32000D0200

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 25 november 1999

om Portugals stödordning för skuldsanering av företag inom sektorn för intensiv boskapsskötsel och för främjande av svinuppfödning

[delgivet med nr K(1999) 4861]

(Endast den portugisiska texten är giltig)

(2000/200/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2759/75 av den 29 oktober 1975, om den gemensamma organisationen av marknaden för griskött(1) och rådets förordning (EEG) 2777/75 om den gemensamma organisationen för fjäderfäkött(2), senast ändrade genom förordningarna (EG) nr 3290/94(3) och (EG) nr 2916/95(4), särskilt artiklarna 21 och 19 i dessa,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att inkomma med synpunkter(5), och

av följande skäl:

I

Förfarandet

(1) Genom kapitel I i dekret nr 146/94 av den 24 maj 1994 inrättades en kredit för skuldsanering av företag inom sektorn för intensiv boskapsskötsel och genom kapitel II en kredit för främjande av svinuppfödning. Lagtexten offentliggjordes i Portugals officiella tidning(6).

(2) Då kommissionen från de portugisiska myndigheterna inte fått någon anmälan om statligt stöd enligt artikel 88.3 i fördraget, vände den sig den 26 november 1996 i en skrivelse till dessa med begäran om att de inom femton arbetsdagar skulle bekräfta stödets existens, dess ikraftträdande och eventuella budgetkonsekvenser samt uppgifter om en av krediterna. I en skrivelse av den 23 december 1996 bekräftade de portugisiska myndigheterna att dekret nr 146/94 existerade och avsåg statligt stöd via krediter för skuldsanering av företag inom sektorn för intensiv boskapsskötsel och för främjande av svinuppfödning. I konsekvens därmed fördes åtgärden i fråga in som nr NN 65/97 i registret över icke anmälda stöd.

(3) Genom skrivelse av den 23 maj 1997, diarieförd den 27 maj 1997, lämnade Portugals ständiga representation vid Europeiska unionen till kommissionen de uppgifter som begärts i skrivelserna av den 26 november 1996 och 5 maj 1997.

(4) Genom skrivelse av den 10 oktober 1997 meddelade kommissionen Portugal sitt beslut att beträffande denna stödordning inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fördraget. Genom samma skrivelse uppmanade kommissionen Portugal att inkomma med synpunkter, inom en månad från dagen för nämnda skrivelse.

(5) Kommissionens beslut att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fördraget offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(7). Kommissionen uppmanade övriga medlemsstater och berörda parter att inkomma med synpunkter, inom en månad från dagen för offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

(6) Portugals kommentarer mottogs i en skrivelse av den 13 januari 1998.

(7) Kommissionen har i denna sak inte erhållit några synpunkter från tredje part.

II

Detaljerad beskrivning av stöden

(8) Syftet med dekret nr 146/94 av den 24 maj var att åtgärda strukturella problem som ansågs allvarliga inom sektorn för intensiv boskapsskötsel utan markarealer. Denna sektor ansågs å andra sidan inte vara berättigad till stöd från de operativa program som medfinaniserades genom utvecklingssektionen vid EUGFJ. Genom dekretet inrättades två åtgärder: en kredit för skuldsanering inom sektorn för intensiv boskapsskötsel (tillgänglig för uppfödning av svin, fjäderfä och kaniner) och en för främjande av svinuppfödning (enbart tillgänglig för svinuppfödning och svinuppgödning i ett slutet system).

Kredit för skuldsanering inom sektorn för intensiv boskapsskötsel

(9) Syftet med krediten för skuldsanering inom sektorn för intensiv boskapsskötsel var:

- Att underlätta för mottagarna att omförhandla lån hos kreditinstitut för uppfödningsverksamheten vilka kunde visas gälla investeringar som genomförts mellan den 1 januari 1985 och den 31 december 1993 för modernisering av anläggningar samt för hälso- och miljöskydd.

- Att göra resurser tillgängliga för dessa företag att reglera obetalda skulder till leverantörer av investeringsvaror vilka uppstått mellan den 1 januari 1992 och den 31 december 1993.

