2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/1

Föredragande:

Dimitris DIMITRIADIS

1.1

EESK har i ett flertal yttranden konsekvent gett uttryck för sin positiva inställning till EU-politik som syftar till att stödja små och medelstora företag (1). Små och medelstora företag är emellertid en ytterst heterogen grupp, vilket gör att det krävs en särskild insats för att fokusera ordentligt på de olika undergrupperna och framför allt på små familjeföretag och traditionella företag.

1.2

Denna undergrupps betydelse grundar sig i att det stora flertalet av arbetstillfällena i EU:s regioner tillhandahålls av denna typ av företag. EESK bekräftar sina tidigare slutsatser och påminner om rekommendationer som kommittén gjort i tidigare yttranden (2), men har för avsikt att titta närmare på och presentera en analys av de utmaningar som små familjeföretag och traditionella företag konfronteras med. Syftet är att hitta möjligheter att konstruktivt påverka det politiska beslutsfattandet på europeisk, nationell och regional nivå.

1.3

Kommittén uppmuntrar kommissionen att undersöka olika sätt att stödja och främja dessa företag eftersom de har en central roll när det gäller att skapa ny verksamhet och generera inkomster i resursfattiga områden. De tillför ett mervärde i den regionala utvecklingsprocessen, särskilt i mindre utvecklade regioner, eftersom de är djupt rotade i den lokala ekonomin, där de investerar och upprätthåller sysselsättningen.

1.4

Kommittén anser att det finns en stor utvecklingspotential i många regioner som fortfarande släpar efter och att denna underutnyttjade potential skulle kunna förverkligas genom små lokala familjeföretag och traditionella företag. Denna utmaning bör inte bara vara en fråga för kommissionen utan också för andra aktörer som bör involveras närmare, däribland lokala myndigheter och lokala förmedlare som företagsorganisationer och finansiella institutioner.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att uppmärksamma att de små familjeföretagen och traditionella företagen har påverkats negativt av de senaste årens ekonomiska och industriella utveckling och trender. De tappar konkurrenskraft och får allt svårare att utöva sin verksamhet.

1.6

Kommittén är oroad över att det i stödpolitiken inte läggs tonvikt vid små familjeföretag och traditionella företag, och finner det osannolikt att de kommer att kunna dra nytta av den i någon större utsträckning. Stödet till små och medelstora företag är i allmänhet inriktat på att öka forskningen och innovationen inom små och medelstora företag samt på uppstartsföretag. Utan att ifrågasätta betydelsen av denna politik vill EESK framhålla att en mycket liten andel av alla små och medelstora företag kommer att kunna dra nytta av den, och dit hör vanligtvis inte de små familjeföretagen och traditionella företagen. Vi välkomnar kommissionens avsikt att göra en översyn av definitionen av små och medelstora företag, något som initierades av GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag och som preliminärt kommer att ske i början av 2019 (3).

1.6.1

Den nuvarande definitionen av små och medelstora företag är redan föråldrad och därför menar kommittén att den planerade översynen skulle vara till hjälp för att få en bättre förståelse av de små och medelstora företagens särdrag och för att utforma en bättre politik för dem. EESK uppmanar kommissionen att i samrådsprocessen inbegripa en bedömning av hur den nuvarande definitionen tillämpas i samband med genomförandet av politiska åtgärder för små och medelstora företag på europeisk, nationell och regional nivå, med särskild inriktning på små familjeföretag och traditionella företag.

1.6.2

EESK anser att man i översynen av definitionen åtminstone bör

1.7

EESK anser att det är viktigt att små familjeföretag och traditionella företag erkänns som en särskild undergrupp eftersom de typiskt sett drabbas hårdast av marknadsmisslyckanden. Kommittén rekommenderar därför att man tar fram skräddarsydda strategier som riktar sig till dem. För att ta itu med de mest akuta problemen måste denna politik åtminstone vara inriktad på att

2.1

Ett rad aktuella förändringar och trender inom näringslivet – digitalisering, Industri 4.0, snabbt föränderliga affärsmodeller, globalisering, delningsekonomin och mer innovativa källor till konkurrensfördelar – står för närvarande i centrum för EU:s politikutformning. Samtidigt bör man komma ihåg att människor ska kunna bo var som helst i EU, även i många regioner som sannolikt inte enkelt kommer att nås av Industri 4.0.

