Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska centralbanken – Hantering av nödlidande lån efter covid-19-pandemin

(COM(2020) 822 final)

(2021/C 220/15)

Föredragande:

Kęstutis KUPŠYS

Remiss	Europeiska kommissionen, 24.2.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	10.3.2021
Antagande vid plenarsessionen	24.3.2021
Plenarsession nr	559
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	246/2/11

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1.

EESK välkomnar presentationen av kommissionens nya handlingsplan (meddelande) om nödlidande lån, men beklagar att den i huvudsak saknar nya förslag som är lämpliga för covid-19-förhållanden, vilket gör att Europa tvingas hantera en extraordinär tid med regler som tagits fram för vanliga förhållanden. EESK rekommenderar därför att man först och främst tar itu med de bakomliggande orsakerna till nödlidande lån för att förhindra en framtida ackumulering av sådana lån, och föreslår också en noggrann översyn och tillfällig anpassning av definitionen av fallissemang för att säkerställa en ”mjuklandning” för europeiska hushåll och företag. EESK konstaterar att penning- och finanspolitiken samt regleringen av finanssektorn under den rådande covid-19-krisen måste stämma överens med de tider vi lever i.

1.2.

Att tackla de bakomliggande orsakerna till nödlidande lån är av yttersta vikt. EESK betonar att de effektivaste sätten att förhindra en betydande ökning av nödlidande lån hos såväl hushåll som små och medelstora företag är att säkerställa att vi kontinuerligt strävar efter att förbättra konkurrenskraften, med fokus på driftskontinuitet och ekonomisk återhämtning, samt att skapa solida socialförsäkringssystem, bekämpa fattigdom, överskuldsättning och arbetslöshet, garantera tillräckliga löner och genomföra kontracykliska åtgärder i den ekonomiska politiken i kristider. Genom dessa åtgärder kan vi upprätthålla och stärka stabiliteten på finansmarknaderna och den ekonomiska motståndskraften, samtidigt som vi bekämpar fattigdom och utbredd ojämlikhet.

1.3.

EESK anser att nödlidande lån från tiden före covid-19 bör hanteras på ett helt annat sätt än nödlidande lån som uppstått under covid-19-pandemin (och som orsakats av covid-19-krisen) på grund av de helt olika omständigheterna före och efter mars 2020. EESK föreslår därför en noggrann, riktad och strikt tidsbegränsad översyn av EBA:s riktlinjer avseende definitionen av fallissemang. EESK rekommenderar också att EBA:s riktlinjer för kreditmoratorier fortsätter att gälla så länge som krävs.

1.4.

EESK anser att hjälpåtgärder för kreditinstitut ska gå hand i hand med statliga stödåtgärder för låntagare som bara har fått problem till följd av pandemin. Bland de åtgärder som bör användas i den här situationen finns förlängning av löptider på ett till tre år, ränterabatter, omstrukturering av skulder till billigare kreditformer och moratorier för låneåterbetalningar, där så är möjligt. EESK ställer sig positiv till denna interna skulduppgörelseprocess.

1.5.

EESK noterar att behovet av en EU-omfattande, gränsöverskridande marknad för nödlidande lån är överskattat. Därför är kommittén bekymrad över planerna på att tillhandahålla ett EU-omfattande ”pass” för inkassoföretag utan ordentlig tillsyn från både deras ”hemländer” och ”värdländer”. Denna åtgärd kan endast motiveras om det finns en motverkande uppsättning åtgärder som hjälper till att skydda låntagare på obestånd – en EU-omfattande konsumentskyddsstandard för inkassoföretag.

1.6.

En annan pelare i handlingsplanen avser förslaget om påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol, som är strikt begränsat till företagslån och endast tillämpligt om ett tidigare frivilligt avtal mellan parterna har nåtts när låneavtalet ingås. EESK noterar att påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol skulle kunna utgöra en balanserad lösning för låntagare, men anser att verkställande utanför domstol inte bör bli ett standardalternativ i låneavtal.

1.7.

EESK motsätter sig eftertryckligen att frågan om nödlidande lån, som speglar ett utbrett fenomen i ekonomin, slås samman med frågor som rör bevarandet av den finansiella stabiliteten. För att bevara banksektorns moraliska och operativa integritet bör dessa två frågor behandlas separat.

1.8.

EESK anser att möjligheten att sälja nödlidande lån till kapitalförvaltningsbolag (som i dagligt tal också kallas ”bad banks”) bör förbli ett undantag och att bilaterala skulduppgörelser mellan kreditinstitutet och låntagaren är att föredra, där lösningen bör inriktas på driftskontinuitet och ekonomisk återhämtning. Kommittén framhåller att all användning av ”förebyggande rekapitalisering”, om denna finansieras med offentliga medel, sannolikt kommer att avleda offentliga medel från andra ändamål med större social och ekonomisk nytta. EESK understryker också vikten av att alla ”förebyggande åtgärder” används på ett mycket ansvarsfullt sätt för att undvika moraliska risker och bankräddningsaktioner på samhällets bekostnad genom användning av offentliga medel.

1.9.

