Mål C‑86/12

Adzo Domenyo Alokpa m.fl.

mot

Ministre du Travail, de l’Emploi et de l’Immigration

(begäran om förhandsavgörande från Cour administrative (Luxemburg))

”Unionsmedborgarskap — Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Uppehållsrätt för en tredjelandsmedborgare som är släkting i rakt uppstigande led till unionsmedborgare som är barn i låg ålder — Unionsmedborgare som är födda i en annan medlemsstat än den där de är medborgare och som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet — Grundläggande rättigheter”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 oktober 2013

1. Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Minderåriga unionsmedborgare som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i den medlemsstat där de bor och som är medborgare i en annan medlemsstat – Bosättningsmedlemsstaten har nekat dessa unionsmedborgares förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt – Tillåtet – Skyldighet att uppfylla villkoret avseende tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring i bosättningsmedlemsstaten

   (Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 7.1)

2. Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Minderåriga unionsmedborgare som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i den medlemsstat där de bor och som är medborgare i en annan medlemsstat – Bosättningsmedlemsstaten har nekat dessa unionsmedborgares förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt – Tillåtet – Villkor – Avslagsbeslutet innebär inte att dessa unionsmedborgare berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger dem

   (Artikel 20 FEUF)

1.  Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat nekar en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt i medlemsstaten trots att tredjelandsmedborgaren är ensam underhållsskyldig för barn i låg ålder, vilka är unionsmedborgare och sedan födseln bor med tredjelandsmedborgaren i den aktuella medlemsstaten utan att vara medborgare i denna stat och utan att ha utövat sin rätt till fri rörlighet, såvida unionsmedborgarna inte uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Artikel 7.1 b i direktivet, där det stadgas att sådana unionsmedborgare måste ha tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring, ska visserligen tolkas så, att det är tillräckligt att unionsmedborgarna kan förfoga över sådana tillgångar, utan att det i denna bestämmelse uttrycks något krav på tillgångarnas ursprung. Tillgångarna kan således exempelvis komma från en tredjelandsmedborgare som är förälder till de aktuella unionsmedborgarna som är barn i låg ålder. Om dessa villkor i artikel 7.1 i direktiv 2004/38 inte är uppfyllda ska artikel 21 FEUF emellertid tolkas så, att den inte utgör hinder för att föräldern nekas uppehållsrätt i bosättningsmedlemsstaten.

   (se punkterna 27, 29–31 och 36 samt domslutet)

2.  När det gäller artikel 20 FEUF finns det mycket speciella situationer i vilka en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en medborgare i en medlemsstat, trots att sekundärrätten avseende tredjelandsmedborgares uppehållsrätt inte är tillämplig och den berörde unionsmedborgaren inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, i undantagsfall inte får nekas uppehållsrätt, eftersom det skulle innebära att det unionsmedborgarskap som innehas av den ovannämnda unionsmedborgaren förlorar sin ändamålsenliga verkan. Detta gäller om unionsmedborgaren som följd av ett sådant nekande skulle tvingas att lämna unionen som helhet och berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger En tredjelandsmedborgare som är ensam underhållsskyldig för sina barn i låg ålder, vilka är unionsmedborgare och vilka sedan födseln har bott tillsammans med denna förälder i en medlemsstat utan att vara medborgare i denna medlemsstat, kan ha en härledd rättighet att följa barnen till och uppehålla sig tillsammans med dem i den medlemsstat som de är medborgare i. Härav följer att beslutet från myndigheterna i dessa unionsmedborgares bosättningsmedlemsstat att inte bevilja deras förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt inte får ha den konsekvensen att unionsmedborgarna tvingas lämna unionen som helhet.

   (se punkterna 32, 34 och 35)

Mål C‑86/12

Adzo Domenyo Alokpa m.fl.

mot

Ministre du Travail, de l’Emploi et de l’Immigration

(begäran om förhandsavgörande från Cour administrative (Luxemburg))

”Unionsmedborgarskap — Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Uppehållsrätt för en tredjelandsmedborgare som är släkting i rakt uppstigande led till unionsmedborgare som är barn i låg ålder — Unionsmedborgare som är födda i en annan medlemsstat än den där de är medborgare och som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet — Grundläggande rättigheter”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 oktober 2013

1. Unionsmedborgarskap — Bestämmelser i fördraget — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium — Direktiv 2004/38 — Minderåriga unionsmedborgare som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i den medlemsstat där de bor och som är medborgare i en annan medlemsstat — Bosättningsmedlemsstaten har nekat dessa unionsmedborgares förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt — Tillåtet — Skyldighet att uppfylla villkoret avseende tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring i bosättningsmedlemsstaten

   (Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 7.1)

2. Unionsmedborgarskap — Bestämmelser i fördraget — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium — Minderåriga unionsmedborgare som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i den medlemsstat där de bor och som är medborgare i en annan medlemsstat — Bosättningsmedlemsstaten har nekat dessa unionsmedborgares förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt — Tillåtet — Villkor — Avslagsbeslutet innebär inte att dessa unionsmedborgare berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger dem

   (Artikel 20 FEUF)

1.  Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat nekar en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt i medlemsstaten trots att tredjelandsmedborgaren är ensam underhållsskyldig för barn i låg ålder, vilka är unionsmedborgare och sedan födseln bor med tredjelandsmedborgaren i den aktuella medlemsstaten utan att vara medborgare i denna stat och utan att ha utövat sin rätt till fri rörlighet, såvida unionsmedborgarna inte uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Artikel 7.1 b i direktivet, där det stadgas att sådana unionsmedborgare måste ha tillräckliga tillgångar och en heltäckande sjukförsäkring, ska visserligen tolkas så, att det är tillräckligt att unionsmedborgarna kan förfoga över sådana tillgångar, utan att det i denna bestämmelse uttrycks något krav på tillgångarnas ursprung. Tillgångarna kan således exempelvis komma från en tredjelandsmedborgare som är förälder till de aktuella unionsmedborgarna som är barn i låg ålder. Om dessa villkor i artikel 7.1 i direktiv 2004/38 inte är uppfyllda ska artikel 21 FEUF emellertid tolkas så, att den inte utgör hinder för att föräldern nekas uppehållsrätt i bosättningsmedlemsstaten.

   (se punkterna 27, 29–31 och 36 samt domslutet)

2.  När det gäller artikel 20 FEUF finns det mycket speciella situationer i vilka en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en medborgare i en medlemsstat, trots att sekundärrätten avseende tredjelandsmedborgares uppehållsrätt inte är tillämplig och den berörde unionsmedborgaren inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, i undantagsfall inte får nekas uppehållsrätt, eftersom det skulle innebära att det unionsmedborgarskap som innehas av den ovannämnda unionsmedborgaren förlorar sin ändamålsenliga verkan. Detta gäller om unionsmedborgaren som följd av ett sådant nekande skulle tvingas att lämna unionen som helhet och berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger En tredjelandsmedborgare som är ensam underhållsskyldig för sina barn i låg ålder, vilka är unionsmedborgare och vilka sedan födseln har bott tillsammans med denna förälder i en medlemsstat utan att vara medborgare i denna medlemsstat, kan ha en härledd rättighet att följa barnen till och uppehålla sig tillsammans med dem i den medlemsstat som de är medborgare i. Härav följer att beslutet från myndigheterna i dessa unionsmedborgares bosättningsmedlemsstat att inte bevilja deras förälder, som är tredjelandsmedborgare, uppehållsrätt inte får ha den konsekvensen att unionsmedborgarna tvingas lämna unionen som helhet.

   (se punkterna 32, 34 och 35)