Mål C-324/11

Gábor Tóth

mot

Nemzeti Adó- és Vámhivatal Észak-magyarországi Regionális Adó Főigazgatósága

(begäran om förhandsavgörande från Legfelsőbb Bíróság)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 9 — Begreppet beskattningsbar person — Avdragsrätt — Ej medgiven — Principen om skatteneutralitet — Fakturautställare som avförts från registret över enskilda näringsidkare — Fakturautställare som ej iakttagit skyldigheten att redovisa sina anställda till skattemyndigheten — Skyldighet för den beskattningsbara personen att försäkra sig om att fakturautställaren fullgjort sina åligganden gentemot skattemyndigheten”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2012

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Principen om skatteneutralitet – Avdrag för ingående mervärdesskatt – En beskattningsbar person nekas att dra av mervärdesskatt som har betalats till en företagare, med motiveringen att företagarens tillstånd att bedriva näringsverksamhet återkallats, trots att företagaren utfärdat en faktura som innehåller alla de uppgifter den ska innehålla – Otillåtet

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 9.1, 213.1 första stycket och 226)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – En beskattningsbar person nekas att dra av mervärdesskatt som har betalats till en företagare, med motiveringen att företagaren använt sig av oregistrerade arbetstagare – Otillåtet – Undantag – Bedrägeri som den beskattningsbara personen kände till – Bevisbördans omfattning

   (Rådets direktiv 2006/112)

1.  Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och principen om skatteneutralitet ska tolkas så, att de utgör hinder för att skattemyndigheten nekar en beskattningsbar person att dra av mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för tjänster som har tillhandahållits vederbörande, med motiveringen att fakturautställarens tillstånd att bedriva enskild näringsverksamhet återkallats innan fakturautställaren tillhandahållit de aktuella tjänsterna eller ställt ut den motsvarande fakturan. Detta gäller under förutsättning att denna faktura innehåller alla de uppgifter som anges i artikel 226 i direktivet, särskilt sådana som är nödvändiga för att identifiera den person som utfärdat fakturan och vilket slags tjänster som tillhandahållits.

   Begreppet beskattningsbar person i artikel 9.1 i direktivet ges således en vid definition med utgångspunkt i faktiska omständigheter. Däremot framgår det inte av artikel 9.1 att det för att vara en beskattningsbar person krävs något godkännande eller tillstånd från myndigheterna för utövande av ekonomisk verksamhet. Förvisso föreskrivs i artikel 213.1 första stycket i direktivet att varje beskattningsbar person ska uppge när hans ekonomiska verksamhet som beskattningsbar person inleds, förändras eller upphör. Trots att en sådan uppgift är av betydelse för mervärdesskattesystemets funktion kan detta dock inte utgöra ett ytterligare villkor för att vara en beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 9.1 i direktivet, med tanke på att denna artikel 213 återfinns i direktivets avdelning XI, kapitel 2, som har rubriken ”Registrering”.

   (se punkterna 30, 31 och 34 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det utgör hinder för att skattemyndigheten nekar en beskattningsbar person att dra av mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för tjänster som har tillhandahållits vederbörande, med motiveringen att utställaren av fakturan avseende dessa tjänster inte har deklarerat de arbetstagare som var anställda hos denne, utan att myndigheten, mot bakgrund av objektiva omständigheter, har styrkt att den beskattningsbara personen kände till eller borde ha känt till att den till stöd för avdragsrätt åberopade transaktionen ingick i ett skatteundandragande som fakturautställaren eller en annan näringsidkare i ett tidigare led i leveranskedjan gjort sig skyldig till.

   Den omständigheten att den beskattningsbara personen inte har undersökt huruvida det funnits ett rättsligt förhållande mellan de arbetstagare som arbetade på byggarbetsplatsen och fakturautställaren, och inte heller har undersökt huruvida den senare hade deklarerat dessa arbetstagare, kan inte anses utgöra en objektiv omständighet som visar att fakturamottagaren kände till, eller borde ha känt till, att denne deltog i ett undandragande av mervärdesskatt när denne inte haft kännedom om något som gett fog för misstanke om förekomst av oegentligheter eller skatteundandragande med anknytning till fakturautställaren. Om de materiella och formella villkoren i direktivet avseende avdragsrättens utövande är uppfyllda, kan således avdragsrätt inte nekas med hänvisning till nämnda omständighet.

   När skattemyndigheten framlägger konkreta uppgifter som tyder på att ett skatteundandragande förekommit utgör varken direktiv 2006/112 eller principen om skatteneutralitet hinder för att den nationella domstolen undersöker huruvida fakturautställaren själv utfört den aktuella transaktionen och därvidlag beaktar samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Avdragsrätt kan emellertid endast nekas om skattemyndigheten, mot bakgrund av objektiva omständigheter, styrkt att fakturamottagaren kände till eller borde ha känt till att den till stöd för avdragsrätt åberopade transaktionen ingick i ett skatteundandragande som fakturautställaren eller en annan näringsidkare i ett tidigare led i leveranskedjan gjort sig skyldig till.

