Den syftar till att säkerställa att onlineplattformar behandlar företagsanvändare på ett rättvist och transparent sätt och ger dem faktiska möjligheter till prövning när de stöter på problem, genom att skapa en förutsebar och innovationsvänlig reglering för onlineplattformar inom EU.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Genom förordningen införs nya bestämmelser för onlinebaserade förmedlingstjänster* (onlineplattformar) och onlinebaserade sökmotorer som syftar till att koppla samman EU-företag och professionella webbplatser med EU-konsumenter.
Onlineplattformar omfattar många olika slags verksamheter, bland annat följande:
- Onlinebaserade marknadsplatser.
- Sociala medier och plattformar för kreativt innehåll.
- Distributionsplattformar för appar.
- Prisjämförelsesajter.
- Marknadsplatser för delningsekonomin, i den mån de riktar sig till företagsanvändare.
- Allmänna onlinebaserade sökmotorer.
De har samma huvudegenskaper, däribland användning av informations- och kommunikationsteknik för att underlätta interaktion (inbegripet handelstransaktion) mellan användare, insamling och användning av data om sådan interaktion, samt nätverkseffekter som gör att det blir högst värdefullt för andra användare att plattformar med flest användare används.

Villkor

Leverantörer av onlineplattformar måste göra följande:

Säkerställa att deras villkor för företagsanvändare är lättbegripliga och finns lättillgängliga.
På förhand ange eventuella skäl för att begränsa, tillfälligt avbryta eller avsluta sina tjänster.
Underrätta företagsanvändarna minst 15 dagar i förväg om alla ändringar av villkoren, såvida de inte omfattas av en särskild rättslig skyldighet eller måste hantera oförutsedda och överhängande it-säkerhetsrisker – bristande fullgörande av denna skyldighet skulle innebära att alla ändringar är ogiltiga.
Handla i god tro genom att avstå från att införa retroaktiva ändringar av villkor, ge företagsanvändare möjlighet att säga upp avtalet och beskriva huruvida de bibehåller eventuell tillgång till information om sina företagsanvändare efter att avtalet löpt ut.
Förklara huruvida de förbehåller sig några rättigheter till företagsanvändarnas immateriella äganderätt eller i fråga om plattformarnas förmåga att saluföra företagsanvändarnas varor eller tjänster utanför plattformen.
Ge företagsanvändare en utförlig redogörelse av skälen till att tjänsterna begränsas, tillfälligt avbryts eller avslutas – om tjänsterna avslutas helt ska en redogörelse ges 30 dagar innan.
Säkerställa att företagsanvändarnas identitet framgår klart och tydligt.

Villkoren måste innefatta följande:

De huvudparametrar som bestämmer rangordningen och deras relativa betydelse jämfört med alla andra parametrar – denna beskrivning ska omfatta möjligheten att aktivt påverka rangordningen mot direkt eller indirekt ersättning (inte bara onlineplattformar utan även onlinebaserade sökmotorer måste ange de huvudparametrar som bestämmer rangordningen).
I tillämpliga fall, en beskrivning av alla kompletterande varor eller tjänster som onlineplattformen erbjuder själv utöver företagsanvändarnas varor eller tjänster.
En beskrivning av eventuell differentierad behandling avseende varor och tjänster som erbjuds av dem själva (eller av företagsanvändare som de kontrollerar), jämfört med sådan behandling som de gör av varor och tjänster som erbjuds av andra företagsanvändare (denna skyldighet omfattar även onlinebaserade sökmotorer).
En beskrivning av företagsanvändarnas tekniska eller kontraktsenliga tillgång till personuppgifter eller andra uppgifter som företagsanvändare eller konsumenter tillhandahåller onlinebaserade förmedlingstjänster eller som genereras genom tillhandahållandet av sådana tjänster.
I tillämpliga fall, de rättsliga, ekonomiska eller kommersiella skälen till all begränsning av företagsanvändarnas möjlighet att erbjuda sina varor eller tjänster på andra villkor via andra kanaler.
Information om tillgången till och funktionen hos onlineplattformarnas interna system för hantering av klagomål samt en eller flera medlare som företagsanvändarna kan vända sig till för att försöka lösa eventuella tvister med leverantören av onlineplattformen.

Klagomål, medling och prövning

Leverantörer av onlineplattformar som har mer än 50 anställda eller har en årlig omsättning på över 10 miljoner euro måste upprätta och använda ett internt system för hantering av klagomål från företagsanvändare om bristande fullgörande av en rättslig skyldighet som fastställs i förordningen eller eventuella tekniska problem, åtgärder som vidtagits eller beteenden från leverantörernas sida som kan vara till skada för företagsanvändarna. Klagomålen måste hanteras omgående och effektivt, och resultaten måste delges på ett individualiserat sätt och enkelt och begripligt formulerat.
För att ge en översikt, inbegripet genom observatoriet för onlineplattformsekonomin, måste leverantörer av onlineplattformar offentliggöra statistik över hur effektiva deras interna system för klagomålshantering är.
För att ytterligare främja en snabb och effektiv tvistlösning måste leverantörer av onlineplattformar utse en eller flera medlare som företagsanvändarna kan vända sig till för att försöka lösa eventuella tvister med leverantören av onlineplattformen.

Verkställighet

Representativa organisationer och offentliga organ har en självständig rättighet att vidta rättsliga åtgärder vid nationella domstolar och att motverka eventuell bristande överensstämmelse med förordningen som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer gör sig skyldiga till.
EU-länderna ska dessutom tillhandahålla effektiva efterlevnadsmekanismer.

Översyn

Observatoriet för onlineplattformsekonomin ska bistå kommissionen med att övervaka effekten av de nya reglerna samt nya frågor och möjligheter som uppstår i den digitala ekonomin. Kommissionen ska senast den 13 januari 2022 bedöma huruvida ytterligare eller andra regler kan behövas inom ramen för den planerade översynen av förordningen.

NÄR BÖRJADE FÖRORDNINGEN GÄLLA?

Den gäller från och med den 12 juli 2020.

BAKGRUND

Mer information hittar du här:

Onlineplattformar (Europeiska kommissionen)
Expertgruppen vid EU:s observationscentrum för onlineplattformsekonomin (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Onlinebaserade förmedlingstjänster: onlineplattformar – informationssamhällets tjänster som gör det möjligt för företagsanvändare att erbjuda konsumenter varor eller tjänster, i syfte att främja initieringen av direkttransaktioner mellan dessa företagsanvändare och konsumenter. De tillhandahålls företagsanvändare genom ett avtalsförhållande mellan leverantören av dessa tjänster och företagsanvändare som erbjuder konsumenter varor eller tjänster.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 11.7.2017, s. 57).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2016/680 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 4.7.2008, s. 6).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (EUT L 136, 24.5.2008, s. 3).

Senast ändrat 19.08.2019

Upp