9.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 6/24

—

upphäva dom T-167/15 av den 5 juli 2016,

—

ogiltigförklara EU-varumärket nr 010144392 ”Neuschwanstein”

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Tribunalen har inte beaktat att benämningen ”Neuschwanstein” utgör en geografisk härkomstbeteckning. Tribunalen har i punkt 27 i den överklagade domen – vilken i sig är motsägelsefull – fastställt att slottet Neuschwanstein visserligen var ”geografiskt lokaliserbart”, men att det inte utgjorde en ”geografisk ort” med hänvisning till att ortens huvudfunktion är bevarandet av kulturarvet och inte tillverkning eller marknadsföring av souvenirartiklar eller tjänster. Huvudfunktionen för en geografisk ort har emellertid ingen betydelse för det absoluta registreringshinder som följer av en ursprungsangivelse. Slottet Neuschwanstein är klart och tydligt lokaliserat och, tvärtemot tribunalens ståndpunkt, skiljer sig från ett vanligt museum, vilket definieras utifrån de artiklar som ställs ut där, vilka artiklar – till skillnad från slottet Neuschwanstein – även kan flyttas.

En sådan bedömning som tribunalen gjort avseende namnen som ”svanens nya sten” kommer omsättningskretsen inte att göra, utan de kommer enbart associera fantasinamnen med om det världsberömda slottet. I detta avseende strider tribunalens dom även mot EU-domstolens uttalanden i ”Chiemsee”-domen (2), eftersom omsättningskretsen skapar ett samband mellan produkterna som bär tecknet ”Neuschwanstein” och slottet Neuschwanstein såsom ett världsberömt turistcentrum. Denna ort är därmed otvetydigt ägnad att påverka konsumenternas preferenser genom att påverka de positiva känslor som orten förmedlar. Kännetecknet som utgör en geografisk beteckning kan således inte erhålla skydd. Det föreligger ett allmänintresse att hålla namnen på kända turistattraktioner fria från en monopolisering genom marknadsskydd åtminstone för typiska souvenirartiklar som marknadsförs och försäljs för att erinra om den aktuella sevärdheten. Någon bedömning av om de varor och tjänster som lagts till grund för ansökan är ägnade som souvenirartiklar har emellertid inte gjorts i den överklagade domen. Detta hade emellertid varit särskilt nödvändigt med hänsyn till att det omstridda varumärket har registrerats för allmänna termer som också omfattar typiska souvenirartiklar. Det förhållandet att Freistaat Bayern är sökande förändrar inte de principer som EU-domstolen fastställde i Monaco-domen (3), där den betonade att det förhållandet att en stat är sökande av ett varumärke innebär att samma principer ska gälla som för andra marknadsaktörer.

2.

I strid med vad som anges i tidigare rättspraxis kom tribunalen med avseende på registreringshindren till följd av bristande särskiljningsförmåga enligt artikel 7.1b i förordningen om gemenskapsvarumärken till slutsatsen att omsättningskretsen skulle känna igen att alla varor som är försedda med ”Neuschwanstein”-beteckningen har tillverkats, marknadsförts eller levererats under Freistaats Bayerns kontroll (för ett liknande resonemang se punkt 43 i den överklagade domen). Köpare av produkten, som traditionellt erbjuds i närheten av en sevärdhet och som bär dess namn, har inte detta namn som referens till innehavaren av sevärdheten och förväntar sig inte att dessa produkter ska ha tillverkats eller marknadsförts av denna innehavare. Kännetecknet ”Neuschwanstein” tjänar uteslutande till att utgöra en påminnelse om dessa personers besök vid sevärdheten och till försäljningsorten. Den som är tillverkare är likgiltigt för den berörda målgruppen.

3.

Det ska anses att sökanden av varumärket Neuschwanstein är i ond tro enligt artikel 52.1 b, eftersom omsättningskresten och även sökanden (i enlighet med vad som fastställts) redan före ansökan om registrering av det omstridda i varumärket kände till att olika varor som var försedda med namnet på slottet Neuschwanstein såldes i dess direkta omgivning.