Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om fördragsbrott - Administrativt förfarande - Syfte - Fastställelse av föremålet för tvisten genom det motiverade yttrandet

(EG-fördraget, artikel 169 (nu artikel 226 EG))

2 Talan om fördragsbrott - Bevis om fördragsbrott - Kommissionens bevisbörda - Ett direktiv har införlivats på ett otillräckligt eller olämpligt sätt - Skyldighet att bevisa de verkliga effekterna av den nationella införlivandelagstiftningen - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 169 (nu artikel 226 EG))

3 Miljö - Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön - Direktiv 85/337 - Bedömning av projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 - Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning - Gränser - Projektens art, lokalisering och kumulativa inverkan beaktas inte - Fördragsbrott

(Rådets direktiv 85/337, artiklarna 2.1 och 4.2)

4 Talan om fördragsbrott - Domstolens prövning av om talan är välgrundad - Situation som skall beaktas - Situationen vid utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet

(EG-fördraget, artikel 169 (nu artikel 226 EG))

Sammanfattning

1 Vid en talan om fördragsbrott är syftet med det administrativa förfarandet att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att dels fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, dels göra invändningar mot klagomål framställda av kommissionen.

Föremålet för en talan som har väckts med stöd av artikel 169 i fördraget (nu artikel 226 EG) är begränsat till det administrativa förfarande som avses i denna bestämmelse. Ansökan kan således inte grundas på andra klagomål än dem som anges i det motiverade yttrandet.

2 Vid en talan om fördragsbrott är det inte nödvändigt att fastslå de verkliga effekterna av den nationella införlivandelagstiftningen, för att bevisa att ett direktiv har införlivats på ett otillräckligt eller olämpligt sätt. Således finns det ingenting som hindrar kommissionen från att bevisa att ett införlivande har skett på bristfälligt eller otillräckligt sätt utan att invänta att tillämpningen av införlivandelagstiftningen leder till skadeverkningar.

3 I artikel 4.2 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt föreskrivs att projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 till direktivet skall bli föremål för en bedömning (miljökonsekvensbeskrivning), när medlemsstaterna anser att detta krävs på grund av projektets karaktär och att medlemsstaterna i detta syfte kan bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller gränsvärden som krävs för att avgöra vilka av de berörda projekten som skall bli föremål för en bedömning. Denna befogenhet att företa en skönsmässig bedömning begränsas av skyldigheten enligt artikel 2.1 i direktivet att göra en miljökonsekvensbeskrivning av projekt som kan medföra en betydande miljöpåverkan, bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering. En medlemsstat som fastställer kriterier och/eller gränsvärden som endast beaktar projektens storlek, utan att även ta hänsyn till deras art och lokalisering, överskrider således den befogenhet att företa en skönsmässig bedömning som föreskrivs i artiklarna 2.1 och 4.2 i direktivet. Det förhåller sig på samma sätt när en medlemsstat fastställer kriterier och/eller gränsvärden som omfattar en sådan nivå att samtliga projekt av en viss typ i praktiken redan i förväg är undantagna från skyldigheten att företa en miljökonsekvensbeskrivning, om inte samtliga de projekt som har undantagits, på grundval av en helhetsbedömning, kan anses vara sådana att de inte kan ha betydande inverkan på miljön. Detta är fallet med en medlemsstat som endast skulle fastslå ett kriterium avseende storleken på projekt utan att även säkerställa att lagstiftningens målsättning inte kringgås genom en uppdelning av projekten. Att inte ta hänsyn till den kumulativa inverkan av projekt leder nämligen i praktiken till att samtliga projekt av en viss typ kan undantas från skyldigheten till miljökonsekvensbeskrivning även om de sammantagna kan medföra betydande miljöpåverkan i den mening som avses i artikel 2.1 i direktivet.

4 Vid ett förfarande avseende fördragsbrott i vilket frågan gäller huruvida en nationell lagstiftning är förenlig med gemenskapsrätten, är eventuella ändringar i denna lagstiftning utan relevans för att avgöra talan, eftersom de inte har trätt i kraft före utgången av den frist som angivits i det motiverade yttrandet.