13.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 345/120

Föredragande:

Laure BATUT

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) noterar att syftet med ”Energipaketet” sägs vara att sätta konsumenterna i centrum. Kommittén skulle vilja att detta begrepp definierades och tillämpades. Konsumenterna kan bara spela sin nya roll om de kan stödja sig på tydliga texter som ger dem möjlighet att agera. EESK anser att det krävs en framtidsvision om vad de europeiska medborgarna och företagen har att vinna på detta projekt, t.ex. ökad jämlikhet, om energiunionen ska bli en framgång.

1.2

Kommittén anser att åtgärder för att påverka efterfrågan på energi genom att öka medvetenheten bland allmänheten och yrkesverksamma (teoretisk och praktisk utbildning) kan leda till mer ansvarsfulla val och beteenden i energihänseende. Energieffektivitet kan bokföras i räkenskaperna för energibehov och kan bidra till att minska förbrukningen och därmed påverka kostnaderna, t.o.m. när priserna ökar. Energieffektivitet kan dock inte på egen hand lösa problemen beträffande klimatförändringar, försörjningstrygghet och fattigdom (1). Energieffektivitet och energibesparingar utgör inte en energikälla.

1.3

EESK rekommenderar en utökad granskning av uppgifter under de kommande åren, bl.a. granskning av fler energikällor, och ökad uppmärksamhet på tre typer av förbrukning, nämligen i hushåll, industrin och tjänsteföretag.

1.4

Rapporten bör också innehålla en bedömning av hur energibehovet tillgodoses så att man kan avgöra hur stor del av behovet som kan tillgodoses till rimliga priser (artikel 14 i EUF-fördraget).

1.5

EESK rekommenderar att rapporten fokuserar på de belopp som betalas av företag eller konsumenter för FoU och omsättning i praktiken av forskning inom lagring av energi, kostnader som bör återspeglas i energipriset, i finansieringskostnaderna för näten.

1.6

Kostnaden för miljöförstöring bör utvärderas och göras lättillgänglig för alla.

1.7

EESK anser att kommissionens tvåårsrapporter om energipriser och energikostnader bör inledas med en ordlista för att öka begripligheten och göra rapporterna tillgängliga för alla konsumenter.

1.8

Av samma skäl, nämligen ökad öppenhet, anser kommittén att kommissionen bör lägga till ett informationsblad för varje medlemsstat som har granskats, med fem referenspunkter för varje energikälla:

2.1

År 2014 utfärdade Europeiska kommissionen sin första rapport om energipriser och -kostnader. Problem med datakvaliteten ledde till ett förslag till förordning (2) om europeisk statistik om naturgas- och elpriser.

2.2

Syftet är att kontrollera utvecklingen av den inre marknaden för energi, som ännu inte är fullbordad, och bidra till att identifiera lämpliga åtgärder för att öka energieffektiviteten och försörjningstryggheten, inom detta område, som omfattas av delad behörighet.

3.1

Den kommissionsrapport som behandlas här är alltså den andra rapporten. I den analyseras energipriserna inom sektorerna elektricitet, gas och oljeprodukter och energiprisernas effekter på hushållen och industrin. Dessutom framhålls EU:s politiska strategier för att förverkliga energiunionen.

4.1

Kommissionen nämner faktorer som påverkar priset: utveckling av energieffektiviteten och användning av alternativa energikällor, ett område där EU vill vara världsledare.

4.2

EU-medlemsstaternas nettoimport av el från fossila bränslen har faktiskt ökat, liksom deras importberoende, vilket har lett till nya svåra diskussioner om skiffergas och skifferolja.

4.3

Grossistpriserna har fallit stadigt sedan 2008 och har konvergerat på inre marknaden, vilket har lett till lägre kol- och gaspriser. Flera nationella faktorer försvårar emellertid ett genomslag på detaljpriserna, som fortsätter att stiga – genomsnittspriset för hushållen ökade med 3,2 % under samma period:

4.4

För industrierna har elpriset ökat i mindre omfattning: mellan 0,8 % och 3,1 % per år från 2008 till 2015. Stora energikonsumenter betalar ofta lägre tariffer.

4.5

Enligt kommissionen finns det mycket stora skillnader mellan medlemsstaterna. Priserna kan skilja sig med en faktor tre för hushållen p.g.a. variationer i fråga om andelen skatter och avgifter (från 59 % i Danmark till 5 % i Malta).

