28.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 379/65

(1)

Den 12 april 2006 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Malaysia och Taiwan.

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes som en följd av ett klagomål som hade lämnats in den 3 mars 2006 av Internationella kommittén för rayon och syntetfiber (nedan kallad ”CIRFS” eller ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens totala produktion av polyesterstapelfibrer. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av den berörda produkten och om därav följande väsentlig skada, vilket ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

I mars 2005 införde rådet genom förordning (EG) nr 428/2005 (4) en slutlig antidumpningstull på importen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Kina och Saudi-Arabien och ändrade den befintliga antidumpningstullen på polyesterstapelfibrer med ursprung i Korea. Slutgiltiga antidumpningsåtgärder tillämpas också på importen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Vitryssland (5).

(4)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna i Malaysia och Taiwan, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda, företrädare för de berörda exportländerna, den klagande och samtliga kända gemenskapstillverkare om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. De parter som begärde detta gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Med anledning av det stora antal taiwanesiska exporterande tillverkare som förtecknades i klagomålet och det stora antalet tillverkare och importörer av polyesterstapelfiber i gemenskapen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, om så skulle vara fallet, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare från Taiwan samt alla gemenskapstillverkare och gemenskapsimportörer att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende polyesterstapelfiber under perioden 1 januari 2005–31 december 2005 som angavs i tillkännagivandet om inledande. (”Undersökningsperiod”(UP))

(7)

I Taiwan besvarades urvalsfrågorna av nio företag. Åtta av de nio upplyste om att de exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden. Fyra företag som representerade mer än 80 % av de rapporterade exportmängderna till gemenskapen under undersökningsperioden omfattades av urvalet. Urvalet för stickprovsundersökningen baserades på den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de taiwanesiska myndigheterna, vilka inte hade några invändningar. Urvalet bestod av följande företag:

(8)

När det gäller importörer till Europeiska gemenskapen var det endast tre icke-närstående importörer som gav sig till känna och i tid lämnade de uppgifter som hade begärts. Det var därför inte nödvändigt att använda urvalsmetoden. Frågeformulär sändes till dessa tre icke-närstående importörer, men två av dem bedömdes senare som icke-samarbetsvilliga då de inte besvarade alla frågor i frågeformuläret.

(9)

Bara tre av gemenskapsindustrins tillverkare gav sig till känna, lämnade i tid de uppgifter som efterfrågades, och var villiga att besvara frågeformuläret. Det var därför inte nödvändigt att använda urvalsmetoden.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och/eller till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från två malaysiska exporterande tillverkare, fyra taiwanesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, ett företag som är närstående en taiwanesisk exporterande tillverkare samt från tre EG-tillverkare, en icke-närstående importör, en leverantör av råmaterial och sju användare ingick.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(12)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2005-31 december 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller, i tabeller, ”UP”). Undersökningen av skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden” eller, i tabeller, ”SUP”).

(13)

Den berörda produkten är polyesterstapelfibrer av polyestrar, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 5503 20 00. Produkten kallas vanligtvis ”polyesterstapelfibrer”.

(14)

Produkten är en basråvara som används i olika faser av processen för tillverkning av textilprodukter. Polyesterstapelfibrer används i gemenskapen antingen för spinning, dvs. framställning av filamentgarn för tillverkning av textilier, med inblandning av andra fibrer såsom bomull och ull, eller i fiberduktillämpningar (”non-woven applications”) som fyllnadsmaterial, dvs. för stoppning eller vaddering av vissa textilvaror såsom kuddar, bilsäten och jackor.

(15)

Produkten säljs i olika produkttyper vilka kan identifieras med hjälp av olika specifikationer såsom vikt, tenacitet, lyster och kiselbehandling eller genom klassificering i produktgrupper såsom runda fibrer, hålfibrer, bikomponentfibrer och specialfibrer såsom färgade fibrer och tresidiga fibrer. Från tillverkningssynpunkt brukar man skilja mellan nya polyesterstapelfibrer, som tillverkas av oanvända råvaror, och återvunna polyesterstapelfibrer, som tillverkas av återvunnen polyester. Två kvaliteter slutligen förekommer: lägre kvalitet och förstklassig kvalitet.

(16)

Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten enligt definitionen i skäl 0, trots skillnader i fråga om flera av de faktorer som nämns i föregående skäl, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. Av dessa skäl betraktas i detta antidumpningsförfarande alla typer av den berörda produkten som en och samma produkt.

(17)

Det konstaterades att den berörda produkten, de polyesterstapelfibrer som gemenskapsindustrin tillverkar och säljer i gemenskapen samt de polyesterstapelfibrer som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i båda de exporterande länderna väsentligen har samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(18)

Nedan beskrivs den allmänna metoden. I den efterföljande redovisningen av undersökningsresultaten beträffande dumpning när det gäller de berörda länderna redogörs därför endast för de aspekter som är specifika för det enskilda exporterande landet.

(19)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersöktes först för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare om företagets försäljning av polyesterstapelfibrer på hemmamarknaden var representativ, dvs. motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(20)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda typer av polyesterstapelfibrer som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. När det gäller jämförelsen per produkttyp betraktade kommissionen, såsom nämns i skäl 0, såsom direkt jämförbara produkttyper sådana produkttyper som såldes både på hemmamarknaden och på export och som hade liknande ursprung, denier, sammansättning, tvärsnitt, lyster, färg, kiselbehandling, kvalitet och användningsområde.

(21)

För varje typ av polyesterstapelfiber som de exporterande tillverkarna sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som såldes på export till gemenskapen fastställdes om försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av polyesterstapelfibrer ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volym av den jämförbara typen av polyesterstapelfibrer som exporterades till gemenskapen.

(22)

Därefter undersöktes, för var och en av de typer av polyesterstapelfibrer som på hemmamarknaden sålts i representativa volymer, om försäljningen på denna marknad kunde anses ha ägt rum vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes andelen lönsam försäljning av den berörda produkttypen till oberoende kunder.

(23)

I de fall där försäljningsvolymen för en viss typ som sålts till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och det vägda genomsnittliga priset för den typen motsvarade eller översteg produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den typen under undersökningsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte.

(24)

I fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen endast av denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(25)

I de fall där den lönsamma försäljningen av en viss produkttyp utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga kvantiteter för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av priset på hemmamarknaden.

(26)

När priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet var kommissionen tvungen att använda en annan metod. I sådana fall, och i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av varje exporterande producents egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal.

(27)

Kommissionen undersökte i detta syfte för varje berörd exporterande tillverkare om uppgifterna avseende försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(28)

Uppgifterna om faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på hemmamarknaden ansågs vara tillförlitliga när det berörda företagets försäljningsvolym på hemmamarknaden kunde anses vara representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Vinstmarginalen på försäljningen på hemmamarknaden fastställdes på grundval av den försäljning på hemmamarknaden som ägt rum vid normal handel.

(29)

I samtliga fall där dessa villkor inte var uppfyllda undersökte kommissionen om uppgifter avseende andra exportörer eller tillverkare på den inhemska marknaden i ursprungslandet kunde användas, i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen. När tillförlitliga uppgifter var tillgängliga för bara en exporterande tillverkare kunde ett vägt genomsnitt enligt artikel 2.6 a i grundförordningen inte fastställas. Det undersöktes då om villkoren i artikel 2.6 b var uppfyllda, dvs. om man kunde använda uppgifter om den berörda exportörens eller tillverkarens faktiska kostnader för produktion och försäljning av produkter inom samma allmänna produktkategori. När några sådana uppgifter inte var tillgängliga eller inte tillhandahölls av den exporterande tillverkaren, fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen, dvs. på grundval av någon annan rimlig metod.

(30)

Då all export gick till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(31)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Appropriate adjustments were granted in all cases where applicable, accurate and supported by verified evidence.

