Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada som kan vara nära förestående - Begrepp - Bevisbörda

(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

2. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Uppskov med verkställigheten av ett beslut om indragning av finansiellt stöd från strukturfonder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada - Begrepp

(Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

Sammanfattning

1. Frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på den senare att bevisa att han inte kan avvakta utgången av talan i huvudsaken utan att lida sådan skada. För att kunna bedöma om skadan som sökanden befarar är av allvarlig och irreparabel art och följaktligen motiverar att ett beslut inte får tillämpas på grund av särskilda omständigheter, måste förstainstansrätten ha tillgång till konkreta uppgifter som gör det möjligt att bedöma de exakta konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljades.

Det behöver emellertid inte vara fastställt med absolut säkerhet att den påstådda skadan är nära förestående. Det är tillräckligt att den ifrågavarande skadan, särskilt då den beror på förekomsten av ett antal faktorer, är förutsägbar med en tillräcklig grad av sannolikhet.

( se punkterna 32 och 33 )

2. När det gäller en ideell skada som åberopas i ett interimistiskt förfarande kan inte sökanden, i syfte att bevisa förekomsten av en allvarlig och irreparabel skada, åberopa att enbart ett uppskov med verkställigheten av ett beslut om indragning av finansiellt stöd från strukturfonder skulle göra det möjligt att undvika att dess anseende skadades eller att den fråntogs möjligheten att i framtiden förvalta projekt som finansieras av det allmänna. En ogiltigförklaring inom ramen för talan i huvudsaken skulle nämligen göra det möjligt att på ett lämpligt sätt avhjälpa en sådan skada. Härav följer att villkoret att krav på skyndsamhet skall föreligga inte är uppfyllt, eftersom syftet med det interimistiska förfarandet inte är att säkerställa gottgörelse av en skada utan att garantera att avgörandet i sak får full verkan.

( se punkterna 36 och 37 )