20.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 364/68

(1)

Den 13 februari 2006 ingav Association Européenne des Transformateurs de Maïs Doux (AETMD) (nedan kallad ”den klagande”), som företrädare för producenter som svarar för en betydande del, i detta fall cirka 70 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av beredd eller konserverad sockermajs, ett klagomål avseende import av viss beredd eller konserverad sockermajs i form av korn med ursprung i Thailand.

(2)

Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av denna produkt och om väsentlig skada till följd av detta, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleds.

(3)

Den 28 mars 2006 inleddes förfarandet genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(4)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande producenterna, importörerna, de användare som den visste var berörda samt deras intresseorganisationer, konsumentorganisationer, företrädarna för exportlandet och gemenskapsproducenterna om att ett antidumpningsförfarande hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds.

(5)

På grund av det stora antalet exporterande producenter, gemenskapsproducenter och importörer som berördes av undersökningen meddelades det i tillkännagivandet att man hade för avsikt att göra ett stickprov i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprov var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, uppmanades alla exporterande producenter, gemenskapsproducenter och importörer samt företrädare för dem att inom 15 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts ge sig till känna och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten som avses i tillkännagivandet.

(7)

Efter att ha granskat de uppgifter som lämnats beslutade kommissionen att ett stickprov endast var nödvändigt när det gäller exportörer, eftersom relativt få bland såväl gemenskapsproducenterna som bland importörerna ställde sig positiva till ett närmare samarbete. Kommissionen gjorde ett urval på fyra exporterande producenter.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. I detta syfte sände kommissionen ett frågeformulär till de exporterande producenterna i stickprovet. När det gäller gemenskapsproducenterna och importörerna sände kommissionen frågeformulär till alla de företag som gett sig till känna inom de tidsfrister som fastställdes i tillkännagivandet, eftersom man hade konstaterat att ett stickprov inte var nödvändigt bland dem. Kommissionen sände vidare frågeformulär till alla de detaljhandlare i gemenskapen som omnämnts i klagomålet och till konsumentorganisationer.

(9)

Frågeformuläret besvarades av fem thailändska exporterande producenter, sex gemenskapsproducenter, en icke-närstående importör i gemenskapen och en detaljhandlare i gemenskapen. Även de thailändska myndigheterna redogjorde för sin ståndpunkt.

(10)

Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(11)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som kunde visa att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2002 till och med den 31 december 2005 (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(13)

Den berörda produkten är sockermajs (Zea mays var. saccharata) i form av korn, beredd eller konserverad med ättika eller ättiksyra, inte fryst, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 2001 90 30, och sockermajs (Zea mays var. saccharata) i form av korn, beredd eller konserverad på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte fryst, andra än produkter enligt nummer 2006, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 2005 80 00, med ursprung i Thailand.

(14)

Undersökningen har visat att de olika typerna av den berörda produkten, trots att konserveringsmetoderna skiljer sig åt, alla har samma grundläggande biologiska och kemiska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål.

(15)

Den majs som produceras och säljs i gemenskapen av gemenskapsindustrin och den majs som produceras och säljs i Thailand konstaterades ha huvudsakligen samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användas på samma sätt som den majs som produceras i Thailand och säljs på export till gemenskapen. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

Som framgår av skäl 5 meddelas i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds att man hade för avsikt att ta ett stickprov bland exporterande producenter. Sammanlagt 20 företag besvarade stickprovsfrågeformuläret inom tidsfristen och lämnade de begärda uppgifterna. Bland dessa företag fanns emellertid en inhemsk handlare som varken producerade eller exporterade den berörda produkten och därmed inte var en exporterande producent, och detta företag har därför inte kunnat beaktas när stickprovsurvalet gjordes. Vidare fanns det tre företag som inte exporterade den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden. Sammanlagt betraktades 16 företag som samarbetsparter.

(17)

Urvalet av exportörer gjordes i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen och grundades alltså på den största representativa exportvolymen från Thailand till gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(18)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de thailändska myndigheterna och exportörerna om planerna på att göra ett urval på fyra företag som stod för 52 % av exporten av den berörda produkten från Thailand till gemenskapen. De thailändska myndigheterna och en del av exportörerna motsatte sig urvalet och krävde att det skulle omfatta fler företag. För att det urval som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande skulle vara så representativt som möjligt ansåg kommissionen emellertid att det var befogat att begränsa urvalet till dessa fyra företag eftersom i) man härigenom kunde täcka en större exportvolym och ii) det var möjligt att undersöka dessa fyra företag inom den tid som stod till förfogande.

(19)

De företag som inte ingick i stickprovet begärde att kommissionen skulle fastställa en enskild dumpningsmarginal. Med hänsyn till det stora antalet ansökningar och det stora antalet företag som ingick i stickprovet ansågs det att sådana enskilda undersökningar skulle ha blivit orimligt betungande i den mening som avses i artikel 17.3 i grundförordningen och skulle ha gjort att undersökningen inte kunde avslutas i tid. Ansökningarna om fastställande av enskilda dumpningsmarginaler bifalls därför inte.

(20)

Ett av de företag som inte ingick i stickprovet och som hade begärt en enskild marginal invände mot beslutet att inte bevilja en enskild undersökning. Enligt det var de utvalda företagen inte representativa, eftersom inga småföretag ingick i stickprovet och eftersom stickprovet inte heller återspeglade företagens geografiska spridning i Thailand. Företaget i fråga lämnade till och med in ett fullständigt svar på frågeformuläret inom tidsfristen i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds. I skäl 18 konstaterades det att stickprovet betraktades som representativt med hänsyn till exportvolymen. Här bör påpekas att det viktigaste kriteriet för urvalet av företag var volymen (dvs. volymen på de exporterande producenternas export till gemenskapen) och inte det andra möjliga kriteriet enligt artikel 17.1 i grundförordningen, nämligen statistiskt representativa stickprov på grundval av uppgifter som är tillgängliga när urvalet görs. I skäl 18 konstateras också att det inte var möjligt att undersöka fler företag eftersom detta skulle ha blivit orimligt betungande och skulle ha gjort att undersökningen inte kunde avslutas i tid. Mot bakgrund av detta avslogs företagets begäran om enskild undersökning.