(32)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna för varje exporterande tillverkare på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan.

(33)

Kommissionen har som praxis att betrakta närstående exporterande tillverkare eller tillverkare som tillhör samma företagsgrupp som en och samma enhet vid fastställandet av dumpningsmarginalen och fastställer därför en enda dumpningsmarginal för dessa företag. Anledningen till detta är framför allt att individuella dumpningsmarginaler skulle kunna uppmuntra till kringgående av antidumpningsåtgärderna genom att närstående exporterande tillverkare får möjlighet att kanalisera sin export till gemenskapen via det företag som har den lägsta individuella dumpningsmarginalen, vilket skulle göra åtgärderna verkningslösa.

(34)

I enlighet med denna praxis betraktades de närstående exporterande tillverkare som tillhörde samma företagsgrupp som en enda enhet och tilldelades en enhetlig dumpningsmarginal som fastställdes på grundval av det vägda genomsnittet av dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga tillverkarna i deras respektive grupp.

(35)

Dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som gett sig till känna enligt artikel 17 i grundförordningen men som inte ingick i urvalet fastställdes på grundval av det vägda genomsnittet av dumpningsmarginalerna för de företag som ingick i urvalet, enligt artikel 9.6 i grundförordningen.

(36)

För de exporterande tillverkare som inte samarbetade fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes graden av bristande samarbetsvilja först med hjälp av en jämförelse mellan de exportvolymer till gemenskapen som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade uppgivit och den motsvarande importstatistiken från Eurostat rörande undersökningsperioden.

(37)

Eftersom graden av samarbetsvillighet var låg för båda de exporterande länderna, dvs. eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i varje enskilt exportland utgjorde mindre än 80 % av importvolymen från det berörda landet, fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag på grundval av genomsnittet av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas högsta dumpade transaktioner, i representativa mängder. Denna metod ansågs också nödvändig för att undvika att bristande samarbete belönades, och eftersom det inte fanns några uppgifter som tydde på att en icke-samarbetsvillig part hade bedrivit dumpning på en lägre nivå.

(38)

Svar på frågeformulären mottogs från två exporterande tillverkare.

(39)

En av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade inte någon tillräckligt representativ försäljning av den likadana produkten på sin hemmamarknad.

(40)

Därför konstruerades normalvärdet i enlighet med den metod som anges i skäl 25 ovan.

(41)

Undersökningen avslöjade att de tillverkningskostnader som företaget hade rapporterat var undervärderade, eftersom de allmänna tillverkningskostnader (inklusive avskrivningar, hyresutgifter, löner och underhåll) som tillverkningsanläggningen rent faktiskt hade haft under undersökningsperioden hade omklassficerats som försäljnings- och administrationskostnader. Företaget hävdade att detta hade gjorts med syftet att avspegla den låga graden av kapacitetsutnyttjande på tillverkningsanläggningarna. Men i de faktiska utgifterna ingår också de omklassificerade allmänna tillverkningskostnaderna. Att företaget endast utnyttjade en bråkdel av hela sin tillverkningskapacitet betyder inte att det inte hade några utgifter för hela anläggningen. Sådana kostnader anfördes rent faktiskt i företagets räkenskaper, och eftersom de var direkt kopplade till tillverkningen av den likadana produkten måste de tillverkningskostnader som hade angivits korrigeras.

(42)

Då det inte förekom någon försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden och det inte förelåg några uppgifter om samma överordnade produktkategori för undersökningsperioden, fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen. Försäljnings- och administrationskostnaderna fastställdes närmare bestämt på grundval av den samlade försäljningen av alla produkter på hemmamarknaden. Dessa kostnader lades till företagets egna genomsnittliga tillverkningskostnad för varje produkttyp som exporterades under undersökningsperioden.

(43)

När det gäller vinsten användes en vinstmarginal på 5 %, eftersom det inte fanns någon annan rimlig grundval för beräkningen. Det fanns inga uppgifter som tydde på att den vinstmarginalen skulle överstiga den vinst som andra exportörer eller tillverkare normalt får vid försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i Malaysia (jfr artikel 2.6 c i grundförordningen).

(44)

En annan samarbetsvillig exporterande tillverkare hade en representativ försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden. De mängder som såldes i normal handel var dock inte tillräckligt stora för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av faktiska priser på hemmamarknaden. Därför måste ett normalvärde konstrueras. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna på grundval av företagets uppgifter om sina faktiska kostnader för tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Precis som för den andra exporterande tillverkaren tillämpades en vinstmarginal på 5 %.

(45)

Båda de exporterande tillverkarna sålde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Därför fastställdes exportpriserna för de båda exporterande tillverkarna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av icke-närstående köpare i gemenskapen.

(46)

I avsikt att garantera en rättvis jämförelse beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader och provisioner.

(47)

Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(48)

Svar på frågeformulären mottogs från de fyra exporterande tillverkare som fanns med i urvalet och från ett närstående företag i exportlandet.

(49)

En taiwanesisk tillverkare svarade på urvalsformuläret och begärde att en individuell tull skulle fastställas. Detta företag exporterade dock inga polyesterstapelfibrer till gemenskapen under undersökningsperioden och kunde därmed inte betraktas som en exporterande tillverkare. Följaktligen kunde inte någon inividuell dumpningsmarginal fastställas för detta företag, som istället omfattas av den preliminära dumpningstull för andra företag som fastställts för alla andra taiwanesiska tillverkare. Företaget informerades om detta och reagerade inte.

(50)

Undersökningen avslöjade att två exporterande tillverkare som hade valts ut för att delta i urvalet hade lämnat oriktiga och missledande uppgifter till kommissionen.

(51)

En exporterande tillverkare hade lämnat uppgifter om försäljningsmängder och försäljningsvärden som inte motsvarade de faktiska värden och mängder som hade sänts till kunder som köpt den likadana produkten på hemmamarknaden. När det gällde många transaktioner kunde det rent faktiskt konstateras att de påstådda mängderna var större och värdena mindre än vad som framgick av de order som kunderna på hemmamarknaden hade gjort, och av företagets register i försändelseavdelningen. Slutsatsen måste därför dras att de mängder som verkligen hade sålts var dem som kunderna på hemmamarknaden hade beställt och som var införda i försändelseavdelningens register, snarare än de som hade förts in i de fakturor som kommissionen förevisades.

(52)

När det gäller de rapporterade försäljningsvärdena konstaterade man dessutom att företaget hade tillfogat fiktiva transaktioner för att ge intryck av att det totala beloppet för alla fakturor rörande en order motsvarade det totala beloppet för ordern i fråga. Den enda möjliga förklaringen till detta är att dessa ytterligare transaktioner måste vara fiktiva, eftersom de inte var införda i företagets register över varor som rent faktiskt hade avsänts.

(53)

Det bör noteras att för de inrapporterade transaktionerna på hemmamarknaden hade företaget lämnat följesedlar och fakturor med oriktiga uppgifter om mängder och värden samt med uppgifter om fiktiva transaktioner, och hävdat att det rörde sig om äkta dokument. Då det kunde konstateras att de uppgifter som lämnats var förfalskade, måste slutsatsen dras att företaget också hade förfalskat handlingarna i syfte att skapa överensstämmelse mellan dem och de oriktiga uppgifter som hade lämnats.

(54)

Genom att på detta vis manipulera uppgifterna om enhetspriserna och mängderna på hemmamarknaden har företaget lämnat oriktiga och vilseledande uppgifter till kommissionen.