(10) Stöden gavs i form av räntesubventioner för banklån. Dessa lån hade en maximal löptid på fem år, med årlig amortering från och med det andra året. Subventionen varierade mellan åren och minskade efter det första året (år 1: 60 %, år 2: 45 %, år 3: 30 %). Från och med det fjärde året gavs ingen räntesubvention för lånen. Subventionen beräknades utifrån den referensränta på 13 % som fastställts i lagdekret nr 359/89 av den 18 november 1989(8).

(11) Den totala krediten fick inte överstiga 28 miljarder escudos.

Kredit för främjande av svinuppfödning

(12) Syftet med denna kredit var att erbjuda svinuppfödare finansiella medel för förvärv av produktionsfaktorer (insatsförbrukning).

(13) Stöden gavs i form av räntesubventioner för banklån. Dessa lån hade en maximal löptid på fyra år, med årlig amortering. Uttryckt i procent av räntan för de lån som upptagits varierade subventionerna över åren och minskade efter första året (år 1: 10 %, år 2: 8 %, år 3: 6 %, år 4: 4 %).

(14) Den totala krediten fick inte överstiga 7632 miljoner escudos.

III

Motivering till att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fördraget

(15) Kommissionens motiv för beslutet att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget kan sammanfattas som följer:

(16) Beträffande krediten för skuldsanering inom sektorn för intensiv boskapsskötsel menar kommissionen att åtgärden varken uppfyller villkoren för undsättningsstöd eller för stöd för omstrukturering av företag i svårigheter, som anges i den vid tidpunkten gällande gemenskapsramen(9). I dennas punkt 2.2 föreskrivs att medlemsstaterna, om de så önskar, får fortsätta att tillämpa de särskilda regler som kommissionen föreskriver för denna typ av stöd till jordbrukssektorn.

(17) För att de särskilda reglerna för omstrukturering av jordbruksföretag skall få tillämpas måste tre villkor uppfyllas: stödet skall avse redan gjorda investeringar, stödet (inbegripet eventuellt tidigare investeringsstöd) får inte överskrida vissa satser och det skall gälla företag som kan visa att de är bärkraftiga och inte löper risk att gå i konkurs.

(18) Kommissionen anser att den av Portugal givna krediten uppfyller det första villkoret men inte de två senare.

(19) Beträffande krediten för främjande av svinuppfödning anser kommissionen att det, då den avsåg förvärv av produktionsfaktorer för främjande av verksamhet, här inte handlade om investeringar utan om kortfristiga lån (driftskrediter). Åtgärden i fråga uppfyllde inte huvudkriteriet i vid tidpunkten gällande gemenskapspraxis, nämligen en varaktighet på högst ett år.

IV

Kommentarer från Portugal

(20) I en skrivelse av den 13 januari 1998 kommenterade den portugisiska regeringen de i punkt III beskrivna åtgärderna.

(21) Rent allmänt hävdade de portugisiska myndigheterna att stödet i fråga utgör den portugisiska statens enda stöd till den intensiva boskapsskötseln, som vid tidpunkten befann sig i en svår situation, främst p.g.a. följande tre faktorer:

- Att gränserna öppnades för jordbruksprodukter och importen ökade pressen på priserna, med betydande prissänkningar som följd.

- Höga bankräntor, framför allt inom jordbrukssektorn.

- Höga foderpriser beroende på torkan (och den därigenom dåliga skörden) under 1993 och på landets läge i gemenskapens randområde.

De portugisiska myndigheterna tillägger att marknadssituationen för den intensiva boskapsskötseln trots stödet inte förbättrades. I praktiken har Portugal sedan 1993 gått från att vara självförsörjande på området till att vara nettoimportör av 20 % av sin inhemska konsumtion.

Skuldsaneringskrediten inom sektorn för intensiv boskapsskötsel

(22) De portugisiska myndigheterna understryker att kommissionen medger att "stödbeloppet fortfarande understiger de maximala satser som kommissionen normalt godkänner". I detta sammanhang förstår de inte betydelsen av meningen "kommissionen utgår ändå ifrån att eftersom man i efterhand kunnat konstatera att de angivna övre gränserna inte efterlevts har dessa gränser heller inte efterlevts då stödet beviljades". Enligt myndigheterna i fråga lyfter kommissionen fram den formella frågan om när gränserna överskreds och försummar grundfrågan om efterlevnaden av de övre gränserna.

