Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Inte längre något intresse på grund av en händelse som inträffat efter det att talan väckts – Anledning saknas att döma i saken

2. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Beslut av kommissionen att bevilja ett icke-ingripandebesked genom att tillämpa konkurrensregler – Begäran om delvis ogiltigförklaring av en bestämmelse i avtalet som är föremål för beskedet – Avskaffande av den ifrågavarande bestämmelsen under förfarandets gång – Avsaknad av ett faktiskt intresse att föra talan vidare – Intresse som rör en framtida och oviss situation – Saknas

(Artiklarna 81.1 EG, 230 EG och 233 EG)

Sammanfattning

1. En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en fysisk eller juridisk person kan endast upptas till prövning om sökanden har ett berättigat intresse av att få rättsakten i fråga ogiltigförklarad. Ett sådant intresse föreligger endast om ogiltigförklaringen av rättsakten i sig kan få rättsliga följder, eller, annorlunda uttryckt, få till följd att talan resulterar i en fördel för sökanden.

I detta hänseende skall sakprövningsförutsättningarna bedömas, med reservation för den skilda frågan huruvida ett berättigat intresse av att få saken prövad inte längre föreligger, vid tiden för talans väckande. I den goda rättskipningens intresse skall den tidpunkt vid vilken sakprövningsförutsättningarna bedöms likväl inte hindra förstainstansrätten från att fastslå att anledning saknas att döma i saken om sökanden, som ursprungligen hade berättigat intresse av att få saken prövad, inte längre har något intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras på grund av en händelse som inträffade efter det att talan hade väckts. För att en sökande skall kunna fortsätta att driva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut, måste han nämligen bibehålla ett eget intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras.

(se punkterna 34–38)

2. Sökanden i ett förfarande om ogiltigförklaring av ett icke-ingripandebesked från kommissionen till en utomstående, med tillämpning av artikel 2 i förordning nr 17, har inte längre något faktiskt berättigat intresse av att få saken prövad om vederbörandes talan endast avser ovannämnda besked, i det att den rör en bestämmelse i ett avtal mellan företag och denna bestämmelse under mellantiden har avskaffats av avtalsparterna.

Å ena sidan skulle en eventuell dom från förstainstansrätten, varigenom den yrkade ogiltigförklaringen slås fast, inte kunna medföra de följder som föreskrivs i artikel 233 EG, eftersom kommissionen inte skulle kunna fatta ett nytt, annorlunda, beslut avseende en bestämmelse som har avskaffats.

Å andra sidan är möjligheten, att en klausul som liknar den avskaffade i framtiden återinförs i avtalet, inte tillräcklig för att sökanden skall kunna åberopa ett inte bara hypotetiskt, utan ett faktiskt intresse, av den yrkade ogiltigförklaringen.

Den begärda ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet är slutligen inte en nödvändig förutsättning för att sökanden skall kunna väcka en eventuell skadeståndstalan vid de nationella domstolarna. Ett icke-ingripandebesked är inte bindande för de nationella domstolarna även om det utgör en faktisk omständighet som de skall beakta vid sin prövning. Ett icke-ingripandebesked ger endast uttryck för kommissionens uppfattning att, utifrån de fakta som kommit till dess kännedom, det inte finns skäl för att ingripa. Det ger inte uttryck för en slutgiltig bedömning, och särskilt inte för något ställningstagande som omfattas av kommissionens exklusiva behörighet. Eftersom artikel 81.1 EG är direkt tillämplig kan enskilda göra denna bestämmelse, och därav följande rättigheter, gällande vid de nationella domstolarna. Eftersom de nationella domstolarna också kan komma att förfoga över andra uppgifter om omständigheterna i det särskilda fallet, är de naturligtvis skyldiga att skaffa sig en egen uppfattning om tillämpligheten av artikel 81.1 EG på vissa avtal i förhållande till de omständigheter som kommit till deras kännedom. Under alla omständigheter kan de nationella domstolarna, genom en begäran om förhandsavgörande, fråga domstolen huruvida ett icke-ingripandebesked är giltigt, så att sökanden inte på något sätt fråntas möjligheten att göra sina rättigheter gällande vid den nationella domstolen vid en eventuell tvist.

(se punkterna 40, 42, 43 och 47–51)