(21)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställde kommissionen först, för varje exporterande producent, huruvida dess sammanlagda försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. Försäljningen på hemmamarknaden av den likadana produkten konstaterades vara representativ i enlighet med artikel 2.2 första meningen i grundförordningen för bara ett av de företag som ingick i stickprovet, eftersom detta företags försäljningsvolym på hemmamarknaden utgjorde mer än 5 % av dess totala exportförsäljning till gemenskapen.

(22)

Kommissionen fastställde därefter för detta företag vilka typer av den likadana produkten som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller direkt jämförbara med de produkttyper som såldes på export till gemenskapen. För var och en av dessa produkttyper fastställdes det huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningen av denna produkttyp på hemmamarknaden under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den sammanlagda försäljningen på export till gemenskapen av den jämförbara produkttypen.

(23)

Kommissionen undersökte därefter om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den berörda produkten, som såldes i representativa kvantiteter på denna marknad, kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning på hemmamarknaden till oberoende kunder av varje exporterad produkttyp fastställdes.

(24)

För de produkttyper där mer än 80 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden betingade ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden, och där det vägda genomsnittliga försäljningspriset för varje produkttyp var detsamma som eller högre än produktionskostnaden, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den berörda produkttypen på hemmamarknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte.

(25)

För de produkttyper där minst 10 % men högst 80 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden betingade ett pris som inte understeg produktionskostnaden beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla försäljningspriser på hemmamarknaden för produkttypen i fråga som var lika med eller högre än produktionskostnaden.

(26)

För de produkttyper där mindre än 10 % av försäljningsvolymen på hemmamarknaden betingade ett pris som inte understeg produktionskostnaden ansågs det att försäljningen inte skedde vid normal handel.

(27)

När det gällde försäljningen av de produkttyper som inte sålts vid normal handel eller som inte sålts i representativa mängder på hemmamarknaden fick normalvärdet konstrueras. För detta företag konstruerades normalvärdet i fråga om cirka 80 % av försäljningsvolymen till gemenskapen.

(28)

För de produkttyper som anges i skäl 27 konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, genom att det till produktionskostnaderna för varje produkttyp som exporterades till gemenskapen lades ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst. I enlighet med artikel 2.6 första stycket i grundförordningen fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna och de allmänna kostnaderna på grundval av de försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader som företaget åsamkats samt den vinst det gjort i samband med försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten vid normal handel.

(29)

För de övriga tre exporterande producenterna i stickprovet måste normalvärdet konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, eftersom ingen av dessa producenters försäljning på hemmamarknaden var representativ. För dessa exporterande producenter konstruerades normalvärdet därför genom att man till produktionskostnaden för varje produkttyp som exporterades till gemenskapen, vid behov korrigerad enligt skäl 32, lade ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinst. Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten kunde inte fastställas i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen, eftersom endast ett företag hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(30)

För två företag fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten i enlighet med artikel 2.6 b eftersom dessa exportörers försäljning vid normal handel inom samma generella produktkategori (dvs. andra konserverade produkter som t.ex. konserverade fruktprodukter och konserverad minimajs) var representativ.

(31)

För det återstående företaget fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen, på grundval av det vägda genomsnittet av de försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader samt den vinst som de två företag som sålde dessa produkter på hemmamarknaden hade vid försäljning vid normal handel inom samma generella produktkategori.

(32)

I tillämpliga fall korrigerades de uppgivna produktions-, försäljnings- och administrationskostnaderna samt de allmänna kostnaderna innan de användes för att fastställa om försäljning skett vid normal handel och för att konstruera normalvärden.

(33)

De berörda exporterande producenternas försäljning skedde i samtliga fall direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen. För denna försäljning fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder i gemenskapen.

(34)

En exportör köpte in en betydande del av den berörda produkt som såldes till gemenskapen. Enligt denna skulle dessa inköp betraktas som en del av ett avgiftssystem som införts av företaget. De inköpta färdiga varorna producerades i själva verket helt och hållet av andra oberoende producenter av den berörda produkten. När dumpningsmarginalen fastställdes beaktades följaktligen bara försäljningen av varor som företaget själv producerat och som sålts till gemenskapen.

(35)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik. För att kunna göra en rättvis jämförelse togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. I de fall där det var tillämpligt och motiverat togs hänsyn till olikheter, vid behov justerade, i transportkostnader, sjöfrakt- och försäkringskostnader, hanteringskostnader, lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, provisioner, kreditkostnader samt bankavgifter i samband med valutaomräkning.

(36)

De två exporterande producenter som avses i skäl 30 begärde en justering för skillnader i handelsled i enlighet med antingen artikel 2.10 d i och 2.10 d ii eller artikel 2.10 k i grundförordningen. Enligt dessa exporterande producenter skiljer sig priserna för egna märkesvaror från priserna för handelns märkesvaror. Med beaktande av att exporten till gemenskapen bestod endast av handelns märkesvaror, medan försäljningen på hemmamarknaden inom den generella produktkategorin omfattade både egna märkesvaror och handelns märkesvaror, gjordes därför en justering enligt artikel 2.10 d i grundförordningen. Nivån på justeringen har uppskattats på grundval av förhållandet mellan gemenskapsproducenternas vinstmarginaler dels på sina egna märkesvaror, dels på samtliga produkter.

(37)

För de exporterande producenterna i stickprovet fastställdes i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen enskilda dumpningsmarginaler på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(38)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull är följande:

(39)

För de samarbetande företag som inte ingick i stickprovet fastställdes i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen dumpningsmarginalen på grundval av den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de företag som ingick i stickprovet. Denna vägda genomsnittliga dumpningsmarginal, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull, är 13,2 %.