(23) Kommissionen har dragit slutsatsen att stödordningen följer de sektoriella begränsningarna enligt rådets förordning (EG) nr 950/97(10). Enligt de portugisiska myndigheterna förefaller kommissionen underordna stödordningen för jordbruksföretagen under förordningens sektoriella begränsningar, då dessa begränsningar är en del av strukturpolitiken för jordbruket. Emellertid förekommer detta krav inte bland de i förordningen nämnda sektoriella begränsningarna, varför de för de portugisiska myndigheterna inte är tillämpbara.

(24) Beträffande företagens bärkraft påpekar de portugisiska myndigheterna att kommissionens kriterier bara anger begreppet bärkraft, utan att precisera om det gäller ekonomisk eller finansiell bärkraft. Myndigheterna i fråga anser sig å andra sidan inte kunna förutsätta att bankerna i sin bedömning bara tagit hänsyn till företagens finansiella situation.

Kredit för främjande av svinuppfödning

(25) Vad gäller denna åtgärd har kommissionen inte fått någon kommentar från den portugisiska regeringen.

V

Bedömning av stöden

Tillämpbarheten av artikel 87.1 i fördraget

(26) I artikel 21 i förordning (EEG) nr 2759/75 och artikel 19 i förordning (EEG) nr 2777/75 föreskrivs att artiklarna 92-94 i fördraget (de nya artiklarna 87-89) skall gälla för produktionen av och handeln med de produkter som anges i artikel 1.1 i de förordningarna.

(27) Enligt artikel 87.1 är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(28) Gemenskapens produktion av kött och andra produkter som härrör från svin, fjäderfän eller kaniner uppgår till 22,31 miljoner ton(11). Den portugisiska produktionen av kött och andra produkter som härrör från svin, fjäderfän eller kaniner uppgår till 0,54 miljoner ton. För dessa produkter är handeln betydande mellan Europeiska gemenskapen och Portugal. 1997 importerade Portugal 75900 ton av dessa produkter från övriga medlemsstater och exporterade 4100 ton. För Portugal uppgår värdet av denna handel till 6,0 miljoner euro för exporten och 160,5 miljoner euro für importen.

(29) Följaktligen kan ifrågavarande åtgärder påverka handeln mellan medlemsstaterna med produkter som härrör från svin och fjäderfän, då handeln alltid påverkas av stöd som bara gynnar aktörer i en medlemsstat. Åtgärderna har direkta effekter på produktionskostnaderna för företagen inom sektorn för intensiv boskapsskötsel i Portugal. De innebär därför en ekonomisk fördel i förhållande till jordbruksföretag i övriga medlemsstater som inte har tillgång till motsvarande stöd. Följaktligen snedvrider de eller hotar att snedvrida konkurrensen.

(30) Mot denna bakgrund måste åtgärderna ifråga betraktas som statligt stöd som strider mot kriterierna i artikel 87.1.

Möjliga undantag enligt artikel 87 i fördraget

(31) Undantag från principen om oförenlighet medges enligt artikel 87.1.

(32) Det står dock klart att de undantag som föreskrivs i artikel 87.2 inte är tillämpliga. De har heller inte åberopats av de portugisiska myndigheterna.

(33) De i artikel 87.3 föreskrivna undantagen måste tolkas restriktivt vid bedömningen av regionala eller sektoriella stödprogram eller när konkreta fall skall bedömas inom ramen för allmänna stödordningar. I praktiken skall undantag bara medges, om kommissionen kan dra slutsatsen att stödet krävs för att något av de angivna syftena skall uppnås. Skulle man medge undantag för stöd som inte uppfyller detta krav skulle man tillåta att handeln mellan medlemsstaterna påverkas och konkurrensen snedvrids. Detta är inte i gemenskapens intresse och innebär en oskälig fördel för aktörerna i vissa medlemsstater.

