Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter

Bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter måste anpassas till utvecklingen och förändringarna inom fiskerinäringen i syfte att säkerställa en hållbar förvaltning av havets resurser.

Sedan 1970-talet har den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter bidragit till att lindra effekterna av variationer i utbud och efterfrågan i yrkesfiskarnas, beredningsföretagens och konsumenternas intresse.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter [se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter * inrättades 1970. Den utgjorde en första etapp i den gemensamma fiskeripolitiken.

Saluföringsnormer

Fiskeriprodukter får endast säljas eller avsättas om de uppfyller saluföringsnormerna när det gäller klassificering efter kvalitets-, storleks- eller viktkategori, förpackning, presentation och märkning. Medlemsstaterna kontrollerar att produkterna uppfyller saluföringsnormerna.

Konsumentinformation

Levande, färska eller kylda produkter får säljas till slutkonsumenten endast om det av lämplig affischering eller märkning framgår:

• artens handelsbeteckning;
• produktionsmetod (fångst vid havs- eller insjöfiske eller vattenbruk);
• fångstzon.

Bildande och erkännande av producentorganisationer

Producentorganisationer bildas av fiskare eller personer inom vattenbruk som fritt sluter sig samman för att genomföra åtgärder som garanterar de bästa försäljningsvillkoren för deras produkter genom att vidta åtgärder som syftar till att:

• göra det lättare att planera produktionen och anpassa den till efterfrågan, särskilt genom användning av fångstplaner;
• främja koncentration av utbudet;
• stabilisera priserna;
• uppmuntra till metoder som främjar ett hållbart fiske.

Medlemsstaterna erkänner såsom producentorganisation samtliga producentgrupper som ansöker om sådant erkännande och som uppfyller vissa villkor.

Medlemsstaterna kan också bevilja ett särskilt erkännande till producentorganisationer som har lagt fram en plan för förbättring av produkternas kvalitet.

Utvidgning av regler som fastställs av producentorganisationerna

Om en producentorganisation är representativ för produktionen eller handeln i en eller flera landningshamnar får medlemsstaten göra vissa av producentorganisationens regler bindande för ej anslutna aktörer som saluför produkter i samma område.

Planering av produktion och saluföring.

Varje producentorganisation upprättar och översänder ett operativt program för fiskeåret till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten som omfattar följande:

• den saluföringsstrategi som organisationen tänker följa för att anpassa storleken och kvaliteten på utbudet till marknadens krav;
• en fångstplan eller en produktionsplan för arterna;
• förebyggande åtgärder för att anpassa utbudet av de arter som är svåra att saluföra;
• påföljder för medlemmar som inte följer de beslut som fattats.

Ekonomiskt stöd

Medlemsstaterna får under fem år bevilja producentorganisationerna en ersättning så att de kan fullgöra sina skyldigheter när det gäller planering av produktion och saluföring. Ersättningen beräknas olika beroende på vilken art som berörs.

Medlemsstaterna får dessutom bevilja ett extra stöd till producentorganisationer som utarbetar åtgärder som förbättrar organisationen och saluföringen av fisk samt möjliggör bättre balans mellan utbud och efterfrågan. Detta stöd betalas ut i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 med tillämpningsföreskrifter för Europeiska fiskerifonden.

Branschorganisationer

Medlemsstaterna får, under kommissionens kontroll, erkänna såsom branschorganisation sammanslutningar som ansöker om erkännande och som samlar företrädare för produktion, handel och beredning.

Detta erkännande är förbehållet vissa villkor, varav de viktigaste rör de åtgärder som branschorganisationerna själva kan genomföra (t.ex. förbättra kännedomen om och insynen på marknaden osv.).

Utvidgning av reglerna till att omfatta ej anslutna aktörer

Om en branschorganisation anses vara representativ för produktionen, handeln eller bearbetningen av en viss produkt får en medlemsstat på organisationens begäran under en begränsad tid föreskriva vissa regler för aktörer som bedriver verksamhet i det berörda området men som inte är medlemmar av organisationen.

De regler om vilka utvidgning får begäras måste uppfylla vissa villkor och avse ett av följande områden: Information om produktionen och marknaden, produktregler som är strängare än gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, utarbetande av standardkontrakt som är förenliga med gemenskapslagstiftningen eller regler om saluföring.