(55)

Det konstaterades också att den andra exporterande tillverkaren hade lämnat oriktiga och vilseledande uppgifter om försäljningen på hemmamarknaden. Företaget hävdade särskilt att vissa produkttyper hade sålts på hemmamarknaden, men dessa motsvarade inte dem som noterats i kundernas order och var registrerade i den orderbok som företagets försäljningsavdelning förde. Detta gällde de typer av polyesterstapelfibrer som exporterades i de största mängderna, och kommissionen blev således vilseledd till att använda hemmamarknadspriserna, även om den berörda försäljningen på grund av de små mängderna inte var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen.

(56)

För att rättfärdiga en skillnad som hade konstaterats i fråga om en specifik transaktion och som skulle visa att den levererade varutypen inte motsvarade den som hade inrapporterats till kommissionen, förelade företaget dessutom en förfalskad handling i form av en kopia av en underskriven följesedel som en kund enligt företaget hade faxat på dess begäran. Denna handling motsvarade inte det original som företaget tidigare hade lämnat. Produkttyperna var heller inte desamma, vilket visar att företaget hade förfalskat den påstådda bevisningen i syfte att vilseleda kommissionen.

(57)

Därutöver visade undersökningen att det bland företag i Taiwan är allmän praxis att bevara följesedlar som kunden skrivit under som bevis för att de beställda mängderna faktiskt har levererats. Detta bekräftades av den berörda exporterande tillverkaren och andra exporterande tillverkare som besöktes. Även om kommissionen särskilt begärde in följesedlar som hade utställts under undersökningsperioden fick den aldrig tillgång till dessa dokument under kontrollbesöket. Företaget vägrade således inte endast att lämna de nödvändiga handlingarna, utan hindrade också undersökningen i väsentlig grad.

(58)

Då båda företagen kunde uppvisa förfalskade följesedlar och fakturor som dokumentation för transaktioner på hemmamarknaden, och då dessa handlingar utgör en del av ett integrerat system, måste slutsatsen dras att alla dokument som utställs inom ramarna för ett sådant system kan manipuleras och följaktligen är opålitliga. De oriktiga och vilseledande uppgifternas art och omfattning kastar också tvivel över trovärdigheten när det gäller alla de uppgifter som företagen har lämnat. I överensstämmelse med artikel 18 i grundförordningen beslutades därför att man skulle bortse från de uppgifter som företagen lämnat.

(59)

Företagen informerades på ett öppet vis om varför de inlämnade uppgifterna inte kunde beaktas och gavs enligt artikel 18.4 i grundförordningen möjlighet att lämna ytterligare redogörelser. Företagens redogörelser var dock otillfredsställande och kunde inte vederlägga den dokumentation som visade att de hade lämnat oriktiga och vilseledande uppgifter.

(60)

Dumpningsmarginalerna fastställdes därför preliminärt på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(61)

För två av de samarbetsvilliga tillverkarna fanns det en representativ försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden.

(62)

En av de exporterande tillverkarna sålde både till närstående och icke-närstående kunder på hemmamarknaden. De varor som såldes till den närstående kunden såldes sedan vidare till oberoende kunder. Då dessa två närstående företag hade gemensamma tillverknings- och försäljningsfunktioner bedömdes det som lämpligt att betrakta dem som en ekonomisk enhet. Därför fastställdes normalvärdet där så var möjligt på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av den första oberoende kunden.

(63)

När det gäller de flesta produkttyper som såldes av dessa samarbetsvilliga tillverkare ägde inte någon tillräcklig del av försäljningen på hemmamarknaden rum vid normal handel och normalvärdet måste därför konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. I detta fall baserades försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(64)

Exportpriserna fastställdes för de båda exporterande tillverkarna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av icke-närstående köpare i gemenskapen.

(65)

I avsikt att garantera en rättvis jämförelse beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i fråga om transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, kostnader för tekniskt bistånd samt provisioner.

(66)

För de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av ett vägt genomsnitt av dumpningsmarginalerna för de företag som ingick i urvalet, och som representerade mer än 12 % av den taiwanesiska exporten till gemenskapen. För detta ändamål tog man vid beräkningen av genomsnittet i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen inte med de dumpningsmarginaler som fastställts för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, och som i enlighet med artikel 18 i grundförordningen hade fastställts på grundval av de faktiska föreliggande uppgifterna.

(67)

Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(68)

Under undersökningsperioden tillverkades polyesterstapelfibrer av följande 18 företag i gemenskapen:

(69)

Det ansågs därför att de polyesterstapelfibrer som tillverkades av alla dessa företag utgjorde den totala tillverkningen i gemenskapen i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(70)

Som beskrivs i skäl 8 var det endast tre av EG-tillverkarna som gav sig till känna, i tid lämnade de uppgifter som efterfrågades i tillkännagivandet om inledande och var villiga att besvara frågeformuläret. Frågeformulär sändes därför till de tre EG-tillverkare som stödde klagomålet och samarbetade fullt ut i undersökningarna. Dessa tillverkare svarar för mer än 25 % av gemenskapens tillverkning av den berörda varan och anses därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med grundförordningens artiklar 4.1 och 5.4

(71)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av importvolymen för den berörda produkten från de berörda länderna med hjälp av inrapporterade uppgifter och kompletterande uppgifter från Eurostat och från alla andra tredjeländer som såvitt är känt tillverkar och exporterar den berörda produkten till gemenskapen på grundval av Eurostatuppgifter plus gemenskapsindustrins och andra gemenskapstillverkares försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden. När det gäller de sistnämnda användes de uppgifter som rapporterats i svaren på de mini-frågeformulär som sändes till dem, som framgår av skäl 142 och för de EG-tillverkare som inte alls samarbetade användes uppgifterna i klagomålet.

(72)

På denna grundval kunde det konstateras att förbrukningen i gemenskapen steg något under skadeundersökningsperioden, dvs. med 3 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Först föll den med 5 % mellan 2002 och 2003, för att därefter stiga med mer än 8 %, vilket innebär att den nådde upp till 834 093 ton under undersökningsperioden.

Tabell 1

Förbrukning i EU (volym)

(73)

Först undersöktes det huruvida verkningarna av importen från Taiwan och Malaysia borde undersökas sammantaget enligt artikel 3.4 i grundförordningen.

(74)

Följande konstaterades:

(75)

Av dessa orsaker dras preliminärt slutsatsen att samtliga de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen är uppfyllda och att verkningarna av importen med ursprung i Taiwan och Malaysia bör bedömas sammantaget.

(76)

Importvolymen från de berörda länderna fördubblades mellan 2002 och undersökningsperioden. Medan importen låg på 62 574 ton under 2002 nådde den upp till 127 890 ton under undersökningsperioden. Först föll den med 5 % mellan 2002 och 2003, för att därefter stiga med mer än 115 % fram till slutet av undersökningsperioden. Importökningen var särskilt markant mellan 2004 och undersökningsperioden, då importen steg med 76 %

Tabell 2

Import från de berörda länderna

(77)

The market share held by the countries concerned almost doubled between 2002 and the IP: from 8 % to 15 % i.e. plus 7 percentage points. Ökningen var särskilt markant mellan 2004 och undersökningsperioden då försäljningspriserna ökade med 73,8 %.

Tabell 3

De berörda ländernas marknadsandel

(78)

Från 2002 till undersökningsperioden steg de berörda ländernas importpriser med 9 %. Först föll de med 7 % mellan 2002 och 2003, för att därefter stiga med 16 % mellan 2003 och undersökningsperioden, då de nådde upp till 1 156 euro per ton.

(79)

Denna ökning bör ses mot bakgrund av råmaterialpriserna, som på global nivå steg med mer än 30 % mellan 2002 och undersökningsperioden, som framgår av skäl 123–127.

Tabell 4

Den berörda importens priser

(80)

För att fastställa prisunderskridandet analyserades prisuppgifterna avseende undersökningsperioden. Den utgick från gemenskapsindustrins försäljningspriser netto, efter rabatter och andra avdrag. Vid behov justerades dessa priser till nivån fritt fabrik, det vill säga exklusive fraktkostnader i gemenskapen. Även för priserna på importen från de berörda länderna utgick man från nettopriserna efter rabatter och andra avdrag, vid behov justerade till nivån cif vid gemenskapens gräns.