(40)

För de exporterande producenter som inte samarbetade fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Först fastställdes graden av samarbetsvilja. En jämförelse mellan uppgifter från Eurostat rörande import med ursprung i Thailand och svaren på stickprovsfrågeformuläret visade att graden av samarbetsvilja var hög (över 92 %). Eftersom det inte heller fanns något som tydde på att de icke samarbetande företagens dumpade till en lägre nivå, ansågs det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de återstående företagen, dvs. de som inte samarbetat i undersökningen, till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för företagen i stickprovet. Detta tillvägagångssätt överensstämmer med gemenskapsinstitutionernas rådande praxis och ansågs även vara nödvändigt för att inte uppmuntra till bristande samarbete. Dumpningsmarginalen för övriga företag fastställdes således till 17,5 %.

(41)

Inom gemenskapen produceras den likadana produkten av 18 producenter. Dessa 18 producenters produktionsvolym anses därför utgöra gemenskapens sammanlagda produktion enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

(42)

Av dessa 18 producenter meddelade sammanlagt sex, i egenskap av medlemmar i den klagande föreningen, att de ville samarbeta i samband med förfarandet inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds, och samarbetade också på ett korrekt sätt i undersökningen. Det konstaterades att dessa sex producenter står för en betydande del av den sammanlagda produktionen i gemenskapen av den likadana produkten, i detta fall omkring 70 %. De sex samarbetande producenterna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. De återstående tolv producenterna i gemenskapen kallas nedan ”övriga gemenskapsproducenter”. Ingen av dessa tolv övriga gemenskapsproducenter invände mot klagomålet.

(43)

Gemenskapens förbrukning fastställdes på grundval av försäljningsvolymerna för gemenskapsindustrins egen produktion avsedd för gemenskapsmarknaden, Eurostats uppgifter om importvolymerna till gemenskapen och, när det gäller de övriga gemenskapsproducenterna, uppgifter som erhölls från minifrågeformuläret för stickprovet eller från den klagande.

(44)

Under undersökningsperioden låg gemenskapsmarknaden för den berörda produkten och den likadana produkten på ungefär samma nivå som under 2002, dvs. cirka 330 000 ton. Förbrukningen förblev relativt stabil under hela skadeundersökningsperioden, med undantag för 2004 då den var 5 % högre än under 2002 och 2003.

(45)

Volymen på importen av den berörda produkten från det berörda landet till gemenskapen ökade med 87 % från cirka 22 000 ton under 2002 till cirka 42 000 ton under undersökningsperioden. Importvolymen ökade med 58 % under 2003 och med ytterligare 40 procentenheter 2004, men minskade med 11 procentenheter under undersökningsperioden.

(46)

Exportörernas marknadsandel i det berörda landet ökade med cirka 6 procentenheter, från 6,8 % under 2002 till 12,7 % under skadeundersökningsperioden. De thailändska exportörernas andel ökade med nästan 4 procentenheter 2003, med ytterligare 2 procentenheter 2004 och stabiliserades praktiskt taget på denna nivå under undersökningsperioden.

(47)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet med 13 %. Närmare bestämt sjönk priserna med 10 % 2003 och med ytterligare 3 % 2004, innan de stabiliserades vid denna nivå (dvs. cirka 690 euro per ton) under undersökningsperioden.

(48)

En jämförelse gjordes mellan de exporterande producenternas och gemenskapsindustrins försäljningspriser i gemenskapen för liknande produkttyper. Gemenskapsindustrins priser fritt fabrik, efter avdrag och skatter, jämfördes med det berörda landets exporterande producenters priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för konventionella tullsatser, lossning och tullklarering. Jämförelsen visade att priset för den berörda produkten med ursprung i det berörda landet som sålts i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 2 % och 10 %, beroende på den berörda exporterande producenten, med undantag för två exporterande producenter i stickprovet, som enligt undersökningen inte sålde till lägre priser. Det konstaterades emellertid när man analyserade varje produkttyp för sig att de berörda exporterande producenternas priser i vissa fall t.o.m. var betydligt lägre än de genomsnittliga prisunderskridandemarginalerna.

(49)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(50)

Kännetecknande för denna marknad är bland annat det att det finns två försäljningskanaler, nämligen försäljning under producentens eget varumärke och försäljning under handelns varumärke. Försäljning genom den första kanalen leder vanligen till högre försäljningskostnader, särskilt för marknadsföring och reklam, och ger även upphov till högre försäljningspriser.

(51)

Undersökningen visade att all import från de samarbetande thailändska exportörerna hänförde sig till försäljning under handelns varumärke. Det ansågs vara lämpligt att vid analysen av skada vid behov skilja mellan gemenskapsindustrins försäljning under eget varumärke och försäljning under handelns varumärke, eftersom konkurrensen från dumpad import i första hand drabbar gemenskapsindustrins likadana produkter som säljs under handelns varumärke. Denna åtskillnad gjordes särskilt för fastställande av försäljningsvolymer, försäljningspriser och lönsamhet. För att få en heltäckande bild av situationen visas och kommenteras också sammanlagda mängder (som inbegriper både egna varumärken och handelns varumärken). Under undersökningsperioden utgjorde gemenskapsindustrins försäljning under handelns varumärke cirka 63 % av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljning (eget varumärke och handelns varumärke).

(52)

Gemenskapsindustrins produktion uppgick 2002 till 257 000 ton, men minskade stadigt under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var den 16 % lägre än 2002. Produktionen minskade med 6 % 2003, ökade igen något med 3 procentenheter 2004 för att därefter åter kraftigt minska med 13 procentenheter under undersökningsperioden.

(53)

Produktionskapaciteten var kring 276 000 ton 2002 och kring 293 000 ton under undersökningsperioden. Kapaciteten ökade först med 9 % 2003 men sjönk sedan med 3 procentenheter 2004. Den stannade på denna nivå under undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den med 6 %. Den ökning som skedde 2003 berodde huvudsakligen på att en viss producent ökade sin kapacitet i syfte att tillgodose behoven på marknader utanför EU. Ökningen utjämnades något 2004 av nedläggningar som andra gemenskapsproducenter gjorde.