(34) I artikel 87.3 c föreskrivs att stöd kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det avser att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma interesset.

(35) Det är utifrån denna bestämmelse som stödet skall bedömas.

Krediten för skuldsanering inom sektorn för intensiv boskapsskötsel

(36) Vid sin analys av kreditens förenlighet utgick kommissionen inledningsvis från Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till att rädda och omstrukturera företag i svårigheter(12). Dessa gällde vid tidpunkten för stödet och inledandet av förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget. Riktlinjerna har emellertid ersatts av nya(13), som gäller sedan den 1 januari 1998. Av rättssäkerhetsskäl sker slutbedömningen av åtgärden naturligt nog enligt de kriterier som gällde när förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget inleddes.

(37) I punkt 2.2 i riktlinjerna för 1994 föreskrivs att medlemsstaterna, om de så önskar, får fortsätta att tillämpa de särskilda regler kommissionen föreskriver för denna typ av stöd till jordbrukssektorn. Portugal har inte meddelat kommissionen vilka kriterier som borde tillämpas vid bedömningen av åtgärderna.

(38) Mot denna bakgrund måste kommissionen ta upp samtliga aspekter i riktlinjerna, nämligen undsättningsstöd, stöd till omstrukturering samt särskilda regler för jordbrukssektorn.

(39) Följande krav gäller för undsättningsstöd:

- Det skall bestå av likviditetsstöd i form av kreditgarantier eller krediter som skall återbetalas med marknadsmässig ränta.

- Det skall begränsa sig till det belopp som är nödvändigt för att driva företaget vidare (exempelvis täcka löneutbetalningar och löpande leveranser).

- Det skall endast utbetalas under den period (i regel inte över sex månader) som är nödvändig för att utarbeta en nödvändig och genomförbar omstruktureringsplan.

- Det skall vara berättigat på omedelbara sociala grunder och inte leda till ekonomisk snedvridning gentemot andra medlemsstater.

(40) Kommissionen saknar underlag för att kunna bedöma om villkoren i punkt 39 andra och fjärde strecksatsen uppfyllts. Den kan dock konstatera att stödet i fråga inte uppfyller de övriga kriterierna.

(41) Vad gäller villkoren i den första strecksatsen ligger den lägsta subventionssatsen (40 % x 13 % = 5,2 %) långt under den referensränta som var tillämplig i Portugal under 1994 (15,33 %, eller räntesatsen för regionalstöd(14). Dessutom var stödperioden (tre år) mycket längre än den period på normalt sex månder som gemenskapskriterierna föreskriver.

(42) Således uppfyller krediten i fråga inte gemenskapskriterierna för undsättningsstöd till företag i svårigheter.

(43) Vad gäller de allmänna kriterierna för omstruktureringsstöd till företag i svårigheter, anser kommissionen att dessa inte är tillämpliga i det aktuella fallet. Här förutsätts nämligen att en omstruktureringsplan utarbetas och verkställs för de mottagande företagen. Kraven är strikta på att omstruktureringen är livskraftig och innebär bl.a. neddragningar av sektorer med överkapacitet, att stödmottagaren väsentligen bidrar till omstruktureringen och att man undviker negativa effekter för konkurrenterna. De portugisiska myndigheterna förefaller inte ha beaktat dessa villkor.

(44) Faktiskt säger de aktuella bestämmelserna inget om att planer för företagsomstrukturering får inbegripa åtgärder som kan tänkas bidra till det individuella företagets överlevnad på lång sikt. Det är också så att denna sektor på gemenskapsnivå lider av strukturell överkapacitet, men det har uppenbarligen ändå inte vidtagits några åtgärder för att begränsa kapaciteten. Inte under någon fas av förfarandet har de portugisiska myndigheterna heller presenterat någon analys av de genomförda åtgärderna, baserad på de allmänna kriterierna för omstruktureringsstöd till företag i svårigheter.

