Genom direktivet upprättas Europeiska unionens (EU) utsläppshandelssystem (ETS). Systemet utgör hörnstenen i EU:s politik för att komma till rätta med klimatförändringarna genom att minska utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt. Det bygger på principen om ”utsläppstak och handel med utsläppsrätter”*.
Den ursprungliga lagstiftningen har ändrats flera gånger i takt med att systemet har utvecklats. De senaste ändringarna antogs i direktiv (EU) 2023/958 och i direktiv (EU) 2023/959 som ett led i EU:s ”55 %-initiativ”, som syftar till att säkerställa att EU:s politik överensstämmer med den europeiska klimatlagens klimatmål och åtaganden enligt den europeiska gröna given och Parisavtalet.

VIKTIGA PUNKTER

Utsläppshandelssystemets nuvarande (och fjärde) fas pågår under perioden 2021–2030. Under denna period har EU satt upp ett nytt, ökat mål för att minska växthusgasutsläppen med 62 % jämfört med 2005 års nivåer.

Systemet gäller för

kraftverk,
en rad olika energiintensiva industrisektorer,
flygningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och avgående flygningar till Schweiz och Förenade kungariket,
sjötransport (överlämnandeskyldigheter kommer att införas gradvis mellan 2024 och 2026),
utsläpp av
- koldioxid (CO₂),
- dikväveoxid,
- perfluorkolväten,
- metan.

Ett nytt separat, fristående utsläppshandelssystem har inrättats för att omfatta byggnader, vägtransporter och bränslen för ytterligare sektorer som motsvarar industriverksamhet som inte omfattas av det befintliga utsläppshandelssystemet.

Utsläppsrätter

Sedan den 1 januari 2005 måste verksamhetsutövare för all verksamhet som omfattas av lagstiftningen varje år överlämna ett lämpligt antal utsläppsrätter för att täcka sina växthusgasutsläpp från föregående år (ett utsläpp per ton koldioxid (CO₂) eller motsvarande mängd andra kraftfulla växthusgaser).
Det totala antalet utsläppsrätter som utfärdas i EU minskar varje år gradvis: med 1,74 % mellan 2013 och 2020 och med 2,2 % mellan 2021 och 2023. Mellan 2024 och 2027 kommer de att minskas med 4,3 % per år och från 2028 med 4,4 % per år.
Systemet med gratis utsläppsrätter har reviderats för att ta itu med problemet med koldioxidläckage* genom att fokusera på sektorer som riskerar att flytta sin produktion utanför EU. I detta avseende gäller följande:
- Gratis utsläppsrätter kommer gradvis att fasas ut på grundval av högre minskningsnivåer.
- En mekanism för koldioxidgränsjustering (som kallas CBAM) har inrättats (detta är ett system för koldioxidprissättning som gäller för energiintensiva produkter som importeras till EU – gratis tilldelning i utsläppshandelssystemet fasas ut gradvis fram till 2034 för de sektorer som omfattas av mekanismen för koldioxidjustering).

Luftfartssektorn

Fram till slutet av 2026 kommer EU:s koldioxidprissättning att gälla för flygningar inom EU/EES och avgående flygningar till Schweiz och Förenade kungariket, vilket innebär att det nuvarande begränsade geografiska området för den internationella tillämpningen av reglerna bibehålls. Senast den 1 juli 2026 måste Europeiska kommissionen lägga fram en rapport med en bedömning av miljöintegriteten hos det system för kompensation och minskning av koldioxidutsläpp för internationell luftfart (Corsia) som inrättats av Internationella civila luftfartsorganisationen. Rapporten måste åtföljas av ett lagstiftningsförslag som behåller eller utvidgar tillämpningsområdet för utsläppshandelssystemet till att omfatta avgående flygningar mot bakgrund av Corsias miljöintegritet och ambition i förhållande till Parisavtalets mål. Corsia kommer att tillämpas på utomeuropeiska flygningar till och från länder som deltar i Corsia.
De uppdaterade reglerna påskyndar genomförandet av principen om att förorenaren betalar* genom att gradvis fasa ut gratis utsläppsrätter för luftfartssektorn med full auktionering 2026.
Från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2030 kommer 20 miljoner utsläppsrätter att reserveras som ett incitament för luftfartygsoperatörer att avstå från att använda fossila bränslen.

Separat utsläppshandelssystem för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer

För att ge incitament till utsläppsminskningar inom vägtransport- och byggnadssektorerna – som inte omfattades av det befintliga utsläppshandelssystemet – kom medlagstiftarna överens om att från och med 2027 inrätta ett separat men parallellt utsläppshandelssystem för utsläpp från bränslen som förbränns i de relevanta sektorerna. Till skillnad från det befintliga utsläppshandelsystemet ETS riktar det så kallade ETS2-systemet regleringen uppströms, dvs. mot dem som är skyldiga att betala punktskatter på energi (t.ex. skatteupplag och bränsleleverantörer) och inte mot slutkonsumenterna av bränsle. Reglerade enheter som omfattas av ETS2 bör överlämna utsläppsrätter för sina kontrollerade utsläpp som motsvarar de mängder bränslen som de har frisläppt för konsumtion. Även om överlämnande av utsläppsrätter enligt ETS2 kommer att inledas först 2028 för 2027 års utsläpp, kommer övervakningen och rapporteringen av utsläpp att börja den 1 januari 2025. Utsläppsrätterna i ETS2 kommer inte att vara fungibla med utsläppsrätter som handlas i det befintliga utsläppshandelssystemet och kommer endast att släppas ut på marknaden genom auktionering (ingen gratis tilldelning). Det totala antalet utsläppsrätter som utfärdas i ETS2 kommer att minskas årligen med 5,10 % i början av systemet och med 5,38 % från och med 2028.

