Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Socialpolitik – Skydd för arbetstagares säkerhet och hälsa – Direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden

(Rådets direktiv 93/104, artiklarna 3, 5 och 17.1)

Sammanfattning

En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 17.1, 3 och 5 i direktiv 93/104 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, i dess lydelse enligt direktiv 2000/34, om den tillämpar den möjlighet till avvikelse som föreskrivs i artikel 17.1 i direktivet på arbetstagare vilkas arbetstid delvis inte mäts eller bestäms i förväg eller delvis kan bestämmas av arbetstagarna själva, och om den underlåter att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra arbetstagarnas rätt till dygns- och veckovila.

Den ändamålsenliga verkan av de rättigheter som arbetstagare ges genom direktiv 93/104 innebär med nödvändighet en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att rätten till faktiska viloperioder iakttas. En medlemsstat som, i de nationella bestämmelserna om införlivande av nämnda direktiv, föreskriver att arbetstagarna kan utnyttja en sådan rätt till vila och som, i riktlinjer riktade till arbetsgivarna och arbetstagarna rörande genomförandet av denna rätt, anger att arbetsgivaren dock inte är skyldig att se till att arbetstagarna faktiskt åtnjuter en sådan rätt, säkerställer varken att minimikraven i artiklarna 3 och 5 i direktivet iakttas eller att direktivets grundläggande syfte uppnås. Genom att riktlinjerna låter antyda att även om arbetsgivarna inte kan förhindra att arbetstagarna tar ut viloperioder av en viss minsta längd så är de inte skyldiga att se till att arbetstagarna faktiskt kan utöva denna rätt, kan riktlinjerna klart urholka rättigheterna i artiklarna 3 och 5 i direktivet och är inte förenliga med syftet med direktivet. Enligt direktivet är nämligen minimiperioderna för vila oundgängliga för skyddet av arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

(se punkterna 40, 42, 44, 47 och domslutet)