(45) Mot denna bakgrund har kommissionen analyserat det givna stödets förenlighet utifrån de särskilda reglerna för företag i svårigheter inom jordbrukssektorn, angivna i punkt 2.2 i riktlinjerna från 1994. Dessa utgör den praxis som kommissionen etablerat för sådana stöd inom jordbrukssektorn(15). Syftet med att tillämpa dess kriterier är att säkerställa att saneringsstödet endast ges till sådana jordbruksanläggningar eller jordbruksföretag som i princip är bärkraftiga, men som befinner sig i finansiella svårigheter beroende på händelser som företaget inte kunnat påverka och detta sedan en åtgärd införts med syfte att varaktigt förbättra jordbrukets struktur (genom investering).

(46) De särskilda reglerna är följande:

- Åtagandena skall gälla lån som tagits för att finansiera redan gjorda investeringar.

- De aktuella stöden, och den ackumulerade bidragsekvivalenten för de stöd som eventuellt beviljats då lånen togs, får inte överstiga de takvärden som kommissionen allmänt godkänt. Dessa är 35 % för investeringar i jordbrukets primärproduktion eller 75 % i områden som definierats som mindre gynnade enligt artikel 21.2 i förordning (EG) nr 950/97. För investeringar i bearbetning eller saluföring av jordbruksprodukter, inom ramen för projekt som inte utesluts genom kommissionens sektoriella begränsningar, är satsen 55 % (eller 75 % i mål 1-områden). För närvarande anges nämnda sektoriella begränsningar i ramen för statligt stöd till investeringar i bearbetning eller saluföring av jordbruksprodukter(16).

- Åtagandena skall ske i samband med en justering av de nya lånens räntesatser till ränteförändringarna och får högst motsvara den justerade räntan för de nya lånen. I annat fall skall åtagandena gälla jordbruksföretag som kan visa att de är bärkraftiga, men vars fortlevnad hotas av de finansiella kostnaderna för befintlig upplåning.

(47) Beträffande villkoret i punkt 46 första strecksatsen godkändes krediten endast för företag som tagit lån för sin ekonomiska verksamhet och för investeringar som gjorts under viss period, allt i syfte att täcka de finansiella kostnaderna för detta. Investeringarna skall avse modernisering av anläggningarna, miljö- och hälsoskydd. I så måtto anser kommissionen att detta villkor efterlevts.

(48) Beträffande villkoret i punkt 46 andra strecksatsen, måste medlemsstaten i fråga kunna visa att den kumulerade effekten av kreditstödet och eventuellt tidigare erhållet investeringsstöd inte överstiger gällande takvärden (generellt 35 %, 75 % i mindre gynnade områden). Då endast jordbruksföretag var berättigade till krediten, är takvärdena för bearbetningsföretag här inte aktuella.

(49) Beträffande stödsatsen för dessa krediter anförs att det nationella stödet utgick som räntesubvention. Med den av kommissionen normal använda metoden kan den likvida bidragsekvivalenten till räntesubventionen, enligt villkoren i dekret nr 146/94, beräknas till 21,8 %. Detta utgår från det nuvärdesberäknade värdet av skillnaden mellan faktiskt tillämpade räntor och en som marknadsränta betraktad referensränta. Vid beräknandet av bidragsekvivalenten har kommissionen inte enbart tagit hänsyn till subventionen, procentuellt uttryckt, i förhållande till den referensränta på 13 % som de portugisiska myndigheterna utgått ifrån, utan även till skillnaden mellan den räntesatsen och den referensränta för gemenskapen (räntesatsen för regionalstöd) som gällde då stöden beviljades (15,33 %).

(50) När förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget inleddes, påpekade kommissionen att stödbeloppet understeg de normala takvärdena, vilket enbart avsåg det redan existerande kreditstödet och inte avsåg den kumulerade effekten av kreditstödet och eventuellt tidigare erhållet investeringsstöd, som måste understiga 35 % av de totala kostnaderna (75 % i mindre gynnade jordbruksområden).

(51) De portugisiska myndigheterna har påpekat, att en analys visat att i mindre gynnade jordbruksområden 100 % av de beviljade kreditstöden hållit sig inom gränsen på 75 % för den kumulerade bidragsekvivalenten, medan 87 % av de beviljade kreditstöden i jordbruksområden som inte var mindre gynnade hållit sig inom gränsen på 35 % för den kumulerade bidragsekvivalenten.

