EU:s varumärkeslagstiftning (nationella registreringar)

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2015/2436 för anpassning i stora drag av EU-ländernas varumärkeslagstiftning

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• Syftet med direktivet är att anpassa EU-ländernas nationella lagar och förfaranderegler för registrering av varumärken.
• Direktivet utgör en del av ett reformpaket tillsammans med översynen av förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken (EU-varumärken). Paketet är tänkt att göra varumärkesregistreringsystem i hela EU tillgängligare och effektivare för företag.

VIKTIGA PUNKTER

I detta direktiv fastställs grunden för antagandet av nationella lagar för varumärken för varor och tjänster som

• är föremål för registrering som individuella varumärken, kollektivmärken*, garanti- eller kontrollmärken i ett EU-land eller hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,
• är föremål för internationell registrering med rättsverkan i ett EU-land.

Format

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt (särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning). Tecknet ska kunna särskilja en persons eller ett företags varor eller tjänster från andra personers eller företags varor eller tjänster.

Registreringshinder

Ett varumärke kan hindras från att registreras, eller förklaras ogiltigt, av många olika skäl, exempelvis för att det

• saknar särskiljningsförmåga,
• är rent beskrivande,
• består av tecken som i det dagliga språkbruket har kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten,
• strider mot de principer som ligger till grund för konstitutionella lagar och förordningar eller mot allmän moral,
• är ägnat att vilseleda allmänheten, t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Ett varumärke kan även vägras registrering, eller förklaras ogiltigt, om det är identiskt med eller liknar ett varumärke som redan har registrerats.

Rättigheter

• Ägaren har ensamrätt till det varumärke som har skapats.
• Ägaren kan förbjuda andra att använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket om detta kan leda till förväxling hos konsumenterna.
• Ägaren får inte förbjuda att varumärket används av personer som agerar inom ramen för sin näringsverksamhet om följande behöver anges:
  • Ett namn eller en adress för en tredje part, när den senare är en fysisk person.
  • Egenskaper hos varor eller tjänster som omfattas av varumärket.
  • Varornas eller tjänsternas avsedda ändamål.

Bruk

• Innehavaren av ett varumärke måste göra verkligt bruk av varumärket inom fem år efter registreringen.
• Avbrutet bruk under en sammanhängande period av fem år ska utsätta varumärket för sanktioner för att det inte används.

Registreringsförfarande

Ansökan måste innehålla

• en begäran om registrering,
• uppgifter som gör det möjligt att bestämma sökandens identitet,
• en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs,
• en återgivning av varumärket som gör det möjligt för både myndigheterna och allmänheten att avgöra vad det är som skyddas.

I samband med ansökan måste en avgift betalas som det berörda EU-landet fastställer.

Giltighet och förnyelse

• Varumärken registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in.
• De kan förlängas för ytterligare tio år om ägaren begär detta och betalar en förnyelseavgift. Ägaren kommer att informeras av den nationella varumärkesmyndigheten om att registreringsperioden är på väg att löpa ut åtminstone sex månader innan detta sker.

Detta direktiv upphäver och ersätter direktiv 2008/95/EG med verkan från och med den 14 januari 2019.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet gäller från och med den 12 januari 2016. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 14 januari 2019.

BAKGRUND

Se mer information om varumärkesskydd i EU på Europeiska kommissionens webbplats.

VIKTIGT BEGREPP

* Kollektivmärken: När en ansökan om registrering inges är det möjligt att beteckna ett varumärke som kollektivmärke. Sammanslutningar av exempelvis tillverkare, producenter eller tjänsteproducenter kan ansöka om ett sådant märke.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 23.12.2015, s. 1–26).

Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2015/2436 har införlivats i det ursprungliga dokumentet. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 16.06.2016