Mot bakgrund av den nuvarande situationen, där potentiellt livskraftiga företag kan hamna i betalningssvårigheter trots sin kreditvärdighet före covid-19, föreslår EESK en noggrann översyn av EBA:s riktlinjer avseende definitionen av fallissemang, vilket skulle kunna ge låntagare som befinner sig i svårigheter på grund av covid-19 möjlighet att återhämta sig innan deras lån betraktas som nödlidande. EESK betonar dock att sådana ändringar enbart får vara strikt tillfälliga, att de inte får inkräkta på bankernas detaljerade och korrekta kartläggning och rapportering av kreditrisker och att de bör göras i enlighet med det grundläggande behovet av att säkerställa banksektorns stabilitet och solvens.

1.10.

EESK rekommenderar generellt att kapitalkraven – inklusive förordningen om en säkerhetsmekanism för nödlidande lån – bibehålls utan ändringar. Detta kommer att säkerställa att bankerna har full kapacitet att stå emot förluster och minska sannolikheten för framtida offentliga ingripanden (t.ex. ”förebyggande rekapitalisering”) och bankräddningar på skattebetalarnas bekostnad. Tillfällig flexibilitet skulle dock kunna undersökas och tillämpas när det gäller definitionen av fallissemang och tillhandahållandet av säkerhetsmekanismen för nödlidande lån för att mildra effekterna av covid-19-krisen.

2.   Bakgrund

2.1.

Kommissionens handlingsplan för nödlidande lån, som tillkännagavs i december 2020 (1), syftar till att förhindra en framtida ackumulering av nödlidande lån i hela EU till följd av covid-19-krisen. Ett lån blir nödlidande när det är osannolikt att det kommer att betalas tillbaka, eller när låntagaren är 90 dagar sen med en betalning. På grund av pandemin uppskattar Europeiska centralbanken (ECB) att summan av nödlidande lån som innehas av euroområdets banker skulle kunna uppgå till upp till 1,4 biljoner euro i ett allvarligt scenario med en mycket svagare och utdragen återhämtning (2).

2.2.

I juli 2017 presenterades handlingsplanen för hantering av nödlidande lån i Europa (3), och under några efterföljande år hjälpte den till att ta itu med och vända ackumuleringen av nödlidande lån hos banker. Detta följdes senare av ett meddelande om fullbordande av bankunionen (4).

2.3.

I mars 2018 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag (5) för att stimulera utvecklingen av andrahandsmarknaden för nödlidande lån i EU. Förslaget till direktiv ska hjälpa banker att enkelt sälja sina portföljer av nödlidande lån till tredjepartsinvesterare var som helst i EU. Genom förslaget införs också ett verkställighetsförfarande utanför domstol som kallas ”påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol”. Förslaget till direktiv är fortfarande ett pågående arbete, även om de två frågorna behandlas i separata rättsakter.

2.4.

När covid-19-pandemin bröt ut reagerade kommissionen snabbt genom att vidta åtgärder för att hjälpa banksektorn att hantera den förväntade och kommande ackumuleringen av nödlidande lån. Bankpaketet från april 2020 har redan inneburit betydande kortsiktigt stöd (6) till banksektorn, inklusive regler för hur banker bedömer risken för att en låntagare inte kan återbetala lånet, tillsynsregler för klassificering av nödlidande lån och regler för redovisning av förseningar i återbetalningarna. Banker har också gynnats av betydande likviditetsstödåtgärder (ECB:s stödprogram föranlett av pandemin (7) och lättnaden av villkoren för riktade långfristiga refinansieringstransaktioner, TLTRO III, i mars 2020). Nu är det dags att fokusera på de europeiska företagens solvensnivåer.

2.5.

Det åtföljande återhämtningspaketet för kapitalmarknaderna gav banksektorn ytterligare stöd genom att undanröja regleringshinder för värdepapperiseringen (8) av nödlidande lån.

2.6.

Under de senaste månaderna har den europeiska banksektorn dragit nytta av regellättnader och likviditetsstödåtgärder som syftar till att trygga den finansiella och ekonomiska stabiliteten och stödja europeiska hushåll och företag. Följaktligen har banksektorn fortsatt att låna ut till sina kunder och ingen kreditkris har inträffat.

2.7.

Även medlemsstaterna har vidtagit kraftfulla åtgärder och infört stödprogram för att lindra likviditetsproblemen för hushåll och företag. I regel utgörs dessa program av offentliga garantier och/eller betalningsanstånd (”moratorier”). Dessa åtgärder hjälper låntagare med tillfälliga likviditetsproblem och förhindrar att de nödlidande lånen omedelbart ökar. Kommissionen har även antagit en tillfällig ram för att medlemsstaterna ska kunna dra maximal nytta av flexibilitetsutrymmet i statsstödsreglerna för att stötta ekonomin i samband med covid-19-utbrottet.

3.   Allmänna kommentarer

3.1.