(81)

Gemenskapsindustrins försäljningspriser och de berörda ländernas importpriser jämfördes i samma handelsled, nämligen ledet oberoende kunder inom gemenskapens marknad.

(82)

Under undersökningsperioden varierade de vägda, genomsnittliga marginalerna för prisunderskridandet, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins försäljningspriser, mellan 48 % och 50 % för de taiwanesiska exportörerna och från 43 % till 47 % för de malaysiska exportörerna. Den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen uppgick till 49 % för Taiwan och 45 % för Malaysia.

(83)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen har granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin innefattat en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som haft betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(84)

Som framgår av ovanstående tabell minskade gemenskapsindustrins tillverkning med 10 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Minskningen var särskilt stor mellan år 2004 och undersökningsperioden, då tillverkningsvolymen sjönk med 6 % eller cirka 8 400 ton.

(85)

Tillverkningskapaciteten förblev relativt stabil mellan 2002 och 2004, för att därefter minska med 10 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Detta beror på att en av tillverkarna inom gemenskapsindustrin omstrukturerade sin tillverkning och tillfälligt beslutade att använda en del av sin utrustning för tillverkning av mer lönsamma varor.

(86)

Mot bakgrund av utvecklingen för tillverkningen och kapaciteten kan man konstatera att graden av kapacitetsutnyttjande minskade med 2 procentenheter om året mellan 2002 och 2004, för att därefter öka med 4 procentenheter, så att den under undersökningsperioden nådde upp till samma nivå som under 2002.

(87)

Av tabellen nedan framgår gemenskapsindustrins resultat när det gäller dess försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

Tabell 6

Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt

(88)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med 11 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Även om minskningen mellan 2002 och 2003 nästan uppvägdes av ökningen mellan 2003 och 2004, visade undersökningen att den största minskningen ägde rum mellan 2004 och undersökningsperioden, då försäljningsvolymen minskade med 11 %.

(89)

Totalt sett minskade gemenskapsindustrins marknadsandel alltså från 16,8 % till 14,5 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Marknadsandelen ökade något mellan 2002 och 2003 och föll därefter konstant fram till undersökningsperioden. Minskningen var särskilt markant mellan 2004 och undersökningsperioden, då den gick ner med 2 procentenheter. Både minskningen i försäljningsvolym och marknadsandel skall ses mot bakgrund av hur förbrukningen i gemenskapen utvecklades: den ökade med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(90)

Gemenskapsindustrins enhetspriser minskade först med 3 % mellan 2002 och 2003 för att därefter öka fram till undersökningsperioden, då priset nådde upp till 1 417 euro per ton, dvs. en ökning på 12 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Som redan framgått av skäl 78, bör detta också ses mot bakgrund av utvecklingen hos råmaterialpriserna (dvs. en ökning på mer än 30 % under samma period).

(91)

I tabellen nedan anges lagervolymen vid utgången av varje period.

Tabell 7

Lager

(92)

Undersökningen visade att lagernivån inte kan betraktas som en relevant skadefaktor, då syftet med tillverkningen inte är att skapa lagerbehållning, och uppgifterna om tendensen när det gäller lagernivåerna nämns endast upplysningsvis. Lagernivåerna var generellt sett relativt stabila. De föll med 15 % mellan 2002 och 2003, för att därefter minska med 29 % fram till slutet av 2004 och sedan återigen öka med 21 %, så att de nådde upp till nästan samma nivå som under 2002.

(93)

Även om investeringarna steg betydligt mellan 2002 och undersökningsperioden, anses nivån och arten av investeringar (särskilt utbyte av maskiner och underhåll) ligga lågt för en så kapitalintensiv industrigren som polyesterstapelfiberindustrin.

(94)

Av undersökningen framgick att gemenskapsindustrins ekonomiska resultat försämrades, men den visade inte att dess förmåga att anskaffa kapital påverkades i väsentlig grad under skadeundersökningsperioden.

(95)

Gemenskapsindustrins lönsamhet föll avsevärt mellan 2002 och 2003, eftersom den minskade med 6 procentenheter. Man uppnådde nästan nollresultat i lönsamheten under 2004, men en ytterligare försämring av de ekonomiska resultaten mellan 2004 och undersökningsperioden medförde förluster på 4,9 % av omsättningen. Som en följd av detta var gemenskapsindustrins ekonomiska resultat negativa under större delen av skadeundersökningsperioden.

(96)

Det bör också noteras att tillverkningskostnaderna i gemenskapen ökade med 17 % under samma period. När det gäller råmaterialpriserna låg ökningen på så mycket som 30 % på global nivå. Både avkastningen på de samlade tillgångarna och kassaflödet visar samma tendenser som lönsamheten, nämligen en minskning från 2002 till 2003 följt av en förbättring mellan 2003 och 2004 och så ytterligare en kraftig minskning mellan 2004 och undersökningsperioden.

(97)

Utvecklingen för gemenskapsindustrins ekonomiska resultat bör ses mot bakgrund av att en av tillverkarna inom gemenskapsindustrin beslutade att omstrukturera sin tillverkning, som framgår av skäl 84. Denna omstrukturering fick negativa följder för just denna tillverkares ekonomiska resultat, då tillverkaren använde sig av den mest effektiva tillverkningsprocessen för tillverkning av mer lönsamma varor på bekostnad av tillverkning av polyesterstapelfibrer. Därför togs ingen hänsyn till denna EG-tillverkares tillverkningskostnader vid beräkningen av den nivå för undanröjande av skada som avses i skäl 171.

(98)

Det är dock värt att notera att den berörda tillverkaren är ett relativt litet företag i jämförelse med andra tillverkare som omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin, varför skadeanalysen och de tendenser som studeras där inte påverkas.

(99)

Antalet sysselsatta i gemenskapsindustrin minskade kontinuerligt från 813 personer 2002 till 659 under undersökningsperioden, dvs. en minskning på 19 %. Denna minskning var dock mer markant än den som gällde tillverkningen, vilket medförde en produktivitetsökning på 11 % under samma period.

(100)

Det bör noteras att personalkostnaderna inte kunde reduceras under skadeundersökningsperioden på grund av de utgifter på det sociala området som företagen hade i samband med reduktionen av arbetsstyrkan.

(101)

De dumpningsmarginaler som fastställs i avsnittet om dumpning är klart högre än den lägsta marginal som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. Med tanke på omfattningen av och priser på den dumpade importen kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna inte anses vara försumbara.

(102)

Trots att det infördes antidumpningsåtgärder på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Kina och Saudiarabien i mars 2005 (dvs. under undersökningsperioden), tyder de uppgifter om skada som inhämtades under undersökningsperioden inte på någon återhämtning efter verkningarna av tidigare dumpning.

(103)

Undersökningen visade att trots en ökning i förbrukningen på 3 % eller cirka 24 000 ton förlorade gemenskapsindustrin både i försäljningsvolym (–13 000 ton) och marknadsandelar (– 1,9 procentenheter) under skadeundersökningsperioden.

(104)

Under skadeundersökningsperioden fördubblades den dumpade importen av polyesterstapelfibrer, och marknadsandelen steg med 7 procentenheter till 15,3 % av gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Efter en ökning när det gäller råmaterialpriserna på global nivå steg priset på dumpad import från de berörda länderna mellan 2004 och undersökningsperioden. Ökningen motsvarade dock inte ökningen hos råmaterialpriserna, och de dumpade priserna låg konsekvent betydligt lägre än gemenskapsindustrins priser under skadeundersökningsperioden.