Priser och intervention

Gemenskapen har infört ett system som syftar till att:

• korrigera de mest negativa effekterna av obalansen mellan utbud och efterfrågan;
• stabilisera priserna för att garantera fiskarna en minimiinkomst;
• främja gemenskapsflottans allmänna konkurrenskraft på världsmarknaden.

Detta system baserar sig på ett prissystem som, när det tillämpas, utlöser finansiella interventionsmekanismer.

Grundbeståndsdelen i dessa mekanismer är orienteringspriset som rådet fastställer för vissa produkter före fiskeårets början. Det beräknas på grundval av genomsnittet av de priser som noterats på partihandelsmarknader eller i hamnar under de tre närmast föregående åren och med hänsyn till den framtida utvecklingen för produktion och efterfrågan.

För att garantera fiskarna en minimiinkomst får producentorganisationerna återta fiskeriprodukter från marknaden när priserna faller under en viss nivå. Kommissionen fastställer varje år denna nivå, som kallas gemenskapens återtagspris, för varje typ av saluförd produkt. Återtagspriset beräknas utifrån orienteringspriset och får inte överskrida 90 %, samt produktens färskhet, storlek och presentation. När priserna faller och interventionsmekanismerna utlöses får medlemmarna en ersättning från den producentorganisation som de är anslutna till.

Gemenskapens återtag

För att det ska kunna betalas ut ersättning till producentorganisationerna för fisk som definitivt återtas från marknaden måste vissa villkor vara uppfyllda:

• det återtagspris som producentorganisationerna tillämpar måste motsvara gemenskapens återtagspris med en toleransmarginal på 10 % under eller över detta pris;
• de återtagna produkterna måste vara förenliga med saluföringsnormerna och hålla en tillräckligt god kvalitet;
• återtagspriset måste tillämpas under hela fiskeåret för varje berörd produktkategori.

Producentorganisationerna måste kunna hantera de återtagna produkterna på ett sådant sätt att det inte stör den normala avsättningen av produkterna i fråga. De återtagna produkterna är avsedda antingen för välgörenhet eller för framställning av foder eller andra icke livsmedelsprodukter.

Förädling

Det kan fattas beslut om att de produkter som omfattas av återtagssystemet ska förädlas och lagras så att de kan användas som livsmedel om produkterna är särskilt lämpade för avsättning på detta sätt. Dessa produkter måste beredas under stränga villkor för att garantera deras kvalitet och för att därefter kunna släppas ut på marknaden enligt de kriterier som fastställts för varje art.

Stödbeloppet får inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna i samband med beredning och lagring, vilka fastställs schablonmässigt. De tillåtna beredningssätten är frysning, saltning, torkning, marinering, kokning och pastörisering eventuellt i kombination med filetering, styckning eller avlägsnande av huvud. Lagringsperioden ska minst vara fem dagar.

Återtag och förädling som utförs autonomt av producentorganisationen

Vissa fiskeriprodukter som utgör en viktig del av producenternas inkomst på regional och lokal nivå får inte omfattas av systemet med gemenskapens återtagspris eftersom det råder stora prisskillnader på medlemsstaternas eller regionernas marknader och den totala produktionen av dessa produkter är för liten på gemenskapens marknad.

Systemet med återtag och förädling som utförs autonomt råder bot på detta problem genom att det beviljas ett schablonmässigt stöd till de producentorganisationer som återtar dessa produkter från marknaden permanent eller tillfälligt, under förutsättning att vissa villkor uppfylls. Producentorganisationerna fastställer autonomt de priser som ska följas. Det finns högsta belopp för de kvantiteter som berättigar till schablonmässigt stöd (10 % av de kvantiteter som släppts ut på marknaden under fiskeåret) och för autonomt återtag (5 %).

Privat lagring

Ett stöd till privat lagring får beviljas för vissa frysta produkter ombord på fartyg som inte kan säljas till det pris som gemenskapen fastställt före fiskeårets början. Dessa produkter återtas tillfälligt från marknaden och lagras minst fem dagar. Det ska ställas sådana krav på lagring och återutsläpp på marknaden att produkternas kvalitet inte försämras.

Stödet till privat lagring får gälla högst 15 % av de berörda årliga kvantiteter som saluförs av en producentorganisation. Beloppet fastställs schablonmässigt före varje fiskeårs början på grundval av summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna för de åtgärder som är nödvändiga för att lagra de frysta produkterna.

