Europeisk klimatlag

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag)

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Förordningen

• inrättar en ram för att uppnå klimatneutralitet inom Europeiska unionen (EU) senast 2050 (dvs. en balans mellan EU:s samtliga utsläpp av växthusgaser* och avlägsnande av utsläpp i enlighet med EU-lagstiftningen),
• innehåller, utöver det bindande målet om klimatneutralitet i EU senast 2050, även målet att uppnå negativa utsläpp i EU därefter,
• föreskriver ett bindande EU-mål om en inhemsk nettominskning av växthusgasutsläppen med minst 55 procent (jämfört med 1990 års nivåer) senast 2030, och fastställande av ett klimatmål för 2040 inom sex månader efter den första globala översynen enligt Parisavtalet,
• inför regler för att säkerställa kontinuerliga framsteg mot det globala anpassningsmålet till klimatförändringarna i Parisavtalet (se sammanfattning).

VIKTIGA PUNKTER

EU:s institutioner och medlemsstater måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla förordningens mål, samtidigt som rättvisa, solidaritet och kostnadseffektivitet beaktas.

Genom förordningen inrättas ett oberoende europeiskt vetenskapligt rådgivande organ för klimatförändringar. Europeiska miljöbyråns styrelse utser de 15 ledamöterna i det rådgivande organet för en period på fyra år efter ett öppet urvalsförfarande. Ledamöterna väljs ut på grundval av vetenskaplig spetskompetens, bred sakkunskap och yrkeserfarenhet inom klimat- och miljövetenskap. De 15 erfarna vetenskapliga experterna utses på personliga mandat.

I organets uppgifter ingår att

• beakta de senaste vetenskapliga rönen i rapporter och vetenskapliga klimatdata från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), särskilt när det gäller information av relevans för EU,
• tillhandahålla vetenskaplig rådgivning och utfärda rapporter om befintliga och föreslagna EU-åtgärder,
• bidra till utbyte av oberoende vetenskaplig kunskap,
• identifiera nödvändiga åtgärder och möjligheter för att EU:s klimatmål ska uppnås,
• öka medvetenheten om klimatförändringar och deras konsekvenser.

Medlemsstaterna måste också

• inrätta ett klimatrådgivningsorgan för att ge vetenskaplig expertrådgivning till relevanta nationella myndigheter,
• inrätta en klimat- och energidialog på flera nivåer, som inbegriper lokala myndigheter, civilsamhället, näringslivet, investerare, andra relevanta berörda aktörer och allmänheten,
• senast den 1 januari 2029, och därefter vart tionde år, lämna in sin 30-årsstrategi till Europeiska kommissionen och vid behov uppdatera denna vart femte år.

I förordningen fastställs följande mellanliggande EU-åtgärder som syftar till att hjälpa EU att uppnå sitt klimatneutralitetsmål för 2050:

• Att minska EU:s nettoutsläpp av växthusgaser med minst 55 procent (jämfört med 1990 års nivåer) senast 2030. I juli 2021 lade kommissionen fram ett antal lagstiftningsförslag som uppgraderar befintlig EU-lagstiftning och inbegriper nya initiativ för att genomföra detta nya mål. Den kommer därefter att övervaka hur genomförandet av lagstiftningsförslagen framskrider för att avgöra om det nya målet kommer att uppnås.
• Att begränsa nettoupptagens bidrag till unionens klimatmål för 2030 till högst 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter, för att säkerställa att tillräckliga begränsningsinsatser görs fram till och med 2030. I syfte att förbättra EU:s kolsänka* i överensstämmelse med målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 föreskriver förordningen även att EU ska sträva efter att uppnå en större volym på sin nettokolsänka 2030.
• Att ge kommissionen möjlighet att föreslå ett klimatmål för 2040 inom sex månader efter den första globala översynen enligt Parisavtalet. Förslaget ska åtföljas av en rapport som innehåller EU:s beräknade vägledande växthusgasbudget för 2030–2050.
• Att ålägga kommissionen att inom sex månader efter varje global översyn enligt Parisavtalet rapportera till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som EU och medlemsstaterna gör för att uppnå förordningens mål.

