Textilprodukter: textilfibrer och märkning

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 1007/2011 – benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Syftet med förordningen är att säkerställa att EU:s konsumenter får korrekt information och att EU:s kläd- och textilmarknad fungerar smidigt

I förordningen fastställs regler om

• namn på textilfibrer med avseende på deras definition och användning vid angivande av fibersammansättningen i textilprodukter,
• märkning av textilprodukter som innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung,
• analysmetoder för att kontrollera uppgifter som anges på etiketten eller märkningen.

VIKTIGA PUNKTER

Lagen omfattar

• produkter som uteslutande består av textilfibrer,
• produkter som behandlats på samma sätt som textilprodukter, exempelvis produkter som innehåller minst 80 viktprocent textilfibrer.

Undantag: produkter som läggs ut på entreprenad till personer som arbetar i hemmet, till fristående företag eller skräddare med eget företag.

Benämningar på fibrer

Beskrivningen av fibersammansättningen i textilprodukter måste använda de textilfibrer som anges i förordningens bilaga I.

Tillverkarna får vända sig till Europeiska kommissionen för att införa en ny fiberbenämning i bilaga I till förordningen. De måste lämna in en teknisk dokumentation som upprättats i enlighet med bilaga II, där det finns en förteckning över minimikrav.

Uppgift om sammansättningen

• Användningen av begreppen ”100 %”, ”ren” eller ”alla” är begränsad till textilprodukter som består av en enda textilfiber.
• Beteckningen ny ull (och de beteckningar som anges i bilaga III) får bara användas på etiketter när produkten uteslutande består av en ullfiber som inte tidigare ingått i en färdig produkt, och som inte har utsatts för någon spinning.
• Produkter som består av flera fibrer måste märkas med namn och viktprocent för samtliga ingående fibrer, i fallande ordning.
• Förekomsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung (t.ex. en läderrem på en tygpåse) i textilprodukter ska anges med frasen ”Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung”.

Etikettering och märkning av textilprodukter

• Fibersammansättningen för textilprodukter som ska säljas till konsumenter ska anges med märkning eller etikettering som är hållbar, lätt att läsa, synlig och åtkomlig. Etiketteringen eller märkningen åligger den som säljer produkterna.
• För produkter som består av två eller fler textila inslag som inte har samma fibersammansättning ska varje komponentsammansättning anges.
• Märkningen måste erbjudas på det eller de officiella språken i det land där produkten säljs.
• Märkning krävs inte för de produkter som anges i bilaga V.

Marknadskontroll

EU-ländernas marknadskontrollmyndigheter ska kontrollera fibersammansättningen av textilier i enlighet med de metoder som anges i bilaga VIII.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 8 maj 2012.

BAKGRUND

Lagstiftning om textilier och kläder

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1–64)

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 1007/2011 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 30.11.2015