23.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/36

(1)

Den 13 maj 2011 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) ett antidumpningsförfarande beträffande import till unionen av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Indien (nedan kallat den berörda produkten).

(2)

Samma dag inledde kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) ett antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Indien och påbörjade en separat undersökning.

(3)

Antidumpningsförfarandet inleddes efter ett klagomål från European Industrial Fasteners Institute (EiFi) (nedan kallad klaganden) som företrädde tillverkare som svarar för mer än 25 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för att produkten dumpas och att detta vållat väsentlig skada. Bevisningen ansågs vara tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare, kända importörer, berörda användare och de indiska myndigheterna om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(5)

Alla berörda parter hördes som begärde detta och kunde visa att det förelåg särskilda skäl att höra dem.

(6)

Eftersom antalet exporterande tillverkare i Indien föreföll vara stort föreskrevs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads exporterande tillverkare i Indien att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och att lämna grundläggande uppgifter om sin export och inhemska försäljning, en noggrann beskrivning av företagets verksamhet när det gäller tillverkning och försäljning av den berörda produkten, samt namn på och en noggrann beskrivning av verksamheten hos alla närstående företag som var inbegripna i tillverkningen eller försäljningen av den berörda produkten under perioden den 1 april 2010 till den 31 mars 2011 (nedan kallad undersökningsperioden, eller UP).

(8)

Sammanlagt fem exporterande tillverkare, inbegripet en grupp närstående företag i Indien, lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i stickprovet inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessa samarbetsvilliga företag uppgav att de hade exporterat den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. En jämförelse mellan Eurostats importuppgifter och den export av den berörda produkten till unionen som rapporterades av de fem samarbetsvilliga företagen visade att samarbetsviljan hos de indiska exporterade tillverkarna var nästan hundraprocentig. Stickprovet valdes därför ut på grundval av den information som hade lämnats av dessa fem exporterande tillverkare.

(9)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjordes ett urval som på grundval av den största representativa exportvolym av den berörda produkten till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av den information som hade lämnats av de exporterande tillverkarna valde kommissionen ut tre exporterande tillverkare med den största exportvolymen till unionen. Enligt de uppgifter som lämnades i samband med stickprovsförfarandet svarade de utvalda företagen eller grupperna under undersökningsperioden för 99 % av den sammanlagda exportvolym till unionen av den berörda produkten som rapporterats av de samarbetsvilliga tillverkarna. Det ansågs därför att man med detta urval skulle kunna begränsa undersökningen till ett rimligt antal exporterande tillverkare som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och samtidigt säkerställa en hög representativ nivå.

(10)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen hölls samråd med de berörda parterna och de indiska myndigheterna om valet av stickprov. De två exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet insisterade på att få ingå i detta. Med tanke på det föreslagna stickprovets representativitet, vilket nämns i skäl 8, slogs det emellertid fast att det inte var nödvändigt att ändra eller utvidga stickprovet.

(11)

Två samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet ansökte om en individuell undersökning och besvarade frågeformuläret om antidumpning inom den fastställda tidsfristen.

(12)

Eftersom slutsatsen är att det aktuella antidumpningsförfarandet bör avslutas av de skäl som beskrivs närmare nedan lämnades ansökningarna om individuell undersökning utan vidare åtgärd.

(13)

Eftersom antalet unionstillverkare föreföll vara stort föreskrevs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställandet av skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Stickprovet bestod av fem företag av de 15 unionstillverkare som var kända innan undersökningen inleddes, vilka valdes ut på grundval av sin försäljningsvolym, storlek och sitt geografiska läge i unionen. De stod för 37 % av den totala beräknade tillverkningen i unionen under undersökningsperioden. Berörda parter uppmanades att inom 15 dagar efter det att tillkännagivandet om inledande hade offentliggjorts ta del av handlingarna och lämna synpunkter på om detta urval var lämpligt. Ingen berörd part inkom med några invändningar mot det föreslagna stickprovet bestående av fem företag.

(15)

En av de fem unionstillverkare som ingick i stickprovet meddelade senare att man inte ville samarbeta. Resterande fyra företag stod för 31 % av den totala beräknade tillverkningen i unionen under undersökningsperioden. Stickprovet ansågs därför vara representativt för unionsindustrin.