(105)

Undersökningen visade att vissa skadeindikatorer för gemenskapsindustrin förblev stabila eller utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden, t.ex. kapacitetsutnyttjande, investeringar och produktivitet.

(106)

Det är dock tydligt att det har pågått en generell försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation från 2002 och fram till undersökningsperioden: tillverkningen, tillverkningskapaciteten, marknadsandelen, försäljningsvolymen och sysselsättningen har alla sjunkit. Minskningen i försäljningsvolym visar också att gemenskapsindustrin inte kunde utnyttja den ökade efterfrågan på sin hemmamarknad. Undersökningen visade också på en kraftig försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation: den led förluster under större delen av skadeundersökningsperioden, medan avkastningen på investeringar och kassaflödet från driftsverksamhet följde samma negativa tendens.

(107)

Trots en ökning på 12 % mellan 2002 och undersökningsperioden var det inte möjligt för gemenskapsindustrin att ta ut försäljningspriser som motsvarade den ökning i råmaterialpriserna på 30 % som inträffade vid samma tidpunkt. Det konstaterades dessutom att priserna på importen från de berörda länderna underskred gemenskapsindustrins priser med över 40 % under undersökningsperioden.

(108)

Med hänsyn till minskningen i marknadsandelar och försäljningsvolym samt gemenskapsindustrins negativa ekonomiska resultat särskilt under undersökningsperioden, dras provisoriskt slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada, i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen.

(109)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra faktorer som kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada, för att säkerställa att den skada som eventuellt vållats av dessa faktorer inte oriktigt tillskrevs den dumpade importen.

(110)

Under skadeundersökningsperioden ökade volymen av dumpad import med ursprung i de berörda länderna dramatiskt. Som framgår av tabell 2 i skäl 76 fördubblades den berörda importen mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. en ökning från 62 000 ton år 2002 till omkring 127 000 ton under undersökningsperioden. Under samma period skedde en kraftig ökning av marknadsandelen med 7 procentenheter, från 8 % till över 15 %.

(111)

Den största ökningen av dumpad import skedde mellan 2004 och undersökningsperioden när volymen ökade med 75 % och marknadsandelen ökade med 6,5 procentenheter. Den kraftiga ökningen av dumpad import sammanföll med försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Det framgick av undersökningen att de flesta skadeindikatorerna för gemenskapsindustrin, särskilt produktion, produktionskapacitet, försäljningsvolym, marknadsandel och lönsamhet, visade en kraftig försämring mellan 2004 och undersökningsperioden, dvs. under den period som volymökningen av dumpad import var som störst.

(112)

Detta gäller särskilt produktionen som minskade med 6 %, försäljningsvolymen som minskade med 11 %, marknadsandelen som minskade med 1,9 procentenheter och lönsamheten som minskade med 5,7 procentenheter mellan 2004 och undersökningsperioden. Detta skedde samtidigt som priset på den dumpade importen avsevärt understeg gemenskapsindustrins priser (med över 40 %). Följden av den illojala prissättningen var att gemenskapsindustrin inte kunde höja sina priser och inte ens kunde täcka kostnaden för de ökade råvarupriserna. Detta bekräftades ytterligare genom gemenskapsindustrins betydande förluster under undersökningsperioden.

(113)

På grundval av ovanstående omständigheter och överväganden är det tydligt att den kraftiga ökningen av dumpad lågprisimport från de berörda länderna sammanföll med att gemenskapsindustrins situation försämrades. Den dumpade importens negativa inverkan var särskilt framträdande från 2004 fram till undersökningsperioden och spelade en avgörande roll för gemenskapsindustrins försämrade ekonomiska situation.

(114)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade gemenskapens förbrukning med mer än 3 %. Utvecklingen av förbrukningen bidrog följaktligen inte till den skada som gemenskapsindustrin led. Tvärtom kunde gemenskapsindustrin under normala marknadsförhållanden ha förväntat sig ökade försäljningsvolymer.

(115)

Importen från tredje länder som inte berörs av denna undersökning visade följande utveckling under skadeundersökningsperioden:

(116)

Som framgår av tabellen ovan förblev marknadsandelen för de länder som omfattas av antidumpningstullar stabil mellan 2002 och undersökningsperioden. Mellan 2002 och 2004 ökade den med 4 procentenheter men återgick därefter till 2002 års nivå. Importen från alla de länder som omfattas av antidumpningsåtgärder minskade mellan 2004 och undersökningsperioden. Importvolymen minskade med 18 % och marknadsandelen med 4 procentenheter.

(117)

Mot bakgrund av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att importen från de tredjeländer som omfattas av antidumpningsåtgärder inte har haft någon betydande inverkan på den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(118)

Importen från andra tredjeländer som inte omfattades av antidumpningstullar minskade något mellan 2002 och 2003 och ökade därefter med 45 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Även om deras priser minskade med 7 % mellan 2002 och undersökningsperioden låg de emellertid fortfarande 9 % högre än de berörda ländernas priser under undersökningsperioden.

(119)

Endast två länder, Turkiet och Nigeria, hade en marknadsandel på minst 2 %.

(120)

Det bör dock noteras att deras priser ökade med 8 respektive 15 % mellan 2002 och undersökningsperioden och ökningen var ännu kraftigare, 13 respektive 22 %, mellan 2004 och undersökningsperioden, medan de berörda ländernas priser under samma period endast ökade med 10 %. Deras priser var dessutom i genomsnitt 4 % högre än de priser som exportörer i Taiwan och Malaysia tog ut under undersökningsperioden. Trots att volymen polyesterstapelfibrer från Turkiet och Nigeria ökade betydligt mellan 2002 och undersökningsperioden, stod de två länderna endast för 10,1 respektive 2,7 % av gemenskapens import, och endast Turkiet ökade sin marknadsandel något (3 procentenheter) under denna tidsperiod. Importen från Nigeria kan därför inte ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(121)

När det gäller Turkiet bör det nämnas att ett av de klagande företag som ingår i definitionen av gemenskapsindustrin och som är närstående den turkiska exporterande tillverkaren står för merparten av gemenskapens import av polyesterfibrer. Dessa inköp syftade till att komplettera gemenskapstillverkarens produktsortiment vid intensiv efterfrågan på marknaden. Anledningen till importen var inte heller att investeringsprojekt hade slopats eller försenats, vilket kunde ha resulterat i minskad produktionskapacitet hos det i gemenskapen närstående företaget. Därför dras slutsatsen att de turkiska produkterna kompletterade gemenskapsindustrins produktsortiment och gav den möjlighet att erbjuda kunderna ett bredare sortiment samt att de inte påverkade gemenskapsindustrin negativt.

(122)

Mot bakgrund av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att importen från de tredjeländer som inte omfattas av antidumpningsåtgärder inte har haft någon betydande inverkan på den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(123)

De andra gemenskapstillverkarna av den berörda produkten hade en marknadsandel på 41 % under undersökningsperioden. Deras försäljningsvolym minskade med 15 % och deras marknadsandel med 9 procentenheter under denna period. Det tyder på att de befinner sig i ungefär samma situation som gemenskapsindustrin, dvs. att de har lidit skada på grund av den dumpade importen. Därför kan man inte dra slutsatsen att de andra tillverkarna i gemenskapen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(124)

Eftersom råvarukostnaden utgör en väsentlig del (omkring 60 %) av den totala produktionskostnaden för polyesterstapelfibrer undersöktes det även om den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade orsakats av en eventuell ökning av råvarupriserna. Så kallade nya polyesterstapelfibrer tillverkas av oljebaserade produkter (monoetenglykol och renad tereftalsyra). De kan också tillverkas av återvunnet material (PET-flaskor och annat avfall). Slutligen kan polyesterstapelfibrer tillverkas av en kombination av de båda typerna av råvaror, dvs. både oljebaserade produkter och återvunnet polyetentereftalat-avfall.