2.2

Utan att förminska betydelsen av dessa nya trender, och samtidigt som man stöder de politiska ansträngningar som går ut på att främja dem, är det emellertid nödvändigt att påminna om att det stora flertalet av arbetstillfällena i EU:s regioner i dag tillhandahålls av mycket traditionella små och medelstora företag (6) och små familjeföretag (7), av vilka de flesta har en lång historia och sina egna traditioner, erfarenheter och framgångssagor bakom sig. Denna grupp av företag rymmer vanligen följande undergrupper:

2.3

Som EESK tidigare påpekat utgör de små familjeföretagen och traditionella företagen ryggraden i många ekonomier i världen och dynamiken i deras utveckling är häpnadsväckande. De har en betydelsefull roll i den regionala och lokala utvecklingen och en framträdande och konstruktiv roll i lokalsamhällena. Familjeföretag har lättare att ta sig igenom svåra perioder av recession och stagnation. Dessa företag styrs på ett alldeles speciellt sätt eftersom deras ägare är djupt engagerade i verksamhetens överlevnad på lång sikt, främst på grund av att deras familjs förmögenhet, anseende och framtid står på spel. Denna företagsstyrning visar sig vanligtvis i ett osedvanligt engagemang för företagets fortlevnad, och innebär att man månar mer om sina arbetstagare och eftersträvar närmare kontakter med kunderna för att upprätthålla verksamheten. EESK har tidigare uppmanat kommissionen att genomföra en aktiv strategi för att bland medlemsstaterna främja bästa praxis i fråga om familjeföretag (8).

2.4

På senare år har det blivit allt svårare för många små familjeföretag och traditionella företag att utöva sin verksamhet eftersom

2.5

Det finns nästan 23 miljoner små och medelstora företag i EU, med en högre andel små och medelstora företag i proportion till det totala antalet företag i södra Europa (10). Små och medelstora företag utgör inte bara 99,8 % av det totala antalet företag i den icke-finansiella företagssektorn i EU (11), de sysselsätter också nästan 67 % av det totala antalet arbetstagare och genererar nästan 58 % av det totala mervärdet i den icke-finansiella företagssektorn (12). Till antalet är mikroföretagen, inklusive egenföretagen, överlägset flest.

3.1

En allmän regel är att stöd till små och medelstora företag främst syftar till att öka forskning och innovation inom små och medelstora företag och företagens utveckling (13). Förmågan att vara nyskapande och ha kapacitet att satsa globalt betraktas som de två viktigaste drivkrafterna för tillväxt, men små och medelstora företag uppvisar i allmänhet svagheter vad gäller båda (14). Hälften av instrumenttyperna under den senaste finansieringsperioden eftersträvar mål som nästan uteslutande handlar om innovation. Dessa instrument stöder teknisk och icke-teknisk innovation, miljöinnovation, bildande av innovativa företag, FoU-projekt, kunskaps- och tekniköverföring.

3.2

Under perioden 2007–2013 (15) uppgick Eruf-stödet till små och medelstora företag till cirka 47,5 miljarder euro (76,5 % för företagsstöd och 16 % av de totala anslagen från Eruf för perioden). Dessutom noterades omkring 246 000 stödmottagande små och medelstora företag bland de 18,5 miljoner företagen. Jämförelsen mellan antalet stödmottagare och det totala antalet företag visar tydligt att detta belopp är fullständigt otillräckligt och är ett bevis för att EU har misslyckats med att stödja denna mycket viktiga kategori av företag. Kommissionen tar inte upp denna viktiga fråga på grund av bristande resurser och den stora mångfalden bland dessa företag.

3.3

Under samma period har ett relativt stort antal politiska instrument tillämpats med mycket stor variation, med alltifrån 1 till 8 000–9 000 stödmottagare. Att skapa instrument som är tillämpliga på ett mycket litet antal stödmottagare är uppenbarligen ineffektivt. Detta väcker frågan huruvida det är värt att utforma ett så stort antal instrument. Dessutom måste deras effektivitet och ändamålsenlighet ifrågasättas, genom att väga de mänskliga och ekonomiska resurser som behövs för att ta fram dem mot de effekter som de uppnår (om några). Samtidigt har fallstudier lyft fram en process för självurval eller ”mjukt riktande”, där man riktade sig till en särskild grupp stödmottagare (som vanligen kännetecknas av större upptagningsförmåga) genom själva utformningen av ett visst politiskt instrument.

