Ersättning till brottsoffer i andra EU-länder

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2004/80/EG om ersättning till brottsoffer

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• Genom direktivet inrättas ett samarbetssystem för att hjälpa brottsoffer att få ersättning oavsett var i Europeiska unionen (EU) brottet begicks.
• Systemet fungerar på grundval av EU-ländernas nationella ordningar för ersättning till offer för uppsåtliga våldsbrott som begås på deras respektive territorier.

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet har två huvudelement.

• I direktivet ställs krav på att alla EU-länder har en ersättningsordning för offer för uppsåtliga våldsbrott som begås på deras territorium. Varje EU-land avgör självt hur denna ordning ska organiseras och fungera.
• Genom direktivet inrättas ett EU-omfattande samarbetssystem som grundar sig på dessa nationella ordningar.

Garantera lämplig ersättning

Att garantera lämplig ersättning till offren kan vara svårt, antingen på grund av att

• gärningsmannen inte har de ekonomiska resurser som krävs, eller
• gärningsmannen inte har kunnat identifieras eller lagföras (möjligheten att erhålla ersättning från gärningsmannen behandlas i direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem).

Enligt direktivet måste offren

• få ersättning oavsett i vilket land de är bosatta eller i vilket EU-land brottet begicks,
• få rättvis och lämplig ersättning – det exakta beloppet avgörs av det EU-land där brottet begicks.

Samarbete

Alla EU-länder var skyldiga att senast den 1 juli 2005 upprätta nationella ordningar som garanterar rättvis och lämplig ersättning. I direktivet fastställs ett system för samarbete mellan de nationella myndigheterna för att underlätta för offer i hela EU att få ersättning:

• Offer för brott som begåtts i ett annat EU-land än offrets vanliga bosättningsland kan be en myndighet i det land där offret är bosatt (biståndsmyndigheten) att lämna information om hur man ansöker om ersättning.
• Den nationella myndigheten översänder sedan ansökan direkt till den nationella myndigheten i det EU-land där brottet begicks (beslutsmyndigheten), vilket ansvarar för att bedöma ansökan och betala ersättningen.
• All kommunikation måste ske på det beslutande landets språk. Europeiska kommissionen har utarbetat standardblanketter för överföring av ansökningar och beslut som rör ersättning till brottsoffer.
• Genom direktivet upprättas ett system med centrala kontaktpunkter i varje EU-land för att underlätta samarbetet i gränsöverskridande fall. Kontaktpunkterna sammanträder regelbundet. Ytterligare information finns på europeiska e-juridikportalens webbplats.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet trädde i kraft den 26 augusti 2004. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 1 januari 2006.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Ersättning på Europeiska kommissionens webbplats.
• Blanketter om ersättning till brottsoffer (Europeisk e-juridikportal)

HUVUDDOKUMENT

Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer (EUT L 261, 6.8.2004, s. 15–18).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens beslut 2006/337/EG av den 19 april 2006 om standardblanketter för överföring av ansökningar och beslut enligt rådets direktiv 2004/80/EG om ersättning till brottsoffer (EUT L 125, 12.5.2006, s. 25–30).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57–73).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2012/29/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 08.12.2015