(54)

Kapacitetsutnyttjandet var 93 % under 2002. Det minskade till 81 % 2003, ökade igen till 85 % 2004 men sjönk markant till 74 % under undersökningsperioden. Detta berodde på den minskade produktions- och försäljningsvolym som beskrivs i skälen 52, 56 och 57.

(55)

Gemenskapsindustrins utgående lager ökade med 2 % 2003, med ytterligare 10 procentenheter 2004 för att sedan minska med 14 procentenheter under undersökningsperioden. Under denna period var gemenskapsindustrins lager cirka 170 000 ton. Sammanlagt låg lagren under undersökningsperioden väldigt nära nivån 2002. Lagerhållningen är emellertid inte en lämplig indikator på skada för just denna industri, eftersom produktionen sker på beställning. De stora lagren i slutet på varje år (cirka 75 % av årsproduktionen) beror på att skörden och konserveringen normalt avslutas i oktober varje år. Lagren består alltså av varor som kommer att levereras mellan november och juli.

(56)

Gemenskapsindustrins försäljning av egen produktion avsedd för handelns varumärken till icke-närstående kunder i gemenskapen ökade först med 4 % 2003, men minskade sedan med 11 procentenheter 2004, och låg kvar på den nivån under undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade denna försäljning med cirka 7 %, från att ha uppgått till cirka 125 000 ton 2002.

(57)

Gemenskapsindustrins sammanlagda försäljningsvolym (både egna varumärken och handelns varumärken) när det gäller egen produktion till icke-närstående kunder i gemenskapen följde mer eller mindre samma mönster, även om den inte var lika utpräglad. Från att ha legat på cirka 194 000 ton 2002 ökade försäljningsvolymen först med 2 % 2003 för att sedan minska med 4 procentenheter 2004 och med ytterligare 3 procentenheter under undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade försäljningen av dessa varor med cirka 5 %.

(58)

Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade från 58,5 % 2002 till 59,7 % 2003, men minskade sedan plötsligt till 54,4 % 2004. Under undersökningsperioden återhämtade den sig något och steg till 55,9 %. Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins marknadsandel alltså med 2,6 procentenheter.

(59)

Mellan 2002 och undersökningsperioden, då gemenskapens förbrukning var stabil, minskade volymen på gemenskapsindustrins försäljning avsedd för handelns varumärken i gemenskapen med cirka 7 %, medan volymen på gemenskapsindustrins försäljning avsedd för både egna och handelns varumärken i gemenskapen minskade med cirka 5 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden förlorade gemenskapsindustrin cirka 2,6 procentenheter av marknadsandelen, medan den dumpade importens marknadsandel ökade cirka 6 procentenheter, vilket motsvarar en ökning på cirka 20 000 tons försäljning på gemenskapsmarknaden. Gemenskapsindustrin kunde alltså inte dra nytta av någon tillväxt.

(60)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin ökade med 9 % mellan 2002 och 2003, men minskade med 11 procentenheter 2004 och med ytterligare 4 procentenheter under undersökningsperioden. Sammantaget minskade sysselsättningen i gemenskapsindustrin med 6 % mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. från cirka 1 520 personer till 1 420 personer. Med den minskade försäljningsvolymen (se skälen 56 och 57) hade gemenskapsindustrin inget val utan måste säga upp en del av sin arbetskraft för att förbli konkurrenskraftiga.

(61)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion (ton) per sysselsatt person och år minskade, från att ha varit 169 ton per anställd, först med 13 % 2003 för att sedan öka med 12 procentenheter 2004 och slutligen åter minska med 9 procentenheter under undersökningsperioden. Utvecklingen återspeglar det faktum att produktionen minskade kraftigare än antalet anställda.

(62)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 19 %. År 2003 ökade den med 4 %, år 2004 med ytterligare 9 procentenheter och slutligen med 6 procentenheter under undersökningsperioden. Ökningen under 2004 och under undersökningsperioden verkar vara snabbare än genomsnittet. Detta beror på att uppgifterna om två av de största samarbetande producenterna har påverkats av utfasningen av ett nationellt stöd för att subventionera sociala avgifter. Detta ledde till att de sociala avgifterna var konstgjort underskattade 2002 och 2003.

(63)

Enhetspriset för gemenskapsindustrins försäljning av handelns märkesvaror till icke-närstående kunder minskade så gott som konstant under hela skadeundersökningsperioden. Från att ha legat på cirka 1 050 euro/ton 2002 minskade priserna med 4 % 2003, med ytterligare 9 procentenheter 2004 för att sedan öka marginellt med 2 procentenheter under undersökningsperioden, då de uppgick till 928 euro/ton. Totalt minskade enhetspriserna med 11 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(64)

Gemenskapsindustrins sammanlagda försäljningspriser (både egna varumärken och handelns varumärken) till icke-närstående kunder i gemenskapen följde mer eller mindre samma mönster. År 2002 var priset cirka 1 150 euro/ton och minskade med 2 % 2003, med ytterligare 6 procentenheter 2004 för att sedan stanna på ungefär denna nivå under undersökningsperioden. Försäljningspriserna uppgick till cirka 1 060 euro/ton, vilket var 8 % lägre än under 2002.

(65)

Med tanke på volymen och nivån på prisunderskridandet på den berörda importen, var importen utan tvivel en faktor som påverkade priserna.

(66)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten när det gäller gemenskapsindustrins försäljning av produkter avsedda att säljas under handelns varumärke, uttryckt i andel av nettoförsäljningen, från 17 % 2002 till cirka 11 % 2003, cirka 5 % 2004 och cirka 3 % under undersökningsperioden.

(67)

Lönsamheten när det gäller gemenskapsindustrins försäljning av produkter avsedda att säljas både under eget varumärke och under handelns varumärke minskade också, från 21 % 2002 till cirka 17 % 2003, cirka 14 % 2004 och cirka 11 % under undersökningsperioden. Minskningen är alltså inte lika kraftig som i fråga om enbart handelns varumärke.