   (se punkterna 39, 45 och 53 samt punkterna 2–4 i domslutet)

Mål C-324/11

Gábor Tóth

mot

Nemzeti Adó- és Vámhivatal Észak-magyarországi Regionális Adó Főigazgatósága

(begäran om förhandsavgörande från Legfelsőbb Bíróság)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artikel 9 — Begreppet beskattningsbar person — Avdragsrätt — Ej medgiven — Principen om skatteneutralitet — Fakturautställare som avförts från registret över enskilda näringsidkare — Fakturautställare som ej iakttagit skyldigheten att redovisa sina anställda till skattemyndigheten — Skyldighet för den beskattningsbara personen att försäkra sig om att fakturautställaren fullgjort sina åligganden gentemot skattemyndigheten”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2012

1. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Principen om skatteneutralitet — Avdrag för ingående mervärdesskatt — En beskattningsbar person nekas att dra av mervärdesskatt som har betalats till en företagare, med motiveringen att företagarens tillstånd att bedriva näringsverksamhet återkallats, trots att företagaren utfärdat en faktura som innehåller alla de uppgifter den ska innehålla — Otillåtet

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 9.1, 213.1 första stycket och 226)

2. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — En beskattningsbar person nekas att dra av mervärdesskatt som har betalats till en företagare, med motiveringen att företagaren använt sig av oregistrerade arbetstagare — Otillåtet — Undantag — Bedrägeri som den beskattningsbara personen kände till — Bevisbördans omfattning

   (Rådets direktiv 2006/112)

1.  Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt och principen om skatteneutralitet ska tolkas så, att de utgör hinder för att skattemyndigheten nekar en beskattningsbar person att dra av mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för tjänster som har tillhandahållits vederbörande, med motiveringen att fakturautställarens tillstånd att bedriva enskild näringsverksamhet återkallats innan fakturautställaren tillhandahållit de aktuella tjänsterna eller ställt ut den motsvarande fakturan. Detta gäller under förutsättning att denna faktura innehåller alla de uppgifter som anges i artikel 226 i direktivet, särskilt sådana som är nödvändiga för att identifiera den person som utfärdat fakturan och vilket slags tjänster som tillhandahållits.

   Begreppet beskattningsbar person i artikel 9.1 i direktivet ges således en vid definition med utgångspunkt i faktiska omständigheter. Däremot framgår det inte av artikel 9.1 att det för att vara en beskattningsbar person krävs något godkännande eller tillstånd från myndigheterna för utövande av ekonomisk verksamhet. Förvisso föreskrivs i artikel 213.1 första stycket i direktivet att varje beskattningsbar person ska uppge när hans ekonomiska verksamhet som beskattningsbar person inleds, förändras eller upphör. Trots att en sådan uppgift är av betydelse för mervärdesskattesystemets funktion kan detta dock inte utgöra ett ytterligare villkor för att vara en beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 9.1 i direktivet, med tanke på att denna artikel 213 återfinns i direktivets avdelning XI, kapitel 2, som har rubriken ”Registrering”.

   (se punkterna 30, 31 och 34 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det utgör hinder för att skattemyndigheten nekar en beskattningsbar person att dra av mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för tjänster som har tillhandahållits vederbörande, med motiveringen att utställaren av fakturan avseende dessa tjänster inte har deklarerat de arbetstagare som var anställda hos denne, utan att myndigheten, mot bakgrund av objektiva omständigheter, har styrkt att den beskattningsbara personen kände till eller borde ha känt till att den till stöd för avdragsrätt åberopade transaktionen ingick i ett skatteundandragande som fakturautställaren eller en annan näringsidkare i ett tidigare led i leveranskedjan gjort sig skyldig till.

   Den omständigheten att den beskattningsbara personen inte har undersökt huruvida det funnits ett rättsligt förhållande mellan de arbetstagare som arbetade på byggarbetsplatsen och fakturautställaren, och inte heller har undersökt huruvida den senare hade deklarerat dessa arbetstagare, kan inte anses utgöra en objektiv omständighet som visar att fakturamottagaren kände till, eller borde ha känt till, att denne deltog i ett undandragande av mervärdesskatt när denne inte haft kännedom om något som gett fog för misstanke om förekomst av oegentligheter eller skatteundandragande med anknytning till fakturautställaren. Om de materiella och formella villkoren i direktivet avseende avdragsrättens utövande är uppfyllda, kan således avdragsrätt inte nekas med hänvisning till nämnda omständighet.

   När skattemyndigheten framlägger konkreta uppgifter som tyder på att ett skatteundandragande förekommit utgör varken direktiv 2006/112 eller principen om skatteneutralitet hinder för att den nationella domstolen undersöker huruvida fakturautställaren själv utfört den aktuella transaktionen och därvidlag beaktar samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Avdragsrätt kan emellertid endast nekas om skattemyndigheten, mot bakgrund av objektiva omständigheter, styrkt att fakturamottagaren kände till eller borde ha känt till att den till stöd för avdragsrätt åberopade transaktionen ingick i ett skatteundandragande som fakturautställaren eller en annan näringsidkare i ett tidigare led i leveranskedjan gjort sig skyldig till.

   (se punkterna 39, 45 och 53 samt punkterna 2–4 i domslutet)