3.4

En omfattande utvärdering (16) av totalt 670 politiska instrument i de 50 operativa program som genomförts under programperioden avslöjar att fördelningen mellan olika politikområden är tämligen ojämn. Mindre än 30 % av alla politiska instrument fokuserade på de traditionella företagens behov. EESK har tidigare uttryckt sitt stöd för innovativa företag med hög tillväxt (17). Samtidigt beklagar vi dock att de politiska instrumenten till övervägande del och i oproportionerligt hög grad är inriktade på innovation inom små och medelstora företag, eftersom merparten av EU:s små och medelstora företag inte har – och inte kommer att ha – någon innovationspotential inom en nära framtid, och deras kärnverksamhet kräver det inte. Det är sant att innovativa produkter skulle kunna tas fram till ytterst låg kostnad och skulle kunna ha en hög tillväxtpotential, men denna typ av tillväxt är uppenbarligen undantaget och inte regeln för traditionella företag och familjeföretag som bedriver sin verksamhet utifrån en helt annan filosofi. Viss innovation är möjlig och önskvärd, och nya generationer satsar på förnyelse eftersom de är öppna för nya idéer. Men i de flesta fall sker innovationen endast sporadiskt och utgör inte en del av företagens kärnverksamhet (18).

3.5

Små familjeföretag och traditionella företag står inte i centrum för stödpolitiken, vilket visas av det faktum att en minoritet av de politiska instrumenten (endast 7 % av det totala offentliga bidraget) riktas till små och medelstora företag som är verksamma inom vissa sektorer, av vilka turism är den vanligaste. Detta illustreras också av det faktum att cirka 54 % av de stödmottagande små och medelstora företagen tillhör tillverknings- och IKT-sektorerna (10 %) med endast 16 % från parti- och detaljhandelssektorerna och 6 % inom hotell- och restaurangverksamhet – som betraktas som traditionella sektorer. Denna situation förvärras av att stödet till små och medelstora företag under den föregående programperioden utformades mot bakgrund av den djupa ekonomiska krisen, med beaktande av behovet av att flytta resurserna från innovation till mer allmän tillväxt.

3.6

Samtidigt visar uppgifter att under de fem år som följde efter krisens utbrott 2008 ökade antalet små och medelstora företag medan mervärdet och antalet anställda sjönk (19). Denna statistik antyder att det nödvändighetsmotiverade entreprenörskapet var mer utbrett än det möjlighetsmotiverade entreprenörskapet under denna period. Uppenbarligen försökte människor hitta sätt att ta sig igenom krisen och företagen försökte överleva, men stödet var varken tillräckligt eller adekvat (20).

3.7

Många studier på senare tid har tydligt visat att de små och medelstora företagens behov skiljer sig kraftigt åt i norra och södra Europa, med betydande skillnader på nationell nivå. Detta stöds även fullt ut av kommissionens årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2014–2015, där det anges att den grupp länder som har lägst resultat huvudsakligen kommer från södra Europa. Dessa länder rapporterar om en mycket låg andel framgångsrika projekt, bl.a. inom den del av Horisont 2020 som handlar om små och medelstora företag.

3.8

Ytterligare en stor utmaning för ett effektivt stöd till små familjeföretag och traditionella företag är att främjandeåtgärderna mestadels är utformade på grundval av de stödmottagande företagens storlek och inte på grundval av mer relevanta faktorer som har större inverkan på deras verksamhet. Detta synsätt kan vara föråldrat och siktar kanske alltför brett och det beaktar inte de skilda behoven hos olika grupper, som små familjeföretag och traditionella företag. EESK har därför i sina yttranden ständigt pekat på behovet av en mer skräddarsydd och mer specifikt utformad politik för att främja de små och medelstora företagen i Europa samt på behovet av att uppdatera definitionen av små och medelstora företag så att den bättre avspeglar deras mångfald (21).

3.9

EESK oroas över att endast en liten andel av Eruf-stödet hittills har haft dokumenterad effekt (22), vilket visar att det har en reell effekt på ekonomin. Detta innebär att den faktiska inverkan av de medel som investeras till stöd för små och medelstora företag kan ifrågasättas, och EESK insisterar på att det görs en verklig konsekvensbedömning, inklusive en analys av det stöd som beviljas små familjeföretag och traditionella företag.

