Konvergensrapport 2018

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – konvergensrapport 2018

Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)

Protokoll (nr 13) till EUF-fördraget om konvergenskriterier

VILKET SYFTE HAR RAPPORTEN, ARTIKEL 140 I EUF-FÖRDRAGET OCH PROTOKOLL (NR 13) TILL EUF-FÖRDRAGET?

I rapporten

• analyseras de steg som Bulgarien, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Polen, Rumänien och Sverige tar i riktning mot Ekonomiska och monetära unionen,
• läggs tonvikten vid den nationella lagstiftningens förenlighet med EUF-fördraget, bedöms de ekonomiska resultaten mot fyra konvergenskriterier samt beaktas utvecklingen av bytesbalansen och integreringen av marknader,
• medföljer en oberoende rapport från Europeiska centralbanken (ECB).

Enligt artikel 140.1 i EUF-fördraget ska Europeiska kommissionen och ECB minst en gång vartannat år rapportera till rådet om ländernas framsteg mot att uppfylla kriterierna för införande av euron. En konvergensrapport utarbetas minst vartannat år eller på begäran av ett av de berörda EU-länderna.

Konvergenskriterierna fastställs i detalj i protokoll nr 13 till EUF-fördraget.

VIKTIGA PUNKTER

I analysen undersöks om

• ländernas lagstiftningar, inklusive stadgorna för deras centralbanker, är förenliga med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och ECB,
• länderna uppfyller konvergenskriterierna för
  • en hög grad av prisstabilitet, det vill säga har en genomsnittlig årlig inflationstakt som inte överstiger inflationstakten i de tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten på detta område med mer än 1,5 procentenheter,
  • hållbara offentliga finanser, vilket bedöms utifrån huruvida förfarandet vid alltför stora underskott har inletts gentemot landet i fråga,
  • deltagande i växelkursmekanismen (ERM2*), genom en bedömning av huruvida landets växelkurser har legat inom det fastställda fluktuationsutrymmet mot euron under minst två år utan allvarliga spänningar,
  • konvergens i de långfristiga räntesatserna, i form av bibehållande av genomsnittliga långfristiga räntesatser under ett år som inte överstiger dessa räntesatser i de tre ekonomier i EU som har uppnått de bästa resultaten med mer än två procentenheter.

I rapporten konstateras att av de sju länderna är det bara Kroatien som har den nödvändiga förenliga lagstiftningen på plats.

I fråga om konvergenskriterierna är de huvudsakliga slutsatserna i rapporten att

• Bulgarien uppfyller kriterierna för prisstabilitet, offentliga finanser och långfristiga räntesatser men inte för växelkursstabilitet,
• Tjeckien uppfyller kriterierna för offentliga finanser och långfristiga räntesatser men inte för prisstabilitet och växelkursstabilitet,
• Kroatien uppfyller kriterierna för prisstabilitet, offentliga finanser, och långfristiga räntesatser men inte för växelkursstabilitet,
• Ungern uppfyller kriterierna för offentliga finanser och långfristiga räntesatser men inte för prisstabilitet och växelkursstabilitet,
• Polen uppfyller kriterierna för prisstabilitet och offentliga finanser men inte för växelkursstabilitet och långfristiga räntesatser,
• Rumänien uppfyller kriteriet för offentliga finanser men inte de övriga tre kriterierna,
• Sverige uppfyller kriterierna för prisstabilitet, offentliga finanser och långfristiga räntesatser men inte kriteriet för växelkursstabilitet.

I rapporten anges också att de sju länderna i allmänhet är väl integrerade ekonomiskt och finansiellt med EU, men att det kvarstår vissa makroekonomiska svagheter och utmaningar i fråga om deras företagsklimat och institutionella ramverk.

Konvergensen i fråga om långfristiga räntesatser kontrolleras mot de tre ekonomier i EU som har uppnått bäst resultat i fråga om prisstabilitet.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Konvergensrapporter (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – konvergensrapport 2018 (sammanställd i enlighet med artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) (COM(2018) 370 final, 23.5.2018).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VIII – Ekonomisk och monetär politik – Kapitel 5 – Övergångsbestämmelser – artikel 140 (f.d. artiklarna 121.1, 122.2 andra meningen och 123.5 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 108).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll (nr 13) om konvergenskriterier (EUT C 202, 7.6.2016, s. 281).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar – Konvergensrapport 2018 – Följedokument till Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – konvergensrapport 2018 (sammanställd i enlighet med artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) (SWD(2018) 350 final, 23.5.2018, ej översatt till svenska).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EGT L 209, 2.8.1997, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1466/97 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 24.07.2019