(125)

Eftersom monoetenglykol och renad tereftalsyra är oljebaserade produkter beror deras priser på prisfluktuationerna för olja. Som nämns i rådets förordning (EG) nr 428/2005 (6) ökade priserna på monoetenglykol och renad tereftalsyra med 14 % mellan 2002 och slutet av 2003. På grundval av olika inlagor med hänvisningar till internationella källor som innehöll uppgifter om prisutvecklingen för monoetenglykol och renad tereftalsyra konstaterades att priserna för dessa hade ökat med 25 respektive 29 % mellan 2003 och mitten av undersökningsperioden, dvs. en ökning med omkring 40 % mellan 2002 och mitten av 2005.

(126)

Uppgifter från Eurostat visade till och med att priserna för monoetenglykol och renad tereftalsyra hade ökat med 75 respektive 36 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Denna utvecklingstendens bekräftades även av de uppgifter som lämnats av den enda samarbetsvilliga råvaruleverantören.

(127)

Som framgår av skäl 95 ökade den totala produktionskostnaden med 17 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Detta visar att gemenskapsindustrin har satsat på rationaliseringar för att förbättra sin effektivitet och särskilt kompensera verkningarna av den ökning av råvarupriset som nämns i skäl 124 och 125. Det bekräftas också av den produktivitetsökning som framgår av skäl 99. Trots gemenskapsindustrins rationaliseringsinsatser och det faktum att fibrer är priskänsliga produkter ledde de ökade råvarupriserna inte till en motsvarande ökning av det genomsnittliga försäljningspriset på gemenskapstillverkade polyesterstapelfibrer, som endast ökade med 9 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(128)

Det är också värt att notera att alla producenter i hela världen, dvs. även producenterna i de berörda länderna, erfor en liknande ökning av råvarupriserna eftersom fibrer är en råvara som man handlar med i hela världen. Det står därför klart att producenterna i de berörda länderna inte väsentligen ökade sina exportpriser till gemenskapen som en följd av den utvecklingen. Det anses därför att den låga prisnivån på export från de berörda länderna har haft en återhållande effekt på prisnivån och lett till att gemenskapsindustrin inte kunnat höja sina försäljningspriser tillräckligt. Om man hade gjort det skulle förlusten av kunder och marknadsandelar varit större.

(129)

Det anses därför att även om ökningen av råvarukostnader till synes kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin har lidit är det inte den verkliga orsaken till skadan. Det är i stället förekomsten av dumpad lågprisimport som har gjort att gemenskapsindustrin inte kunnat anpassa sina priser till de ökade kostnaderna och som därigenom har vållat väsentlig skada.

(130)

Några berörda parter hävdade att prisutvecklingen för den berörda importen påverkades av utvecklingen av euron i förhållande till US-dollarn. Det är sant att dollarns värde kontinuerligt minskade mellan 2002 och undersökningsperioden, från 1,06 euro till 0,79 euro, vilket motsvarar en minskning med 25 %.

(131)

Det måste fastställas inom ramen för undersökningen huruvida den dumpade importen (med avseende på priser eller omfattning) vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada eller om den väsentliga skadan berodde på andra faktorer. Enligt artikel 3.6 i grundförordningen skall det påvisas att prisnivån för den dumpade importen vållar skada. Det är endast en skillnad mellan prisnivåer som avses i artikeln, och en analys av de faktorer som påverkar prisernas nivå behöver alltså inte göras.

(132)

Den dumpade importens faktiska effekter på gemenskapsindustrins priser undersöks i huvudsak genom att man fastställer prisunderskridande, prisnedgång och pristryck. För det ändamålet jämförs de dumpade exportpriserna med gemenskapsindustrins försäljningspriser. Ibland kan det bli nödvändigt att räkna om de exportpriser som används för skadeberäkningarna till en annan valuta så att siffrorna blir jämförbara. Genom användningen av växelkurser i detta sammanhang säkerställs alltså endast att prisskillnaden fastställts på jämförbara grunder. Det är därför uppenbart att växelkursen i princip inte kan utgöra en av skadefaktorerna.

(133)

Stöd för ovanstående finns i artikel 3.7 i grundförordningen, som rör andra kända faktorer än dumpad import. I uppräkningen i denna artikel av andra kända faktorer nämns inte någon enda faktor som påverkar priset på den dumpade importen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det, om exporten dumpas – och även om den gynnats av en förmånlig utveckling av växelkursen – är svårt att förstå hur utvecklingen av växelkursen skulle kunna utgöra ännu en skadefaktor.

(134)

Analysen av de faktorer – växelkursfluktuationer eller andra faktorer – som påverkar priset på den dumpade importen kan därför inte vara avgörande. En sådan analys skulle gå utöver grundförordningens krav.

(135)

Utan att det påverkar ovanstående bör i alla händelser varje påstående om att eurons ökade värde i förhållande till US-dollarn skulle vara en orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit, vara relevant endast avseende den period under vilken värdestegringen inträffade, dvs. från och med 2002 till och med 2004, och då särskilt under de första två åren när kursskillnaderna mellan de båda valutorna var särskilt markanta. Det är värt att notera att den berörda importen minskade med 5 % mellan 2002 och 2003 samtidigt som den kraftigaste värdeminskningen av US-dollarn gentemot euron (16 %) ägde rum. Samtidigt som US-dollarns värde minskade med 25 % mellan 2002 och 2004 ökade den berörda importen med endast 16 %, och när dollarns värde minskade med ytterligare 2 % mellan 2004 och 2005 ökade den berörda importen med 75 %.

(136)

Dessutom har den stärkta euron även gynnat import från andra länder än dem för vilka dumpning konstaterats. Importökningen från andra länder var emellertid betydligt jämnare än den från de berörda länderna och låg mer i linje med växelkursfluktuationerna. Den ökade med 35 % mellan 2002 och 2004 när dollarn sjönk med 25 % (samtidigt som den berörda importen ökade med 17 %) och ökade med endast 7 % mellan 2004 och undersökningsperioden när dollarn sjönk med ytterligare 2 % (och den berörda importen ökade med 75 %).

(137)

Det faktum att växelkurserna och importen från de berörda länderna följde olika tendenser (mellan 2002 och 2003) eller samma tendenser men i olika utsträckning (mellan 2004 och undersökningsperioden) tyder på att växelkursfluktuationer, i motsats till vad som hävdats av några berörda parter, inte kan anses vara en orsak till det mycket kraftiga inflödet av dumpad import från de berörda länderna.

(138)

Vissa berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin var oförmögen att omstrukturera sin verksamhet och till fullo utnyttja de antidumpningstullar som under många år tillämpats för en lång rad tredjeländer.

(139)

Det bör dock noteras att gemenskapsindustrin under dessa år har lidit av den snedvridning av handeln och de dumpade priser som tredjeländerna i sin tur har tillämpat. Gemenskapsmarknaden har systematiskt utsatts för denna snedvridning och det har hindrat gemenskapsindustrin från att hämta sig från dumpningen och fatta affärsbeslut på en solid grund. Detta har inneburit att industrin inte haft den förutsägbarhet som behövs för långsiktiga beslut.

(140)

Dessutom har gemenskapsindustrin genomfört omstruktureringsinsatser (se skäl 126) som gjort det möjligt att öka produktiviteten och kompensera för de ökade råvarupriserna. Detta genomfördes samtidigt som det förekom dumpad import, vilket visar att industrin är livskraftig och kan vara lönsam om rättvisa konkurrensvillkor återupprättas på gemenskapsmarknaden.