3.10

Eruf är inte den enda källan till stöd för små familjeföretag och traditionella företag. Andra källor såsom Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) (23), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (24) eller Europeiska socialfonden (ESF) (25), som kan användas separat eller genom territoriella instrument (Lokalt ledd utveckling (CLLD) och integrerade territoriella investeringar (ITI)), tillhandahåller också stöd till små och medelstora företag. Men de är inte inriktade på små familjeföretag och traditionella företag, och endast en ytterst liten bråkdel av medlen går till dessa företag. Enligt företrädare för små familjeföretag och traditionella företag saknas det insikt om deras behov och behoven tillgodoses inte.

3.10.1

Förklaringen till detta skulle kunna vara att beslutsfattare och myndigheter på EU-nivå, nationell och lokal nivå i vissa avseenden är alltför strikta när de utformar de politiska stödinstrumenten och inte har tagit fasta på företagens och arbetsmarknadsparternas synpunkter i syfte att sätta sig in i de små och mycket små företagens verkliga behov.

3.10.2

Naturligtvis bör man inte enbart lägga skulden på myndigheterna. De förmedlande organisationerna har också misslyckats med att effektivt förmedla de små och medelstora företagens verkliga behov. Ett bra exempel på detta är att små och medelstora företag tycks föredra företagsstöd, medan man inom den politiska debatten lägger allt större vikt vid finansiering med eget kapital, återbetalningspliktigt stöd och indirekt stöd.

3.10.3

Partnerskap mellan företag och forskningscentrum och anlitandet av förmedlare för att bistå små och medelstora företag tycks också vara mindre utvecklat än förväntat, trots den stora uppmärksamhet som riktas mot dessa frågor. Det hävdas att denna obalans delvis skulle kunna förklaras av krisen, men under en lågkonjunktur hade beslutsfattarna kunnat välja mer ”traditionella” politiska instrument för att stödja de lokala ekonomierna vid en kritisk tidpunkt.

3.10.4

Möjligheten att utnyttja olika specifika finansiella instrument är praktiskt taget oåtkomlig för små familjeföretag och traditionella företag på grund av svårigheterna att genomföra dem och bristen på erfarenhet och kunskap.

4.1

Små företag har vanligtvis en lägre export som procentandel av omsättningen än medelstora och stora företag, vilket antyder att det finns ett samband mellan företagsstorlek och exportkapacitet.

4.2

Tillgång till finansiering är ett stort problem för små och medelstora företag och uppstartsföretag. EESK har i en informationsrapport uppmärksammat att den otillräckliga tillgången till finansiering har begränsat de små och medelstora företagens verksamhet sedan 2008 (26). Även om situationen har förbättrats den senaste tiden har framstegen gått långsammare ju mindre företaget är, vilket än en gång visar att företagets storlek har betydelse för dess behov och resultat. Dessutom förlitar sig de små och medelstora företagen huvudsakligen på banklån för sin finansiering, men banksektorn är inte väl anpassad för de små och medelstora företagen, särskilt inte små familjeföretag och traditionella företag.

4.3

På senare tid har det finansiella stödet framför allt riktats till uppstartsföretag – vilka utgör en mycket liten andel av de små och medelstora företagen i EU – men det akuta behovet av kapital för att finansiera expanderande företag har ännu inte hanterats på ett lämpligt sätt. Det gäller även det behov som det stora flertalet av de traditionella företag har, nämligen att bara kunna finansiera den ordinarie verksamheten som lidit under den ekonomiska krisen. Det rapporteras om bankkonkurser som gör att vissa små företag tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av enkla likviditetsproblem.

4.4

Ett annat mycket allvarligt problem som små och medelstora företag – i motsats till stora företag – ställs inför handlar om tillgången till information och nya marknader. Det är också svårare för dem att anställa och behålla högkvalificerad arbetskraft och att uppfylla de ökande lagstadgade och byråkratiska kraven. Små och medelstora företag i mindre utvecklade EU-regioner lider ännu mer av denna ofördelaktiga situation, eftersom de saknar möjligheter till samarbete med större företag som en del av sin värdekedja, har färre möjligheter att ingå i konkurrenskraftiga kluster och bristande tillgång till kollektiva nyttigheter, tillgång till färre tjänster och stödjande institutioner och ofta ett minskande kundunderlag. Alla dessa faktorer kan också leda till att deras kostnader för få ut sina varor på marknaden blir högre.