4.6

Europeisk el är i genomsnitt dyrare än i Förenta staterna, men mycket billigare än i Japan.

5.1

Gas utgör 23 % av EU:s primära energiförbrukning. Den ger 15 % av vår elektricitet och fyller nästan en tredjedel av hushållens och industrins energibehov.

5.2

EU är till 69 % beroende av gasimport från ett begränsat antal leverantörer, och är därmed tvingat att följa den globala utvecklingen i fråga om prissvängningar.

5.3

Grossistpriserna har fallit med 50 % sedan 2013, främst på grund av den svaga globala efterfrågan, den amerikanska produktionen av skiffergas och den oljeprisbaserade indexeringen av gaspriset.

5.4

För hushållen har gaspriserna sedan 2008 ökat med nästan 2 % per år. Även här är komponenten ”skatter och avgifter” betydande. Den har stigit med 4,2 % per år och förklarar tillsammans med nätkostnaderna de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna, där det högsta priset (i Sverige) är fyra gånger högre än det lägsta (i Rumänien).

5.5

För industrierna och de stora industriella förbrukarna har priserna sjunkit, och det är energikomponenten som är den främsta prisdrivande faktorn. Grossistpriserna har fått större genomslag i detaljhandelspriserna, vilket har möjliggjort större konvergens på den inre marknaden.

5.6

Jämfört med övriga världen ligger priserna i Europa i ett mellanläge med en nedåtgående trend sedan 2013, även om de är högre än i Förenta staterna och Ryssland.

6.1

Från maj 2014 till januari 2016, dvs. på 19 månader, minskade priset på råolja i US-dollar med 77 % och ökade sedan, men låg kvar på hälften av 2014 års priser.

6.2

Detaljhandelspriserna påverkades i mindre omfattning eftersom euron förlorade i värde i förhållande till dollarn och eftersom skatter och avgifter utgör en betydande del av priset.

EU har fastställt lägsta tillåtna punktskattesatser (4), men nästan samtliga medlemsstater har valt att sätta högre satser: År 2015 utgjorde skatter 63 % av det genomsnittliga detaljhandelspriset för bensin och 57 % av dieselpriset, även om det finns skillnader mellan länderna.

6.3

Sammanfattningsvis har priserna för de tre energikällorna sjunkit sedan den föregående rapporten offentliggjordes, och denna minskning har fått genomslag på grossistpriserna. Detaljhandelspriserna på petroleumprodukter har också påverkats, men priserna på gas och el har stigit på grund av stigande nätverkskostnader och framför allt skatter och avgifter.

7.1

Med avseende på de tre energikällorna har hushållens förbrukning varit förhållandevis stabil sedan 2008.

Hushållens utgifter har ökat beroende på de höjda detaljhandelspriserna för gas och el (exklusive transport). Det finns stora variationer mellan medlemsstater när det gäller hur stor del av resurserna som går till energi, vilket naturligtvis märks tydligast i de hushåll som har svagast ekonomi: 8,6 % år 2016 jämfört med 6,2 % år 2004. Hushållens energiförbrukning minskade med 4 % under perioden.

7.2

Kommissionen understryker att det krävs sociala insatser som riktas mot de sårbara konsumenterna för att bemöta problemet med energifattigdom.

8.1

För de 14 energiintensiva industrisektorer som granskats minskade företagens energikostnader mellan 2008 och 2013, och energikostnadernas andel av produktionskostnaderna uppgår till i genomsnitt 5 % – 10 %. Detta är följden av fallande energipriser för energiintensiva företag, skattebefrielser, skatteminskningar, inte i första hand energieffektivitetsåtgärder.

8.2

Kommissionen anser att unionens ekonomi i ett globalt perspektiv inte präglas av hög energiintensitet och att en konkurrenskraftig och välfungerande energimarknad bör kunna tillhandahålla den energi som hushållen och industrin behöver på det mest kostnadseffektiva sättet, samtidigt som man undviker inflationsdrivande effekter och offentliga subventioner som medför omotiverade marknadssnedvridningar: År 2012 utbetalades 113 miljarder euro i subventioner, varav cirka 17,2 miljarder euro i direkta subventioner. År 2014 uppgick energiskatter som indrivits av EU:s medlemsstater till totalt 263 miljarder euro, vilket motsvarar 1,88 % av EU:s BNP.