(68)

Avkastningen på investeringar, uttryckt som vinst (för både producentens och handelns varumärken) i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Avkastningen på investeringar minskade från cirka 60 % 2002 till cirka 43 % 2003, cirka 32 % 2004 innan den stannade på cirka 25 % under undersökningsperioden, vilket betyder en minskning på 58 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(69)

Kassaflödet (netto) från rörelsen låg på cirka 46 miljoner euro 2002. Det minskade till cirka 32 miljoner euro 2003, och sedan till 17 miljoner euro, innan det återhämtade sig något och steg till 22 miljoner euro under undersökningsperioden. Inga av de samarbetande gemenskapsproducenterna uppgav sig ha svårigheter att anskaffa kapital.

(70)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i produktionen av den likadana produkten sjönk med 55 % 2003 från 2002 till 2003, innan den ökade med 18 % 2004 och med ytterligare 13 % under undersökningsperioden. Sammantaget minskade investeringarna med 24 % under skadeundersökningsperioden. Med undantag för en samarbetande producent i gemenskapen (se skäl 53) var syftet med gemenskapsindustrins investeringar främst att underhålla och förnya befintlig utrustning och inte att bygga ut kapaciteten.

(71)

Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller importen från det berörda landet kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

(72)

Det finns inga uppgifter om att det skulle ha förekommit någon dumpning innan den situation som bedöms i det här förfarandet uppkom. Denna faktor är därför irrelevant.

(73)

Mellan 2002 och undersökningsperioden så gott som fördubblades volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet, och den dumpade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med omkring 6 procentenheter. Genomsnittspriserna för den dumpade importen var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred dessutom priserna på importen från det berörda landet kraftigt gemenskapsindustrins priser. Med undantag för två samarbetande exporterande producenter har prisjämförelser modell för modell visat att prisunderskridandemarginalerna låg på 2–10 % under undersökningsperioden.

(74)

Väldigt få indikatorer visade på en positiv utveckling mellan 2002 och undersökningsperioden. Produktionskapaciteten ökade med 6 procentenheter och de årliga arbetskostnaderna med cirka 19 %. I skälen 53 och 62 ser man dock att det finns särskilda skäl till dessa atypiska trender.

(75)

Det har däremot konstaterats att gemenskapsindustrins situation tydligt försämrades under skadeundersökningsperioden. De flesta skadeindikatorer utvecklades negativt mellan 2002 och undersökningsperioden. Produktionsvolymen minskade med 16 %, kapacitetsutnyttjandet sjönk med 19 procentenheter, gemenskapsindustrins försäljningsvolym av handelns märkesvaror minskade med 7 %, gemenskapsindustrins försäljningsvolym av både egna varumärken och handelns märkesvaror gick ned med 5 %, gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 2,6 procentenheter, sysselsättningen minskade med 6 %, gemenskapsindustrins försäljningspriser (både för handelns varumärken och samtliga varumärken) sjönk med cirka 10 %, investeringarna minskade med 24 %, lönsamheten på försäljningen av handelns märkesvaror gick ned från 17 % till cirka 3 % medan lönsamheten på försäljningen av både egna varumärken och handelns märkesvaror gick ned från 21 % till cirka 11 % och avkastningen på investeringar och kassaflödet blev också mindre.

(76)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(77)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Undersökningen omfattade även andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(78)

Försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation sammanföll med att den dumpade importens volym kraftigt ökade med 87 % mellan 2002 och undersökningsperioden och att denna imports andel av gemenskapsmarknaden i motsvarande grad ökade med omkring 6 procentenheter samt att ett prisunderskridande kunde konstateras (på mellan 2 % och 10 % under undersökningsperioden, med undantag för två exporterande producenter i stickprovet som inte undersked priserna). Mellan 2002 och undersökningsperioden gick produktionen ned med 16 %, kapacitetsutnyttjandet minskade med 20 procentenheter, försäljningsvolymen på handelns märkesvaror, som i första hand konkurrerade med den dumpade importen, minskade med 7 %, gemenskapens marknadsandel minskade med 2,6 procentenheter, sysselsättningen minskade med 6 %, försäljningspriset per enhet för handelns märkesvaror minskade med 11 %, investeringarna sjönk med 24 %, lönsamheten på försäljningen gick ned betydligt och kassaflödet halverades. Den dumpade importen anses därför preliminärt ha haft en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

(79)

Flera berörda parter gjorde gällande att den skada som gemenskapsindustrin eventuellt lidit berodde på dess dåliga exportresultat.

(80)

Av följande tabell framgår att volymen på exportförsäljning (både egna och handelns varumärken) ökade med 17 % under skadeundersökningsperioden. Enhetspriset för denna försäljning ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden och översteg 1 000 euro under undersökningsperioden. Både utvecklingen i fråga om mängder och priser står i skarp kontrast till den negativa utveckling som beskrivs i skälen 63, 64, 66 och 67 om gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden.

(81)

Det bör också framhållas att den lönsamhetsutveckling som beskrivs i skälen 66 och 67 enbart gäller gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen. Denna lönsamhet gäller alltså inte exportförsäljning. Det anses därför att exporten inte kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(82)

Flera berörda parter gjorde gällande att den skada som gemenskapsindustrin eventuellt lidit berodde på minskad förbrukning på gemenskapsmarknaden.

(83)

Såsom anförs i skäl 44 har förbrukningen varit stabil under skadeundersökningsperioden. Detta argument avvisas därför.

(84)

Flera berörda parter gjorde gällande att den skada som gemenskapsindustrin eventuellt lidit berodde på dess ökade produktionskostnader, särskilt till ökningen av anläggningskostnader och arbetskostnader.

(85)

Såsom konstaterades i skäl 62 ökade enhetsarbetskostnaderna faktiskt med 19 % under skadeundersökningsperioden. Förklaringen till denna utveckling ges i också skäl 62.