(16)

Eftersom ett stort antal importörer potentiellt kan beröras av förfarandet förutsågs ett stickprovsförfarande för importörer i tillkännagivandet om inledande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Två importörer lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i stickprovet inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Eftersom så få importörer hade gett sig till känna beslutades att man inte skulle tillämpa ett stickprovsförfarande.

(17)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla kända berörda parter och till alla andra parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Frågeformulär skickades således till exporterande tillverkare i Indien, unionstillverkare, samarbetsvilliga importörer i unionen och alla andra kända användare som berördes av undersökningen och ingick i stickprovet.

(18)

Svar inkom från de exporterande tillverkare och fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet. Ingen importör eller användare svarade på frågeformuläret.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som lämnades av berörda parter och som bedömdes vara nödvändiga för att fastställa dumpning, skada eller risk för skada till följd därav och unionens intresse.

(20)

En part menade att en av de exporterande tillverkarna begärde konfidentiell behandling i alltför stor utsträckning och inte lämnade en tillräckligt ändamålsenlig offentlig version av sitt svar på frågeformuläret. Uppgifterna från det företaget borde därför inte beaktas, och det borde behandlas som en icke-samarbetsvillig part i undersökningen.

(21)

Den icke-konfidentiella versionen av denna exporterande tillverkares svar, som består av ett första svar och en kompletterad version på grundval av en begäran om komplettering, har dock bedömts på nytt och konstaterats vara tillräckligt uttömmande för att kunna anses vara ett ändamålsenligt offentligt svar. Således avvisades påståendet.

(22)

Kontrollbesök gjordes på plats hos följande parter:

(23)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från den 1 april 2010 till den 31 mars 2011. Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(24)

Den berörda produkten är fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Indien, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer 7318 12 10, 7318 14 10, 7318 15 30, 7318 15 51, 7318 15 61 och 7318 15 70.

(25)

Den berörda produkten och den produkt som tillverkas och säljs på Indiens hemmamarknad, liksom den produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden konstaterades ha samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(26)

För att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställde kommissionen först om den inhemska försäljningen av den likadana produkten av de indiska exporterande tillverkare som ingick i stickprovet till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala volymen av denna försäljning uppgick till minst 5 % av deras totala exportförsäljning till unionen under undersökningsperioden.

(27)

I fråga om en exporterande tillverkare som ingick i stickprovet konstaterades att dess försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden inte var representativ. För denna exporterande tillverkare var det nödvändigt att beräkna normalvärdet på grundval av artikel 2.3 i grundförordningen.

(28)

För de utvalda exporterande tillverkare vars sammanlagda inhemska försäljningsvolym var representativ fastställde kommissionen därefter vilka produkttyper som dessa tillverkare sålde på den hemmamarknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till unionen.

(29)

Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om försäljningsvolymen för denna produkttyp på hemmamarknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av den jämförbara produkttypen som såldes på export till unionen.

(30)

Kommissionen undersökte därefter om de berörda företagens inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(31)

I fall där försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till nettopriser som var lika höga som eller högre än den beräknade tillverkningskostnaden, var minst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och där ett vägt genomsnittspris för denna typ var lika högt som eller högre än tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Priset beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna för all inhemsk försäljning av denna typ under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning var lönsam eller ej.

(32)

I fall där volymen lönsam försäljning för en produkttyp utgjorde 80 % eller mindre av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, eller där det vägda genomsnittspriset för denna typ understeg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av enbart denna typ.

(33)

När det gäller produkttyper som inte såldes i representativa kvantiteter på hemmamarknaden var det nödvändigt att beräkna normalvärdet på grundval av artikel 2.3 i grundförordningen. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal lades till exportörens egna genomsnittliga kostnader för tillverkning per produkttyp under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen baserades andelen försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på ett vägt genomsnitt av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och en vinstmarginal för försäljningen av varje produkttyp vid normal handel av respektive exporterande tillverkare.

(34)

När det gäller den samarbetsvilliga exporterande tillverkare vars inhemska försäljning inte var representativ, beräknades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, varvid försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal per produkttyp lades till företagets egna tillverkningskostnader för den likadana produkten under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen baserades andelen försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på ett vägt genomsnitt av försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader och en vinstmarginal för försäljningen av varje produkttyp vid normal handel av den exporterande tillverkaren.

(35)

Exportförsäljningspriserna fastställdes på grundval av de priser som faktiskt betalas eller ska betalas för den berörda produkten i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(36)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik.

(37)

För att åstadkomma en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade priserna och deras jämförbarhet.