Mekanismer för koldioxidsnål finansiering

Moderniseringsfonden stödjer investeringsprojekt som syftar till att modernisera energisektorn och energisystemen i vidare bemärkelse i EU:s medlemsstater vars bruttonationalprodukt per capita till marknadspris 2013 understeg 60 % av genomsnittet i EU. Tre medlemsstater med lägre inkomster vars bruttonationalprodukt per capita till marknadspris var lägre än 75 % av EU-genomsnittet från 2016 till 2018 har lagts till.
Innovationsfonden stödjer demonstration av innovativ teknik och genombrottsinnovation inom sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, bland annat innovativa förnybara energikällor, avskiljning och användning av koldioxid samt energilagring med ett större fokus på utveckling av ny teknik.
Den sociala klimatfonden som inrättades genom förordning (EU) 2023/955 (se sammanfattning) kommer att åtfölja införandet av koldioxidpriset inom byggnads- och vägtransportsektorerna och tillhandahålla särskilda medel till medlemsstaterna för att stödja de mest drabbade utsatta grupperna, särskilt hushåll som är drabbade av energi- eller transportfattigdom och mikroföretag.

Medlemsstaternas roll

Medlemsstaterna är ansvariga för att

utfärdande av utsläppsrätter
säkerställa att verksamhetsutövare, luftfartygsoperatörer, rederier och reglerade enheter övervakar och rapporterar sina utsläpp årligen och överlämnar ett antal utsläppsrätter som motsvarar deras totala utsläpp under det föregående kalenderåret,
auktionera ut alla utsläppsrätter som inte tilldelas gratis eller placeras i en reserv för marknadsstabilitet,
besluta hur inkomster från auktionerna ska användas för klimatmässiga, energirelaterade och sociala ändamål,
förse kommissionen med en årlig rapport om tillämpningen av lagstiftningen,
se till att utsläppsrätter kan överföras mellan anläggningar i EU och till länder utanför EU där utsläppsrätterna erkänns,
fastställa effektiva påföljder för eventuella överträdelser av lagstiftningen.

Kommissionen

lägger fram en årsrapport för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om hur EU:s utsläppshandelssystem och tillhörande klimat- och energipolitik genomförs,
har befogenhet att fastställa de tekniska regler som behövs för att genomföra grundläggande lagstiftning,
för ett oberoende register och en transaktionsförteckning över ägande, utfärdande, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter.

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten lägger årligen fram en bedömning av hur EU:s koldioxidmarknader fungerar.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?

Direktiv 2003/87/EG skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast den 31 december 2003.
De ändringar som infördes i och med 2023 års översyn av direktiv (EU) 2023/958 och direktiv (EU) 2023/959 om stationära anläggningar, luftfart och sjöfart måste införlivas av medlemsstaterna senast den 31 december 2023.
Trots detta kommer medlemsstaterna att behöva tillämpa flera bestämmelser om gratis tilldelning först från och med den 1 januari 2026.
Tidsfristen för införlivande av bestämmelserna i det nya utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer är den 30 juni 2024.

BAKGRUND

EU:s utsläppshandelssystem (Europeiska kommissionen)

VIKTIGA BEGREPP

Principen om utsläppstak och handel med utsläppsrätter. EU ETS fungerar enligt denna princip. Ett tak sätts på den totala mängd av vissa växthusgaser som fabriker, kraftverk och andra anläggningar i systemet får släppa ut. Taket sänks över tiden så att de totala utsläppen minskar. Systemet möjliggör handel med utsläppsrätter så att de totala utsläppen från anläggningar och luftfartygsoperatörer håller sig under taket och de minst kostnadskrävande åtgärderna kan vidtas för att minska utsläppen.

Koldioxidläckage. Koldioxidläckage avser den situation som kan uppstå om företagen, på grund av kostnaderna för klimatpolitiken, skulle överföra produktionen till andra länder med mindre utsläppsbegränsningar. Detta skulle kunna leda till en ökning av de totala utsläppen. Risken för koldioxidläckage kan vara högre inom vissa energiintensiva industrier.

Principen om att förorenaren betalar. Denna princip kräver att förorenarna ska bära kostnaden för de föroreningar de orsakar.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2003/87/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/955 av den 10 maj 2023 om inrättande av en social klimatfond och om ändring av förordning (EU) 2021/1060 (EUT L 130, 16.5.2023, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (”europeisk klimatlag”) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

Rådets beslut (EU) 2020/954 av den 25 juni 2020 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Internationella civila luftfartsorganisationen när det gäller meddelandet av frivilligt deltagande i systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart (Corsia) från och med den 1 januari 2021 och av det alternativ som valts för beräkning av flygplansoperatörernas kompensationskrav under perioden 2021–2023 (EUT L 212, 3.7.2020, s. 14).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1842 av den 31 oktober 2019 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller ytterligare åtgärder i samband med justeringar av gratis tilldelning av utsläppsrätter på grund av förändringar av verksamhetsnivå (EUT L 282, 4.11.2019, s. 20).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 01.09.2023

Upp