Genom direktivet upprättas EU:s utsläppshandelssystem*. Systemet utgör hörnstenen i EU:s politik för att komma till rätta med klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt. Det bygger på principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter*.

EU-länderna har ändrat den ursprungliga lagstiftningen flera gånger i takt med att systemet har utvecklats. De senaste ändringarna gjordes i mars 2018.

VIKTIGA PUNKTER

Utsläppshandelssystemets nuvarande (och tredje) fas pågår under perioden 2013–2020.

Systemet gäller för

kraftverk,
en rad olika energiintensiva industrisektorer,
luftfartyg som flyger mellan flygplatser i EU, Norge och Island,
utsläpp av
- koldioxid (CO₂),
- dikväveoxid,
- perfluorkolväten,
- metan,
- fluorkolväten,
- svavelhexafluorid.

Sedan den 1 januari 2005 måste alla verksamhetsutövare som omfattas av lagstiftningen överlämna tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp av växthusgaser.

Det totala antalet utsläppsrätter som utfärdas i EU minskas årligen: med 1,74 % mellan 2013 och 2020 och med 2,2 % från och med 2021.

Luftfartyg som flyger till flygplatser i EU, Island och Norge från andra håll i världen undantas från EU:s utsläppshandelssystem till och med den 31 december 2023.

Utsläppsrätter

får överlåtas mellan anläggningar, flygbolag och marknadsaktörer i EU och till länder utanför EU där de erkänns (hittills inga),
är giltiga på obestämd tid om de utfärdas från och med den 1 januari 2013,
kan inte användas för att uppfylla kraven under den tredje fasen (2013–2020) om de utfärdas från och med den 1 januari 2021.

Med början 2021 måste 57 % av utsläppsrätterna auktioneras ut. Minst hälften av EU-ländernas intäkter måste användas för klimatrelaterade ändamål.

Följande två nya mekanismer för finansiering av koldioxidsnåla lösningar kommer att inrättas:

Moderniseringsfonden kommer att stödja investeringsprojekt som syftar till att modernisera energisektorn och energisystemen i vidare bemärkelse i EU-länder vars bruttonationalprodukt (BNP) per capita till marknadspris 2013 understeg 60 % av genomsnittet i EU. Fonden kommer att omfatta 2 % av det totala antalet utsläppsrätter under perioden 2021–2030.
Innovationsfonden kommer att stödja demonstration av innovativ teknik och genombrottsinnovation inom sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, bland annat innovativa förnybara energikällor, avskiljning och användning av koldioxid samt energilagring. De resurser som finns i fonden kommer att motsvara ett marknadsvärde på minst 450 miljoner utsläppsrätter vid auktionstillfället.

EU-länderna

utfärdar utsläppsrätterna,
ser till att mottagare av utsläppsrätter övervakar och rapporterar sina utsläpp årligen,
auktionerar ut alla utsläppsrätter som inte tilldelas gratis eller placeras i en reserv för marknadsstabilitet, med början 2019,
beslutar om hur inkomsterna från auktioneringen ska användas, där möjligheterna omfattar åtgärder för att
- utveckla den förnybara energin och energieffektiviteten,
- förhindra avskogning,
- avskilja och lagra koldioxid på ett säkert sätt,
- främja en utsläppssnål kollektivtrafik,
- förbättra fjärrvärmesystem,
- finansiera åtgärder för att komma till rätta med klimatförändringar i utvecklingsländerna,
lämnar senast den 30 september 2019 en förteckning över och uppgifter om de anläggningar som omfattas av lagstiftningen under de fem år som inleds den 1 januari 2021 och upprepar detta för varje efterföljande femårsperiod,
utfärdar senast den 28 februari varje år det antal utsläppsrätter som ska tilldelas det året,
förser kommissionen med en årlig rapport om tillämpningen av lagstiftningen,
ser till att utsläppsrätter kan överföras mellan anläggningar i EU och till länder utanför EU där utsläppsrätterna erkänns,
fastställer effektiva påföljder för eventuella överträdelser av lagstiftningen. Operatörer som inte har tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp får böta 100 euro per ton koldioxid som de släpper ut.

EU-länderna uppfyller dessa punkter med hjälp av regler som har harmoniserats på EU-nivå.

Europeiska kommissionen

lägger fram en årsrapport för rådet och Europaparlamentet om hur EU:s utsläppshandelssystem och tillhörande klimat- och energipolitik genomförs,
har befogenhet att fastställa de tekniska regler som behövs för att genomföra grundläggande lagstiftning,
för ett oberoende register och en transaktionsförteckning över ägande, utfärdande, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet gäller sedan den 25 oktober 2003 och måste bli lag i EU-länderna senast den 31 december 2003.

BAKGRUND

I december 1997 antogs Kyotoprotokollet om klimatförändringar. EU åtog sig då att mellan 2008 och 2012 minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 % jämfört med 1990 års nivåer.

Under den andra Kyotoperioden (2013–2020) ökade detta åtagande till 20 % av 1990 års nivåer senast 2020.

Under den fjärde fasen av EU:s utsläppshandelssystem (2021–2030) strävar EU efter att minska sina växthusgasutsläpp med minst 40 % fram till 2030 i enlighet med 2015 års Parisavtal om klimatförändringar. För att nå dessa mål inrättade EU ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Varje utsläppsrätt motsvarar utsläpp av ett ton koldioxid eller koldioxidekvivalenter under en viss period.

Mer information finns här:

EU:s utsläppshandelssystem (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

EU:s utsläppshandelssystem: det första – och fortfarande det överlägset största – internationella systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Det omfattar luftfartsaktiviteter samt över 11 000 kraftverk och produktionsanläggningar i de 28 EU-länderna, Island, Norge och Liechtenstein.

Principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter: EU:s utsläppshandelssystem fungerar enligt denna princip. Ett ”tak” sätts på den totala mängd av vissa växthusgaser som fabriker, kraftverk och andra anläggningar i systemet får släppa ut. Taket sänks över tiden så att de totala utsläppen minskar. Systemet möjliggör handel med utsläppsrätter så att de totala utsläppen från anläggningar och luftfartygsoperatörer håller sig under taket och de minst kostnadskrävande åtgärderna kan vidtas för att minska utsläppen.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2003/87/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2018/853 av den 30 maj 2018 om ändring av förordning (EU) nr 1257/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG och 2009/31/EG och rådets direktiv 86/278/EEG och 87/217/EEG, vad gäller förfaranderegler i fråga om miljörapportering, och om upphävande av rådets direktiv 91/692/EEG (EUT L 150, 14.6.2018, s. 155).

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 03.10.2018

Upp