19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/174

—

med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Laima Liucija Andrikienė för PPE-gruppen om utkastet till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten (B7-0164/2013),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den allmänna kommentaren nr 22 från FN:s kommission för mänskliga rättigheter (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets slutsatser från 2009 och 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning (2),

—

med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet den 25 juni 2012 (3),

—

med beaktande av kommissionens gemensamma meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 12 december 2011Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 13 juni 2012 om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter (4) och av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter (6),

—

med beaktande av sina resolutioner om årsrapporterna om mänskliga rättigheter och demokrati i världen Europeiska unionens politik på området (7),

—

med beaktande av artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av utkastet till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten (”riktlinjerna”),

—

med beaktande av artikel 121.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0203/2013), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen är de vägledande principerna för alla EU:s yttre åtgärder följande: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

B.

Rätten till religions- och trosfrihet, däribland rätten till teistiska, icke-teistiska och ateistiska trosuppfattningar, rätten att inte tro och rätten att ändra sin religion eller trosuppfattning, är en universell mänsklig rättighet och en grundläggande frihet för varje människa. Den hör samman med de övriga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som fastslås i artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

C.

Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst kraftfulla verktyg för att främja rätten till religions- och trosfrihet som en del av EU:s utrikespolitik.

D.

Europaparlamentet har i detta sammanhang välkomnat EU:s åtagande att utarbeta riktlinjer om religions- och trosfriheten i enlighet med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, och har framhållit att parlamentet och organisationerna i det civila samhället måste göras delaktiga i utarbetandet av dessa riktlinjer.

E.

Enligt internationell rätt har alla stater skyldighet att skydda alla sina medborgare och alla övriga personer inom sina respektive länder på ett effektiv sätt. I vissa delar av världen är det mycket vanligt med förföljelse av personer och deras familjer, samfund, helgedomar och institutioner på grund av deras särskilda religiösa tillhörighet, deras övertygelse eller något annat legitimt offentligt uttryck för deras religion eller trosuppfattning. Diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning förekommer fortfarande i alla delar av världen, även Europa och dess grannskap. Personer som tillhör vissa trossamfund, bland annat religiösa minoriteter och icke-troende, förvägras fortfarande sina mänskliga rättigheter och utsätts ofta för diskriminering, gripanden och fällande domar. I många länder händer det till och med att de avrättas på grund av sin religion eller trosuppfattning.

1.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

a)

Att främja rätten till religions- och trosfrihet och se till att den inte kränks måste prioriteras inom EU:s utrikespolitik.

b)

Våld, förföljelse och diskriminering som riktas mot personer som tillhör trossamfund och religiösa minoriteter eller mot personer som inte har icke-religiösa trosuppfattningar förekommer fortfarande i många delar av världen. Bristen på religiös tolerans och öppenhet för dialog liksom bristen på ekumenisk samexistens leder ofta till politiska oroligheter, våld och öppna väpnade konflikter, vilket hotar människors liv och undergräver den regionala stabiliteten. Ett tydligt och snabbt fördömande från Europeiska unionen av alla former av våld och diskriminering bör vara ett grundläggande inslag i EU:s politik när det gäller religions- och trosfrihet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt situationen för personer som bytt religion eller trosuppfattning, eftersom de i praktiken i många länder utsätts för socialt tryck, hot eller öppet våld.

c)

EU-riktlinjernas syfte och tillämpningsområde bör vara att främja och skydda religions- och trosfriheten i tredjeländer, se till att religions- och trosfriheten integreras i alla EU:s yttre åtgärder och all EU:s politik för mänskliga rättigheter och ge tydliga riktmärken, kriterier, standarder och en praktisk vägledning med målsättningen att stärka främjandet av religions- och trosfriheten inom ramen för det arbete som tjänstemän vid EU-institutionerna och i medlemsstaterna utför och därigenom bidra till ökad samstämmighet, effektivitet och synlighet för EU i dess yttre förbindelser.

d)