EESK noterar att kommissionen i sin nuvarande handlingsplan (meddelandet) följer och upprepar samma åtgärder som redan finns i planen från 2017. Planen saknar i huvudsak nya förslag som passar för covid-19-förhållanden, vilket gör att Europa tvingas hantera en extraordinär tid med regler som tagits fram för vanliga förhållanden. EESK anser att nödlidande lån från tiden före covid-19 bör hanteras på ett helt annat sätt än nödlidande lån som uppstått under covid-19-pandemin (och som orsakats av covid-19-krisen) på grund av de helt olika omständigheterna före och efter mars 2020. EESK rekommenderar därför en noggrann, riktad och strikt tidsbegränsad översyn av EBA:s definition av fallissemang, i syfte att undvika en automatisk klassificering av låntagare som fallerade och för att mildra de procykliska effekterna av den nuvarande förordningen och säkerställa en ”mjuklandning” för europeiska hushåll och företag.

3.2.

Pandemin ledde till minskad efterfrågan och konsumtion, vilket skapade problem för små och medelstora företag i fråga om att hitta kunder. Små och medelstora företag anger (i ECB:s enkäter (9)) för närvarande visserligen inte tillgången till finansiering som det mest akuta problemet, men alla problem som små och medelstora företag står inför bör beaktas vid hanteringen av nödlidande lån.

3.3.

EESK förespråkar konsekvent (10) att nödlidande lån ska minskas på ett socialt hållbart sätt samtidigt som den finansiella stabiliteten bevaras (11). I samband med covid-19-pandemin är detta viktigare än någonsin. Till skillnad från vad som hände för ett tiotal år sedan under finanskrisen 2008–2009 beror den nuvarande förväntade ökningen av nödlidande lån inte på finanssektorn eller någon annan särskild kategori av aktörer i det ekonomiska systemet, men det är inte heller ”den reala ekonomin”, regeringarna eller EU-medborgarna som bär skulden. Det är av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheter på EU-nivå och medlemsstaternas regeringar ingriper med rätt verktyg.

3.4.

Även om EESK konstaterar att det finns vissa fördelar med att utveckla andrahandsmarknader för nödlidande lån skulle kommittén föredra bilaterala skulduppgörelser mellan kreditinstitut och bärkraftiga låntagare. Även om andelen nödlidande lån i bankernas balansräkningar kan minskas genom försäljning till kreditförvärvare betyder det inte att en försäljning av nödlidande lån är optimal ur låntagarens perspektiv eller för samhället i stort. Försäljning av nödlidande lån bör vara en sista utväg.

3.5.

Att tackla de bakomliggande orsakerna till nödlidande lån är av yttersta vikt. EESK betonar att de effektivaste sätten att förhindra en betydande ökning av nödlidande lån hos såväl hushåll som små och medelstora företag är att säkerställa solida socialförsäkringssystem, bekämpa fattigdom, överskuldsättning och arbetslöshet, garantera tillräckliga löner och genomföra kontracykliska åtgärder i den ekonomiska politiken i kristider, samtidigt som produktiviteten och konkurrenskraften i den europeiska ekonomin förbättras, med fokus på driftskontinuitet och ekonomisk återhämtning, med ett tydligt och uppdaterat regelverk som synliggör långsiktiga investeringar. Genom dessa åtgärder kan vi upprätthålla och stärka stabiliteten på finansmarknaderna och den ekonomiska motståndskraften, samtidigt som vi bekämpar fattigdom och ojämlikhet. Mot denna bakgrund rekommenderar EESK att EBA:s riktlinjer för kreditmoratorier fortsätter att gälla så länge som krävs, och föreslår en försiktig, riktad och strikt tillfällig översyn av definitionen av fallissemang.

3.6.

Enligt EESK:s uppfattning återspeglar handlingsplanen den grundläggande logiken att bankerna i dag fungerar som en viktig infrastruktur i den monetära flödesbaserade ekonomin i Europa och att en välmående och stabil banksektor är en nödvändig förutsättning för ekonomisk återhämtning. ”Att se till att europeiska medborgare och företag kan fortsätta att få stöd från bankerna har högsta prioritet för kommissionen”, slår kommissionen fast i det tillhörande meddelandet (12). I detta sammanhang framhåller EESK ECB:s avgörande roll när det gäller att garantera bankernas stabilitet och kreditgivning och noterar att den europeiska ekonomin stöds av åtgärder som syftar till att säkerställa att utlåning sker när det finns en solvent efterfrågan på krediter.

3.7.

EESK noterar att tillförlitliga data om nödlidande lån delvis saknas och att det fortfarande råder stor osäkerhet kring framtiden när det gäller covid-19-vaccineringar, SARS-CoV-2-virusmutationer (covid-19-varianter), nedstängningsåtgärder och ekonomisk återhämtning. EESK betonar vikten av data av hög kvalitet för att man ska kunna göra en korrekt bedömning av hur omfattande problemet är och kartlägga livskraftiga företag. EESK efterfrågar därför försiktighet och åtgärder som snabbt skulle kunna få den europeiska ekonomin på fötter igen, t.ex. åtgärder för att stödja småföretag och garantera tillräckliga löner och solida socialförsäkringssystem. EESK påpekar att insättningarna i banksektorn har ökat kraftigt (13), vilket innebär att det finns god potential för konsumentefterfrågan under månaderna efter att nedstängningsåtgärderna har upphävts.

