8.8.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/8

---

RÅDETS DIREKTIV 2006/67/EG

av den 24 juli 2006

om en skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (3) har vid flera tillfällen ändrats (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Råolja och petroleumprodukter som importeras spelar en viktig roll i gemenskapens energiförsörjning. Varje svårighet, även om den är tillfällig, som leder till att leveranserna av dessa produkter från tredjeland begränsas eller att deras pris stiger avsevärt på de internationella marknaderna, skulle kunna orsaka allvarliga störningar i gemenskapens ekonomiska verksamhet. Gemenskapen bör därför kunna upphäva eller åtminstone minska de skadeverkningar som skulle kunna uppstå i ett sådant fall.

(3)	En försörjningskris kan uppstå oväntat, och det är därför viktigt att vidta nödvändiga åtgärder för att täcka eventuella brister.

(4)	För att uppnå detta är det nödvändigt att öka försörjningssäkerheten för råolja och petroleumprodukter i medlemsstaterna genom att upprätta och hålla minimilager av de viktigaste petroleumprodukterna.

(5)	Lagerhållningen av olja bör vara så organiserad att den inte förhindrar att den inre marknaden fungerar väl.

(6)

Genom direktiv 73/238/EEG (5) beslutade rådet om lämpliga åtgärder – däribland uttag ur oljelager – som skall vidtas om det uppstår svårigheter i fråga om försörjningen av råolja och petroleumprodukter till gemenskapen. Medlemsstaterna har åtagit sig liknande skyldigheter i avtalet om ett ”Internationellt energiprogram”.

(7)	Lagren måste stå till medlemsstaternas förfogande om det uppstår svårigheter med oljeförsörjningen. Medlemsstaterna bör ha befogenhet och möjlighet att kontrollera användningen av lagren så att de utan dröjsmål kan göras tillgängliga för de områden där behovet av oljeleveranser är störst.

(8)	Lagerhållningen bör vara så organiserad att lagrens tillgänglighet och förbrukarnas tillgång till lagren säkerställs.

(9)	Lagerhållningssystemen bör bygga på öppenhet för insyn för att säkerställa att den börda som lagerhållningsskyldigheten innebär fördelas rättvist och utan någon diskriminering. Medlemsstaterna kan göra information om kostnaden för att hålla oljelager tillgänglig för berörda parter.

(10)

I syfte att organisera lagerhållningen får medlemsstaterna använda sig av ett system med ett lagerhållande organ eller en enhet som skall förvalta alla eller en del av de lager som utgör lagerhållningsskyldigheten. Eventuell överskjutande del bör hållas av raffinaderier och andra marknadsaktörer. Partnerskap mellan staten och branschen är nödvändigt för att lagerhållningssystemen skall fungera effektivt och säkert.

(11)

En inhemsk utvinning bidrar i sig till försörjningssäkerhet. För medlemsstater med inhemsk oljeutvinning kan utvecklingen på oljemarknaden motivera ett lämpligt undantag från skyldigheten att hålla oljelager. I enlighet med subsidiaritetsprincipen får medlemsstaterna befria företag från skyldigheten att hålla lager i en omfattning som inte överstiger den kvantitet produkter som dessa företag framställer från råolja som utvunnits i medlemsstaten.

(12)	Det är lämpligt att tillämpa tillvägagångssätt som gemenskapen och medlemsstaterna redan följer inom ramen för sina internationella skyldigheter och avtal. På grund av förändringar i oljeförbrukningsmönstret har flygbränsle för internationell luftfart blivit ett viktigt inslag i denna förbrukning.

(13)	Det finns behov av att anpassa och förenkla gemenskapens system för statistisk rapportering av oljelager.

(14)

Oljelager kan i princip hållas var som helst i gemenskapen och därför är det lämpligt att göra det enklare att upprätta lager utanför det nationella territoriets gränser. Det är nödvändigt att beslut om att hålla lager utanför det nationella territoriets gränser fattas av den berörda medlemsstatens regering i enlighet med dess behov och med hänsyn till försörjningssäkerheten. För lager som hålls tillgängliga för andra företag eller organ/enheter behövs utförligare bestämmelser för att garantera att de är tillgängliga och åtkomliga vid händelse av oljeförsörjningssvårigheter.

