Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Lön - Begrepp - Månatligt lönetillägg som överenskommits i ett enskilt anställningsavtal - Omfattas - Tillämpning på varje enskild del av lönen - Arbetstagare som utför lika eller likvärdigt arbete - Bedömningskriterier - Klassificering i samma tjänstekategori enligt ett kollektivavtal - Bevisbördan för att diskriminering inte föreligger - Skäl för en skillnad i lön - Bedömningskriterier

(EG-fördraget, artikel 119 (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG); rådets direktiv 75/117, artikel 1)

Sammanfattning

$$Principen om lika lön för kvinnor och män som uppställts i artikel 119 i EG-fördraget (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG) och som förtydligats genom rådets direktiv 75/117 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män skall tolkas på följande sätt:

- Ett månatligt lönetillägg, som de berörda arbetstagarna har rätt till enligt sina individuella anställningsavtal och som de får av arbetsgivaren på grund av anställningen, utgör lön som faller inom tillämpningsområdet för nämnda artikel 119 och direktiv 75/117, och efterlevnaden av principen om lika lön skall säkerställas inte enbart genom en helhetsbedömning av de förmåner som de berörda arbetstagarna erhåller, utan genom att varje enskild del av lönen beaktas.

- Den omständigheten att den kvinnliga arbetstagaren, som påstår sig vara diskriminerad på grund av kön, och den jämförda manliga arbetstagaren har placerats i samma tjänstekategori enligt ett kollektivavtal som reglerar deras anställningar är i sig inte en tillräcklig grund för att de båda berörda arbetstagarna skall anses utföra lika arbete eller arbete som tillerkänns lika värde i den mening som avses i artikel 119 i fördraget och artikel 1 i direktiv 75/117, utan denna omständighet utgör endast en indikation bland andra på att detta kriterium är uppfyllt.

- I allmänhet ankommer det på den arbetstagare som anser sig vara diskriminerad att visa att han eller hon erhåller en lägre lön än den som arbetsgivaren betalar en kollega av motsatt kön och att arbetstagaren verkligen utför lika eller likvärdigt arbete som är jämförbart med det arbete som den jämförda kollegan utför. Arbetsgivaren kan härvid både bestrida att villkoren för tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män är uppfyllda i det förevarande fallet och åberopa sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön för att motivera en konstaterad skillnad i lön.

- Olika lön kan motiveras på grundval av omständigheter som inte har beaktats i det kollektivavtal som är tillämpligt på de berörda arbetstagarna under förutsättning att de utgör sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön och är förenliga med proportionalitetsprincipen.

- En vid anställningstillfället fastställd skillnad i lön, såvitt avser arbete som ersätts med tidlön, mellan arbetstagare av olika kön för lika eller likvärdigt arbete kan inte motiveras med hänsyn till omständigheter som inte blir kända förrän efter det att de berörda arbetstagarna har påbörjat sin anställning och som endast kan bedömas under anställningens gång, såsom de berörda arbetstagarnas olika individuella prestationsförmåga eller kvaliteten på den ena arbetstagarens arbetsresultat jämfört med hans eller hennes kollega.

( se punkterna 34, 35, 44, 45, 58, 60-62, 68, 76, 79 och 80 samt domslutet )