3.8.

Det återstår att se hur företag och hushåll som på grund av pandemin har en hårt pressad ekonomi (14) kan få hjälp av banker (”få stöd från bankerna” (15)) om man tar itu med ökningen av nödlidande lån. De föreslagna ändringarna eller regleringslättnaderna är för närvarande inte villkorade av att banker lånar ut till solventa små och medelstora företag eller hushåll. EESK beklagar att kommissionens handlingsplan, med undantag för banksektorn, innehåller få nya åtgärder för att hjälpa ekonomiska aktörer som befinner sig i svårigheter. Mot bakgrund av den externa ekonomiska chock som gör att många arbetstagare och företag är ännu mer beroende av lån bör stöd- och begränsningsåtgärder för banker syfta till ökad utlåning till solventa små och medelstora företag och hushåll. Samtidigt bör myndigheterna fastställa adekvata skyddsåtgärder för att förhindra oansvarig utlåning och påföljande överskuldsättning.

3.9.

EESK rekommenderar att det civila samhället som helhet erkänns som en aktör på området för reglering av finansmarknaderna. I synnerhet när det gäller hanteringen av nödlidande lån efter pandemin får dessa lån flera konsekvenser, vilket också påverkar exempelvis arbetstagarnas intressen i egenskap av låntagare, anställda i skuldsatta företag, anställda i den finansiella sektorn eller skattebetalare (särskilt relevant när offentliga medel används för att hantera nödlidande lån).

3.10.

EESK noterar att behovet av en EU-omfattande, gränsöverskridande marknad för nödlidande lån är överskattat, trots att banksektorn stadigt närmar sig en EU-omfattande bankunion. Det är mycket tveksamt om kreditförvärvares gränsöverskridande transaktioner ger konkreta ekonomiska fördelar för det ekonomiska systemet totalt sett, och inte bara för banker, kreditförvärvare och kreditförvaltare (även om det är sant att de sistnämnda definitivt kan dra nytta av stordriftsfördelar).

3.11.

I detta sammanhang understryker EESK också att en delning av risken inte nödvändigtvis innebär att den minskas. Tvärtom visade finansmarknadskrisen 2008–2009 att detta kan leda till en icke-transparent riskackumulering i ekonomin. EESK framhåller att målet för alla åtgärder som rör incitament för finanssektorn bör vara att avskräcka marknadsaktörerna från att ta för stora risker.

3.12.

Samtidigt betonar EESK att Europas företag, hushåll, arbetstagare och civila samhälle behöver resurser och fullt stöd för att klara krisen och att EU således bör lägga fram sådana stödåtgärder. Sådant stöd bör finnas tillgängligt under en period på upp till tre år (i likhet med stimulanspaketet Next Generation EU) för att stödja företag och låntagare som ansågs välmående och kreditvärdiga före pandemin. Praktiskt taget hela Europas befolkning påverkas av den ökande socioekonomiska osäkerheten. Företagen drabbas av störningar på grund av påtvingade stängningar och minskad efterfrågan, medan hushållen står inför arbetslöshet och minskade inkomster. EESK menar att medborgare och företag i EU skulle behöva en helt annan typ av åtgärder och helt klart inte den snabba tillämpning av ramen för nödlidande lån som kommissionen föreslår.

4.   Särskilda kommentarer

4.1.

Kommissionen är övertygad om att överenskommelsen om förslaget till direktiv om kreditförvaltare och kreditförvärvare, som i huvudsak skapar en gemensam andrahandsmarknad för nödlidande lån, är av högsta prioritet. Kommittén är bekymrad över planerna på att tillhandahålla ett EU-omfattande ”pass” för inkassoföretag utan ordentlig tillsyn från både deras ”hemländer” och ”värdländer”. Denna åtgärd kan endast motiveras om det finns en motverkande uppsättning åtgärder som hjälper till att skydda låntagare på obestånd – en EU-omfattande konsumentskyddsstandard för inkassoföretag. Kommittén är också bekymrad över att förslaget till direktiv om kreditförvaltare och kreditförvärvare (16) skulle hindra stater från att anta andra eller ytterligare krav för kreditförvaltare och kreditförvärvare, även om sådana krav ansågs skydda låntagare. Om tillsyn i ”hem-” och ”värdländer” säkerställs, konsumentskyddslagstiftningen följs, riktlinjer för bästa praxis tillhandahålls via EBA och en enhetlig strategi för sådan verksamhet planeras, skulle de flesta av de problem som tas upp här lösas. Med tanke på dessa argument måste man, för att det EU-omfattande passet ska fungera, skärpa reglerna för låntagarskydd för att undvika ovannämnda risker.

4.2.

