(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 (3) inrättades Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden) för den fleråriga budgetramen från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2013. Fonden inrättades för att unionen ska kunna visa solidaritet med arbetstagare som förlorat sina jobb till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln beroende på globalisering.

(2)

Som ett led i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa utvidgades tillämpningsområdet för fonden år 2009 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 (4) i syfte att inkludera stöd för arbetstagare som blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 (5) inrättades fonden för den fleråriga budgetramen från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020. Förordningen utvidgade även tillämpningsområdet för fonden till att omfatta inte bara uppsägningar till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln beroende på globalisering och uppsägningar till följd av en allvarlig ekonomisk störning som orsakas av en fortsättning på den globala finansiella och ekonomiska kris som behandlades i förordning (EG) nr 546/2009, utan också uppsägningar till följd av nya globala finansiella och ekonomiska kriser. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (6) ändrades dessutom förordning (EU) nr 1309/2013 för att införa bland annat regler som gör det möjligt för fonden att i undantagsfall täcka gemensamma ansökningar som involverar små och medelstora företag belägna i en region och verksamma i olika ekonomiska sektorer som definieras som en huvudgrupp i Nace Rev. 2, om den ansökande medlemsstaten visar att sådana små och medelstora företag är den huvudsakliga eller den enda typen av företag i den regionen.

(4)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) sin avsikt att utträda ur unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(5)

Efter att ha godkänt en första förlängning den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet den 11 april 2019 beslut (EU) 2019/584 (7), i vilket det, efter ytterligare en begäran från Förenade kungariket, beslutade att ytterligare förlänga den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget till och med den 31 oktober 2019. Såvida inte ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, eller Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget en tredje gång, kommer den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget att löpa ut den 31 oktober 2019.

(6)

Om Förenade kungariket utträder ur unionen utan ett avtal om utträde är det sannolikt att vissa branscher och tjänster påverkas negativt av detta genom att människor som arbetar i de sektorerna blir uppsagda. Denna förordning bör ändra förordning (EU) nr 1309/2013 i syfte att specificera att sådana uppsägningar omfattas av fondens tillämpningsområde. Detta skulle säkerställa att fonden kan reagera effektivt genom att ge stöd till arbetstagare som blivit uppsagda inom områden, sektorer, territorier eller på arbetsmarknader som drabbats av en allvarlig ekonomisk störning på grund av Förenade kungarikets utträde ur unionen utan ett avtal om utträde.

(7)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär, som följer av Förenade kungarikets utträde ur unionen, ansågs det vara lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(8)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket. Den bör dock inte tillämpas om ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft senast den dagen.