(38)

Mot denna bakgrund beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, sjöfrakt- och försäkringskostnader, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, avdrag som inte nämns i fakturor samt provisioner.

(39)

När det gäller företag som ingick i stickprovet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till unionen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten på det sätt som föreskrivs i artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(40)

På grundval av denna metod är dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(41)

Det bör emellertid påpekas att den indiska exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning stod för 87 % av den indiska exporten till unionen.

(42)

På grundval av sin analys av kommissionens meddelande av uppgifter räknade klaganden fram en skillnad på 25 % mellan det normalvärde som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet och som konstaterades bedriva dumpning och det som fastställts för det företag som konstaterades inte bedriva dumpning. Klaganden menade att en sådan skillnad inte kan finnas på en konkurrensutsatt marknad och inte är realistisk i branschen för fästanordningar av rostfritt stål. Klaganden hävdade dessutom att den exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning köpte skrot av rostfritt stål från närstående företag i unionen och att inköpspriserna för denna råvara därför inte var tillförlitliga för fastställandet av tillverkningskostnaden.

(43)

Normalvärdet för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning baserades på dess tillverkningskostnad per produkttyp, som är lägre än tillverkningskostnaden hos de andra exporterande tillverkare som ingick i stickprovet. Detta beror framför allt på att det förstnämnda företaget tillverkar rostfritt stål självt från skrot av rostfritt stål och därför är fullständigt integrerat och drar nytta av stordriftsfördelar, medan de sistnämnda företagen köper valstråd av rostfritt stål, den viktigaste råvaran vid tillverkning av fästanordningar av rostfritt stål, på den öppna marknaden, bl.a. från den samarbetsvilliga exportör som konstaterades inte bedriva dumpning.

(44)

Normalvärdet för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som konstaterades bedriva dumpning har till största delen fastställts på grundval av de inhemska försäljningspriserna per produkttyp. Konkurrensen på hemmamarknaden i Indien är begränsad, och försäljningsvolymen på hemmamarknaden för den samarbetsvilliga exportör som konstaterades inte bedriva dumpning var inte representativ under undersökningsperioden.

(45)

När det gäller inköpen av skrot av rostfritt stål av den exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning, visade undersökningen att detta företag köpte skrot från både närstående och icke-närstående leverantörer, varav de senare stod för mer än 70 % av den inköpta mängden. Inköpsprisnivåerna för båda typerna av inköp vara jämförbara, även om man tar hänsyn till skrotets kvalitet.

(46)

Alltså bekräftas det fastställda normalvärdet för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, och klagandens påståenden avvisas.

(47)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet beräknades i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet och som konstaterades bedriva dumpning. På denna grundval fastställdes dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet till 24,6 % av importpriset cif vid unionens gräns före tull.

(48)

Efter det att kommissionen meddelat att den hade för avsikt att avsluta förfarandet anförde en samarbetsvillig indisk exporterande tillverkare att dess begäran om individuell undersökning borde godtas, med motiveringen att den meddelade dumpningsmarginalen för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet inte avspeglade företagets situation.

(49)

Kommissionen har inte tagit ställning till begäran om individuell undersökning, eftersom den dumpningsmarginal som fastställs är oväsentlig när ett förfarande avslutas.

(50)

När det gäller alla övriga exportörer i Indien, började kommissionen med att fastställa deras samarbetsvilja. En jämförelse gjordes mellan de totala exportkvantiteter som angetts i de svar som lämnades under stickprovsförfarandet av alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare och den totala importen från Indien enligt Eurostats statistik. Samarbetsviljan konstaterades uppgå till 97 %. Samarbetsviljan bedömdes mot denna bakgrund vara hög. Det ansågs vara lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till den genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i stickprovet. Tillgängliga uppgifter tyder faktiskt på att de icke-samarbetsvilliga indiska exportörernas genomsnittliga exportpriser under undersökningsperioden låg på samma nivå som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas priser. Det finns dessutom inget som tyder på att normalvärdena skulle vara annorlunda för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(51)

På grundval av denna metod fastställdes den landsomfattande dumpningsnivån till 24,6 % av importpriset cif vid unionens gräns, före tull.

(52)

All tillgänglig information om unionstillverkare, inbegripet den information som lämnades i klagomålet, uppgifter som inhämtades från unionstillverkare innan undersökningen inleddes och därefter, samt kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i stickprovet användes för att fastställa den sammanlagda tillverkningen i unionen.

