Förordningen syftar till att förenkla det rättsliga samarbetet mellan EU-länderna och påskynda bevistupptagningen vid rättsliga förfaranden i mål av civil eller kommersiell natur.

Förordning (EG) nr 1206/2001 kommer att upphävas och ersättas genom förordning (EU) 2020/1783 (se sammanfattning) från och med den 1 juli 2022.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen tillämpas i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur när en domstol i ett EU-land

begär att en behörig domstol i ett annat EU-land ska ta upp bevis,
begär att direkt få ta upp bevis i ett annat EU-land.

Framställningen innehållande denna begäran ska syfta till att samla bevisning avsedd att användas i ett inlett eller planerat rättsligt förfarande.

Direkt utbyte mellan domstolarna

EU-länderna ska upprätta en förteckning över de domstolar som är behöriga att ta upp bevis och ange dessa domstolars territoriella eller särskilda behörighetsområden (t.ex. en specialdomstol som har rätt att beslagta tillgångar som härrör från brott). Framställningen översänds direkt av den domstol vid vilken det rättsliga förfarandet inletts eller planeras att inledas (”ansökande domstol”) till domstolen i det EU-land som ska samla bevis (”anmodad domstol”).

Varje EU-land måste utse en central myndighet som ska ansvara för att

ge information till domstolarna,
lösa eventuella problem vid överföringen,
i undantagsfall vidarebefordra en begäran till den behöriga domstolen.

Framställningens form och innehåll

Framställningen ska göras med användande av det formulär som tillhandahålls i denna förordning. Den måste innehålla vissa uppgifter, exempelvis

parternas namn och adress,
vilken typ av mål det rör sig om och sakfrågan,
en beskrivning av den begärda bevisupptagningen.

Framställningar ska göras på det anmodade EU-landets officiella språk eller på ett annat språk som det landet har godkänt.

Verkställighet

Framställningen ska verkställas enligt lagstiftningen i det anmodade EU-landet. Den ska verkställas senast inom 90 dagar från det att den tagits emot.

Det är endast möjligt att neka verkställighet av framställningen i följande fall:

Framställningen omfattas inte av förordningen (den rör t.ex. straffrätt och inte ärenden av civil eller kommersiell natur).
Domstolen är inte behörig att verkställa framställningen.
Framställningen är ofullständig.
Framställningen gäller hörande av person som har giltig rätt att vägra eller omfattas av ett förbud att avlägga vittnesmål.
En part har inte tillhandahållit säkerhet eller förskott som täcker kostnaderna för att anlita en expert.

Om en framställning vägras måste den anmodade domstolen underrätta den ansökande domstolen inom 60 dagar från mottagandet av framställningen.

Om den nationella lagstiftningen i det land där den ansökande domstolen är belägen föreskriver det får företrädare för domstolen i detta land vara närvarande när den anmodade domstolen verkställer framställningen. Samma sak gäller för parterna och (i förekommande fall) deras ombud.

Förordningen hindrar inte två eller fler EU-länder från att bibehålla eller ingå överenskommelser om att påskynda eller underlätta verkställandet av en framställning.

Rapport

År 2007 offentliggjorde Europeiska kommissionen en rapport om genomförandet av förordningen. Den drog slutsatsen att vissa åtgärder fortfarande behövde vidtas för att förbättra dess funktion, Närmare bestämt

förbättra juristkårens kunskap om förordningen,
säkerställa att tidsfristen på 90 dagar som fastställts för verkställande av framställningar respekteras,
använda teknik i större utsträckning, särskilt videokonferenser.

Offentligt samråd

I december 2017 inledde kommissionen ett offentligt samråd om modernisering av det rättsliga samarbetet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur i EU. Samrådet avser både förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning av handlingar och den förordning som denna sammanfattning gäller.

Upphävande

Förordning (EG) nr 1206/2001 kommer att upphävas och ersättas genom förordning (EU) 2020/1783 från och med den 1 juli 2022.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen gäller sedan den 1 januari 2004, med undantag av

artikel 19 (kommissionens utarbetande av och en handbok med genomförandebestämmelser),
artikel 21 (en förteckning över avtal och överenskommelser som ingåtts mellan EU-länder och som de måste lämna till kommissionen), och
artikel 22 (upplysningar som EU-länderna ska lämna till kommissionen om regler för deras nationella domstolars och behöriga myndigheters funktion).

Samtliga dessa artiklar gäller sedan den 1 juli 2001.

Danmark är inte delaktigt i förordningen.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Bevisupptagning i ett annat EU-land (Europeiska kommissionen)
Formulär för bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (Europeisk e-juridikportal)

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1206/2001 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ( delgivning av handlingar ) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 79).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 11.12.2020

Top