätverket, vilket regleras i artiklarna 12 och 13 i förordningen, och att främja dess effektivitet.

(se punkterna 40, 43, 46, 50, 52, 60, 87 och 92)

Mål C‑65/13

Europaparlamentet

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring — Förordning (EU) nr 492/2011 — Kommissionens genomförandebeslut 2012/733/EU — Eures-nätverket — Europeiska kommissionens genomförandebefogenhet — Räckvidd — Artikel 291.2 FEUF”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 oktober 2014

Europeiska unionens institutioner — Utövande av befogenheter — Genomförandebefogenhet som tilldelats kommissionen så att kommissionen kan anta genomförandeakter — Gränser — Bedömning utifrån de allmänna målen med den aktuella lagstiftningsakten och utifrån behovet eller lämpligheten av bestämmelserna i den antagna genomförandeakten — Antagande av beslut 2012/733 — Överskridande av gränserna för den genomförandebefogenhet som kommissionen tilldelats — Föreligger inte

(Artikel 291.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 429/2011, artiklarna 11.1 andra stycket, 12, 13, 21, 29 och 38; kommissionens beslut 2012/733)

När en genomförandebefogenhet tilldelas kommissionen på grundval av artikel 291.2 FEUF är det kommissionens uppgift att precisera innehållet i lagstiftningsakten, för att säkerställa att denna genomförs under enhetliga förhållanden i samtliga medlemsstater. Så är fallet om bestämmelserna i den genomförandeakt som kommissionen antar dels är förenliga med de allmänna grundläggande målen som lagstiftningsakten eftersträvar, dels är nödvändiga och lämpliga för lagstiftningsaktens genomförande utan att komplettera eller ändra denna akt.

Dessa villkor är uppfyllda när det gäller genomförandebeslut 2012/733 om tillämpning av förordning nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen med avseende på förmedling av lediga platser och platsansökningar och nyinrättandet av Eures-nätverket, vilket grundas på den genomförandebefogenhet som kommissionen tilldelats i artikel 38 i förordning nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen. Beslut 2012/733 iakttar nämligen det allmänna grundläggande mål som eftersträvas genom kapitel II i förordning nr 492/2011 – det vill säga att göra det möjligt för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden i unionen, genom att på ett allmänt sätt säkerställa en klarare bild av arbetsmarknaden – eftersom beslutet, enligt vad som framgår av skäl 4 och artikel 2 i beslutet, i likhet med förordning nr 492/2011 syftar till att underlätta arbetstagares geografiska rörlighet i gränstrakter, och att genom en gemensam insats, det vill säga Eures-nätverket, verka för att främja öppenhet och utbyte av information om europeiska arbetsmarknader.

Eftersom artikel 38 i förordning nr 492/2011 ska tolkas mot bakgrund av artikel 291 FEUF är hänvisningen till nödvändiga åtgärder i artikel 38 kopplad till behovet av att säkerställa att förordningen genomförs under enhetliga förhållanden i samtliga medlemsstater, utan att påverka omfattningen av kommissionens genomförandebefogenhet enligt den ram som fastställs i kapitel II i förordningen. Med beaktande av att Eures-nätverket inte inrättades genom förordning nr 492/2011 tilldelar förordningen – och i synnerhet artikel 11.1 andra stycket – kommissionen befogenhet att utarbeta regler för att kommissionens och medlemsstaternas gemensamma insats för förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom unionen och därav följande anställning av arbetstagare ska fungera. Upprättandet av Eures styrelse och tilldelningen av en rådgivande roll till denna styrelse genom beslut 2012/733 varken kompletterar eller ändrar den ram som fastställts genom förordning nr 492/2011, eftersom dessa åtgärder endast syftar till att säkerställa effektiviteten av den gemensamma insats som föreskrivs i förordningen utan att överlappa den befogenhet som tillkommer den rådgivande och den tekniska kommittén, vilka inrättats genom artikel 21 respektive artikel 29 i förordningen. Det kan inte heller antas att kommissionen har överskridit sin genomförandebefogenhet endast på den grunden att den föreskrev att Eures-stadgan skulle antas i framtiden. Artikel 10 i det angripna beslutet varken kompletterar eller ändrar den ram som fastställts genom förordning nr 492/2011, eftersom den bestämmelsen och den åtgärd som däri tillkännages endast syftar till att underlätta utbyte av information inom Eures-nätverket, vilket regleras i artiklarna 12 och 13 i förordningen, och att främja dess effektivitet.

(se punkterna 40, 43, 46, 50, 52, 60, 87 och 92)