(86)

Av tabellen nedan framgår att det årliga avskrivningsbeloppet för anläggningstillgångar inom den gemenskapsindustri som direkt deltar i produktionen av den likadana produkten minskade med cirka 10 % under skadeundersökningsperioden. De sammanlagda produktionskostnaderna per enhet ökade med bara 5 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning verkar måttlig mot bakgrund av att konservburken är en stor kostnadsfaktor som utgör cirka 40 % av gemenskapsproducenternas produktionskostnader. Konservburkens pris har stigit med cirka 15 % under skadeundersökningsperioden. Stål är emellertid en internationellt noterad råvara och både gemenskapsindustrin och dess thailändska konkurrenter köper in sina tomma konservburkar till liknande priser. Det är därför högst sannolikt att denna utveckling har påverkat även de thailändska producenterna, vilket borde ha märkts i både thailändska och europeiska producenters försäljningspriser, om dumpning och pristryck inte hade förekommit. I skäl 47 påtalades dock att de thailändska exporterande producenterna inte höjde sina exportpriser i enlighet med detta, utan till och med sänkte dem med 13 % under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade vidare att de sammanlagda kostnaderna för export och transport låg väldigt nära gemenskapsindustrins sammanlagda produktionskostnader. Dumpad import är alltså inte mer kostnadseffektiv än gemenskapsindustrin.

(87)

Den kraftigt försämrade lönsamhet som konstaterades mellan 2002 och undersökningsperioden beror därför inte på någon försämring av produktionskostnaderna utan på en nedgång i försäljningspriserna. Gemenskapsindustrins försäljningspriser föll nämligen med 11 % mellan 2002 och undersökningsperioden till följd av prisnedgång och pristryck orsakade av den dumpade importen. Ökade produktionskostnader bidrog därför på sin höjd endast i mindre utsträckning till den skada som gemenskapsindustrin har lidit och i en omfattning som inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(88)

En berörd part gjorde gällande att den skada som gemenskapsindustrin eventuellt lidit berodde på ogynnsamma växelkursvariationer.

(89)

Syftet med undersökningen är alltså att fastställda om den dumpade importen (med avseende på priser eller omfattning) har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada eller om den väsentliga skadan har berott på andra faktorer. I artikel 3.6 i grundförordningen nämns att det skall kunna påvisas att den dumpade importens prisnivå vållar skada. Det är endast skillnad i prisnivåer som avses i artikeln, så en analys av de faktorer som påverkar prisnivån behöver alltså inte göras.

(90)

Den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrins priser undersöks i huvudsak genom att man fastställer prisunderskridande, prisnedgång och pristryck. För det ändamålet jämförs de dumpade exportpriserna med gemenskapsindustrins försäljningspriser. Ibland kan det bli nödvändigt att räkna om de exportpriser som används för skadeberäkningarna till en annan valuta så att uppgifterna blir jämförbara. Genom användningen av växelkurser i detta sammanhang säkerställs alltså endast att prisskillnaden fastställts på jämförbar grund. Det är alltså uppenbart att växelkursen i princip inte kan vara ännu en skadevållande faktor.

(91)

Stöd för ovanstående finns i artikel 3.7 i grundförordningen, som rör andra kända faktorer än dumpad import. I uppräkningen i denna artikel av andra kända faktorer nämns inte en enda faktor som påverkar priset på den dumpade importen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det, om exporten dumpas – och även om den gynnats av en förmånlig utveckling av växelkursen – är svårt att förstå hur utvecklingen av växelkursen skulle kunna utgöra ännu en skadevållande faktor.

(92)

Analysen av de faktorer – växelkursfluktuationer eller andra faktorer – som påverkar priset på den dumpade importen kan därför inte vara avgörande. En sådan analys skulle gå utöver grundförordningens krav. Argumentet avvisas därför.

(93)

Import från andra tredjeländer än Thailand minskade med cirka 44 % under skadeundersökningsperioden, från cirka 23 000 ton år 2002 till cirka 13 000 ton under undersökningsperioden. Motsvarande marknadsandel gick också ned från cirka 7 % till cirka 3,8 %. Enligt uppgifter från Eurostat var genomsnittspriserna på importen från andra tredjeländer betydligt högre än både priserna på importen från det berörda landet och gemenskapsindustrins priser. Priserna var cirka 1 100 euro/ton år 2002 och ökade med 2 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Under undersökningsperioden hade inget av tredjeländerna, individuellt sett, en marknadsandel över 2 % eller ett lägre importpris än det berörda landets och gemenskapsindustrins priser. Det finns inga belägg för att något av tredjeländerna i fråga skulle ha dumpat den likadana produkten på gemenskapsmarknaden.

(94)

Mot bakgrund av att tredjeländernas volymer och marknadsandelar minskat och att deras genomsnittliga pris var betydligt högre än både de berörda ländernas och gemenskapsindustrins priser dras den slutsatsen att importen från de övriga tredjeländerna inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Tvärtom har denna import troligen påverkats negativt av den dumpade importen.

(95)

I skäl 42 konstaterades att de övriga gemenskapsproducenterna inte samarbetade i undersökningen. På grundval av uppgifter som framkommit i samband med undersökningen var deras försäljningsvolym i gemenskapen uppskattningsvis 92 000 ton 2002. Försäljningen minskade med cirka 10 % 2003, men ökade med 13 procentenheter 2004 för att sedan återigen minska med 4 procentenheter under undersökningsperioden då den var på nästan samma nivå som 2002. Motsvarande marknadsandel under undersökningsperioden var likaså mycket nära andelen 2002, dvs. strax under 28 %. De övriga producenternas försäljningsvolym och marknadsandel ökade alltså inte på bekostnad av gemenskapsindustrins. Inga uppgifter fanns att tillgå om dessa övriga producenters priser.

(96)

Mot bakgrund av ovanstående och eftersom det inte finns några uppgifter som tyder på det motsatta dras preliminärt slutsatsen att de övriga gemenskapsproducenterna inte bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(97)

Analysen i det föregående har visat att importen med ursprung i Thailand ökade avsevärt både i volym och marknadsandel mellan 2002 och undersökningsperioden, samtidigt som försäljningspriserna minskade betydligt och priserna underskreds markant under undersökningsperioden. Denna ökning av marknadsandelen för den thailändska lågprisimporten sammanföll med en minskning av gemenskapsindustrins marknadsandel och försäljningspris per enhet och med en försämring av lönsamheten, avkastningen på investeringar och kassaflödet i rörelsen.

