De nationella parlamenten

INLEDNING

Ledamöterna i Europaparlamentet och i de nationella parlamenten möts sedan 1989 en gång per halvår inom ramen för konferensen mellan organ för EG-frågor (COSAC), främst för att utbyta information.

I och med Maastrichtfördragets ikraftträdande utsträcktes de europeiska institutionernas behörighet till områden som traditionellt är att beteckna som nationella, såsom rättsliga och inrikes frågor. Därför har det blivit viktigt att de nationella parlamenten så snabbt som möjligt erhåller bästa möjliga information för att vara mer engagerade (och genom dem Europeiska unionens medborgare) i gemenskapens beslutsprocess och kunna utöva en bättre kontroll över sin stats företrädare i rådet.

Med hänsyn till hur mycket de nationella förutsättningarna skiljer sig har medlemsstaterna känt behov av att fastställa gemensamma principer i fråga om information och bidrag från de nationella parlamenten. Därför har ett protokoll om de nationella parlamentens roll bifogats grundfördragen.

Den parlamentariska kontroll som utövas av respektive nationella regering härleds ur den konstitutionella praxis som finns i varje medlemsstat. Man har emellertid bedömt det som betydelsefullt att uppmuntra de nationella parlamentens deltagande i Europeiska unionens verksamhet och att stärka deras förmåga att uttrycka sin åsikt beträffande frågor som skulle kunna intressera dem.

INFORMATION TILL MEDLEMSSTATERNAS NATIONELLA PARLAMENT

En detaljerad lista över handlingar som ovillkorligen skall överlämnas till de nationella parlamentarikerna har upprättats:

• vitböcker,
• grönböcker,
• meddelanden,
• lagstiftningsförslag.

Under förfarandet för att godkänna en lagstiftningsakt eller en åtgärd som lyder under avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) skall minst sex veckor förflyta från den tidpunkt då ett förslag till rättsakt eller åtgärd ställs till Europaparlamentets eller rådets förfogande från kommissionen, till den tidpunkt då förslaget sätts upp på rådets dagordning. De nationella parlamenten har sålunda tillräckligt med tid på sig för att eventuellt diskutera detta förslag, i synnerhet med sina respektive regeringar.

KONFERENSEN MELLAN ORGAN FÖR EG-FRÅGOR (COSAC)

Det nya protokollet erkänner vidare COSAC:s roll. Denna kan bidra med allt som den finner att Europeiska unionens institutioner bör uppmärksamma, särskilt på grundval av utkast till rättsakter som företrädare för medlemsstaternas regeringar gemensamt kan besluta att tillställa den, på grund av dess sakinnehåll.

COSAC kan särskilt granska varje förslag till lagstiftningsakt som rör upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (i samband med enskildas rättigheter och skyldigheter). Dess anmärkningar skall överlämnas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

COSAC får likaså överlämna "alla bidrag som konferensen finner lämpliga när det rör unionens lagstiftande verksamhet, särskilt beträffande tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, området med frihet, säkerhet och rättvisa, samt frågor som rör de grundläggande rättigheterna" till de tre institutionerna.

De nationella parlamenten kommer att spela en viktigare roll inom beslutsprocessen och kommer att kunna bidra till att utarbeta Europeiska unionens lagstiftningsakter.