(52) Då de portugisiska myndigheterna inte överlämnat de tekniska delarna av denna analys, har kommissionen ingen möjlighet att bedöma hur representativa och omfattande avvikelserna från reglerna varit. I praktiken, och utifrån uppgifter som dessa myndigheter inkommit med, kan kommissionen dock konstatera att 13 % av de beviljade stöden i mindre gynnade jordbruksområden inte hållit sig inom nämnda gränser.

(53) Kommissionen menar därför att om man måste göra en analys i efterhand för att konstatera om takvärdet efterlevts, så måste slutsatsen bli att detta tak inte var ett kriterium när stödet beviljades. När åtgärden genomfördes, efterlevdes faktiskt inte detta tak i 13 % av de beviljade fallen i jordbruksområden som inte var mindre gynnade.

(54) Kommissionen har dock accepterat de portugisiska myndigheternas argument om de särskilda reglerna för omstrukturering av företag, verksamma inom jordbrukets primärproduktion: under sin giltighetstid tillämpades de inte med hänsyn tagen till de sektoriella begränsningarna enligt förordning (EG) nr 950/97.

(55) Mot denna bakgrund menar kommissionen att det i punkt 46 andra stecksatsen angivna villkoret inte efterlevdes i de fall, där den kumulerade bidragsekvivalenten av mottagna investeringsstöd och ifrågavarande kredit överskrider de maximibelopp som mottagarna var berättigade till, om man utgår från de särskilda reglerna för omstrukturering av jordbruksföretag i svårigheter.

(56) För att uppfylla det i punkt 46 tredje strecksatsen nämnda villkoret måste åtgärden rikta sig till jordbruksföretag som kan visa att de är bärkraftiga.

(57) I ett första skede hävdade de portugisiska myndigheterna att det handlat om en åtgärd för omstrukturering av banklån, varför de ansåg att granskningen av bärkraften automatiskt skulle utföras av kreditinstituten i samband med att lånen beviljades.

(58) I enlighet med sin etablerade praxis menar kommissionen att kreditinstitutens granskning av kreditvärdighet i samband med konsolideringslån inte får ersätta en granskning av företags bärkraft som utgår från gemenskapsriktlinjerna eller de redan nämnda särskilda reglerna för jordbrukssektorn. Syftet med bankernas granskning är nämligen främst att konstatera om företagets finansiella situation gör det sannolikt att lånet regelbundet kan återbetalas. Detta är naturligtvis en nödvändig förutsättning för ett företags fortlevnad, men det utgör inte något tillräckligt bevis för ett företags bärkraft, om man utgår från gemenskapsriktlinjerna eller de särskilda reglerna för jordbrukssektorn.

(59) Trots detta inser kommissionen de praktiska svårigheterna med att analysera jordbruksföretags bärkraft på lång sikt. Därför kan den finansiella bärkraften utgöra en god indikator på den ekonomiska bärkraften. Det är nämligen rimligtvis så att antalet företag som är finansiellt men inte ekonomiskt bärkraftiga måste vara mycket litet.

(60) Av detta tredje kriterium följer också att kommissionen i sin analys också måste beakta orsakerna till företagens finansiella svårigheter. Skall stöden till företag i svårigheter anses vara förenliga med den gemensamma marknaden, måste de finansiella svårigheterna bero på händelser utanför företaget och inte på dess egen skötsel.

(61) Vad gäller jordbruksföretagens svårigheter kan man av de uppgifter som de portugisiska myndigheterna meddelat dra slutsatsen att svårigheterna främst berodde på händelser utanför företagen. Konkret handlade det här om att tullmurarna avvecklades i enlighet med Portugals anslutningsakt, de höga bankräntorna inom jordbrukssektorn och de höga foderpriserna beroende på torkan under 1993. Man kan av dessa uppgifter dra slutsatsen att orsaken till de ekonomiska svårigheterna oftast berodde på händelser utanför företagen.

(62) Kommissionen konstaterar därför att åtgärden i fråga uppfyllde kriteriet i punkt 46 tredje strecksatsen om stödmottagande företags bärkraft.