(98)

Av undersökningen av de andra faktorer som kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada framgick det å andra sidan att ingen av dessa kunde ha haft en väsentligt negativ inverkan.

(99)

I analysen ovan har man gjort skillnad mellan alla de kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och den dumpade importens skadevållande verkningar, och på grundval av den dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen med ursprung i det berörda landet har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(100)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde därför i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för samtliga parter i förfarandet och likaså konsekvenserna av att inte vidta åtgärder.

(101)

I skäl 42 anges att gemenskapsindustrin omfattar sex företag. Den sysselsätter cirka 1 400 personer som direkt deltar i produktion, försäljning och administration av den likadana produkten. Om åtgärder vidtas förväntas gemenskapsindustrins försäljningsvolym och motsvarande marknadsandel på gemenskapsmarknaden öka och gemenskapsindustrin därmed också dra nytta av stordriftsfördelar. Gemenskapsindustrin kommer förmodligen att utnyttja det minskade pristryck som den dumpade importen orsakat till att måttligt höja sina egna försäljningspriser, särskilt med tanke på att de föreslagna åtgärderna kommer att avlägsna det prisunderskridande som konstaterats under undersökningsperioden. Sammantaget kommer denna förväntade positiva utveckling att förbättra gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(102)

Om antidumpningsåtgärder inte skulle införas är det däremot sannolikt att den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin kommer att fortsätta. Gemenskapsindustrin kommer sannolikt att fortsätta att förlora marknadsandelar och dess lönsamhet kommer att försämras. Detta kommer med all sannolikhet att leda till nedskärningar i produktion och investeringar, nedläggning av viss produktionskapacitet samt ännu fler förlorade arbetstillfällen i gemenskapen.

(103)

Om antidumpningsåtgärder införs skulle gemenskapsindustrin alltså kunna återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadevållande dumpningen.

(104)

Eftersom dessa producenter inte samarbetat och det därmed inte finns några exakta uppgifter om deras verksamhet kan kommissionen på grundval av klagomålet och av de minifrågeformulär som returnerats i stickprovet bara uppskatta att dessa producenter, med en beräknad produktionsvolym på cirka 100 000 ton under undersökningsperioden, sysselsatte omkring 640 personer. Om antidumpningsåtgärder införs kan också de övriga gemenskapsproducenterna räkna med samma positiva utveckling av försäljningsvolymer, priser och lönsamhet som gemenskapsindustrin enligt skäl 101.

(105)

Sammanfattningsvis skulle de övriga gemenskapsproducenterna definitivt gynnas av antidumpningsåtgärder.

(106)

En intresseförening för tyska importörer motsatte sig eventuella antidumpningsåtgärder utan att närmare motivera sin ståndpunkt.

(107)

I enlighet med skäl 9 var det bara ett importföretag som verkligen samarbetade i undersökningen. Under undersökningsperioden stod detta företag för cirka 4 % av gemenskapens sammanlagda import av den berörda produkten med ursprung i Thailand. Denna samarbetande part redogjorde inte tydligt för sin ståndpunkt när det gäller det klagomål som den klagande ingett. Återförsäljningen av den berörda produkten med ursprung i Thailand svarar för en försumbar del (mindre än 1 %) av företagets totala omsättning. Av de anställda är färre än en person direkt verksamma med handel och återförsäljning av den berörda produkten.

(108)

Med hänsyn till i) att graden av samarbete varit låg, ii) att den icke-närstående importörens ställning i det aktuella förfarandet inte har kunnat klarläggas och iii) att dess omsättning från återförsäljning av den berörda produkten i gemenskapen var försumbar, dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder sannolikt inte generellt kommer att påverka situationen för icke-närstående importörer i gemenskapen i någon större utsträckning.

(109)

Med hänsyn till den ifrågavarande marknadens särdrag uppmanades detaljhandlare och konsumentorganisationer att samarbeta i förfarandet. Man fick emellertid inte till stånd någon högre grad av samarbete. Endast en detaljhandlare var samarbetsvillig. Denna redogjorde inte för sin ståndpunkt när det gäller det klagomål som den klagande ingett. Under undersökningsperioden uppgick dess återförsäljning av den berörda produkten med ursprung i Thailand till mindre än 2 % av gemenskapens sammanlagda import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet. Omsättningen av återförsäljningen av den berörda produkten var försumbar, närmare bestämt mindre än 0,01 % av denna detaljhandlares sammanlagda omsättning. Detsamma gäller om man inte bara ser till återförsäljningen av den berörda produkten utan också till återförsäljningen av den likadana produkten som procentandel av företagets omsättning. På grundval av den relativa omsättningen uppskattades det att den berörda produkten sysselsatte cirka fem av den samarbetande detaljhandlarens anställda under undersökningsperioden.

(110)

Konsumentpriserna skulle sannolikt påverkas på följande sätt: De thailändska exportpriserna cif vid gemenskapens gräns skulle omfattas av en vägd genomsnittlig antidumpningstull på cirka 10 % utöver en konventionell tullsats (som inbegriper en särskild jordbruksrelaterad del) på cirka 16 %. Mellan cif-priset i detta led i leveranskedjan och slutanvändarpriset tillkommer olika kostnader, bl.a. kostnader för leverans till importörerna och deras marginaler samt kostnader för leverans till detaljhandlarna och deras marginaler, vilket kommer att minska de föreslagna åtgärdernas inverkan på det slutliga detaljhandelspriset.

(111)

Mot bakgrund av den outnyttjade produktionskapaciteten och den konkurrensmässiga situationen förväntas fördelen av eventuella antidumpningsåtgärder för gemenskapsindustrin vara en ökad försäljningsvolym. Mot bakgrund av detta och med tanke på att sockermajs bara utgör en liten del av den genomsnittliga varukorgen kommer en antidumpningstull sannolikt inte i nämnvärd grad att påverka genomsnittskonsumentens ekonomiska situation.