EESK konstaterar att vissa kreditförvärvare och inkassoföretag har dåligt rykte – vilket är anledningen till att en del kreditförvärvare kallas ”gamfonder” – och understryker att tillhandahållandet av ett EU-omfattande ”pass” för inkassoföretag utan ordentlig tillsyn från både deras ”hemländer” och ”värdländer”, och utan att ordentliga riktlinjer för bästa praxis tillämpas i tid och på ett effektivt sätt i hela EU, kan leda till att sådana kreditförvärvare eller kreditförvaltare bedriver sin verksamhet på ett olämpligt sätt, till nackdel för låntagare på obestånd. EESK framhåller också att det är viktigt att se till att förslaget till direktiv om kreditförvaltare och kreditförvärvare inte hindrar stater från att införa ytterligare rättsliga krav för kreditförvaltare och kreditförvärvare, och på så sätt garantera att principen om nationell överreglering respekteras på ett korrekt sätt i detta fall.

4.3.

Dessutom är vissa kreditförvärvare kända för skatteflykt. I Irland är till exempel vissa av dem registrerade som välgörenhetsorganisationer och betalar nästan ingen skatt. EESK uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att ta itu med problemet med skatteflykt.

4.4.

En annan pelare i handlingsplanen avser förslaget om påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol, som är strikt begränsat till företagslån och endast tillämpligt om ett tidigare frivilligt avtal mellan parterna har nåtts när låneavtalet ingås. EESK konstaterar att hushåll (privata konsumenter) undantas från detta förfarande och noterar behovet av att uppnå en balans mellan verktyget för påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 (17) och insolvensförfaranden. EESK noterar att påskyndat ianspråktagande av säkerhet utanför domstol skulle kunna utgöra en balanserad lösning för låntagare, men anser att verkställande utanför domstol inte bör bli standardalternativet i låneavtal. Det bör säkerställas att företag på obestånd inte lämnas utan hjälp och förlorar tillgången till det normala rättssystemet med dess kontroller och motvikter, som utvecklats på grundval av lång tradition. Enligt EESK:s uppfattning bör systematiska problem med ianspråktagande av säkerheter hanteras i varje enskilt land genom väl förberedda reformer och med riktade insatser från medlemsstater där flaskhalsar fortfarande förekommer.

4.5.

EESK instämmer i kommissionens uttalande om att ”[b]ankerna bör slutligen få maximala incitament att agera proaktivt genom att i ett tidigt skede etablera ett konstruktivt samarbete med sina låntagare”, eftersom man därmed undviker att skada livskraftiga företag och säkerställer driftskontinuitet. Kommittén uppmanar dock kommissionen att lägga fram konkreta åtgärder för att uppnå detta viktiga mål.

4.6.

EESK välkomnar initiativet att arbeta för ytterligare konvergens när det gäller de olika insolvensramarna runt om i EU och konstaterar att en sådan konvergens inte bara är till nytta för bankverksamheten utan för hela entreprenörslandskapet i Europa som helhet. En sådan konvergens bör inte nödvändigtvis kopplas till frågan om nödlidande lån. Det bör dock noteras att denna åtgärd inte kommer att hjälpa på kort sikt eller vara till någon större hjälp i efterdyningarna av covid-19-krisen. Säkerhet när det gäller regler om långivares och låntagares rättigheter och större harmonisering av förfaranden för ianspråktagande av säkerhet i medlemsstaterna kommer att minska riskerna och ge ytterligare drivkraft för gränsöverskridande investeringar och intern handel. EESK betonar att vederbörlig hänsyn bör tas till låntagarna vid reformer av insolvensramarna.

4.7.

EESK påpekar att andrahandsmarknaden för nödlidande lån inte på något sätt hjälper företag att blomstra, och inte heller bevarar arbetstillfällen eller ger nedlagda företag möjlighet att återuppta verksamheten. Riktade statligt finansierade åtgärder är av avgörande betydelse för att hjälpa företag att återuppta sin verksamhet. EESK anser att utlåning till en ekonomi som drabbats av en aldrig tidigare skådad produktionsförlust på grund av nedstängningar till följd av covid-19 är av avgörande betydelse. Sådan utlåning får dock inte överdrivas, eftersom det kan bli ohållbart.

4.8.

Förslaget som kommissionen förespråkar – en EU-omfattande andrahandsmarknad och, i mindre utsträckning, det påskyndade ianspråktagandet av säkerhet utanför domstol – väcker emellertid farhågor om att en enda andrahandsmarknad för nödlidande lån i Europa kommer att skapa utrymme för missbruk och göra bankkunder utsatta för ”gamfonder”, varav majoriteten inte är av EU-ursprung. EESK rekommenderar ökad insyn och lämpliga regler för att säkerställa att konsumenter skyddas från missbruk från kreditförvaltare, kreditförvärvare eller ”gamfonder”.

4.9.

EESK förespråkar att kreditinvesterare och inkassoföretag inte ska ges ett EU-omfattande operativt ”pass” om de köper konsumenters (privatkunders) nödlidande lån. Man skulle kunna undersöka om mikroföretags skulder också bör undantas.

4.10.