(63) Sammanfattningsvis anser kommissionen att de särskilda reglerna för omstrukturering av jordbruksföretag i svårigheter inte uppfylldes i samband med skuldsaneringskrediten för intensiv boskapsskötsel, i de fall där den kumulerade bidragsekvivalenten av mottagna investeringsstöd och ifrågavarande kredit överskrider de maximibelopp som mottagarna var berättigade till, om man utgår från de särskilda reglerna för omstrukturering av jordbruksföretag i svårigheter.

Krediten för främjande av svinuppfödning

(64) Då syftet med denna åtgärd var att underlätta producenternas förvärv av produktionsfaktorer för svinuppfödning (konkret för foder och andra driftskostnader), måste krediten betraktas som ett säsongslån.

(65) Då stödet beviljades var kommissionens tillämpade praxis att inte invända mot statliga stöd som gavs i form av kortfristiga räntesubventioner till jordbrukssektorn (driftskrediter). Förutsättningen var dock att lånetiden inte överskred ett år samt att lånet inte begränsade sig till en enda produkt eller insats. Förutsatt att utgifterna var stödberättigande, angav praxisen varken tak för stödsatsen eller några hinder för ett årligt förnyande av de enskilda stödmottagarnas kreditsubventioner.

(66) 1996 antog kommissionen ett meddelande om statliga stöd i form av räntesubventioner för kortfristiga lån inom jordbrukssektorn (driftskrediter)(17). Till följd av svårigheter med att tillämpa meddelandet i fråga, beslöt kommissionen den 18 juni 1997 att upphäva det.

(67) Upphävandet ledde i praktiken till att kommissionens tidigare politik på området åter trädde i kraft. Den 2 oktober 1997, när förfarandet enligt artikel 88.2, inleddes angavs gällande regler i punkt 65. Efter kommissionsbeslut började gemenskapsramen åter att gälla från och med den 30 juni 1998.

(68) Det genom krediten beviljade stödet, som innebär en räntesubvention för banktransaktioner kopplade till driftskrediter (med en nettobidragsekvivalent på 3,1 %), uppfyller enligt kommissionens etablerade praxis inte villkoren för förenlighet med den gemensamma marknaden. Orsaken är att subventionsperioden (fyra år) väsentligt överstiger den maximalt tillåtna perioden på området (ett år).

(69) I avsaknad av annan rättslig grund för att godkänna dessa krediter måste de betraktas som driftstöd, vilket strider mot kommissionens etablerade praxis beträffande statliga stöd (Förstainstansrättens dom av den 8 juni 1995 i mål 459/93, Siemens mot kommissionen(18). Det handlar om en typ av statliga stöd som till sin natur inte främjar en hållbar utveckling av berörd sektor eller region. I stället är åtgärdernas omedelbara effekt att produktionsvillkoren förbättras jämfört med de producenter inom samma sektor i Europeiska unionen som inte har tillgång till jämförbara stöd.

Slutsats

(70) De undantag som föreskrivs i artikel 87.3 a och c avser främjandet av ekonomisk utveckling i regioner eller underlättandet av utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner. På grundval av föregående analys och utifrån gällande gemenskapsregler konstaterar kommissionen att ifrågavarande stöd hotar att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(71) Stöden måste dessutom anses avse produkter som är föremål för den gemensamma organisationen av marknaden och att det finns begränsningar för medlemsstaternas möjligheter att ingripa i dennas verksamhet, där gemenskapen har ensam befogenhet. Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis (se t.ex. dom av den 26 juni 1979 i mål 177/78, Pigs and Bacon(19)) skall den gemensamma organisationen av marknaden betraktas som ett fullständigt och uttömmande system, vilket inte tillåter medlemsstater att vidta åtgärder som avviker från eller skadar detta system.

(72) Ifrågavarande stöd måste därför uppfattas som brott mot gemenskapslagstiftningen. De kan följaktligen inte bli föremål för något av de undantag som föreskrivs i artikel 87.3.

VI

Slutsatser

(73) Då inget av stöden som är föremål för detta beslut anmäldes till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 fördraget, beviljades de olagligt eller utan att invänta kommissionens bedömning av deras förenlighet med den gemensamma marknaden.