(53)

Den sammanlagda tillverkningen i unionen beräknades på denna grundval uppgå till omkring 52 000 ton under undersökningsperioden. I denna siffra ingår tillverkningen hos alla unionstillverkare som gav sig till känna och den beräknade tillverkningen hos tillverkare som inte gav sig till känna under förfarandet.

(54)

Såsom anges i skäl 13 tillämpades ett stickprovsförfarande för att undersöka unionstillverkarna. Fem företag av de 15 unionstillverkare som lämnade uppgifter innan förfarandet inleddes valdes ut. Såsom förklaras i skäl 15 beslutade ett företag att inte samarbeta under undersökningen. Resterande samarbetsvilliga företag som ingick i stickprovet utgjorde omkring 32 % av den sammanlagda beräknade tillverkningen i unionen under undersökningsperioden och ansågs vara representativa för unionsindustrin.

(55)

Alla kända unionstillverkare som åsyftas i skäl 52 anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen, och kallas hädanefter unionsindustrin.

(56)

Relevant importstatistik från Eurostat, uppgifter som lämnades i klagomålet och uppgifter som inhämtades från unionstillverkarna innan undersökningen inleddes och därefter, samt kontrollerade svar på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i stickprovet användes även vid bedömningen av relevanta skadefaktorer.

(57)

När det gäller makroekonomiska uppgifter, t.ex. produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning och produktivitet, baseras skadeanalysen på uppgifter för unionsindustrin som helhet.

(58)

När det gäller mikroekonomiska uppgifter, t.ex. transaktionspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar, förmåga att skaffa kapital, lager och löner, baseras skadeanalysen på uppgifter för de unionstillverkare som ingick i stickprovet.

(59)

De fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet ingick även i stickprovet i samband med den översyn vid giltighetstidens utgång som gjordes när antidumpningsåtgärderna mot import av fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Kina och Taiwan löpte ut den 7 januari 2012 (4). I den översynen ingick ett annat företag i stickprovet som inte ingår i denna undersökning. Eftersom skadeundersökningsperioden för skadeanalysen överlappar översynen vid giltighetstidens utgång är uppgifterna för åren 2008 och 2009 identiska, sånär som på ett företag. Om siffrorna för 2008 och 2009 anges blir det möjligt att sluta sig till siffrorna för det företag som inte ingick i stickprovet i detta ärende. Mikroindikatorer som lager, löner, investeringar, kassaflöde, avkastning på investeringar och lönsamhet har därför indexerats.

(60)

Unionens förbrukning fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym i unionen enligt klagomålet. Denna dubbelkontrollerades mot svaren på frågeformuläret under stickprovsförfarandet och de kontrollerade uppgifter som inhämtades från de tillverkare som ingick i stickprovet. Dessutom beaktades även importvolymen enligt uppgifter från Eurostat under skadeundersökningsperioden.

(61)

Förbrukningen i unionen visade sig ha utvecklats på följande sätt:

Tabell 1

(62)

Den sammanlagda förbrukningen på EU-marknaden ökade med 9 % under skadeundersökningsperioden. En kraftig nedgång med 16 % ägde rum mellan 2008 och 2009 och sägs ha berott på den ekonomiska krisens globala negativa effekter på marknaden, varpå förbrukningen steg igen med 21 % mellan 2009 och 2010 och med ytterligare 7 % mellan 2010 och undersökningsperioden.

(63)

Importen till unionen från Indien utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 2

(64)

Importen från Indien ökade med hela 65 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen var störst mellan 2008 och 2009, då importen steg med 30 % medan förbrukningen sjönk med 16 %. På årsbasis fortsatte den indiska importen att öka under 2010 (+16 %) och under undersökningsperioden (+10 %).

(65)

De genomsnittliga priserna på importen från Indien sjönk med totalt 9 % under skadeundersökningsperioden. Detta förklarar varför Indiens marknadsandel växte från 12,1 % till 18,3 % under samma period. Den största ökningen inträffade mellan 2008 och 2009, då indiska exportörer ökade sin marknadsandel med mer än 6 procentenheter.

(66)

För att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för importen från Indien till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för gällande tullar och kostnader som uppstår efter importen.

(67)

Prisjämförelsen gjordes typ för typ för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där så var nödvändigt och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckta i procent av unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden, visade på ett prisunderskridande på 3–13 %. I detta sammanhang bör det påpekas att prisunderskridandemarginalen var högst för den indiska exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning.