Betoningen på datastandardisering för nödlidande lån inom EU är välkommen, men den är inte tillräcklig med tanke på uppgiften, och i princip är den inte heller särskilt relevant. EESK noterar också att EU:s institutioner och skattebetalare inte bör bära kostnaderna för att skapa effektiva marknader och förbättra standardiseringen av nödlidande lån i syfte att underlätta sin handel. Dessa kostnader bör bäras av marknadsaktörerna själva, som drar störst nytta av handeln med nödlidande lån. Datatransparens krävs för att se till att både extern och intern (inom bankkoncerner) försäljning av nödlidande lån är förenlig med alla regler i IFRS-standarderna och genomförs på rätt sätt.

4.11.

Nationella kapitalförvaltningsbolag, som ägnas stor uppmärksamhet i kommissionens dokument, och som i dagligt tal också kallas ”bad banks”, kan och kommer troligen att kräva offentliga medel. EESK uppmanar därför varje medlemsstat att genomföra en djupgående analys av användningen av offentliga medel för att skapa sådana kapitalförvaltningsbolag, beroende på situationen i varje medlemsstat, samtidigt som reglerna för statligt stöd respekteras.

4.12.

EESK motsätter sig eftertryckligen att frågan om nödlidande lån, som speglar ett utbrett fenomen i ekonomin, slås samman med frågor som rör bevarandet av den finansiella stabiliteten. För att bevara banksektorns etiska och operativa integritet bör dessa två frågor behandlas separat. Trots att specifika problem för finansinstituten kan bero på en överbelastning av nödlidande lån i deras balansräkningar bör man inte rättfärdiga en räddning av sådana olönsamma banker med offentliga medel, med hjälp av modellen för kapitalförvaltningsbolag under förevändning att man sanerar dåliga nödlidande lån, och man bör på ett övergripande sätt ta itu med frågan om bankernas krishantering. EESK anser att försäljningen av nödlidande lån till kapitalförvaltningsbolag bör förbli ett undantag och att sådana lån hellre bör avvecklas i bankernas balansräkningar.

4.13.

Det är dessutom mycket viktigt att kommissionen förhindrar att offentliga medel används för att gång på gång rädda privata bankintressen. Att rädda en bank ska inte ses som ett värde i sig – det är inte det yttersta målet för ekonomisk politik. På lång sikt skulle upprepade bankräddningsinsatser, som kräver stora mängder offentliga medel, kunna skapa en moralisk risk och störa systemet med incitament som är inbyggda i bankverksamheten. Därför varnar EESK för all politik som leder till att vinsterna blir privata medan förlusterna blir samhällets. I stället bör bankerna uppmuntras att ta itu med sina problem med nödlidande lån internt och bättre hantera sina låneportföljer. Ingen form av implicit eller uttryckligt statligt stöd kommer att vara till hjälp med att ta itu med underliggande problem i balansräkningen. EESK konstaterar att det finns en gemensam resolutionsfond som finansieras genom bidrag från kreditinstitut. Genom att se till att den gemensamma resolutionsfonden har rätt kapacitet skulle man förhindra att offentliga medel används för att rädda privata bankintressen, och på så sätt ta itu med farhågorna att vinsterna blir privata medan förlusterna blir samhällets.

4.14.

EESK förespråkar eftertryckligen att man strävar efter att fullborda bankunionen, vilket skulle gynna en motståndskraftig, tillräckligt kapitaliserad och, viktigast av allt, självbärande banksektor. En balans måste uppnås mellan riskdelning och riskreduktion. Betydande effekter på offentliga budgetar och för skattebetalare i händelse av kris, på nationell nivå såväl som på EU-nivå, bör förhindras. Därför måste robusta minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder samt effektiva åtgärder mot penningtvätt införas. Dessutom bör större uppmärksamhet ägnas regleringen av skuggbanksektorn. Det måste säkerställas att risker inte överförs från välreglerade till mindre reglerade finansmarknadsaktörer. Vidare bör uppmärksamhet ägnas åt regleringen av all finansiell verksamhet som inte bedrivs av en reglerad enhet, i enlighet med principen om ”samma risker, samma verksamhet, samma reglering och samma tillsyn”.

4.15.

När det gäller konsumentskyddet är syftet med kapitalförvaltningsbolagen uppenbarligen att maximera avkastningen och effektiviteten genom att sälja lån till tredjepartsinvesterare eller realisera säkerheten, och detta förefaller inte vara förenligt med säkerställandet av rätt skydd för hushållslåntagare och säkerställandet av hållbara återbetalningsplaner och en lägsta levnadsstandard. EESK rekommenderar att kapitalförvaltningsbolagen införlivar socialt inriktade mål i sina strategier.

4.16.

Kommittén är oroad över att all användning av ”förebyggande rekapitalisering” sannolikt kommer att avleda offentliga medel från ändamål med större social och ekonomisk nytta. Därför bör ”förebyggande rekapitalisering” även fortsättningsvis endast användas i undantagsfall i samband med covid-19-pandemin. EESK understryker vikten av att alla ”förebyggande åtgärder” används på ett mycket ansvarsfullt sätt för att undvika moraliska risker och bankräddningsaktioner på samhällets bekostnad genom användning av offentliga medel. Det är värt att nämna att finansiell stabilitet också är en kollektiv nyttighet och att finansiella reglerings- och tillsynsmyndigheter därför bör se till att det finns kraftfulla tillsynsregler i syfte att undvika att en kollektiv nyttighet som finansiell stabilitet äventyras.