För att riktlinjerna ska kunna genomföras med framgång bör definitionerna i riktlinjerna vara tydliga och ge ett lämpligt och fullständigt skydd av rätten till religions- och trosfrihet i enlighet med internationell rätt, såväl i dess privata och offentliga uttryck som i dess individuella, kollektiva och institutionella dimensioner. Detta inbegriper rätten att tro eller inte tro, rätten att ändra trosuppfattning, yttrandefriheten, mötes- och föreningsfriheten samt föräldrars rätt att utbilda sina barn enligt sin moraliska och religiösa övertygelse, dvs. religiösa eller icke-religiösa övertygelse. Det behövs dessutom tydliga definitioner och heltäckande skydd när det gäller erkännandet av religiösa och trosbaserade institutioner som juridiska personer och respekten för deras oberoende, rätten att vapenvägra, rätten till asyl, rätten att uppmärksamma vilodagar och fira helger och högtidligheter enligt sin religion eller trosuppfattning och den grundläggande rätten till skydd av egendom.

e)

Riktlinjerna bör grundas på internationell rätt och internationella fördrag som erkänts och ratificerats av världssamfundet.

f)

Enligt utkastet till riktlinjer och i enlighet med de principer som erkänts av världssamfundet får friheten från tvång att ha eller ansluta sig till en religion eller trosuppfattning och föräldrars eller vårdnadshavares frihet att tillgodose en religiös och moralisk utbildning inte begränsas. Eventuella andra uttryck för rätten till religions- och trosfrihet får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (8). Samtidigt måste dessa inskränkningar tolkas strikt, vara direkt relaterade och proportionella med hänsyn till skyddet för andra personers rättigheter, och rätt balans måste uppnås. Proportionalitetskriteriet bör därför framhävas i riktlinjerna.

g)

Samtidigt som religions- och trosfriheten och yttrandefriheten är rättigheter som ömsesidigt förstärker varandra bör EU också komma ihåg att moderna medieverktyg kan möjliggöra en ännu starkare sammanlänkning mellan kultur och tro i situationer där religions- och trosfriheten och yttrandefriheten åberopas mot varandra. Det måste därför vidtas åtgärder för att undvika våld mellan olika kulturer som reaktion på att yttrandefriheten åberopats i form av kritik och i synnerhet i förlöjligande och ironiskt syfte. Mot denna bakgrund bör EU bidra till att minska sådana spänningar, till exempel genom att främja ömsesidig förståelse och dialog, och fördöma otvetydigt fördöma alla våldshandlingar som begås som en reaktion på sådana yttranden. EU bör också tydligt motsätta sig alla försök att kriminalisera yttrandefriheten när det gäller religiösa frågor, till exempel hädelselagar.

h)

Varje individs rätt att utöva religions- och trosfriheten ensam eller i gemenskap med andra är en oundgänglig del av religions- och trosfriheten, och det bör betonas i riktlinjerna. Detta omfattar följande:

i)

Sekularism, definierat som den strikta åtskillnaden mellan den religiösa och den politiska makten, innebär ett förkastande av all religiös inblandning i samhällets styrning och all offentlig inblandning i religiösa angelägenheter, förutom i syfte att upprätthålla säkerheten och den allmänna ordningen (inklusive respekten för andras frihet), liksom en garanti för lika samvetsfrihet för alla – såväl troende som agnostiker och ateister.

j)

EU bör vidta åtgärder när registreringskrav för religiösa eller trosrelaterade organisationer otillbörligen inskränker religions- och trosfriheten. Registrering bör inte tolkas som en förutsättning för en persons mänskliga rättighet att utöva sin religion eller följa sin tro, eftersom den rättigheten inte kan vara beroende av administrativa eller rättsliga krav. EU bör kräva att alla lagbestämmelser, till exempel bestämmelser om obligatorisk registrering av en persons religion i civilståndshandlingar, ska upphävas om de leder till diskriminering av personer som har icke-religiösa uppfattningar eller av personer som har bytt religion eller trosuppfattning.

k)

Enligt internationellt erkända normer har ett barns föräldrar eller vårdnadshavare rätt att se till att barnet får en religiös och moralisk utbildning som följer deras egen tro, och barnet ska inte påtvingas en sådan utbildning mot föräldrarnas eller vårdnadshavarnas vilja. Det som är bäst för barnet ska vara vägledande. Föräldrarnas rätt att utbilda sina barn i enlighet med sin religiösa eller icke-religiösa övertygelse inbegriper deras rätt att avvisa alla omotiverade ingripanden i deras utbildning av statliga eller icke-statliga aktörer som står i motsättning till deras religiösa eller icke-religiösa övertygelse. Dessa aspekter av religions- och trosfriheten bör framhävas i riktlinjerna och bör även garantera sekularisering inom det allmänna utbildningsväsendet. EU:s delegationer bör vidta lämpliga åtgärder om denna princip kränks.

