11.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 177/84

1.1

EESK uppskattar kommissionens meddelande och viljan att anta en EU-rättsakt som är desto nödvändigare med tanke på klimatproblemen (naturlig migration norrut), men vill framhålla att det finns en risk för att de som redan länge framfört varningar tycker att reaktionen kommer för sent. Kommissionen bör se till att själva titeln på meddelandet kan godtas av vetenskapsmän på de olika EU-språken. På t.ex. franska skulle vi föredra begreppet ”espèces allogènes invasives” (eller ”envahissantes”).

1.2

Kampen mot invasiva arter måste betraktas som en viktig europeisk fråga. Kommittén gläder sig åt kommissionens engagemang för att införa en allmän mekanism för att bekämpa invasiva främmande arter. Kommissionen bör dock på ett tydligare sätt förklara orsakerna till dessa problem, så att behovet av en massiv mobilisering av aktörer klart framgår och det organ som ansvarar för ärendet får tillgång till alla nödvändiga uppgifter. Kommissionen bör också framhålla de insatser som redan har gjorts för att genomföra försök att bekämpa spridning av arter som introducerats och som medför problem, t.ex. inom Life-programmen. Kommittén är tveksam till att förteckningen över invasiva arter begränsas till 50 stycken.

1.3

EESK värdesätter kommissionens vilja att göra allmänheten delaktig i kampen mot spridningen av redan kända främmande arter. Kommittén skulle dock uppskatta om kommissionen också uppmanade allmänheten att informera sig och delta i det förebyggande arbetet. Vi framhåller den viktiga roll som organisationer i det civila samhället spelar, särskilt när det gäller förvaltningen av natur- och rekreationsområden.

1.4

EESK uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt observationsorgan för invasiva främmande arter som skulle vara ansvarigt för både den europeiska resultattavlan och utbytena med länder utanför EU. Med observationsorgan avser kommittén en tydligt fastställd kontaktpunkt där forskarna och allmänheten i EU sammanförs och mobiliseras för konkreta problem. På detta sätt skulle det bli möjligt att utnyttja lokala initiativ och betona samstämmigheterna i ett enkelt kommunikationsprogram (webbsidor). Inrättandet av ett observationsorgan med ansvar för att hantera övergripande och tvärvetenskapliga frågor skulle antagligen gynna den erforderliga allmänna mobiliseringen av experter, aktörer på fältet och projektansvariga.

1.5

EESK hoppas att mekanismen faktiskt kommer att läggas fram under Europaparlamentets nuvarande mandatperiod, så att den kan tas i bruk före 2016. Det föreslagna övervakningssystemet bör bygga på en validering från forskarsamfundens sida och bidra till fastställandet av en förteckning över indikatorer som rekommenderas i konventionen om biologisk mångfald, särskilt i mål 9: År 2020 ska de invasiva främmande arterna och deras introduktionsvägar ha identifierats och klassificerats i prioritetsordning. De prioriterade arterna ska vara under kontroll eller ha utrotats. Åtgärder ska ha vidtagits för att hantera införselvägarna så att introduktion och etablering av sådana arter förhindras. Kommissionen uppmanas att överväga att inrätta en grupp för vetenskapliga undersökningar på grundval av förordning (EG) nr 338/97 som kan ändra förteckningen.

1.6

EESK gläder sig åt att kommissionen genom problemet med invasiva främmande arter intresserar sig för övergivna områden (dålig mark, gamla järnvägar osv.) som ofta utgör källor till angrepp, spridningsvägar och kolonisering. Kommittén hoppas att strategin att utrota problematiska pionjärarter kommer att ge möjlighet till utveckling av specialiserade företag och arbetstillfällen.

