20.10.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 372/17

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut (C(2014)3271 final) av den 14 maj 2014 om att tillfälligt hålla inne löpande utbetalningar från Europeiska fiskerifondens (EFF) stödprogram avseende Estland för perioden 2007-2013 och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen har tillämpat artikel 25.2 och artikel 89 i förordning nr 1198/2006 (1) på ett felaktigt sätt.

Sökanden gör gällande att kommissionens tolkning av artikel 25, nämligen att investeringsstöd endast bör ges om det leder till att relevanta tekniska indikatorer för fartyget förbättras på ett sätt som går utöver vad som vore möjligt att uppnå om fartyget återställs i ursprungligt skick, inte har något stöd av artikelns ordalydelse, kontext eller syfte. Enligt lydelsen av artikel 25.2 finns det ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser vilka investeringar som kan stödjas inom ramen för EFF. Eftersom sökanden har följt vad som föreskrivs i artikel 25.2, är det inte relevant att tillämpa artikel 89 eller att tillfälligt hålla inne löpande utbetalningar som avser programmets högst prioriterade område.

2.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 88 i förordning nr 1198/2006.

Sökanden hävdar att kommissionen inte har fattat beslutet om att tillfälligt hålla inne löpande utbetalningar inom en tidfrist på sex månader från meddelandet om att betalningsfristen avbrutits. Enligt sökanden har kommissionen härigenom åsidosatt artikel 88 i förordning nr 1198/2006 och underlåtit att ta hänsyn till sin egen handbok, vilken rör avbrott, tillfälligt upphörande och rättelse av betalningar.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt principen om god förvaltning.

Sökanden gör gällande att kommissionen genom att anta det angripna beslutet har åsidosatt principen om god förvaltning, eftersom 1) kommissionen inte med omsorg prövat och beaktat samtliga omständigheter som sökanden anfört, 2) kommissionen inte kontrollerat huruvida de hypoteser som dess beslut bygger på har någon grund i verkligheten, 3) kommissionen automatiskt ansett att sökandens investeringar för att förbättra skicket på redan amorterade fartyg utgör kostnader för dagligt underhåll och 4) kommissionen felaktigt ansett att dessa investeringar inte bidragit till att de syften som anges i artikel 25.2 uppnås.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen har åsidosatt principen om berättigade förväntningar.

Sökanden gör gällande att kommissionen, trots dess tydliga och precisa förklaringar i en skrivelse som gav berättigade förväntningar på att utgifter för renovering/reparation av en motor kan omfattas av artikel 25.2 i förordning nr 1198/2006 om detta inte medför att fartygets fångstkapacitet ökar, senare beslutat att sådana utgifter inte medför att fartygets tekniska indikatorer förbättras, utan snarare bidrar till att fiskefartyg försätts eller bevaras i sitt ursprungliga skick, varför dessa investeringar inte kan beviljas stöd. Sökanden har gjort gällande att denne inte känner till denna regel och att den varken framgår av artikel 25 i förordning nr 1198/2006 eller av kommissionens skriftliga svar på en fråga från sökanden.

5.

Femte grunden: Kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen.

Sökanden anser att den omständigheten att kommissionen har fattat det slutliga beslutet att tillfälligt hålla inne löpande utbetalningar mer än tre år efter att betalningsfristen avbröts, vad avser ansökan om den första löpande utbetalningen, och således härigenom inte följt tidfristen på sex månader enligt artikel 88.1 i förordning nr 1198/2006, helt klart strider mot rättssäkerhetsprincipen. De personer som erhöll stöd från EFF kunde på intet sätt förutse att kommissionen skulle komma att inta denna attityd.