(15)

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl är det önskvärt att främja användningen av avtal mellan medlemsstater när det gäller minimilagerhållning för att främja användningen av lageranläggningar i andra medlemsstater. Beslut att ingå sådana avtal skall fattas av de berörda medlemsstaterna.

(16)	Det är lämpligt att bygga ut den administrativa tillsynen av lagren och att inrätta verkningsfulla system för kontroll och verifiering av lagren. Införandet av ett sådant kontrollsystem kräver ett sanktionssystem.

(17)	Det är lämpligt att med jämna mellanrum informera rådet om läget beträffande beredskapslagren i gemenskapen.

(18)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att upprätthålla en hög nivå av försörjningssäkerhet för olja i gemenskapen genom säkra system som är öppna för insyn och som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna, och som samtidigt uppfyller bestämmelserna om den inre marknaden och om konkurrens, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(19)	Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de direktiv som anges i bilaga I del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra författningar som är lämpliga för att, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 10, inom gemenskapen, alltid hålla sina lager av petroleumprodukter på en nivå som för varje typ av petroleumprodukter, enligt förteckningen i artikel 2, motsvarar minst 90 dagars genomsnittlig, daglig inhemsk förbrukning under det föregående kalenderåret enligt artikel 4.2.

2.   Den del av den inhemska förbrukningen som täcks av petroleumprodukter baserade på utvinning inom den berörda medlemsstaten får dras av upp till högst 25 % från nämnda förbrukning. Fördelningen inom medlemsstaterna av resultatet av ett sådant avdrag skall beslutas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 2

Följande kategorier av produkter skall ingå i beräkningen av den inhemska förbrukningen:

a)	Motorbensin och flygbränsle (flygbränsle och jetbränsle av bensintyp).

b)	Tunn eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen och jetbränsle av fotogentyp.

c)	Tjocka eldningsoljor.

Fartygsbunkrar för havsgående fartyg skall inte ingå i beräkningen av den inhemska förbrukningen.

Artikel 3

1.   Lager som hålls i enlighet med artikel 1 skall stå till medlemsstaternas fullständiga förfogande om det uppstår svårigheter med att erhålla oljeleveranser. Medlemsstaterna skall säkerställa att de har de rättsliga befogenheterna att kontrollera användningen av lagren under sådana omständigheter.

Vid alla andra tidpunkter skall medlemsstaterna säkerställa att dessa lager är tillgängliga och åtkomliga. De skall inrätta system för att identifiera, redovisa och kontrollera lagren.

2.   Medlemsstaterna skall säkerställa att rättvisa och icke-diskriminerande villkor tillämpas i deras lagerhållningssystem.

Kostnaden för att hålla lager i enlighet med artikel 1 skall fastställas genom system öppna för insyn. I detta sammanhang kan medlemsstaterna anta åtgärder för att få lämplig information om kostnaden för lagerhållning enligt artikel 1 och göra denna information tillgänglig för berörda parter.

3.   För att kunna uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna besluta att använda sig av ett lagerhållande organ eller en enhet med ansvar för att hålla alla lagren eller en del av dessa.

Två eller flera medlemsstater kan besluta att använda sig av ett gemensamt lagerhållande organ eller enhet. I så fall skall de gemensamt ansvara för de skyldigheter som följer av detta direktiv.

Artikel 4

1.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna ett statistiskt sammandrag över de lager som finns i slutet av varje månad, upprättat enligt artikel 5.2 och 5.3 och med närmare angivande av antalet dagar med genomsnittlig förbrukning under det föregående kalenderåret som dessa lager representerar. Detta sammandrag skall överlämnas senast den tjugofemte dagen i den andra månaden efter den månad som sammandraget avser.

2.   En medlemsstats lagerhållningsskyldighet skall baseras på det föregående kalenderårets inhemska förbrukning. Vid början av varje kalenderår skall medlemsstaterna göra en ny beräkning av sin lagerhållningsskyldighet senast den 31 mars varje år och säkerställa att de uppfyller sina nya skyldigheter så snart som möjligt och i vart fall senast den 31 juli varje år.

3.   I det statistiska sammandraget skall lager av jetbränsle av fotogentyp särredovisas under den kategori som avses i artikel 2 b.