(68)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som fastställts för unionsindustrin under den analyserade perioden.

(69)

Tabellen ovan visar att tillverkningen sjönk med hela 25 % under skadeundersökningsperioden. Som en följd av den vikande efterfrågan sjönk tillverkningen kraftigt och minskade med 19 % under 2009 för att därefter stiga med omkring 10 % under 2010. Medan förbrukningen i unionen under undersökningsperioden ökade med 7 % sjönk tillverkningen i unionen återigen med omkring 17 % jämfört med året innan.

(70)

Unionsindustrins produktionskapacitet minskade med omkring 21 % under skadeundersökningsperioden. Även kapacitetsutnyttjandet sjönk under skadeundersökningsperioden och låg konstant under 50 %.

(71)

I ett läge då förbrukningen steg (+9 %) sjönk försäljningsvolymen av den likadana produkten vid försäljning till den första oberoende kunden i unionen med 14 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av detta sjönk marknadsandelen från 46,5 % 2008 till 36,6 % under undersökningsperioden. Efter en kraftig nedgång 2009 (–20 %) steg försäljningsvolymen något under 2010 och under undersökningsperioden.

(72)

Förbrukningen i unionen ökade med 9 % mellan 2008 och undersökningsperioden. Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel minskade emellertid under samma period med 14 % respektive 21 %. Importen från Indien steg samtidigt med hela 65 %.

(73)

På grund av nedskärningar inom unionsindustrin minskade antalet anställda under skadeundersökningsperioden med 24 %. Mellan 2008 och undersökningsperioden steg arbetskraftskostnaderna per anställd med 6 %.

(74)

Arbetskraftens produktivitet inom unionsindustrin, mätt som produktion per anställd och år, minskade något med 1 % under skadeundersökningsperioden. Den var som lägst 2009 för att därefter öka före undersökningsperioden.

(75)

De genomsnittliga försäljningspriserna sjönk med 2 % under skadeundersökningsperioden. År 2009 tvingades unionsindustrin sänka sina försäljningspriser med 36 % på grund av konjunkturnedgången och de kraftigt sänkta priserna på importen från Indien (–21 %). Under 2010 och under undersökningsperioden steg unionsindustrins försäljningspriser igen.

(76)

Undersökningen visade att de lägre försäljningspriserna 2009 berodde på lägre kostnader, eftersom dessa sjönk med 18 % jämfört med 2008 års nivåer. Kostnadsminskningen berodde främst på att priserna på råvaror sjönk, i synnerhet priset på nickel, som har en instabil prisutveckling. Unionsindustrin tvingades emellertid sänka sina försäljningspriser mer än kostnadsminskningen på grund av att lågprisimporten från Indien ökade under 2009.

(77)

Undersökningen visade att även om sänkningen av försäljningspriserna delvis berodde på minskade kostnader, ledde importen av fästanordningar av rostfritt stål och delar därav från Indien till att unionsindustrin utsattes för ett pristryck. Unionsindustrins lönsamhet var negativ ända från början av den berörda perioden. Särskilt under 2009 tvingades unionsindustrin sänka sina försäljningspriser mer än kostnadsminskningen på grund av att lågprisimporten från Indien ökade. Detta ledde till en kraftigt försämrad lönsamhet det året. År 2010 och under undersökningsperioden förbättrades emellertid lönsamheten, även om den fortfarande var negativ.

(78)

Kassaflödet, dvs. industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, hade ungefär samma utveckling som lönsamheten. Det var som lägst 2009 för att därefter stiga och bli positivt under undersökningsperioden.

(79)

Efter de investeringar i tillverkningen av fästanordningar i rostfritt stål och delar därav som gjordes 2008 sjönk investeringarna med omkring 94 % under skadeundersökningsperioden. Avkastningen på investeringar hade en liknande negativ utveckling, vilket låg i linje med unionsindustrins negativa resultat under skadeundersökningsperioden, och var oavbrutet negativ.

(80)

Lönsamhetsutvecklingen, kassaflödet och de låga investeringarna pekar på att de unionstillverkare som ingick i stickprovet kan ha haft svårt att anskaffa kapital.

(81)

För de unionstillverkare som ingick i stickprovet steg lagernivån med 3 % under skadeundersökningsperioden. Under 2009 sjönk utgående lager med 8 % för att under 2010 och under undersökningsperioden stiga med 8 % respektive 3 %.

