Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Talan om rätt till anslutning till ett yrkesbaserat pensionssystem - Talan måste väckas inom sex månader från den dag den omtvistade anställningen upphörde, vid äventyr av preklusion - Tillåtet - Iakttagande av den gemenskapsrättsliga effektivitetsprincipen - Endast anställningstid som ligger högst två år före tidpunkten för talans väckande kan beaktas - Otillåtet - Åsidosättande av effektivitetsprincipen

(EG-fördraget, artikel 119 (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG))

2 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Talan vid nationell domstol - Principen att tillämpliga processuella regler måste vara likvärdiga dem som är tillämpliga på liknande talan som grundas på nationell rätt - Likhet med en talan som grundas på nationell rätt - Likvärdiga processuella regler - Kriterier

(EG-fördraget, artikel 119 (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG); rådets direktiv 75/117)

3 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Lika lön - Talan om rätt till anslutning till ett yrkesbaserat pensionssystem vad avser en serie tidsbegränsade avtal - Preklusionsfrist - Tillämpning på vart och ett av avtalen - Otillåtet - Åsidosättande av effektivitetsprincipen

(EG-fördraget, artikel 119 (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG))

Sammanfattning

1 Gemenskapsrätten utgör inget hinder för en nationell processuell regel enligt vilken en talan om rätt till anslutning till ett yrkesbaserat pensionssystem (vilket ger rätt till pensionsförmåner), avseende könsdiskriminering som strider mot artikel 119 i fördraget (artiklarna 117-120 i fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG), måste väckas inom sex månader från den dag anställningen upphör, vid äventyr av preklusion, dock under förutsättning att denna tidsfrist inte är mindre förmånlig när talan grundas på gemenskapsrätten än när talan grundas på nationell rätt. Fastställandet av en sådan tidsfrist uppfyller nämligen, i den del den utgör en tillämpning av den grundläggande principen om rättssäkerhet, de krav som följer av gemenskapsrättens effektivitetsprincip, enligt vilken de processuella regler som gäller för talan som syftar till att tillvarata rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrättens direkta effekt inte får vara utformade på så sätt att de gör det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt för enskilda att utöva sina rättigheter enligt gemenskapsrätten.

Effektivitetsprincipen utgör däremot hinder för en nationell processuell regel enligt vilken en sökandes pensionsgrundande anställningstid beräknas uteslutande på grundval av anställningstid som infaller efter ett visst datum, som inte kan vara tidigare än två år före dagen för talans väckande. Även om en sådan processuell regel inte helt berövar de berörda rätt att ansluta sig, förhindrar den ändå att hela den tid som de berörda har arbetat fram till en tidpunkt två år innan de väckte talan beaktas vid beräkningen av de förmåner som kan utgå även efter talans väckande. (se punkterna 31, 33-35, 37, 43-45 och punkterna 1 och 2 i domslutet)

2 Vid bedömningen av huruvida en nationell lagstiftning är förenlig med likvärdighetsprincipen, enligt vilken de processuella regler som gäller för talan som syftar till att tillvarata rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrättens direkta effekt inte får vara mindre förmånliga än dem som gäller för liknande talan som grundas på nationell rätt, kan en talan som grundas på att bestämmelserna i en lag som Equal Pay Act 1970, som gäller i Förenade kungariket, har åsidosatts inte anses utgöra en sådan på nationell rätt grundad talan som liknar en talan grundad på ett åsidosättande av artikel 119 i fördraget (artiklarna 117-120 i fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG). Redan av förhållandet att en sådan lag syftar till att införliva den gemenskapsrättsliga principen om förbud mot könsdiskriminering i lönehänseende, såsom den följer av artikel 119 i fördraget och av direktiv 75/117, med nationell rätt, följer att det inte är lämpligt att lägga en sådan lagstiftning till grund för en jämförelse mellan processuella regler som rör två olika typer av anspråk, av vilka det ena grundas på gemenskapsrätten och det andra på nationell rätt.

Vid bedömningen av huruvida en talan som har väckts med stöd av nationell rätt är en sådan på nationell rätt grundad talan som liknar en talan som syftar till att göra gällande rättigheter enligt artikel 119 i fördraget, skall den nationella domstolen pröva likheten mellan de olika typerna av talan vad avser deras föremål, bakgrund och väsentliga beståndsdelar.

Vid bedömningen av huruvida olika processuella regler är likvärdiga skall den nationella domstolen, på ett objektivt och abstrakt sätt, pröva om reglerna i fråga liknar varandra med beaktande av reglernas funktion i förfarandet som helhet betraktat, hur förfarandet är utformat och reglernas särskilda kännetecken. (se punkterna 31, 51-53, 57, 63 och punkterna 3-5 i domslutet)

3 Gemenskapsrätten, och särskilt den gemenskapsrättsliga effektivitetsprincipen, utgör hinder för tillämpning av en nationell processuell regel enligt vilken en talan om rätt till anslutning till ett yrkesbaserat pensionssystem (vilket ger rätt till pensionsförmåner), avseende könsdiskriminering som strider mot artikel 119 i fördraget (artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136-143 EG), skall väckas inom sex månader från utgången av det (eller de) avtal som talan rör, i fall då det rör sig om ett stabilt anställningsförhållande som följer av en serie tidsbegränsade avtal som ingås med regelbundna intervaller och som rör samma tjänst, för vilken samma pensionssystem är tillämpligt. Rättssäkerhetsprincipen innebär i och för sig även ett krav på att det skall vara möjligt att med precision fastställa från vilken tidpunkt en preklusionsfrist börjar löpa, men när det gäller sådana avtal blir det orimligt svårt för arbetstagarna att utöva sina rättigheter enligt artikel 119 i fördraget om preklusionsfristen börjar löpa efter varje anställningsavtals utgång, trots att det vore möjligt att med precision bestämma denna tidpunkt. (se punkterna 68, 69, 72 och punkt 6 i domslutet)