Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Tillnärmning av lagstiftning - Teleterminalutrustning - Direktiv 91/263 - Medlemsstaternas genomförande - Nationella bestämmelser som enbart återger texten i direktiv 86/361 om inledningsskedet av det ömsesidiga erkännandet av typgodkännande för teleterminalutrustning - Otillräckligt

(Rådets direktiv 86/361 och 91/263)

2 Institutionernas rättsakter - Direktiv - Medlemsstaternas genomförande - Otillräckligt att praxis överensstämmer med skyddskraven i ett direktiv - Förslag till nationell förordning otillräckligt

(EG-fördraget, artikel 189, tredje stycket)

Sammanfattning

3 Det är inte tillräckligt för att införliva direktiv 91/263 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse med hjälp av nationella bestämmelser som enbart återger texten i direktiv 86/361 om inledningsskedet av det ömsesidiga erkännandet av typgodkännande för teleterminalutrustning. Det existerar nämligen uppenbara skillnader mellan direktiv 86/361 och direktiv 91/263 som innebär att en medlemsstat inte kan göra gällande att den genomfört det sistnämnda enbart på grund av den omständigheten att den har genomfört det förstnämnda. Bland annat utgör direktiv 91/263, i förhållande till direktiv 86/361, en senare etapp som innebär ett fullt ömsesidigt erkännande av typgodkännande för terminalutrustning, det har en mera långtgående målsättning och ett mera omfattande tillämpningsområde än direktiv 86/361, det innehåller tre krav som terminalutrustningen måste uppfylla och som inte finns med på den lista över väsentliga krav som finns i direktiv 86/361, och genom direktiv 91/263 har det införts ett system för EG-märkning av den terminalutrustning som uppfyller kraven i direktivet, vilket inte föreskrivs i direktiv 86/361.

4 Den omständigheten att en praxis överensstämmer med skyddskraven i ett direktiv utgör inte skäl för att underlåta att införliva detta direktiv i den nationella rättsordningen med hjälp av bestämmelser genom vilka det skapas en situation som är tillräckligt precis, klar och förståelig för att enskilda skall kunna känna till sina rättigheter och skyldigheter. Vidare är inte förekomsten av ett förslag till nationell förordning tillräckligt för att införliva ett direktiv.