Artikel 5

1.   Obligatoriska lager enligt artikel 1 får hållas i form av råolja, halvfabrikat och färdiga produkter.

2.   I det statistiska sammandraget av de lager som finns i slutet av varje månad, skall

a)	färdiga produkter redovisas efter sin verkliga vikt,

b)

råolja och halvfabrikat redovisas i) fördelade i förhållande till de kvantiteter av varje produktkategori som erhållits under föregående kalenderår från den berörda medlemsstatens raffinaderier, eller ii) på grundval av raffinaderiernas produktionsprogram i den berörda medlemsstaten under innevarande år, eller iii) på grundval av förhållandet mellan den totala kvantitet som tillverkats under föregående kalenderår i den berörda medlemsstaten av de produkter som omfattas av lagringsskyldigheten och den totala mängd råolja som använts under det året. Det föregående skall gälla högst 40 % av den totala lagringsskyldigheten för de första och andra kategorierna (motorbensin och tunn eldningsolja) och högst 50 % för den tredje kategorin (tjocka eldningsoljor).

3.   Blandningsprodukter får, när de är avsedda för bearbetning till de färdiga produkter som anges i artikel 2, tjäna som ersättning för de produkter för vilka de är avsedda.

Artikel 6

1.   Vid beräkning av nivån på de minimilager som föreskrivs i artikel 1 skall endast de kvantiteter räknas in i det statistiska sammandraget som hålls i enlighet med artikel 3.1.

2.   Under de förhållanden som avses i punkt 1, får följande inräknas i lagren:

a)	Mängder ombord på tankfartyg som ligger i hamn för att lossa så snart som hamnformaliteterna har avslutats.

b)	Mängder som lagras i lossningshamnar.

c)	Mängder som lagras i tankar vid ingången till oljeledningar.

d)	Mängder i tankar för raffinering, med undantag av mängder i rörledningar och raffinaderier.

e)	Mängder i lager hos raffinaderier och företag som importerar eller lagrar olja eller distribuerar olja i grossistledet.

f)	Mängder som lagras av stora förbrukare i enlighet med bestämmelserna i nationell lag om förpliktelsen att hålla permanenta lager.

g)	Mängder ombord på pråmar och kustfartyg för transporter inom statsgränserna, i den mån de behöriga myndigheterna har möjlighet att kontrollera dessa mängder, och under förutsättning att de omedelbart skulle kunna göras tillgängliga.

3.   Särskilt följande skall uteslutas från det statistiska sammandraget: inhemsk råolja som ännu inte utvunnits, mängder som skall användas till bunkring för havsgående fartyg, mängder i direkt transitering, frånsett de i artikel 7.1 angivna lagren, mängder i rörledningar, tankbilar och tankvagnar på järnväg, i lagertankar på detaljistmarknaden samt hos små förbrukare.

De mängder som innehas av de väpnade styrkorna och de som innehas av oljebolag för deras räkning skall också uteslutas från det statistiska sammandraget.

Artikel 7

1.   För genomförandet av detta direktiv får lager, enligt avtal mellan regeringar, upprättas inom en medlemsstats territorium för företag eller organ/enheter som är etablerade i en annan medlemsstat. Beslut om att hålla en del av sina lager utanför sitt nationella territorium skall fattas av den berörda medlemsstatens regering.

Den medlemsstat på vars territorium lagren hålls inom ramen för ett sådant avtal skall inte hindra att dessa lager överförs till de andra medlemsstaterna, för vars räkning lagren hålls enligt avtalet. Den skall kontrollera dessa lager i enlighet med förfarandena som närmare anges i det avtalet men inte räkna in dem i sitt statistiska sammandrag. Den medlemsstat för vars räkning lagren hålls får räkna in dem i sitt statistiska sammandrag.

Varje medlemsstat skall, tillsammans med det statistiska sammandraget överlämna en rapport till kommissionen om de lager som hålls på medlemsstatens eget territorium till förmån för en annan medlemsstat, liksom om de lager som hålls i andra medlemsstater till dess egen förmån. I båda fallen skall rapporten innehålla uppgift om var lagren är belägna och/eller om de företag som håller lagren, lagrade kvantiteter och produktkategorier – eller uppgift om att det rör sig om råolja.