Särskilda bestämmelser för tonfiskar (tonfisk, bonit m.fl.)

Fisket efter tonfisk försörjer i första hand konservindustrin. Ordningen för organisationen av marknaden är därför koncentrerad på detta avsättningssätt.

Rådet fastställer gemenskapens produktionspris för de olika tonfiskarterna på grundval av de genomsnittliga priser som noteras på partihandelsmarknader eller i hamnar under de tre föregående fiskeåren.

Om det genomsnittliga priset på tonfisk på gemenskapens marknad och importpriset samtidigt ligger under 87 % av gemenskapens produktionspris får producentorganisationerna beviljas ett ersättningsbidrag, vars storlek fastställs av kommissionen.

Handel med tredjeland

För att garantera en råvaruförsörjning till gemenskapens beredningsindustri har tullar för vissa produkter (alaskasej, torsk, hoki, surimi osv.) helt eller delvis avskaffats på obestämd tid.

Referenspriser

För att undvika störningar på marknaden till följd av utbud från tredjeland till onormalt låga priser får vissa produkter endast importeras till gemenskapens tullområde om ett referenspris, som kommissionen fastställer varje år, följs.

Skyddsåtgärder.

Om gemenskapsmarknaden till följd av exceptionella omständigheter utsätts för eller hotas av allvarliga störningar och priserna sjunker kraftigt får skyddsåtgärder vidtas i handeln med tredjeland tills situationen återgått till den normala.

Nödåtgärder

Om det på gemenskapsmarknaden konstateras en prishöjning för en eller flera produkter och svårigheter i fråga om försörjningen får rådet vidta de åtgärder som krävs för att häva denna situation.

Lika villkor för tillgång till infrastrukturer

Medlemsstaterna ska se till att alla deras fartyg på lika villkor får tillgång till hamnar och anläggningar samt till all utrustning.

Kontroll, övervakning och genomförande

Medlemsstaterna och kommissionen ska införa system för meddelande och utbyte av information, och kostnaderna för detta betalas delvis genom gemenskapens budget.

För att förebygga och hindra bedrägeri ska medlemsstaterna regelbundet genomföra kontroller av till exempel mottagarna av ekonomiskt stöd.

Kommissionen biträds av förvaltningskommittén för fiskeriprodukter som består av företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för kommissionen som ordförande.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Systemet för prissättning

Kommissionens förordning (EU) nr 125/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av storleken på förädlingsstödet och schablonbidraget för vissa fiskeriprodukter för fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 124/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av stödbeloppet till privat lagring av vissa fiskeriprodukter under fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 123/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av unionens försäljningspriser för fiskeåret 2011 för de fiskeriprodukter som tas upp i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 104/2000 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 122/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av unionens återtags- och försäljningspriser för fiskeåret 2011 för de fiskeriprodukter som tas upp i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 104/2000 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 121/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av de schablonvärden som ska användas vid beräkningen av den ekonomiska ersättningen och tillhörande förskott för fiskeriprodukter som återtas från marknaden under fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 120/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av referenspriser för vissa fiskeriprodukter för fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Tillverkarorganisationer

Förteckning över godkända producentorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

Förteckning över producentorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn som har fått sitt erkännande återkallat under 2010.

Tillämpning av lagstiftningen

Rapport om genomförandet av förordning (EG) nr 104/2000 [KOM(2006) 558 slutlig – Ej offentliggjord i EUT].

I rapporten konstateras det att producentorganisationernas genomförande av fångstplaner avsevärt har minskat interventionsnivåerna, och att intervention i större utsträckning har gått till förädling i stället för till kostsamma återtag av fiskeriprodukter. Införandet av branschorganisationer var dock inte lika framgångsrikt. Detta berodde troligtvis på otillfredsställande samarbete mellan olika aktörer i försäljningskedjan. EU:s marknad håller också på att ändras för fullt. Marknadspriserna utvecklas inte i takt med produktionspriserna, vilket gör det svårare att tillförsäkra producenterna en skälig levnadsstandard. Gemenskapsmarknaden är i ökad utsträckning beroende av import från tredjeländer för att kunna möta konsumenternas och beredningsindustrins efterfrågan.

Senast ändrat den 30.08.2011