(141)

På grundval av denna analys, där man har redogjort för verkningarna av alla kända faktorer av betydelse för gemenskapsindustrins situation och avgränsat den dumpade importens skadliga verkningar, dras därför den preliminära slutsatsen att det finns ett orsakssamband mellan dumpad import och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Denna slutsats grundar sig på å ena sidan den berörda importens betydande volymökning och ökade marknadsandel, åtföljda av ett betydande prisunderskridande, och å andra sidan förlust av marknadsandelar och därav följande försämrade ekonomiska situation. Alla dessa händelser sammanföll tidsmässigt. Ingen av de andra faktorer som undersöktes skulle kunna ha förklarat gemenskapsindustrins försämrade situation.

(142)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen övervägde man om det trots slutsatsen om skadlig dumpning fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en undersökning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, importörernas, handlarnas samt produktanvändarnas intresse.

(143)

För att kunna bedöma de sannolika verkningarna av att åtgärder införs eller inte införs begärdes uppgifter från alla parter som såvitt känt var berörda eller som hade gett sig till känna. Med detta som grund sände kommissionen frågeformulär till gemenskapsindustrin, 3 icke-närstående importörer, 22 användare och 3 råvaruleverantörer. Dessutom kontaktade kommissionen 14 gemenskapstillverkare som inte lämnat de grundläggande uppgifter om produktion och försäljning som kommissionen begärt för att kunna göra ett urval.

(144)

Som nämns i skäl 10 svarade 3 klagande gemenskapstillverkare, 1 icke-närstående importör, 7 användare och 1 råvaruleverantör på frågeformuläret. Dessutom lämnade 6 gemenskapstillverkare grundläggande uppgifter om sin tillverkning och försäljning. Tre intresseorganisationer för användare inkom med inlagor mot åtgärderna.

(145)

Såsom anges i skäl 104–108 har gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada.

(146)

Ett införande av åtgärder väntas förhindra en fortsatt snedvridning av marknaden och ett fortsatt prisryck. Åtgärderna skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att öka försäljningen och därigenom återvinna förlorade marknadsandelar, samt utnyttja stordriftsfördelar. Gemenskapsindustrin förväntas även i viss mån kunna höja sina försäljningspriser till en nivå som täcker kostnaderna och möjliggör vinst. Detta skulle troligtvis ge gemenskapsindustrin möjlighet att uppnå den lönsamhetsnivå som är nödvändig i denna kapitalintensiva industri, där man hela tiden måste investera för att utnyttja utvecklingen på gemenskapsmarknaden. Detta skulle garantera att gemenskapsindustrins polyesterstapelfibertillverkning blir bärkraftig.

(147)

Om å andra sidan antidumpningsåtgärder inte införs, kommer sannolikt den negativa utvecklingen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation att fortsätta. Gemenskapsindustrins situation kännetecknas särskilt av förlorade intäkter till följd av sänkta priser, minskade marknadsandelar och betydande förluster. Med tanke på de minskade intäkterna och den avsevärt försämrade utvecklingen under undersökningsperioden är det högst sannolikt att gemenskapsindustrins ekonomiska situation förvärras ytterligare om inga åtgärder införs. Detta skulle slutligen leda till produktionsminskningar och nedläggningar av produktionsanläggningar, vilket skulle äventyra sysselsättningen och investeringarna i gemenskapen. Detta gäller särskilt nu eftersom den europeiska marknaden är en av de få exportmarknader som återstår för de berörda länderna, efter det att andra tredjeländer, t.ex. USA, Indien och Japan, har infört antidumpningstullar på import av polyesterstapelfibrer.

(148)

Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från den skadliga dumpningen och därför ligger i gemenskapsindustrins intresse. Införandet av antidumpningsåtgärder skulle med största sannolikhet även gagna övriga gemenskapstillverkare. De andra gemenskapstillverkare som inte lämnat de uppgifter som kommissionen begärt för att kunna göra ett urval kontaktades för att man skulle få grundläggande uppgifter om produktion och försäljning, och det visade sig att de befann sig i en liknande situation eftersom deras försäljning hade minskat med 23 % medan deras försäljningspriser endast ökat med 12 %.

(149)

Endast en importör kunde anses samarbetsvillig och denne var emot införandet av åtgärder därför att de hindrade importen av polyesterstapelfibrer som råvara och uppgavs kunna leda till att industrin i senare led tvingas flytta sin verksamhet utanför EU. Importören kunde emellertid inte lämna exakta uppgifter om konsekvenserna för den egna verksamheten av någon av åtgärderna och inte heller några uppgifter om lönsamheten av sin försäljning av den berörda produkten. Det har därför inte varit möjligt att bedöma den sannolika effekten av de föreslagna antidumpningsåtgärderna när det gäller den samarbetsvilliga importörens lönsamhet.

(150)

Det bör påpekas att antidumpningsåtgärder inte är avsedda att förhindra import till gemenskapen utan skall se till att importen inte sker till dumpade priser och att aktörerna på marknaden har tillgång till polyesterfibrer till rättvisa priser. Det har alltid varit och kommer även i fortsättningen att vara tillåtet att importera till gemenskapsmarknaden. Färska erfarenheter har visat att sydkoreanska exportörer, trots antidumpningsåtgärderna, har fortsatt att leverera till kunder i gemenskapen. Som nämns i skäl 159 har giltighetstiden löpt ut för antidumpningsåtgärder omfattande vissa länder, t.ex. Indien, Australien och Indonesien och det finna alternativa leveranskällor för polyesterstapelfibrer (länder som inte omfattas av antidumpningstullar), t.ex. Nigeria och Turkiet.

(151)

Mot denna bakgrund, och med hänsyn till det stora antal importörer som inte samarbetade vid undersökningen, dras den preliminära slutsatsen att antidumpningsåtgärderna inte kommer att få så negativa verkningar för importörerna som helhet att det uppväger behovet att undanröja den skadliga dumpningens snedvridning av handeln och återställa en effektiv konkurrens.

(152)

Användarna av den berörda produkten återfinns inom textilsektorn. Marknaden för polyesterstapelfibrer är uppdelad i förbrukning för spinningsändamål (dvs. framställning av filamentgarn för tillverkning av textilier, ibland med inblandning av andra fibrer såsom bomull och ull), förbrukning för fiberduktillämpningar (dvs. tillverkning av duk och filt där fibrerna inte omvandlas till garn utan pressas, smälts eller kardas samman, med undantag av papper) samt förbrukning för fyllnadsändamål (dvs. för stoppning eller vaddering av vissa textilvaror såsom kuddar och bilsäten).

(153)

De flesta av de samarbetsvilliga användarna i detta förfarande tillverkar fiberdukprodukter. De är medlemmar av en av de tre samarbetsvilliga intresseorganisationer som representerar fiberdukindustrin på europeisk nivå.

(154)

Enligt de inköpsuppgifter som de samarbetsvilliga användarna lämnade i svaren på frågeformuläret stod dessa under undersökningsperioden för omkring 6 % av den totala förbrukningen av polyesterstapelfibrer i gemenskapen och 7 % av den totala importen från de berörda länderna. Det är värt att notera att importen från de berörda länderna utgör en mindre del av inköpen (16 %), medan importen från andra tredjeländer och inköpen i EU fortfarande utgör 44 respektive 40 % av deras inköp. En av de samarbetsvilliga användarna importerade inte ens från de berörda länderna mellan 2002 och undersökningsperioden.

(155)

Användarna har anfört en rad argument mot införandet av åtgärder.

(156)

För det första hävdade användarna att antidumpningsåtgärder kunde äventyra en industri som i efterföljande led sysselsätter över 20 000 personer, medan gemenskapsindustrin uppges sysselsätta under 1 700 personer. Det uppgavs att införandet av tullar skulle kunna innebära en förlust av arbetstillfällen i industrin i senare led eller leda till att tillverkningsanläggningar flyttas till andra länder.

