32004R0040

Kommissionens förordning (EG) nr 40/2004

av den 9 januari 2004

om bevis på tullbehandling vid import av socker till tredje land enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker(1), särskilt artikel 27.11 första stycket andra strecksatsen andra meningen i denna, och

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 27.5 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall exportbidraget för sockerprodukter differentieras beroende på bestämmelseorterna om situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader gör detta nödvändigt.

(2) I artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1290/2003 av den 18 juli 2003 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2003/2004 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker(2) fastställs bestämmelser om en sådan differentiering genom att vissa bestämmelseorter utesluts. Dessutom utesluts dessa bestämmelseorter genom den fastställelse som sker en eller två gånger i månaden av exportbidraget för vitsocker, råsocker som inte är vidare förädlat, siraper och vissa andra sockerprodukter, enligt artiklarna 28 och 30 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(3) Enligt artikel 27.11 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 skall bidrag utbetalas om det kan styrkas att produkterna har exporterats från gemenskapen och, när det gäller ett differentierat exportbidrag, har anlänt till den bestämmelseort som anges i licensen eller en annan bestämmelseort för vilken ett exportbidrag har fastställts.

(4) I artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter(3), anges vilka olika dokument som utgör bevis för att en produkt har tullbehandlats för import i ett tredje land vid differentiering av bidragsnivåerna efter bestämmelseort. Enligt denna bestämmelse får kommissionen i särskilda fall, som skall fastställas, besluta att det bevis som avses i nämnda artikel får anses ha lagts fram genom att ett visst dokument visas upp eller på annat sätt.

(5) I sockersektorn styrs exporten vanligtvis genom avtal som definieras som fob på Londons terminsmarknad. Därmed övertar köparna vid denna fob-position alla avtalsenliga skyldigheter, däribland beviset på tullbehandling, utan att direkt få del av det bidrag som detta bevis ger rätt till. Att erhålla detta bevis för de totala kvantiteter som exporteras kan innebära avsevärda administrativa svårigheter i vissa länder, något som kraftigt kan försena eller förhindra betalningen av bidraget för de totala kvantiteter som faktiskt exporterats.

(6) På grund av att dessa administrativa svårigheter kan påverka jämvikten på marknaden bör alternativa bevis på bestämmelseort fastställas, vilka ger de garantier som krävs.

(7) Eftersom det rör sig om ett undantag bör tillämpningsperioden begränsas.

(8) Svårigheterna har uppstått på grund av att bidragen vid export till länderna på västra Balkan drogs in från och med den 8 mars 2003. Under dessa omständigheter och för att efterleva principen om icke-diskriminering mellan gemenskapens aktörer och slå vakt om principen om lika behandling bör denna förordning tillämpas vid alla situationer som har uppstått efter den 8 mars 2003.

(9) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Vid exportleveranser som genomförs enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1260/2001 och för vilka exportören inte kan lämna de bevis som avses i artikel 16.1 och 16.2 i förordning (EG) nr 800/1999, skall produkterna, genom undantag från artikel 16, betraktas som importerade till ett tredje land mot uppvisande av följande tre dokument:

a) En kopia av transportdokumentet.

b) Ett intyg på att produkten har lossats - upprättat av en officiell myndighet i det berörda tredje landet, av de officiella myndigheterna i en av de medlemsstater som finns etablerade i bestämmelselandet, eller av ett internationellt övervakningsorgan som har godkänts enligt artikel 16.5 i förordning (EG) nr 800/1999 - där det intygas att produkten har lämnat lossningsplatsen eller att den i alla fall, såvitt den myndighet eller det organ som utfärdar intyget vet, därefter inte har lastats om för att exporteras vidare.

c) Ett bankdokument som har utfärdats av godkända mellanled etablerade i gemenskapen, i vilket det intygas att den betalning som motsvarar den berörda exporten har krediterats på exportörens konto hos dem, eller betalningsbeviset.

2. Medlemsstaterna skall kontrollera att artikel 20 i förordning (EG) nr 800/1999 tillämpas på ett riktigt sätt mot bakgrund av bestämmelserna i punkt 1.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Förordningen skall gälla exportleveranser som genomförts efter den 8 mars 2003 och den skall tillämpas till och med den 31 december 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 januari 2004.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 178, 30.6.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2196/2003 (EUT L 328, 17.12.2003, s. 17).

(2) EUT L 181, 19.7.2003, s. 7. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2126/2003 (EUT L 319, 4.12.2003, s. 4).

(3) EGT L 102, 17.4.1999, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2083/2003 (EUT L 313, 28.11.2003, s. 23).