(74) Av framförda skäl är de, enligt artikel 87.1 i fördraget, oförenliga med den gemensamma marknaden och kan heller inte bli föremål för något av de undantag som föreskrivs i artikel 87.2 och 87.3.

(75) När stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden, är kommissionen skyldig att ålägga medlemsstaten att av mottagarna återkräva alla olagligt beviljade stöd. Befogenheten att göra detta stöds av EG-domstolens dom av den 12 juli 1973 i mål 70/72, kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland(20), bekräftat av domarna av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen(21), och den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland(22). Skyldigheten att återkräva föreskrivs även i artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 2 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(23). Det är nödvändigt att stöden betalas tillbaka så att den tidigare situationen i största möjliga utsträckning kan återupprättas. Detta sker genom att de ekonomiska fördelar som de stödmottagande företagen fick då de felaktigt beviljade stöden betalades ut inte längre skall gälla.

(76) Beträffande krediterna för skuldsanering av företag inom intensiv boskapsskötsel kan denna åtgärd betraktas som förenlig med den gemensamma marknaden, förutsatt att gällande takvärden för de särskilda reglerna för omstrukturering av jordbruksföretag efterlevdes. Återbetalning skall här ske för de 13 % av fallen där dessa satser överskreds i jordbruksområden som inte var mindre gynnade.

(77) Beträffande krediten för främjande av svinuppfödning skall beviljade stöd återbetalas i sin helhet.

(78) Återbetalningen av stöden skall ske enligt de relevanta bestämmelserna i portugisisk lagstiftning. De belopp som återkrävs skall löpa med ränta från och med den dag då stödet betalades ut till stödmottagarna till dess att det faktiskt återbetalas. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd(24).

(79) Föreliggande beslut har ingen påverkan på kommissionens framtida stadganden om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De krediter för skuldsanering av företag inom intensiv boskapsskötsel som inrättades genom kapitel I i dekret nr 146/94 av den 24 maj är oförenliga med den gemensamma marknaden i de fall motsvarande bidragsekvivalent, i förening med investeringsstöd, överstiger 35 % i jordbruksområden som inte är mindre gynnade.

2. De krediter för främjande av svinuppfödning som inrättades genom kapitel II i dekret nr 146/94 av den 24 maj är oförenliga med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

Portugal skall avskaffa de i artikel 1 angivna stödordningarna.

Artikel 3

1. Portugal skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagarna återkräva de stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till dem.

2. Återkravet skall ske i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning. De belopp som skall återkrävas skall löpa med ränta från och med den dag då stödet betalades ut till stödmottagarna till dess att det faktiskt återbetalas. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 4

Portugal skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till republiken Portugal.

Utfärdat i Bryssel den 25 november 1999.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 282, 1.11.1975, s. 1.

(2) EGT L 282, 1.11.1975, s. 77.

(3) EGT L 349, 31.12.1994, s. 105.

(4) EGT L 305, 19.12.1995, s. 49.

(5) EGT C 83, 18.3.1998, s. 5.

(6) Diario da República - Série I-A, n.o 120, 24 de Maio de 1994.

(7) Se fotnot 5.

(8) Det nationella referenstalet är för närvarande 8 %.

(9) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(10) EGT L 142, 2.6.1997, s. 1.

(11) Källa: Eurostat 1997.

(12) Se fotnot 9.

(13) EGT C 283, 19.9.1997, s. 2.

(14) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(15) Precedensfall: N 904/95, N 21/96, N 864/96 och N 813/97.

(16) EGT C 29, 2.2.1996, s. 4.

(17) EGT C 44, 16.2.1996, s. 2.

(18) Rättsfallssamling 1995 s. II-1675.

(19) Rättsfallssamling 1979 s. 2161.

(20) Rättsfallssamling 1973 s. 813.

(21) Rättsfallssamling 1987 s. 901.

(22) Rättsfallssamling 1990 s. I-3437.

(23) EGT L 83, 27.3.1999. s. 1.

(24) Se fotnot 14.