4.17.

EESK noterar att det i meddelandet slås fast att faciliteten för återhämtning och resiliens kan ge stöd ”till reformer som syftar till att […] förbättra insolvensregler och juridiska och administrativa ramverk som ligger till grund för en effektiv avveckling av nödlidande lån”. Medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens bör, enligt Europeiska rådet, användas för att öka tillväxtpotentialen samt skapa arbetstillfällen och ekonomisk och social motståndskraft (18). Ytterligare förklaringar behövs för att klargöra kommissionens avsikter när det gäller att koppla faciliteten för återhämtning och resiliens till nödlidande lån och för att säkerställa att faciliteten för återhämtning och resiliens inte frångår sitt ursprungliga mål att främja den gröna och digitala omställningen.

4.18.

Trots de mål för faciliteten för återhämtning och resiliens som medlagstiftarna enats om är inte en enda åtgärd i kommissionens handlingsplan riktad till försvagade företag i Europa – små och stora, korporationer och familjeföretag. Dessutom konstaterar EESK att kommissionen i detta meddelande inte tillhandahåller några verktyg för att ta itu med hur konsumenter som har svårt att betala sina räkningar och få ekonomin att gå ihop ska kunna överleva pandemins effekter och undvika fattigdomsfällan. EESK framhåller också andra aspekter där särskilda handlingsplaner behövs, såsom små och stora företag, korporationer och familjeföretag som drabbats av pandemins konsekvenser.

4.19.

EESK rekommenderar en översyn av följande specifika regler:

4.19.1.

Mot bakgrund av den nuvarande situationen, där potentiellt livskraftiga företag kan hamna i betalningssvårigheter trots sin kreditvärdighet före covid-19, anser EESK att en noggrann översyn av EBA:s riktlinjer avseende definitionen av fallissemang (t.ex. antalet dagar efter förfallodagen innan ett lån betraktas som nödlidande; tröskelvärdet för nettonuvärde vid vilket det anses osannolikt att en omstrukturerad skuld kommer att återbetalas osv.) skulle kunna ge sådana företag möjlighet att återhämta sig innan deras lån betraktas som nödlidande. EESK betonar dock att sådana ändringar enbart får vara strikt tillfälliga och kopplade till covid-19-pandemin, att de inte får inkräkta på bankernas detaljerade och korrekta kartläggning och rapportering av kreditrisker och att reglerings- och tillsynsmyndigheter måste väga alla tillfälliga ändringar mot det grundläggande behovet av att säkerställa banksektorns stabilitet och solvens.

4.19.2.

EESK rekommenderar att EBA:s riktlinjer för kreditmoratorier fortsätter att gälla så länge som krävs.

4.19.3.

Med tanke på att nödlidande lån är nödlidande oavsett orsakerna till betalningssvårigheterna, och eftersom det är ytterst svårt att fastställa vilka av låntagarna på obestånd som faktiskt kommer att återhämta sig snabbt när pandemin är under kontroll, rekommenderar EESK att kapitalkraven – inklusive förordningen om en säkerhetsmekanism för nödlidande lån, vars avsättningstidsplan redan föreskriver mycket gradvisa kapitalökningar – bibehålls utan ändringar. Detta kommer att göra det möjligt för bankerna att hantera förluster, oavsett om de är kopplade till pandemin eller andra faktorer, och skulle vara en nyckelfaktor när det gäller att minska sannolikheten för offentliga ingripanden och bankräddningar på skattebetalarnas bekostnad. Tillfällig flexibilitet skulle dock kunna undersökas och tillämpas när det gäller definitionen av fallissemang och tillhandahållandet av säkerhetsmekanismen för nödlidande lån för att mildra effekterna av covid-19-krisen. Detta skulle dessutom kunna bidra till att nödförsäljningar av nödlidande lån från bankernas sida undviks. I detta sammanhang noterar och föreslår EESK att man tar hänsyn till den avbrutna verksamheten i tvistemålsdomstolarna och andra förseningar i civilrättsliga förfaranden i Europa.

4.19.4.

För banker som kan påvisa en stark koppling till den reala ekonomin (att en betydande andel av deras tillgångar rör icke-finansiella företag och hushåll) anser EESK att ytterligare flexibilitet skulle kunna beviljas. Å andra sidan måste största försiktighet iakttas när det gäller globala systemviktiga finansinstitut som är starkt sammanlänkade med andra finansmarknadsaktörer.

4.20.

EESK anser att kommissionen bör föreslå tillförlitliga metoder för att säkerställa strikta regler för att skydda låntagare på obestånd från orättvis behandling:

4.20.1.

EESK anser att hjälpåtgärder för kreditinstitut ska gå hand i hand med stödåtgärder för låntagare som bara har fått problem till följd av pandemin. Bland de åtgärder som bör användas i den här situationen finns förlängning av löptider på ett till tre år, ränterabatter, omstrukturering av skulder till billigare kreditformer och moratorier för låneåterbetalningar, där så är möjligt.