2.1

De invasiva främmande arterna har stor inverkan på den biologiska mångfalden. Invasiva främmande arter är en av de största och alltmer betydelsefulla orsakerna till förlust av biologisk mångfald och utrotning av arter. När det gäller de sociala och ekonomiska konsekvenserna kan invasiva främmande arter vara vektorer för sjukdomar eller direkt orsaka hälsoproblem (som astma, dermatit och allergier). De kan bland annat skada infrastruktur och rekreationsanläggningar, försvåra skogsbruk eller orsaka förluster för jordbruk. Invasiva främmande arter beräknas kosta EU minst 12 miljarder euro per år, och skadekostnaderna fortsätter att öka (1).

2.2

Medlemsstaterna vidtar åtgärder för att hantera invasiva främmande arter, men insatserna är främst reaktiva och syftar till att minimera skador som redan har uppträtt, medan åtgärder för att förebygga eller upptäcka och reagera på nya hot inte uppmärksammas tillräckligt. Ansträngningarna är fragmenterade, med stora brister vad gäller de arter som omfattas, och de är ofta dåligt samordnade. Invasiva främmande arter respekterar inga gränser utan kan lätt spridas från en medlemsstat till en annan. Därför räcker åtgärder på nationell nivå inte för att skydda unionen mot hotet från vissa invasiva främmande arter. Denna fragmenterade strategi kan leda till att åtgärder i en medlemsstat undergrävs av brist på handling i de omkringliggande medlemsstaterna.

2.3

Syftet med detta förslag är att inrätta en ram för åtgärder för att förebygga, minimera och dämpa de negativa effekter som invasiva främmande arter har på biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Dessutom syftar det till att begränsa de sociala och ekonomiska skadorna. Detta ska uppnås med åtgärder för att se till att insatser samordnas, resurser riktas mot prioriterade arter och fler förebyggande åtgärder, i enlighet med konventionen om biologisk mångfald och EU:s ordningar för växtskydd och djurhälsa. Rent praktiskt syftar förslaget till att nå dessa mål genom åtgärder riktade mot avsiktlig introduktion av invasiva främmande arter i EU och avsiktlig utsättning av dem i miljön, oavsiktlig introduktion av invasiva främmande arter och oavsiktligt utsläppande av dem, behovet av att inrätta ett system för tidig varning och snabba åtgärder, samt behovet av att hantera spridningen av invasiva främmande arter i EU.

2.4

Det ”EU-initiativ i korthet” som utarbetades efter samrådet och som finns på kommissionens webbplats är tydligt och klart.

3.1

Kommissionen reagerar på de varningar som har kommit från yrkes- och amatörbiologer och som ofta har förmedlats av journalister i alla medier. Kommissionen reagerar också på de åtgärder som de ansvariga vid lokala och regionala myndigheter redan har börjat vidta lokalt. Kommissionen föreslår en förnuftig tillämpning av försiktighetsprincipen för att fastställa en förebyggande strategi när en risk bekräftas eller ett nytt problem konstateras. Kommittén gläder sig särskilt åt att meddelandet är ambitiöst och motsvarar uppgiften, som är enorm. Den 11 juni 2009 antogs yttrandet NAT/433 (2) utan motröster. Redan i det yttrandet lade vi fram välbetänkta rekommendationer. Vi beklagar att det har tagit så lång tid att genomföra handlingsplaner för biologisk mångfald, särskilt som det finns social och ekonomisk verksamhet som vilar på enastående ekosystem.

3.2

Kommissionens förslag syftar till att genom en förordning göra det möjligt att inleda kampen mot all biologisk invasion, en företeelse som innebär att introducerade arter sprids och invaderar ett område där de orsakar skada (Internationella naturvårdsunionens definition). Man skiljer mellan tre typer av skada: hot mot den biologiska mångfalden i våra ekosystem, hot mot hälsan hos vissa delar av befolkningen samt hot mot viss ekonomisk verksamhet. Spridning av en art som kommer från en region och som orsakar problem i en annan bör hanteras direkt av medlemsstaterna. Således bör de problem som orsakas av malfiskpopulationer behandlas från fall till fall och i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

3.3

Kommittén uppskattar de pedagogiska insatserna av Europeiska miljöbyrån och GD Miljö, som nyligen har offentliggjort en temainriktad broschyr om invasiva främmande arter (Science For Environment Policy: Thematic issue on Invasive Alien Species, 18.9.2013).

