1.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 1 i kunglig förordning av den 5 juli 2004 om erkännande av hamnarbetare i de hamnområden som omfattas av tillämpningsområdet för lagen av den 8 juni 1972 om hamnarbete, jämförd med artikel 2 i ovannämnda förordning av den 5 juli 2004, nämligen den lagstiftning enligt vilken hamnarbetare i den mening som avses i artikel 1.1 första stycket i ovannämnda kungliga förordning av den 5 juli 2004, när de erkänns av förvaltningskommittén, vars medlemmar till lika delar utgörs av representanter för de arbetsgivarorganisationer som är företrädda i den partsammansatta underkommittén, och representanter för de arbetstagarorganisationer som är företrädda i den partsammansatta underkommittén, antingen upptas i hamnarbetarpoolen eller inte, varvid hänsyn tas till behovet av arbetskraft, samt till att det inte har fastställts någon frist för när förvaltningskommittén senast måste ha fattat sitt beslut om erkännande och att beslut om erkännande endast kan angripas genom att väcka talan vid domstol?

2.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 4.1 punkterna 2, 3, 6 och 8 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, i dess lydelse enligt artikel 4.2, 4.3, 4.6 och 4.8 i den angripna kungliga förordningen av den 10 juli 2016, nämligen den lagstiftning enligt vilken det för att erkännas som hamnarbetare krävs att arbetstagaren a) har förklarats lämplig i medicinskt hänseende av det externa organ för förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder på arbetsplatsen till vilket den organisation är ansluten som i enlighet med artikel 3bis i lagen av den 8 juni 1972 om hamnarbete företräder arbetstagarna, b) har klarat de psykotekniska tester som genomförts av det organ som i enlighet med samma artikel 3bis i lagen av den 8 juni 1972 företräder arbetsgivarna, c) under tre veckor med godkänt resultat har deltagit i en förberedande utbildning om arbetsskydd och förvärvande av yrkeskompetens, och d) redan måste ha ett anställningsavtal, om arbetstagaren är en hamnarbetare som inte ingår i den hamnarbetarpool som avses i dessa bestämmelser, jämförda med artikel 4.3 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, samt att utländska hamnarbetare måste kunna styrka att de uppfyller jämförbara villkor för att vid tillämpningen av den angripna förordningen inte längre omfattas av ovannämnda villkor?

3.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 2.3 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, som ersatts av artikel 2 i den angripna kungliga förordningen av den 10 juli 2016, nämligen den lagstiftning enligt vilken erkännandet av de hamnarbetare som inte upptas i hamnarbetarpoolen, och som därför rekryteras direkt av en arbetsgivare med ett anställningsavtal som är förenligt med lagen av den 3 juli 1978 om anställningsavtal, endast gäller under anställningsavtalets varaktighet, så att de varje gång de ingår ett nytt avtal måste genomgå ett nytt erkännandeförfarande?

4.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 13/1 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, i dess lydelse enligt artikel 17 i kunglig förordning av den 10 juli 2016, nämligen den övergångsbestämmelse enligt vilken det anställningsavtal som avses i den tredje frågan i första hand ska ingås i form av ett tillsvidareavtal, från och med den 1 juli 2017 för en tid av minst två år, från och med den 1 juli 2018 för en tid av minst ett år, från och med den 1 juli 2019 för en tid av minst sex månader och från och med den 1 juli 2020 för valfri tid?

5.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 15/1 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, i dess lydelse enligt artikel 18 i kunglig förordning av den 10 juli 2016, nämligen den (övergångs)bestämmelse enligt vilken de hamnarbetare som erkändes enligt den gamla lagstiftningen automatiskt erkänns som hamnarbetare i hamnarbetarpoolen, varvid möjligheten för dessa arbetstagare att direktanställas (med ett fast kontrakt) av en arbetsgivare begränsas och arbetsgivarna förhindras att knyta till sig bra arbetskraft genom att direkt ingå ett fast kontrakt med dessa arbetstagare och ge dem anställningstrygghet i enlighet med de allmänna arbetsrättsliga reglerna?

6.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 15/1 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, i dess lydelse enligt artikel 4.7 i kunglig förordning av den 10 juli 2016, nämligen den lagstiftning enligt vilken det i ett kollektivavtal ska fastställas på vilka villkor och enligt vilket förfaringssätt en hamnarbetare kan anställas i ett annat hamnområde än det som denne erkändes i, vilket medför att arbetstagares rörlighet mellan hamnområden begränsas utan att lagstiftaren har klargjort vilka villkor eller förfaringssätt det kan röra sig om?

7.

Ska artiklarna 49, 56, 45, 34, 35, 101 eller 102 FEUF, i förekommande fall jämförda med artikel 106.1 FEUF, tolkas så, att de utgör hinder för den lagstiftning som införts genom artikel 1.3 i kunglig förordning av den 5 juli 2004, i dess lydelse enligt artikel 1.2 i kunglig förordning av den 10 juli 2016, nämligen den lagstiftning enligt vilken (logistik)arbetstagare som utför arbete i den mening som avses i artikel 1 i kunglig förordning av den 12 januari 1973 om inrättande av partssammansatta underkommittéer för hamnar och om fastställande av deras benämning och behörighet på platser där varor inför vidare distribution eller avsändning behandlas på ett sätt som indirekt leder till ett påtagligt mervärde måste ha ett säkerhetsintyg som gäller som erkännande i den mening som avses i lagen av den 8 juni 1972 om hamnarbete, med beaktande av att detta intyg efterfrågas av den arbetsgivare som har ingått ett anställningsavtal med en arbetstagare om utförande av verksamhet i detta avseende och utfärdandet sker mot uppvisande av anställningsavtalet och id-kortet, varvid det närmare förfarande som ska följas fastställs i kollektivavtal, utan att lagstiftaren har klargjort hur detta ska gå till?