9.1

Energi är en central faktor för ekonomier och hushåll. Energikonsumtion orsakar koldioxidutsläpp som är skadliga för klimatet och för levande varelser. EU har inlett övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Förståelse för mekanismerna för fastställande av energikostnaderna och energipriserna bör bidra till en bättre övergång och till att bekämpa energifattigdom (5).

9.2

Den rapport från kommissionen som granskas i detta yttrande visar att det inte finns ett energipris i EU, utan olika priser för de olika energibärarna som varierar beroende på geografiskt läge, nationell praxis, tidpunkt och användarnas konsumtionsvanor.

9.3

En ”energiprisbarometer” (European Climate Foundation) för hushållen publiceras i ett flertal europeiska länder, och kommissionen offentliggör rapporter sedan två år.

10.1

Olja, kol och gas täcker fortfarande merparten av världens energiförbrukning, medan biomassa, kärnkraft och el inte kan lagras eller transporteras i samma utsträckning:

10.2

Energipriset kan i sin tur påverka konkurrenskraften i en viss sektor beroende på hur stor andel energi som förbrukas direkt och hur stor insatsförbrukningen är för produktionen av en vara. En låg energikostnad kan påverka konkurrenskraften (se den amerikanska skiffergasen) utan att utgöra en strukturell faktor i produktiviteten.

10.3

Många medlemsstater importerar energi från grannländer inom eller utanför EU. Det geopolitiska läget får återverkningar på försörjningstryggheten och priset.

10.4

Priset för ett fat olja fastställs alltid i dollar. Valutakursen, och därmed den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft, spelar en viss roll i konkurrensen och i prisbildningen för slutkonsumenten.

10.5

Effekterna av det energipris som industrin och hushållen betalar påverkar den övergripande efterfrågan. EU:s varuhandel sker främst inom EU och med bearbetade produkter som är känsliga för variationer i energipriset.

11.1.1

Kostnad eller pris? Begreppen används ofta utan åtskillnad. Kommissionens rapport [COM(2017) 769] skulle ha vunnit i klarhet om man hade börjat med denna distinktion.

11.1.2

Mest lättbegripligt är priset. Priset är ett uttryck för bytesvärdet för en enhet av en energiprodukt eller energitjänst. På en helt ”fri” marknad skulle priset vara jämviktspunkten mellan utbud och efterfrågan.

11.1.3

På en avancerad världsmarknad finns det lika många priser som marknader, och i varje transaktionsskede finns det yttre faktorer (externa effekter). Sedan finns det interna politiska faktorer i medlemsstaterna, t.ex. sektorns struktur, beskattning, klimat, hushållens köpkraft, företagens konkurrenskraft osv.

11.1.4

Energiunionen skulle, med respekt för subsidiaritetsprincipen, kunna jämna ut dessa skillnader och orättvisor mellan européer.

11.2.1

Kostnaderna motsvarar priset för de energiråvaror som krävs för produktionen av en vara eller en tjänst och tillhandahållandet till konsumenterna (”Les prix et les coûts des sources d’énergie”, Jean-Marie Martin-Amouroux, 20.2.2017). Det kan finnas avsevärda skillnader i kostnaderna beroende på valet av produktionskedja för den energi som förbrukas (SWD(2016) 420 final).

11.2.2

För små och medelstora företag, som utgör 90 % av EU:s ekonomi, kan energikostnaderna, både deras egna och de som ingår i de råvaror som de använder, ha en betydande inverkan på varans tillverkningskostnad och på försäljningen, trots att dessa företag inte klassas som energiintensiva.

11.2.3

Dessutom är energikostnaden inte en faktor som lätt kan modifieras, utan en nödvändig utgift. När energikostnaden är en viktig komponent i produktionskostnaden belastar den varans försäljningspris. Konsumenternas köpkraft påverkas och efterfrågan kan komma att minska (se bilsektorn). För industrin är energikällorna fortfarande utbytbara: om oljan blir för dyr går man över till gas osv.

11.2.4

Frågan om energikostnaderna leder till frågor om den europeiska diplomatin och fastställandet av en europeisk industripolitik, och inte bara för de energiintensiva sektorerna.

