EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014CA0555

Mål C-555/14: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de lo Contencioso-Administrativo n° 6 de Murcia – Spanien) – IOS Finance EFC SA mot Servicio Murciano de Salud (Begäran om förhandsavgörande — Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner — Direktiv 2011/7/EU — Handelstransaktioner mellan privata företag och offentliga myndigheter — Nationell lagstiftning som för omedelbar indrivning av kapitalbeloppet kräver att borgenären avstår från dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader)

OJ C 112, 10.4.2017, p. 2–2 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/2


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no 6 de Murcia – Spanien) – IOS Finance EFC SA mot Servicio Murciano de Salud

(Mål C-555/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner - Direktiv 2011/7/EU - Handelstransaktioner mellan privata företag och offentliga myndigheter - Nationell lagstiftning som för omedelbar indrivning av kapitalbeloppet kräver att borgenären avstår från dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader))

(2017/C 112/02)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no6 de Murcia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IOS Finance EFC SA

Motpart: Servicio Murciano de Salud

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, särskilt artikel 7.2 och 7.3 i detta, ska tolkas så, att direktivet inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken borgenären får avstå från att kräva dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader i utbyte mot omedelbar betalning av kapitalbelopp som förfallit till betalning, under förutsättning att avståendet har skett frivilligt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.


(1)  EUT C 56, 16.2.2015.


Top