4.20.2.

När det gäller intern försäljning av nödlidande lån kan specialföretag i vissa fall göra vinst på en kunds skuld i en inkassoprocess, medan kunden fortfarande sitter kvar med skulder. EESK rekommenderar att kommissionen överväger ytterligare reglering för att se till att låntagarnas rättigheter skyddas och att de inte blir ännu mer skuldsatta efter en sådan transaktion.

4.21.

EESK anser att omfattande åtgärder för att upprätthålla ett rättvist och säkert företagsklimat bör tillhandahållas, med särskild tonvikt på att se till att de mest utsatta gruppernas behov tillgodoses. De europeiska företagens konkurrenskraft bygger först och främst på en stark inre marknad, ständig innovation och en förutsägbar och socialt ansvarsfull uppsättning regler som baseras på förtroende mellan ekonomiska aktörer. EESK varnar för samtliga lagstiftningsåtgärder som skulle innebära att nödlidande lån behandlas som vilken annan handelsvara som helst. EESK noterar att en sådan åtgärd inte skulle förbättra detta klimat som präglas av förtroende, utan skulle tvärtom göra mer skada. Det är absolut nödvändigt att säkerställa en lämplig balans mellan låntagares och långivares rättigheter.

4.22.

Covid-19-pandemin är bara en av många yttre chocker. Det kommer många fler. Politiska åtgärder som syftar till att begränsa den omfattande skadan av sådana massiva chocker bör baseras på principer som är universella och står sig genom tiderna. EU strävar efter att upprätthålla sin sociala marknadsekonomiska inriktning och upprepar sitt löfte att inte lämna någon på efterkälken, samtidigt som den europeiska ekonomins konkurrenskraft stärks. EESK uppmanar efteritryckligen kommissionen att i sina handlingsplaner och lagstiftningsinitiativ ta stor hänsyn till dessa underliggande principer.

---

(1)  COM(2020) 822 final.

(2)  1 oktober 2020, tal av Andrea Enria, ordförande för ECB:s tillsynsnämnd. Nödlidande lån uppgick till nästan 1 biljon euro i slutet av 2016, vilket motsvarar 5,1 % av de totala banklånen. Med uppgifter från 2019 som referens skulle portföljen på 1,4 biljoner euro i nödlidande lån utgöra cirka 12 % av euroområdets BNP.

(3)  Handlingsplan för hantering av nödlidande lån i Europa, Ekofinrådet, juli 2017. https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/07/11/conclusions-non-performing-loans/.

(4)  COM(2017) 592 final.

(5)  Direktiv om kreditförvaltare, kreditförvärvare och återvinning av säkerhet, COM(2018) 135 final – 2018/063 (COD).

(6)  COM(2020) 169 final.

(7)  https://www.ecb.europa.eu/mopo/implement/pepp/html/index.sv.html

(8)  COM(2020) 822 final och COM(2020) 283 final.

(9)  https://www.ecb.europa.eu/stats/ecb_surveys/safe/html/ecb.safe202011~e3858add29.sv.html

(10)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 32.

(11)  Finansinstitut förväntas fortsätta att identifiera och rapportera försämrad tillgångskvalitet och ackumulering av nödlidande lån i enlighet med gällande regler, för att upprätthålla en tydlig och korrekt bild av riskerna i banksektorn, vilket framhålls i en skrivelse från ECB av den 4 december 2020. Dessutom framhåller ECB att sunda strategier och förfaranden för stegvis fördelning och avsättningar ur ett tillsynsperspektiv är avgörande för att säkerställa lämplig hantering och täckning av kreditrisker, inbegripet snabb identifiering och hantering av låntagare som befinner sig i svårigheter.

(12)  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_20_2375. Valdis Dombrovskis, verkställande vice ordförande med ansvar för en ekonomi för människor, hoppas att strategin ”kommer att främja […] återhämtning[en] i Europa genom att hjälpa bankerna att lyfta ur dessa [nödlidande] lån från sina balansräkningar och upprätthålla kreditförsörjningen”.

(13)  De icke-finansiella företagens totala insättningar i euroområdet ökade från 2,73 biljoner euro (mars 2020) till 3,12 biljoner euro (oktober 2020) trots pandemin. Samma siffra för hushållen ökade från 7,85 biljoner euro till 8,21 biljoner euro. (https://sdw.ecb.europa.eu).

(14)  Kommissionsledamoten med ansvar för finansiella tjänster, finansiell stabilitet och kapitalmarknadsunionen – Mairead McGuinness, https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_20_2375.

(15)  Ibid.

(16)  Se artikel 5, artikel 11, särskilt artikel 11.5, och artikel 15.2 i förslaget till direktiv.

(17)  EUT L 172, 26.6.2019, s. 18.

(18)  https://www.consilium.europa.eu/sv/infographics/20201006-recovery-resilience-rrf/. Dessutom kan medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens spenderas i linje med landsspecifika rekommendationer för den europeiska planeringsterminen. Minst 37 % av resurserna bör även bidra till klimatåtgärder och miljömässig hållbarhet – och minst 20 % till EU:s digitala omställning.