2.   Utkast till de avtal som nämns i punkt 1 första stycket skall överlämnas till kommissionen, som får lämna sina kommentarer till de berörda regeringarna. När avtalen väl har ingåtts skall de anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om dem.

Avtalen skall uppfylla följande villkor:

a)	De skall avse råolja samt alla petroleumprodukter som omfattas av detta direktiv.

b)	De skall fastställa villkor och tillvägagångssätt för lagerhållning som är inriktade på att trygga kontrollen av lagren och deras tillgänglighet.

c)	De skall närmare ange de förfaranden som skall användas för att kontrollera och identifiera de lager som föreskrivs, bland annat metoder för att utföra inspektioner och för samarbetet under dessa.

d)	De skall normalt gälla under obegränsad tid.

e)	De skall, om en part kan säga upp avtalet, föreskriva att sådan uppsägning inte skall gälla i händelse av en försörjningskris och att kommissionen under alla förhållanden skall erhålla förhandsinformation om uppsägning sker.

3.   När lager, upprättade enligt sådana avtal, inte ägs av det företag, det organ/enhet som har skyldighet att hålla lager, utan hålls tillgängliga för företaget, organet/enheten av ett annat företag, organ/enhet, skall följande villkor uppfyllas:

a)	Det företag, organ eller den enhet som har rätt till lagren skall ha kontraktsenlig rätt att förvärva dessa lager under avtalsperioden. Sättet att fastställa priset för detta förvärv skall överenskommas mellan de berörda parterna.

b)	Minsta avtalsperiod skall vara 90 dagar.

c)	Uppgifter om var lagren är belägna och/eller om de företag som håller lagren tillgängliga för det företag, organ/enhet som har rätt till dem, liksom lagrade kvantiteter och produktkategorier eller uppgift om att det rör sig om lagrad råolja, skall anges.

d)	Den faktiska tillgången till lagren för det företag, organ/enhet som har rätt till dem måste, när som helst under avtalsperioden, garanteras av det företag, organ/enhet som håller lagren tillgängliga för det företag, organ eller den enhet som har rätt till dem.

e)	Det företag, organ/enhet som håller lagren för det företag, organ/enhet som har rätt till dem, skall vara underkastad lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium lagren befinner sig, när det gäller den medlemsstatens lagliga befogenheter att kontrollera och verifiera förekomsten av lagren.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall anta alla bestämmelser som är nödvändiga och vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa kontrollen och övervakningen av lagren. De skall inrätta system för verifiering av lagren i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 9

Medlemsstaterna skall fastställa de sanktioner som skall gälla för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra dessa bestämmelser. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 10

1.   Om svårigheter uppstår i fråga om gemenskapens oljeförsörjning, skall kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ordna samråd mellan medlemsstaterna.

2.   Förutom i särskilt brådskande fall eller för att tillgodose mindre, lokala, behov skall medlemsstaterna, innan det samråd som anges ovan har genomförts, avhålla sig från att använda sina lager i sådan utsträckning att dessa understiger den obligatoriska miniminivån.

3.   Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla uttag från sina reservlager och skall snarast upplysa om

a)	den dag då lagren sjönk under den obligatoriska nivån,

b)	skälen till dessa uttag,

c)	eventuella åtgärder som vidtagits för att åter fylla på lagren,

d)	om möjligt en uppskattning av den förmodade utvecklingen av lagersituationen under den tid som lagren förblir under den obligatoriska nivån.

Artikel 11

Kommissionen skall regelbundet till rådet överlämna en rapport om läget beträffande lagren i gemenskapen, särskilt, när så är lämpligt, om behovet av en harmonisering för att säkerställa en effektiv kontroll och övervakning av lagren.

Artikel 12

Direktiv 68/414/EEG skall upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 13

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 44.

(2)  EUT C 112, 30.4.2004, s. 39.

(3)  EGT L 308, 23.12.1968, s. 14. Direktivet senast ändrat genom direktiv 98/93/EG (EGT L 358, 31.12.1998, s. 100).

(4)  Se bilaga I del A.

(5)  EGT L 228, 16.8.1973, s. 1.

---

---

---