Indikatorer för fiskekapacitet och fiskeansträngning

I det här meddelandet inleds en debatt om en förbättring av indikatorerna för fiskekapacitet och fiskeansträngning inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. För närvarande mäts kapaciteten genom fartygets tonnage och maskinstyrka, samtidigt som fiskeansträngningen uttrycks som produkten av fiskekapaciteten och fiskeaktiviteten. Fiskeaktiviteten uttrycks som antal dagar till sjöss. Alternativa indikatorer, exempelvis fiskeredskapens typ och storlek, diskuteras av kommissionen som föreslår en handlingsplan för utveckling av denna strategi.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 5 februari 2007 om förbättrade indikatorer för fiskekapaciteten och fiskeansträngningen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken [KOM(2007) 39 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Kommissionen inleder en debatt om det bästa sättet att mäta fiskekapaciteten * och fiskeansträngningen * . Dessa frågor av teknisk karaktär är av avgörande betydelse inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

I samband med reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken har man infört ett system för begränsning av fiskekapaciteten inom Europeiska unionen (EU) i syfte att anpassa kapaciteten till tillgängliga resurser. Den gemensamma fiskeripolitiken innehåller också åtgärder som syftar till att skapa en balans mellan fiskeansträngningen och existerande fiskeresurser.

Ett hållbart utnyttjande av fiskeresurser bygger på utnyttjandet av gemensamma indikatorer som krävs för att mäta fiskekapaciteten och fiskeansträngningen för en europeisk flotta på sammanlagt 88 000 fartyg.

Fiskekapacitet

Fiskekapaciteten kan kvantifieras med hjälp av följande två typer av huvudindikatorer:

• Fartygsegenskaper.
• Fiskeredskapens egenskaper.

Inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken har fiskekapaciteten hittills bestämts på grundval av fartygens egenskaper. De indikatorer som används för närvarande är fartygets tonnage, som anger dess inneslutna volym, och dess maskinstyrka.

Det finns också andra indikatorer för fiskekapaciteten som är baserade på fartygets egenskaper (t.ex. fisklastrummets volym, fryskapacitet, dragkraft som indikator för trålare), men som inte tillför något mervärde jämfört med de två grundindikatorerna.

Vid sidan av tonnage och maskinstyrka kan man överväga att använda fiskeredskapens egenskaper som alternativa indikatorer för fiskekapacitet. För att bestämma fiskekapaciteten på grundval av fiskeredskapen är det bäst att dela in dem i två grupper. Den första avser redskap som alltid är fastgjorda i fartyget:

• Trålar vars fiskekapacitet beräknas som en funktion av trålhastigheten och storleken på trålöppningen.
• Fiskekapaciteten hos långrevar kan bestämmas genom antalet krokar eller genom långrevens längd.
• Kapaciteten hos notar kan kännetecknas av nätets sammanlagda längd, medan nätets djupgående kännetecknar målarten.

Den andra gruppen avser redskap som inte är fastgjorda i fartyget:

• Mjärdar, vars fiskekapacitet kan bestämmas genom antalet av och storleken på desamma.
• Bottensatta garn och grimgarn, vars fiskekapacitet är direkt beroende av dimensionerna.

Begränsningar och nackdelar

Kommissionen är nöjd med den gemensamma definitionen av tonnage, som tillämpas på alla fartyg i samtliga medlemsstater, varigenom man undviker de inkonsekvenser som fanns tidigare.

När det gäller mätning och certifiering av fartygs maskinstyrka understryker kommissionen emellertid begränsningarna i nuvarande system. En motor kan certifieras med en styrka som är mycket lägre än dess maximala maskinstyrka, och detta är mycket svårt att kontrollera.

Fiskefartygen använder också ”hjälpmaskinerieffekt”. Ökad hjälpmaskinerieffekt har gjort det möjligt att använda större nät och fiska i mycket djupa vatten. Kommissionen vill integrera hjälpmotorernas effekt i definitionen av kapacitet.

Fiskeansträngning

Fiskeansträngningen definieras som produkten av fiskekapacitet och fiskeaktivitet. Fiskeaktiviteten definieras som den tid som tillbringats i ett väl avgränsat område.

Kommissionen påpekar att en bättre indikator för att mäta aktiviteten vore realtiden för fisket, dvs. den tid som fiskeredskapen faktiskt ligger i vattnet, även om det är svårt att genomföra en tillfredsställande kontroll av denna tid för fiskeredskap (burar, tinor, mjärdar, nät etc.) som inte är fastgjorda i fartyget.

Kommissionen påminner om loggbokens avgörande betydelse för kontrollen av fartygets aktivitet. Kontrollsystemet för fartyg (VMS) och införandet av en elektronisk loggbok gör det möjligt att övervaka aktiviteten på ett korrekt sätt.

Handlingsplan

Med tanke på begränsningarna hos de indikatorer som bygger på fartygens egenskaper föreslår kommissionen följande:

• En konsolidering av de bestämmelser om tonnagemätning som nu ingår i rådets förordning (EG) nr 2930/86.
• Fortsatta samråd med motortillverkare och klassificeringssällskap för att finna bästa tekniska lösning för certifieringen av maskinstyrka, och därefter diskussioner med sakkunniga i medlemsstaterna. På grundval av dessa diskussioner kan kommissionen sedan lämna ett förslag till nya bestämmelser om maskinstyrka.

När det gäller användningen av fiskeredskapens egenskaper som indikatorer kan kommissionen komma att vidta följande åtgärder:

• Samråd om denna fråga med medlemsstaterna, berörda parter och forskare under 2007.
• Fallstudier i syfte att samla in information från medlemsstaterna om vilka begränsningar de har infört med avseende på fiskeredskapens typ och storlek på det nationella, regionala och lokala planet.
• Eventuella pilotprojekt under år 2008 där vissa utvalda fisken förvaltas på grundval av de indikatorer som föreslås i detta meddelande.

Senast ändrat den 18.10.2011