4.5

För traditionella små och medelstora företag och företag belägna i mindre utvecklade områden i EU är det således inte politiska instrument inriktade på att främja innovation, tillgång till nya marknader, internalisering, tillgång till kapitalmarknaderna osv., som behövs mest, utan snarare sådana som hjälper små och medelstora företag att förbättra sin kärnverksamhet och nå bättre resultat – såsom instrument som underlättar bättre tillgång till vanlig bankfinansiering, information, kvalificerad arbetskraft och omedelbara affärsmöjligheter (förbättring av den dagliga verksamheten). För dessa företag är det meningslöst att ändra sitt beteende på kort sikt, eftersom det först måste ske ändringar av det allmänna sammanhang som de verkar inom.

4.6

I vissa länder fungerar företagsinkubatorer smidigt, i andra är deras positiva effekter ganska begränsade. Den viktigaste förutsättningen för att nå framgång är en kultur där man delar organisatoriska resurser och stödnätverk. Dessa är i regel inte särskilt välutvecklade i mindre utvecklade EU-regioner.

4.7

Att produktionen av kunskapsinnehåll fått större betydelse som en konkurrensfördel spär på skillnaderna mellan små och medelstora företag, och skapar skillnader mellan små och medelstora företag med hög tillväxt och andra små och medelstora företag vars utveckling hämmas av hinder som traditionellt hänger samman med deras ringa storlek, läge och kundbas.

4.8

EESK uppmanar kommissionen att stödja principen om att ”Agera småskaligt först” och att särskilt uppmärksamma små familjeföretag och traditionella företag när den utformar politiska instrument.

4.9

För 30–40 år sedan släpande många regioner i Europa efter i utvecklingen. Det handlade om regioner som geografiskt eller funktionellt låg fjärran från den ekonomiska tillväxten. Vissa av dessa är nu välmående tack vare öppna, ansvarsfulla och icke-korrumperade lokala regeringar, företagsorganisationernas effektiva arbete och inrättandet av välfungerade lokala företagsnätverk.

5.1

Tillgång till finansiering är ett ökänt problem. Jämfört med större företag uppvisar små familjeföretag och traditionella företag större variationer i fråga om lönsamhet, överlevnad och tillväxt – vilket förklarar de särskilda problem de ställs inför i samband med finansiering. Små och medelstora företag tenderar i allmänhet att konfronteras med högre räntor samt åtstramning av kreditgivningen på grund av sin brist på säkerheter. Svårigheterna med finansiering skiftar avsevärt mellan företag som växer långsamt och företag som växer snabbt.

5.2

Det ökade antalet riskkapitalfonder och marknader för privata placeringar (inklusive informella marknader och företagsänglar), gräsrotsfinansiering och utvecklingen av kapitalmarknadsunionen i allmänhet har förbättrat tillgången till riskkapital för vissa kategorier av små och medelstora företag, men små familjeföretag och traditionella företag kommer sannolikt inte att gynnas särskilt mycket av denna utveckling utan fortsätter att vara starkt beroende av traditionella banklån. Dessa instrument är inte alltid lätta att utnyttja ens för innovativa företag, uppstartsföretag och medelstora företag och stora skillnader kvarstår mellan olika länder på grund av de lokala kapitalmarknadernas utvecklingsnivå och bristen på ordentlig lagstiftning.

5.3

Kommissionens politik för att underlätta tillgången till finansiering genom att tillhandahålla lånegarantier välkomnas. Det valda tillvägagångssättet tycks dock leda till snedvridningar på garantimarknaden, och i slutändan ge oavsiktliga konsekvenser för garantiinstitutionernas verksamhet. Det finns empiriska belägg (Spanien är ett typexempel) för att affärsbanker uttryckligen uppmanar sina befintliga låntagare att begära garantier – som ska utfärdas till dem direkt från EU i form av en direktgaranti – så att banken kan täcka nuvarande risker genom garantin utan att behöva öka sin riskklass. ”Missgynnade små och medelstora företag” (det vill säga de som kämpar för att få kredit) lämnas utanför. Ökad användning av offentliga medel som kanaliseras genom motgarantier kommer att öka effektiviteten i användningen av offentliga medel och åstadkomma en större hävstångseffekt på marknaden och i ekonomin i stort.

5.4

De europeiska och lokala regelbördorna är fortfarande ett stort hinder för små familjeföretag och traditionella företag, som ofta saknar resurser att hantera de problem som uppstår till följd av överreglering. Informationen om föreskrifter måste därför bli mer lättåtkomlig för dem och tillhandahållandet av information om tekniska standarder och miljönormer måste förbättras. De politiska beslutsfattarna måste se till att efterlevandsförfarandena inte är onödigt kostsamma, komplicerade eller långdragna. Dessutom bör relevanta lokala företagsorganisationer systematiskt och noggrant kontrollera nya bestämmelser och deras genomförande.