l)

EU bör särskilt uppmärksamma diskriminering på grund av religion eller tro inom ramen för tredjeländers familje- och socialrätt, särskilt, men inte uteslutande, med avseende på rätten att gifta sig och rätten till vårdnad av barn.

m)

Rätten att vägra värnplikt bör inbegripas i riktlinjerna som ett legitimt utövande av rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. EU bör uppmana stater som har ett system med obligatorisk värnplikt att tillåta en alternativ tjänst av icke-militär eller civil karaktär i allmänhetens intresse, samt att avstå från bestraffning, t.ex. i form av fängelsestraff, av vapenvägrare som inte vill genomföra värnplikt.

n)

EU bör uppmuntra tredjeländer att ta emot flyktingar som förföljs på grund av sin religion eller tro och att ge dem asyl, särskilt i fall då flyktingar riskerar att dödas eller utsättas för våld. EU-medlemsstaterna bör skärpa sina insatser för att ta emot flyktingar som förföljs på grund av sin religion eller tro.

o)

Stöd för och samarbete med många olika organisationer i det civila samhället, bland annat människorättsorganisationer och religiösa och trosbaserade grupper, i samband med utarbetandet och genomförandet av riktlinjerna kommer att ha avgörande betydelse för främjandet och skyddet av religions- och trosfriheten. Därför bör EU:s delegationers fokus när det gäller de mänskliga rättigheterna vara att hålla regelbunden kontakt med dessa organisationer för att så snabbt som möjligt upptäcka problem som uppstår på området religions- och trosfrihet i de berörda länderna.

p)

En lämplig och fortlöpande övervakning och bedömning av situationen i välden när det gäller religions- och trosfriheten måste säkerställas av Europeiska utrikestjänsten under ledning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och ett avsnitt med rekommendationer för förbättring bör fortsatt ägnas denna fråga i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen. Övervakning av situationen när det gäller religions- och trosfriheten bör vid sidan av de övriga mänskliga och grundläggande rättigheterna vara en av de viktigaste frågorna i EU:s förbindelser med tredjeländer, särskilt i samband med den Europeiska grannskapspolitiken. Detta bör återspeglas i alla avtal, översyner och rapporter. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör under sitt ämbete ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör främjande och skydd av religions- och trosfriheten och ha en synlig roll när det gäller att främja denna frihet genom EU:s yttre förbindelser. Han eller hon bör också etablera kontakt med Europaparlamentet och dess berörda utskott om aktuella frågor samt om vilka framsteg som görs.

q)

Man bör anta en uppsättning instrument för övervakning, bedömning och stöd av EU:s riktlinjer. Den bör fokusera på operativa verktyg som gör att de prioriterade handlingsområden som anges i riktlinjerna återspeglas på ett bättre sätt och bör bland annat

r)

EU:s externa finansieringsinstrument bör användas både som incitament och i avskräckande syfte (t.ex. genom frysning av medel) när det gäller religions- och trosfriheten i ett visst land, eftersom denna är nära sammankopplad med bedömningen av den allmänna människorättssituationen i landet. Om människorättssituationen allvarligt försämras, bland annat i fråga om religions- och trosfriheten, bör EU tillämpa de befintliga människorättsklausulerna i EU:s internationella avtal med det aktuella landet. Människorättsklausulerna i EU:s internationella avtal måste vara bindande och systematiskt integreras i alla EU:s avtal med tredjeländer.

s)

EU bör fortsätta med sina initiativ i olika multilaterala forum för att främja och skydda religions- och trosfriheten. När så är lämpligt och på begäran bör EU hjälpa tredjeländer att utarbeta lagstiftning som främjar och skyddar religions- och trosfriheten.

t)

I enlighet med artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen bör Europaparlamentet vara delaktigt i utvärderingen av riktlinjernas genomförande, vilket bör ske senast tre år efter riktlinjernas ikraftträdande. Utvärderingen bör baseras på en analys av EU:s åtgärder i samband med konkreta situationer som rör kränkning av religions- och trosfriheten i tredjeländer. Europaparlamentet bör regelbundet informeras om oroväckande områden eller utveckling som EU:s delegationer rapporterar om. Parlamentets berörda utskott bör ges detaljerad information.<BR>o<BR>o o

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och, för kännedom, till kommissionen.