Mål C-103/08

Arthur Gottwald

mot

Bezirkshauptmannschaft Bregenz

(begäran om förhandsavgörande från Unabhängiger Verwaltungssenat des Landes Vorarlberg)

”Fri rörlighet för personer — Unionsmedborgarskap — Artikel 12 EG — Kostnadsfritt tillhandahållande av vägavgiftsbevis med ett års giltighet till personer med funktionsnedsättning — Bestämmelser enligt vilka sådant bevis endast beviljas personer med funktionsnedsättning som är bosatta eller stadigvarande vistas i den aktuella medlemsstaten”

Förslag till avgörande av generaladvokat J. Mazák föredraget den 30 april 2009   I ‐ 9119

Domstolens dom (första avdelningen) av den 1 oktober 2009   I ‐ 9134

Sammanfattning av domen

Gemenskapsrätt – Principer – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet – Förbud

(Artikel 12 EG)

Artikel 12 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken kostnadsfritt utfärdande av ett vägavgiftsbevis med ett års giltighet är förbehållet personer med funktionsnedsättning vilka är bosatta eller stadigvarande vistas i den berörda medlemsstaten, varvid även de som regelbundet beger sig till denna stat av yrkesmässiga eller privata skäl inkluderas.

Såväl främjandet av rörligheten och integrationen när det gäller personer med funktionsnedsättning som viljan att säkerställa en viss anknytning mellan samhället i den berörda medlemsstaten och den som erhåller den aktuella förmånen kan nämligen utgöra objektiva skäl av allmänintresse som kan rättfärdiga att villkoren för beviljandet av en sådan förmån inverkar på den fria rörligheten för unionens medborgare.

Beträffande nämnda åtgärd, vilken är avsedd att underlätta för personer med funktionsnedsättning att regelbundet förflytta sig inom landet med målsättningen att dessa ska integreras i det inhemska samhället, framstår alltså kriterierna avseende bostadsort eller den ort där vederbörande stadigvarande vistas som kriterier ägnade att bevisa ett samband mellan dessa personer och samhället i den berörda medlemsstaten, vilket samband bland annat kan skilja dem från andra kategorier av användare som endast vid enstaka tillfällen eller tillfälligt nyttjar vägnätet i denna medlemsstat. När det gäller att kraven på bosättning eller stadigvarande vistelse ska vara proportionerliga i förhållande till de ändamål som eftersträvas med den nationella lagstiftningen, tolkas dessa krav dessutom extensivt så att andra anknytningsfaktorer gör det möjligt att konstatera ett tillräckligt samband med det inhemska samhället när det gäller beviljandet av det kostnadsfria vägavgiftsbeviset. Under dessa omständigheter kan inte en sådan nationell lagstiftning anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål som eftersträvas med lagstiftningen.

(se punkterna 32, 36, 38, 40 och 41 samt domslutet)