Mål C-79/11

Maurizio Giovanardi m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från undersökningsdomaren vid Tribunale di Firenze)

”Polissamarbete och straffrättsligt samarbete — Rambeslut 2001/220/RIF — Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden — Direktiv 2004/80/EG — Ersättning till brottsoffer — Ansvar för en juridisk person — Ersättning inom ramen för straffrättsliga förfaranden”

Sammanfattning av domen

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Prövning av nationell rätts förenlighet med unionsrätten – Omfattas inte – Tillhandahållande av alla uppgifter om unionsrättens tolkning som den hänskjutande domstolen kan behöva för sitt avgörande – Omfattas

   (Artikel 267 FEUF)

2. Straffrättsligt samarbete – Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden – Rambeslut 2001/220 – Mål

   (Rådets rambeslut 2001/220, skäl 4 och artikel 1 c)

3. Straffrättsligt samarbete – Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden – Rambeslut 2001/220 – Rätt till ersättning inom ramen för straffrättsliga förfaranden – Nationellt system som inte ger möjlighet att begära ersättning från den juridiska person som har begått en administrativ överträdelse – Tillåtet

   (Rådets rambeslut 2001/220, artiklarna 1 a och 9.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 36)

2.  Även om brottsoffer ska ges en hög skyddsnivå, syftar rambeslut 2001/220 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden endast till att – inom ramen för det straffrättsliga förfarandet såsom det definieras i artikel 1 c i beslutet – fastställa miniminormer för skydd av brottsoffer.

   (se punkt 44)

3.  Det framgår av själva lydelsen av artikel 1 a i rambeslut 2001/220 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden att detta beslut i princip garanterar brottsoffret en rätt till ersättning inom ramen för det straffrättsliga förfarandet för ”handlingar eller underlåtelser som strider mot den straffrättsliga lagstiftningen i en medlemsstat” och som ”direkt” förorsakat skadorna. De personer som lidit skada genom en administrativ överträdelse till följd av brott som begåtts av en juridisk person kan dock inte vad gäller tillämpningen av artikel 9.1 i rambeslutet betraktas som brottsoffer med rätt att få ett skadeståndskrav mot denna juridiska person prövat inom ramen för det straffrättsliga förfarandet.

   (se punkterna 46, 48 och 49 samt domslutet)

Mål C-79/11

Maurizio Giovanardi m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från undersökningsdomaren vid Tribunale di Firenze)

”Polissamarbete och straffrättsligt samarbete — Rambeslut 2001/220/RIF — Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden — Direktiv 2004/80/EG — Ersättning till brottsoffer — Ansvar för en juridisk person — Ersättning inom ramen för straffrättsliga förfaranden”

Sammanfattning av domen

1. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Prövning av nationell rätts förenlighet med unionsrätten — Omfattas inte — Tillhandahållande av alla uppgifter om unionsrättens tolkning som den hänskjutande domstolen kan behöva för sitt avgörande — Omfattas

   (Artikel 267 FEUF)

2. Straffrättsligt samarbete — Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden — Rambeslut 2001/220 — Mål

   (Rådets rambeslut 2001/220, skäl 4 och artikel 1 c)

3. Straffrättsligt samarbete — Brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden — Rambeslut 2001/220 — Rätt till ersättning inom ramen för straffrättsliga förfaranden — Nationellt system som inte ger möjlighet att begära ersättning från den juridiska person som har begått en administrativ överträdelse — Tillåtet

   (Rådets rambeslut 2001/220, artiklarna 1 a och 9.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 36)

2.  Även om brottsoffer ska ges en hög skyddsnivå, syftar rambeslut 2001/220 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden endast till att – inom ramen för det straffrättsliga förfarandet såsom det definieras i artikel 1 c i beslutet – fastställa miniminormer för skydd av brottsoffer.

   (se punkt 44)

3.  Det framgår av själva lydelsen av artikel 1 a i rambeslut 2001/220 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden att detta beslut i princip garanterar brottsoffret en rätt till ersättning inom ramen för det straffrättsliga förfarandet för ”handlingar eller underlåtelser som strider mot den straffrättsliga lagstiftningen i en medlemsstat” och som ”direkt” förorsakat skadorna. De personer som lidit skada genom en administrativ överträdelse till följd av brott som begåtts av en juridisk person kan dock inte vad gäller tillämpningen av artikel 9.1 i rambeslutet betraktas som brottsoffer med rätt att få ett skadeståndskrav mot denna juridiska person prövat inom ramen för det straffrättsliga förfarandet.

   (se punkterna 46, 48 och 49 samt domslutet)