1)

Ska bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet ( 1 ) samt, i samband med dessa, den grundläggande principen om rätten till försvar och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att de utgör hinder för en medlemsstats bestämmelser och en nationell praxis med stöd av dessa enligt vilka de slutsatser, inom ramen för en kontroll av parterna i rättsförhållandet (avtal, transaktion) vilken rör skattskyldigheten, som skattemyndigheten har dragit efter ett förfarande som genomförts hos en av parterna i detta rättsförhållande (fakturautfärdaren i huvudärendet) och som innebär en omkvalificering av rättsförhållandet, beaktas ex officio av skattemyndigheten vid en kontroll av en annan part i rättsförhållandet (mottagaren av fakturorna i huvudärendet), då den andra parten i rättsförhållandet inte har några rättigheter, i synnerhet inga rättigheter knutna till dess egenskap av part, i ursprungskontrollförfarandet?

2)

Om domstolen skulle besvara den första frågan nekande, ska då bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet och, i samband med dessa, den grundläggande principen om rätten till försvar och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så att de utgör hinder för en nationell praxis som möjliggör ett sådant förfarande som avses i tolkningsfråga 1 så att den andra parten i rättsförhållandet (mottagaren av fakturorna) inte, i ursprungskontrollförfarandet, förfogar över rättigheter knutna till egenskapen av part och således inte heller kan utöva en rätt till överprövning inom ramen för ett kontrollförfarande vars slutsatser ska beaktas ex officio av skattemyndigheter i kontrollförfarandet avseende den andra partens skattskyldighet och kan beaktas till nackdel för denne, eftersom skattemyndigheten inte har ställt de handlingar som är relevanta beträffande den kontroll som gjorts hos den första parten i rättsförhållandet (utfärdaren av fakturorna), särskilt de handlingar som ligger till grund för slutsatserna, protokollen och de administrativa besluten, till den andra partens förfogande utan endast gett denna part information om en del av handlingarna i form av en sammanfattning, varvid skattemyndigheten således endast indirekt gett denna andra part kännedom om handlingarna, genom att göra ett urval utifrån dess egna kriterier över vilka denna andra part inte kan utöva någon kontroll?

3)

Ska bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet samt, i samband med dessa, den grundläggande principen om rätten till försvar och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att de utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken de slutsatser, inom ramen för den kontroll av parterna i rättsförhållandet som avser skattskyldigheten, som skattemyndigheten drar efter ett förfarande som genomförts hos fakturautfärdanden varvid det konstaterats att denna fakturautfärdare har deltagit i ett aktivt skattebedrägeri ska beaktas ex officio av skattemyndigheten vid kontrollen av fakturamottagaren, eftersom denna mottagare inte, i det kontrollförfarande som genomförts hos fakturautfärdaren, förfogar över rättigheter knutna till dennes egenskap av part, och således inte heller kan utnyttja någon rätt till överprövning inom ramen för det kontrollförfarande vars slutsatser ska beaktas ex officio av skattemyndigheten i kontrollförfarandet avseende mottagarens skattskyldighet och kan läggas mottagaren till last samt eftersom [skattemyndigheten] inte ställer de relevanta handlingarna från den kontroll som genomförts hos fakturautfärdaren, särskilt de handlingar som ligger till grund för slutsatserna, protokollen och de administrativa besluten, till mottagarens förfogande utan endast ger denne information om en del av dessa, i form av en sammanfattning, varvid skattemyndigheten således endast indirekt ger mottagaren kännedom om handlingarna, genom ett göra ett urval utifrån sina egna kriterier över vilka mottagaren inte kan utöva någon kontroll?