5.5

Tillgången till information måste förbättras, inte bara i fråga om de lagstadgade kraven. Även information om det lokala näringslivet och marknadsmöjligheter på regional nivå är ytterst viktig för traditionella företag och familjeföretag. Modern teknik kan minska informationsklyftan om den utformas på ett användarvänligt sätt. Det vore till stor hjälp om en enda kontaktpunkt inrättades, såsom redan gjorts i vissa länder, där all nödvändig information som påverkar företagets strategier och beslut finns tillgänglig på ett enda ställe. Åtgärder för att främja informationsnätverk måste gå ut på att anpassa databaser och undvika alltför stora mängder information.

5.6

Nyligen vidtagna åtgärder för att underlätta tillträdet till marknaderna har främst fokuserat på de internationella marknaderna. Politiken på detta område syftar till att ta itu med de problem som små och medelstora företag konfronteras med till följd av sin brist på tillgång till personal, externa marknader och teknik. Men, såsom diskuterats ovan, för små traditionella företag och familjeföretag är detta ofta inte särskilt relevant. Insatserna bör därför inriktas på bättre samordning mellan organisatörer av handelsdelegationer på regional nivå och på bättre stöd i sökandet efter pålitliga affärspartner. En annan möjlighet på samma område är att förstärka ansträngningarna att öka de små företagens ”andel” av de offentliga upphandlingskontrakten.

5.7

Ett mycket specifikt problem som små traditionella företag och familjeföretag konfronterats med på senare tid är tillgången på kvalificerad arbetskraft. Den demografiska situationen håller på att förvärras i avlägsna områden och i många regioner som släpar efter i sin utveckling, vilket lett till en stor brist på utbildad arbetskraft i många områden. Företagen där behöver därför hjälp med att hitta och locka till sig personal samt med att utbilda dem. Utbildningsprogram bör organiseras under lågsäsong och skräddarsys. Det bör även finnas ett system för att erbjuda dessa program regelbundet, eftersom små företag kan komma att drabbas av många uppsägningar.

5.8

I familjeföretag är det vanligt att barn som tillhör samma familj (eller inte) arbetar i företaget. Detta är tradition och bra för företagen eftersom det underlättar en smidig företagsöverlåtelse från en generation till nästa eller gör att barnen lär känna det framtida arbetet. I sådana fall bör ägaren/ledningen alltid hålla i minnet att arbetsvillkoren måste stå i överensstämmelse med ILO:s konvention nr 182 och ILO:s konvention nr 138 om barnarbete.

5.9

Fortbildning är nödvändigt, inte bara för anställda inom små familjeföretag och traditionella företag. I landsbygdsområden och avlägsna områden känner bankanställda och arbetsgivarorganisationer ofta inte till de program och möjligheter som erbjuds av kommissionen och vilka handlingar och förfaranden som gäller. Detta nätverk av förmedlare är ytterst viktigt för ett ändamålsenligt stöd till små familjeföretag och traditionella företag. Informationskampanjer och utbyte av bästa praxis mellan dessa förmedlare bör främjas. En enda kontaktpunkt för alla typer av finansiering och alla program bör också organiseras.

5.10

En viktig politisk åtgärd bör vara att höja kompetensen hos ägare/ledningen för små familjeföretag och traditionella företag, eftersom allt inom dessa bolag är direkt kopplat till denna faktor. Detta skulle kunna ske antingen genom att man uppmuntrar till utbildning och/eller genom att man underlättar tillgången till rådgivnings- och konsulttjänster. Livslångt lärande bör främjas – utbildningsverktyg på nätet på områden som affärsplanering, produktionsstandarder, konsumentlagstiftning eller andra föreskrifter skulle kunna vara ett steg i rätt riktning.

5.11

En annan åtgärd vore att uppmuntra små familjeföretag och traditionella företag att återinvestera sina vinster. Om de uppmuntras att göra det kommer dessa företag att blir mer stabila, mindre beroende av banklån och mindre sårbara för kriser.

5.12

Det skulle vara till stor nytta att sammanfatta bästa praxis från olika länder i de sektorer där många små familjeföretag och traditionella företag är verksamma, såsom turism, jordbruk, fiske osv. och att lägga fram denna för medlemsstaterna.