(82)

Den största indiska exporterande tillverkaren, som stod för 87 % av den indiska exporten till unionen under undersökningsperioden, konstaterades inte bedriva dumpning. Den dumpade importen svarade följaktligen för 13 % av den totala volymen fästanordningar i rostfritt stål och delar därav som exporterades från Indien till unionen. Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade importen från Indien kan verkningarna för unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalen anses vara försumbara.

(83)

Undersökningen har visat att de flesta av skadeindikatorerna, t.ex. tillverkning (-25 %), kapacitetsutnyttjande (6 %), försäljningsvolym (14 %), marknadsandel (-21 %) och sysselsättning (24 %) försämrades under skadeundersökningsperioden. I ett läge då förbrukningen steg minskade både försäljningsvolymen och marknadsandelen. Försäljningsvolymen steg något 2010 och under undersökningsperioden jämfört med 2009, men unionsindustrin lyckades inte vinna tillbaka sin förlorade marknadsandel eftersom den indiska importen stadigt ökade under skadeundersökningsperioden och priserna konstant underskred unionsindustrins priser.

(84)

De skadeindikatorer som är knutna till unionsindustrins ekonomiska resultat, t.ex. kassaflöde och lönsamhet, påverkades dessutom kraftigt. Detta undergrävde unionsindustrins kapitalanskaffningsförmåga.

(85)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(86)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det om den dumpade importen med ursprung i Indien har vållat unionsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen undersökte man också andra kända faktorer, vilka kunde ha skadat unionsindustrin samtidigt med denna, för att försäkra sig om att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(87)

Det erinras om att den största indiska exporterande tillverkaren, som nämns i skälen 40 och 41 och som stod för 87 % av den indiska exporten till unionen under undersökningsperioden, konstaterades inte bedriva dumpning. Endast 13 % av den indiska exporten av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden skedde därför till dumpade priser. Denna dumpade import hade en marknadsandel på 2 % under undersökningsperioden.

(88)

Undersökningen visade att förbrukningen i unionen ökade med 9 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym sjönk med 14 % och marknadsandelen minskade med 21 %.

(89)

När det gäller priserna konstaterades de genomsnittliga importpriserna på den dumpade importen underskrida unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser på unionsmarknaden. De var emellertid omkring 12 % högre än de priser som togs ut av det indiska företag som konstaterades inte bedriva dumpning.

(90)

Av ovanstående följer att den begränsade volymen import från Indien som såldes till ett högre pris än den import som inte dumpades bara kan ha haft en mycket begränsad inverkan, om någon alls, på den försämrade situationen för unionsindustrin.

(91)

Den totala volymen import från Indien ökade med hela 65 % under skadeundersökningsperioden och denna imports marknadsandel växte från 12,1 % till 18,3 %. Som nämndes ovan utgjorde den icke-dumpade importen emellertid 87 % av den totala indiska exportvolymen under undersökningsperioden, vilket motsvarar en marknadsandel på 15 % under undersökningsperioden, jämfört med en marknadsandel på 2 % för den dumpade importen från Indien under samma period.

(92)

Priserna på import från Indien sjönk totalt sett med 9 % under skadeundersökningsperioden och var hela tiden lägre än importpriserna från resten av världen och unionsindustrins försäljningspriser. Som framgår av skäl 89 bör det emellertid påpekas att de genomsnittliga priserna på den icke-dumpade importen konstaterades underskrida unionsindustrins priser mer än priserna på den dumpade importen.

(93)

Enligt uppgifter från Eurostat ökade importen till unionen av fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i övriga tredjeländer med 18 % under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna sjönk samtidigt med omkring 3 % under skadeundersökningsperioden, medan marknadsandelen växte med omkring 9 %.

(94)

Antidumpningsåtgärder har tillämpats på import av fästanordningar av rostfritt stål och delar därav från Kina och Taiwan sedan den 19 november 2005. Trots åtgärderna ökade importen från dessa två länder betydligt under skadeundersökningsperioden, även om marknadsandelarna fortsatte att vara ganska blygsamma och låg på 2,5 % respektive 5,1 % under undersökningsperioden. Andra viktiga importkällor är Filippinerna och Malaysia. Särskilt importen från Filippinerna ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden och dess marknadsandel steg från 5,8 % 2008 till 13,8 % under undersökningsperioden.