12.1

Det aktuella dokumentet är en del i paketet ”ren energi för alla i EU” (6), där kommissionen redovisar energipriser och energikostnader i Europa. EESK beklagar att övergångsperspektivet inte lyfts fram mer. Om kostnaderna redovisats uppdelade på olika elproduktionskällor skulle det ha varit lättare att förstå. Energiinnehållet i en vara beror på hela produktionskedjan och energikostnaderna. Industrins konkurrenskraft står på spel, och dessutom dess förmåga att skapa hållbara arbetstillfällen och bevara miljön.

12.2

Olika EU-texter har gjort EU till en gemensam referenspunkt i staternas kamp mot växthusgasutsläpp, för energieffektivitet och för främjande av förnybara energikällor. Valet av energimix fastställs dock av medlemsstaterna själva. Det finns redan skillnader mellan staterna, bl.a. i fråga om beskattning och när det gäller riktlinjerna för kampen mot klimatförändringarna. Detta leder till dumpning, vilket försvårar styrningen av energiunionen (7).

12.3

En fullständig konkurrensutsättning i 80-talsanda beaktar varken den globala situationen för energisektorn eller EU:s nya riktlinjer: Konsumenten ska sättas i centrum för systemet, man kan inte längre klaga över marknadens brister, eller det breda utbudet av offentliga interventioner till förmån för energisektorn som egentligen utgör subventioner, eller skattebasen som är av stor vikt för de offentliga intäkterna. Detta kan kallas omfördelning för att kompensera de sociala kostnaderna för energin, som har blivit ohållbara för många medborgare.

12.4

Energipriset har stigit, särskilt priset på el, vilket kan leda till en utlokalisering av arbetstillfällen. Stabilitet i den offentliga politiken är nödvändigt för arbetstagare, företag och investerare.

12.5

Det finns fortfarande uppenbara ojämlikheter mellan människor och mellan medlemsstater. Det finns också skillnader mellan företag, mellan energiintensiva och andra företag, och mellan privatpersoner och företag. Avregleringen av den europeiska marknaden, som ledde till avveckling av nationella monopol till förmån för konkurrens som skulle gynna konsumenterna, har inneburit högre gas- och elräkningar för slutkonsumenterna och har inte hindrat att det uppstått icke-konkurrensutsatta oligopol. Kommittén anser att idén om jämställdhet mellan konsumenter, dvs. utjämning, skulle kunna bli ett europeiskt koncept.

12.6

I kommissionsmeddelandet ”Att påskynda innovationen för ren energi” (8) hävdas följande: ”Energisystemet står inför en avgörande förändring. Förnybar energi blir alltmer kostnadseffektiv”. Europeiska rådet har antagit åtgärder för utfasning av fossila bränslen i ekonomin och en integration av energimarknaden. Förnybara energikällor står för en ökande del av elproduktionen, och energiintensiteten (energiförbrukningen i förhållande till det ekonomiska resultatet) minskar, särskilt i utvecklade ekonomier.

12.7

I meddelandet lägger kommissionen fram ett lagstiftningspaket som bygger på tre viktiga mål:

12.8

EU:s sätt att angripa frågor om priser och kostnader måste ändras radikalt. Sårbara konsumenter bör beaktas och man bör fastställa i hur stor utsträckning den offentliga politiken bör finansiera förnybara energikällor för att hushållen inte ska drabbas för hårt av relaterad beskattning. Kommissionen nämner en mer intuitiv och konsumentnära regional strategi i syfte att komma närmare en gemensam marknad.

12.9

Kommissionen understryker att det krävs sociala insatser för de sårbara konsumenterna för att bemöta problemet med energifattigdom. Detta är bra, men finansieringen av dessa åtgärder kommer inte från vinstmarginalerna i de stora företagen inom dessa energisektorer, utan från andra medborgare och de skatter de betalar, och från medlemsstaternas budgetar.

12.10

I rapporten redovisas ett stort antal uppgifter som samlats in från ett flertal aktörer, men kommittén beklagar att denna öppenhet i fråga om priser och kostnader inte sträcker sig ända till hushållen: för förnybara energikällor kan nätkostnaderna uppgå till 50 % (Rapport från Centre d’analyse stratégique, 2012, Frankrike). I kommissionens förslag till förordning (se fotnot 1) föreslås att korrekt statistik ska samlas in, och detta är också nödvändigt för att konsumenterna ska kunna göra sina val och fatta beslut. Denna statistik bör omfatta kostnaderna för miljöförstöring och vara lätt tillgänglig för de personer för vilka sådana åtgärder vidtas och som vill förstå varför och hur de erhåller och betalar för energi.