(112)

Mot bakgrund av vad som anförts ovan och den allmänt låga graden av samarbetsvilja är det därför inte sannolikt att detaljhandlarnas och konsumenternas situation i gemenskapen skulle påverkas väsentligt av de föreslagna åtgärderna.

(113)

Flera berörda parter gjorde gällande att eventuella antidumpningsåtgärder skulle minska konkurrensen på gemenskapsmarknaden, som enligt dem redan kännetecknas av ett oligopol där två franska producenter dominerar. Vidare gjorde de gällande att man genom att utesluta thailändska producenter från gemenskapen skulle bidra till försörjningsbristen för detaljhandlare och konsumenter.

(114)

Det bör erinras om att syftet med antidumpningsåtgärderna inte är att stoppa den import till gemenskapen mot vilken åtgärderna införs, utan att undanröja verkningarna av snedvridna marknadsvillkor som uppstått på grund av dumpad import.

(115)

Även om det är möjligt att den berörda importens försäljningsvolym och marknadsandel minskar till följd av att åtgärden införs, är import från andra tredjeländer fortfarande en alternativ försörjningskälla. Återgången till normala marknadsvillkor torde dessutom göra gemenskapsmarknaden mer attraktiv för dessa andra försörjningskällor.

(116)

Under undersökningsperioden var gemenskapsindustrins marknadsandel cirka 60 % och de övriga gemenskapsproducenternas marknadsandel cirka 28 %, medan marknadsandelen för dumpad import från Thailand var cirka 13 % och för import från resten av världen cirka 4 %. I enlighet med skäl 41 finns det sammanlagt 18 kända producenter av den likadana produkten i gemenskapen. Som framgår av skäl 54 utnyttjades gemenskapsindustrins produktionskapacitet dessutom inte tillnärmelsevis fullt ut under undersökningsperioden. Det finns förmodligen också outnyttjad kapacitet hos övriga gemenskapsproducenter. Produktionsvolymen kan alltså höjas avsevärt i gemenskapen innan man når en kapacitetsbegränsning. Den undersökande myndigheten fann inte heller och tog inte emot några belägg för att gemenskapsproducenterna skulle ha begränsat konkurrensen.

(117)

Mot bakgrund av dessa argument, de nämnda marknadsandelarna och antalet oberoende leverantörer av den berörda produkten och den likadana produkten, avvisas alla påståenden om konkurrens och försörjningsbrist ovan.

(118)

Införandet av åtgärder kan förväntas gynna såväl gemenskapsindustrin som övriga gemenskapsproducenter, genom att de kan återta förlorade försäljningsvolymer och marknadsandelar och förbättra sin lönsamhet. Även om åtgärderna kan få vissa negativa verkningar, t.ex. en begränsad prisökning för slutkonsumenterna, uppvägs dessa av det förväntade gynnsamma resultatet för gemenskapsindustrin. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

(119)

Med hänsyn till slutsatserna avseende dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas för att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(120)

De provisoriska antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(121)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det preliminärt att en vinstmarginal på 14 % av omsättningen kunde betraktas som den nivå som gemenskapsindustrin kunde förväntas uppnå om skadevållande dumpning inte förekom. I skäl 67 konstateras att gemenskapsindustrin 2002, då den dumpade importen från Thailand var som lägst, uppnådde en vinst på 21,4 % för försäljningen av både egna varumärken och handelns märkesvaror. I skäl 51 anges dock att den dumpade importen från Thailand uteslutande gäller försäljning under handelns varumärken. Det ansågs därför vara lämpligt att justera lönsamheten på 21,4 % för att återspegla denna skillnad i gemenskapsindustrins olika märken jämfört med importen från Thailand. Om dumpad importen inte förekom skulle vinsten bli 14 %.

(122)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för varje produkttyp, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de likadana produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(123)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

(124)

För två företag (Malee Sampran och River Kwai) var nivån för undanröjande av skada lägre än den dumpningsmarginal som fastställts, och de provisoriska åtgärderna bör därför grundas på den förstnämnda. Eftersom nivån för undanröjande av skada för de övriga två företagen var högre än den fastställda dumpningsmarginalen, bör de provisoriska åtgärderna baseras på nivån för den senare.

(125)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen görs bedömningen att en preliminär antidumpningstull bör införas på nivån för den lägsta dumpnings- och skademarginal som fastställts, i enlighet med regeln om lägsta tull.

(126)

Graden av samarbetsvilja var mycket hög och tullen för de återstående företagen, som inte hade samarbetat under undersökningen, bör därför vara lika hög som den högsta tullen för de företag som samarbetade under undersökningen. Den övriga tullen fastställs alltså till 13,2 %.

(127)

Följande preliminära antidumpningstullar bör därför införas:

(128)

De enskilda antidumpningstullsatserna för de företag som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De återspeglar därmed den situation som undersökningen visade att företagen i fråga befann sig i. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som är tillämplig på ”alla andra företag”) får följaktligen tillämpas endast på import av produkter med ursprung i Thailand som har producerats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importprodukter som framställts av företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den landsomfattande tullsatsen.

(129)

Här bör det noteras att ett av företagen i stickprovet köper in stora mängder av de färdiga produkterna från övriga producenter i Thailand för att sedan sälja dem vidare till gemenskapen (se skäl 34). För detta företag beviljas en enskild tull endast för de varor det själv producerat, under förutsättning att företaget vid export till gemenskapen uppvisar produktionsintyg så att det kan fastställas var varan ur tullsynpunkt har producerats.

(130)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en enskild företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör snarast sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande varje sådan ändring av företagets verksamhet i fråga om produktion eller försäljning på hemmamarknaden eller på export som görs i samband med t.ex. namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Vid behov kommer förordningen därefter att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av enskilda tullsatser.

(131)

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör den övriga tullen inte tillämpas enbart på de exportörer som inte samarbetat utan även på de producenter som inte exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden.

(132)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en viss tid inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som gavs i tillkännagivandet om att ett förfarande inleds får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det bör också anges att de resultat av undersökningen om införande av tullar som redovisas i denna förordning är preliminära och kan komma att behöva omprövas innan eventuella slutgiltiga åtgärder vidtas.