(157)

Användarna hävdade också att införandet av antidumpningstullar skulle ge upphov till prisökningar som nödvändigtvis skulle återspeglas i priserna på produkter i senare led i produktionskedjan. Denna utveckling skulle i sin tur leda till en ökad import av lågprisprodukter i senare led från andra tredjeländer och från de länder som berörs av denna undersökning.

(158)

De hävdade avslutningsvis att gemenskapsindustrin inte kan täcka hela den egna marknadens behov och att införandet av antidumpningstullar skulle förvärra användarnas ekonomiska situation, eftersom de skulle vara tvungna att fortsätta att importera de produkter som inte är tillgängliga i gemenskapen, t.ex. lågsmältande polyester, från de berörda länderna.

(159)

Beträffande gemenskapsmarknadens påstådda beroende av externa leverantörer bör det påpekas att det genom rådets förordning (EG) nr 1515/2006 (7) beslutades att de gällande åtgärderna beträffande import från Australien, Indonesien, Thailand och Indien skulle upphävas. Medan de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordningar (EG) nr 1522/2000 (8) och (EG) nr 2852/2000 (9) resulterade i att importen från dessa länder nästan helt upphörde, är det värt att notera att Australien, Indonesien och Thailand hade en marknadsandel på 8,9 % och Indien en marknadsandel på 2,9 % före införandet av antidumpningsåtgärder avseende importen av polyesterstapelfibrer till gemenskapsmarknaden från dessa länder. Det är därför troligt att importen från dessa länder kommer att återupptas och omdirigeras mot gemenskapsmarknaden när antidumpningsåtgärderna upphör att gälla. Marknadsandelen för import från andra tredjeländer till gemenskapen är redan betydande (11 % under undersökningsperioden).

(160)

Trots det föreslagna införandet av tull på import från Taiwan och Malaysia och mot bakgrund av upphävandet av åtgärderna avseende Australien, Indonesien, Thailand och Indien, skulle användarna i gemenskapen, vilka redan under undersökningsperioden gjorde 84 % av sina inköp utanför de berörda länderna, även i fortsättningen kunna anlita (eller börja anlita) viktiga leverantörer av den berörda produkten i gemenskapen eller andra stora leverantörer i länder som inte omfattas av antidumpningstullar, om de behöver någon särskild produkt, t.ex. lågsmältande polyester.

(161)

Detta bekräftas även av en av användarna som uppgav att lågsmältande polyester kan levereras av Korea eller Japan och att det även tillverkas av två europeiska företag. Detta visar att minst två europeiska tillverkare har den särskilda teknik och kunskap som krävs för att tillverka en sådan produkt, och att det inte kan uteslutas att tillverkningen och utbudet i gemenskapen ökar när priserna når en sådan nivå att verkningarna av den skadliga dumpningen upphör.

(162)

Även om vissa typer av polyesterstapelfibrer inte tillverkades av gemenskapsindustrin under vissa perioder innebär detta inte att den inte skulle kunna tillverka dessa typer. Beroende på produkttyp skulle det endast krävas små anpassningar med låga investeringskostnader. Det är snarare så att vissa typer av polyesterstapelfibrer inte var tillgängliga vid vissa tidpunkter på grund av att gemenskapens tillverkare inte kunde leverera de volymer det var frågan om till så låga priser som användarna var redo att betala.

(163)

När det gäller sysselsättningen i gemenskapsindustrin och i senare produktionsled kan noteras att gemenskapsindustrin under ett antal år har lidit av dumpad lågprisimport av polyesterstapelfibrer och detta har resulterat i att sysselsättningen oavbrutet har minskat (se skäl 99). Det faktum att fler personer är sysselsatta i industrin i senare led än i själva tillverkningen av polyesterstapelfibrer motiverar inte i sig att man utsätter en gemenskapsindustri som bara kan vara mindre arbetsintensiv än industrin i senare led och, som framgår av skäl 153, är livsviktig för användarna eftersom alla de samarbetsvilliga användarna i större eller mindre omfattning köpte den produkt som tillverkas i gemenskapen.

(164)

När det gäller de troliga effekterna på den ekonomiska situationen för industrin i senare led tyder de uppgifter som föreligger beträffande användarindustrins kostnadsstruktur, nivån på de föreslagna åtgärderna och fördelningen mellan den dumpade importen och övriga leveranskällor på följande:

De föreslagna åtgärderna kan därför leda till att användarnas tillverkningskostnader ökar med mellan 0,4 och 1,5 %. Den sannolika maximala ökningen anses vara relativt låg i förhållande till den positiva effekt de föreslagna åtgärderna förväntas ha när det gäller att återställa effektiv konkurrens på gemenskapsmarknaden.

(165)

Analysen av de föreslagna åtgärdernas inverkan på användarna tyder därför på att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte skulle leda till ökad import till gemenskapen av billiga produkter i senare led i produktionskedjan. Denna slutsats drogs också mot bakgrund av att det saknades bevis från de berörda användarna till stöd för deras klagomål, t.ex. att tidigare åtgärder mot denna produkt haft en sådan inverkan.

(166)

En råvaruleverantör var samarbetsvillig i undersökningen och besvarade frågeformuläret. Företaget levererar renad tereftalsyra och monoetenglykol till polyesterstapelfiberindustrin och stöder uttryckligen införandet av tullar, vilket skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att förbli livskraftig och även säkra företagets egen ställning.

(167)

Med beaktande av samtliga faktorer ovan och av nivån för de åtgärder som antas samt med hänsyn till att förfarandet avseende Australien, Indonesien, Thailand och Indien avslutas, dras slutsatsen att införandet av åtgärder inte skulle påverka eller endast i ringa grad skulle påverka situationen negativt för användare och importörer av den berörda produkten. Det erinras om att införandet av åtgärder inte ansågs strida mot gemenskapens intresse i den tidigare undersökningen rörande samma produkt.

(168)

Med beaktande av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa antidumpningsåtgärder.

(169)

Mot bakgrund av de preliminära slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom den dumpade importen.

(170)

Vid fastställandet av nivån på de provisoriska åtgärderna har hänsyn tagits till både den konstaterade dumpningsmarginalen och det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(171)

De provisoriska åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import har vållat, men som inte är högre än den dumpningsmarginal som konstaterats. Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadliga dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en sådan sammanlagd vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte förekom någon dumpad import.

(172)

Undersökningen bekräftade att gemenskapsindustrin borde kunna uppnå en vinst före skatt på 5 % om det inte förekom någon dumpad import. Med en sådan vinst borde gemenskapsindustrin kunna täcka sina kostnader. På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för de företag inom gemenskapsindustrin som tillverkar den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att vinstmarginalen på 5 % lades till tillverkningskostnaden.

(173)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet och det genomsnittliga icke-skadevållade priset. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif.

(174)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den dumpningsmarginal som konstaterats, men att den inte bör överstiga den skademarginal som beräknats ovan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(175)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av de nuvarande undersökningarna. De återspeglar således den situation som konstaterades för de samarbetsvilliga företagen i dessa undersökningar. Dessa tullsatser är (i motsats till den övriga tull som är tillämplig på ”alla övriga företag”) uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i de berörda länder vilka tillverkats av de företag, dvs. de specifika juridiska personer, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan bör omfattas av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(176)

Alla ansökningar om att få tillämpa dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller upprättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i samband med tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med t.ex. namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(177)

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör den övriga tullen inte tillämpas enbart på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan även på de tillverkare som inte exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden. De exporterande tillverkarna i Malaysia, som inte ingick i urvalet, uppmanas emellertid att, om de uppfyller kraven i artikel 11.4 andra stycket i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.

De föreslagna antidumpningstullsatserna är följande:

(178)

Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gett sig tillkänna inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat i denna förordning när det gäller införande av tullar är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B

Kontor J-79 5/16

B-1049 Bryssel.