29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/22

(1)

Enligt artikel 27.5 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall exportbidraget för sockerprodukter differentieras beroende på bestämmelseorterna om situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader gör detta nödvändigt.

(2)

I artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1327/2004 av den 19 juli 2004 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2004/05 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) fastställs bestämmelser om en sådan differentiering genom att vissa bestämmelseorter utesluts. Dessutom utesluts vissa bestämmelseorter genom den fastställelse som sker en eller två gånger i månaden av exportbidraget för vitsocker, råsocker som inte är vidare förädlat, siraper och vissa andra sockerprodukter, enligt artiklarna 28 och 30 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(3)

Enligt artikel 27.11 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 skall bidrag utbetalas om det kan styrkas att produkterna har exporterats från gemenskapen och, när det gäller ett differentierat exportbidrag, har anlänt till den bestämmelseort som anges i licensen eller en annan bestämmelseort för vilken ett exportbidrag har fastställts.

(4)

I artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (3) anges vilka olika dokument som utgör bevis för att en produkt har tullbehandlats för import i ett tredjeland vid differentiering av bidragsnivåerna efter bestämmelseort. Enligt denna bestämmelse får kommissionen i särskilda fall, som skall fastställas, besluta att det bevis som avses i nämnda artikel får anses ha lagts fram genom att ett visst dokument visas upp eller på annat sätt.

(5)

I sockersektorn styrs exporten vanligtvis genom avtal som definieras som fob på Londons terminsmarknad. Därmed övertar köparna vid denna fob-position alla avtalsenliga skyldigheter, däribland beviset på tullbehandling, utan att direkt få del av det bidrag som detta bevis ger rätt till. Att erhålla detta bevis för de totala kvantiteter som exporteras kan innebära avsevärda administrativa svårigheter i vissa länder, något som kraftigt kan försena eller förhindra betalningen av bidraget för de totala kvantiteter som faktiskt exporterats.

(6)

För att begränsa följderna för jämvikten på sockermarknaden, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 40/2004 av den 9 januari 2004 om bevis på tullbehandling vid import av socker till tredje land enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (4) alternativa bevis som ger de garantier som gör det möjligt att betrakta produkten som importerad till ett tredje land.

(7)

Eftersom de administrativa svårigheterna och deras konsekvenser för marknaden kvarstår strax före tidsfristens utgång den 31 december 2004, då förordning (EG) nr 40/2004 skall upphöra att gälla, bör alternativa bevis på bestämmelseort fastställas på nytt för export som genomförs från och med den 1 januari 2005.

(8)

Eftersom det rör sig om ett undantag bör tillämpningsperioden begränsas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

a)

En kopia av transportdokumentet.

b)

Ett intyg på att produkten har lossats – upprättat av en officiell myndighet i det berörda tredjelandet, eller av de officiella myndigheterna i en medlemsstat som finns etablerad i bestämmelselandet, eller av ett internationellt övervakningsorgan som har godkänts enligt artikel 16a–f i förordning (EG) nr 800/1999 – där det intygas att produkten har lämnat lossningsplatsen eller att den i alla fall, såvitt den myndighet eller det organ som utfärdar intyget vet, därefter inte har lastats om för att exporteras vidare.

c)

Ett bankdokument som har utfärdats av godkända mellanled etablerade i gemenskapen, i vilket det intygas att den betalning som motsvarar den berörda exporten har krediterats på exportörens konto hos dem, eller betalningsbeviset.