Anpassning till klimatförändringarna kräver att

• EU-institutionerna och medlemsstaterna
  • ökar anpassningsförmågan, stärker motståndskraften och minskar sårbarheten gentemot klimatförändringarna, samt
  • säkerställer att anpassningspolitiken är enhetlig och ömsesidigt stödjande, ger vinster för sektorspolitiken och bidrar till att dessa åtgärder integreras inom alla politikområden, med särskild inriktning på de mest sårbara befolkningsgrupperna och sektorerna,
• kommissionen antar
  • en EU-anpassningsstrategi, och
  • riktlinjer om gemensamma principer och metoder för att identifiera, klassificera och hantera klimatrisker vid planering, utveckling, genomförande och övervakning av projekt och program, senast den 30 juli 2022,
• medlemsstaterna antar och genomför nationella anpassningsstrategier och anpassningsplaner, med beaktande av särskilt sårbara sektorer såsom jordbrukssektorn, vatten- och livsmedelssystem liksom livsmedelstrygghet, samt behovet av att främja natur- och ekosystembaserade lösningar.

Bedömning av EU:s och medlemsstaternas framsteg kräver att kommissionen

• senast den 30 september 2023 och därefter vart femte år bedömer de framsteg som EU och medlemsstaterna har gjort i riktning mot målet för 2050 och anpassningsmålen, och huruvida EU:s och medlemsstaternas åtgärder för att uppnå dessa mål är konsekventa,
• utvärderar huruvida utkast till EU-åtgärder och EU-lagstiftning, inbegripet budgetförslag, är förenliga med målen för 2030 och 2040 samt med målet om klimatneutralitet för 2050,
• regelbundet utvärderar relevanta nationella åtgärder och utfärdar rekommendationer till en medlemsstat där den finner inkonsekvenser när det gäller att säkerställa klimatneutralitetsmålet eller otillräckliga framsteg för att förbättra anpassningsförmågan, stärka motståndskraften och minska sårbarheten gentemot klimatförändringar.

Kommissionen ska samverka med alla

• delar av samhället, däribland allmänheten, arbetsmarknadens parter och berörda aktörer, för att stärka deras ställning och möjligheter i arbetet för ett rättvist, socialt jämlikt, klimatneutralt och klimatresilient samhälle,
• ekonomiska sektorer som utarbetar vägledande frivilliga färdplaner för att uppnå klimatneutralitet.

Genom förordningen ändras

• förordning (EG) nr 401/2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (se sammanfattning) och förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen (se sammanfattning).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen har gällt sedan den 29 juli 2021.

BAKGRUND

• I december 2019 godkände Europeiska rådet målet om ett klimatneutralt EU senast 2050 i linje med målen i Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.
• Den 4 mars 2020 antog kommissionen sitt förslag till en europeisk klimatlag som en viktig del av den europeiska gröna given (se sammanfattning).
• EU:s åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser på ett kostnadseffektivt sätt är redan starkt utvecklade. Mellan 1990 och 2019 minskade utsläppen med 24 procent, medan ekonomin växte med 60 procent. En viktig hörnsten i EU:s klimatpolitik är det utsläppshandelssystem som inrättats genom direktiv 2003/87/EG (se sammanfattning).
• Mer information finns här:
  • En europeisk klimatlag (Europeiska kommissionen)

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final, 11.12.2019).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2018/1999 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Vägen efter Paris: en bedömning av Parisavtalets konsekvenser som åtföljer förslaget till rådsbeslut om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (COM(2016) 110 final, 2.3.2016).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (kodifierad version) (EUT L 126, 21.5.2009, s. 13).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 29.07.2021