(95)

När det gäller Malaysia var utvecklingstendensen nedåtgående under skadeundersökningsperioden, men importen hade fortfarande en marknadsandel på 7.6 % under undersökningsperioden. Importvolymen från Filippinerna steg avsevärt under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade emellertid att det genomsnittliga importpriset från Filippinerna var betydligt högre, närmare bestämt omkring 20 % högre än det genomsnittliga priset på fästanordningar av rostfritt stål och delar därav från Indien.

(96)

När det gäller importpriserna var de genomsnittliga priserna på import från övriga tredjeländer överlag relativt stabila under skadeundersökningsperioden och hela tiden högre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser och de genomsnittliga priserna på importen från Indien.

(97)

Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte bidrog till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(98)

Den ekonomiska krisen förklarar delvis varför förbrukningen i unionen sjönk under 2009. Det bör emellertid påpekas att trots att förbrukningen sjönk med 16 % år 2009, steg samtidigt importvolymen från Indien med 30 %.

(99)

Under 2010 och under undersökningsperioden steg förbrukningen i unionen tack vare en allmän ekonomisk återhämtning. Unionsindustrins försäljningsvolym ökade emellertid bara något, med 3 % under 2010 och med 4,7 % under undersökningsperioden. Detta kan jämföras med en årlig ökning av den indiska importen med 16 % respektive 10 %.

(100)

Under normala ekonomiska förhållanden och om det inte hade funnits något starkt pristryck eller en ökad import från Indien, skulle unionsindustrin kanske ha haft vissa svårigheter att hantera en situation med lägre förbrukning och ökade fasta kostnader per enhet på grund av det minskade kapacitetsutnyttjandet. Lågprisimporten från Indien, varav merparten konstaterades inte vara dumpad, har emellertid förstärkt effekterna av konjunkturnedgången och unionsindustrin kunde inte heller under den allmänna ekonomiska återhämtningen vinna tillbaka den marknadsandel som hade förlorats till den indiska importen.

(101)

Även om den ekonomiska krisen 2008–2009 kan ha bidragit till unionsindustrins dåliga resultat, kan den ändå inte anses ha haft en väsentlig inverkan på den skada som unionsindustrin har lidit

(102)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins exportförsäljning i volym räknat med 9 %, medan de genomsnittliga exportpriserna sjönk med 10 %. Även om det inte kan uteslutas att den negativa exportutvecklingen kan ha haft en ytterligare negativ inverkan på unionsindustrin, anses denna inverkan inte ha varit väsentlig vad gäller den konstaterade skadan, med tanke på hur liten exportvolym det var fråga om i förhållande till försäljningen på unionsmarknaden.

(103)

Ovanstående analys visade att lågprisimporten från Indien ökade avsevärt i fråga om både volym och marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Det konstaterades även att denna import ständigt underskred unionsindustrins priser på unionsmarknaden.

(104)

Eftersom den största indiska exporterande tillverkaren, som stod för 87 % av den indiska exporten till unionen under undersökningsperioden, inte exporterade fästanordningar av rostfritt stål och delar därav till dumpade priser, anses det emellertid inte gå att med tillräcklig säkerhet fastställa ett orsakssamband mellan den dumpade importen, som utgjorde endast 13 % av den totala exporten från Indien, och den skada som unionsindustrin har lidit. Det kan i själva verket inte hävdas att den dumpade indiska exporten, med tanke på dess begränsade volym och mycket begränsade marknadsandel (2 %) och det faktum att dess pris i genomsnitt var 12 % högre än priserna på den icke-dumpade importen, skulle vara orsaken till den skada som unionsindustrin har lidit.

(105)

Analysen av övriga kända faktorer som kan ha vållat unionsindustrin skada, såsom den icke-dumpade importen, importen från övriga tredjeländer, den ekonomiska krisen och exportutvecklingen för den unionsindustri som ingick i stickprovet, visade att den skada som unionsindustrin har lidit tycks bero på den icke-dumpade importen från Indien, som utgjorde 87 % av all indisk export till unionen under undersökningsperioden och som såldes till betydligt lägre priser än den dumpade importen.

(106)

Eftersom det inte finns något faktiskt orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin har lidit, anses antidumpningsåtgärder vara onödiga, varför detta antidumpningsförfarande bör avslutas i enlighet med artikel 9.2 i grundförordningen.

(107)

Klaganden och alla andra berörda parter underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. De synpunkter som lämnades ändrade inte slutsatsen att detta antidumpningsförfarande bör avslutas.