3.4

Kommissionen har som vägledande princip valt att inledningsvis begränsa antalet prioriterade arter till 3 % av de ca 1 500 invasiva främmande arter som finns i Europa. EESK konstaterar att detta val inte har någon vetenskaplig grund utan beror på begränsade budgetmedel. Kommittén uppskattar att kommissionen arbetar på internationell nivå och samråder med de medlemsstater som redan arbetar med att hantera invasiva främmande arter. Kommissionen uppmanas att överväga att inrätta en grupp för vetenskapliga undersökningar på grundval av förordning (EG) nr 338/97 som kan ändra förteckningen.

4.1

Kommissionen har gjort en bra analys av problemen i sin helhet, men det tycks finnas ett problem med terminologin på franska (och kanske andra språk). På franska bör man noga göra åtskillnad mellan ”espèce invasive” och ”espèce envahissante”: En ”espèce invasive” kommer någon annanstans ifrån, medan en ”espèce envahissante” kan vara en inhemsk art med så stor reproduktionsförmåga att den starkt kan dominera en viss miljö och därigenom utarma den. Om man godtar denna definition måste man se till att alla kan godta meddelandets franska titel. I ”EU-initiativ i korthet” har kommissionen använt begreppet ”espèces allogènes envahissantes”. Det är därför nödvändigt att se till att begreppet ”espèce exotique envahissante”, som ofta används (i t.ex. Vallonien), inte orsakar negativa reaktioner hos vissa biologer som är specialiserade på området. Denna fråga beträffande den franska språkversionen bör även ställas beträffande övriga språkversioner.

4.2

I meddelandet borde man bättre redogöra för orsakerna till att situationen är så allvarlig, och särskilt att den kommer att förvärras. Det är nödvändigt att förklara att arter sprider sig främst om de inte är av intresse för konsumenterna (rovdjur), om de inte stör människors verksamhet (stadsområden) och slutligen för att de utvecklas i svårtillgängliga områden. I samtliga fall handlar det om smitthärdar: Ludwigia grandiflora, Myriophyllum, parkslide osv. i våtmarker, och Gynerium, Buddleja, asklönn, lacksumak osv. mer allmänt. Omvänt nämns i meddelandet med rätta att vissa arter har välkomnats. Här kan det vara värt att påminna om att dessa arter var omtyckta eftersom de hade anpassat sig: Fortfarande är robinia (Robinia pseudoacacia) mycket uppskattad: pålar, tåligt trä till utemöbler, honung osv. Däremot beklagar vi att jätteflokan (Heracleum spp.) har fått spridning som ensilage, eftersom dess utbredning påverkar den biologiska mångfalden negativt och det toxin som den utsöndrar kan orsaka allvarliga brännskador.

4.3

Kommissionen framhåller inte i tillräcklig utsträckning miljöproblemen, som trots allt är avgörande och tydligt har fastställts av t.ex. förvaltare av Natura 2000-områden. EESK frågar sig om det inte finns en underliggande skuldkänsla. Icke-statliga organisationer minns att de i åratal förgäves begärde att import av exotiska sköldpaddor skulle förbjudas. Denna begäran tillmötesgicks först när det hade bevisats att sköldpaddorna reproducerade sig i naturmiljön. Kommittén anser att detta meddelande kommer mycket sent, men vi välkomnar det eftersom det aldrig är för sent att göra det rätta.

4.4

Kommissionen nämner bestämmelserna i andra länder. Det är bra, men man skulle kanske kunna skriva rent ut att man har beslutat sig för att hämta inspiration från de bästa erfarenheterna i utlandet. Ett internationellt initiativ bör nämnas: Ambrosiadagen (Ragweed Day) den första lördagen på sommaren, som syftar till att bekämpa spridningen av allergiframkallande växter (malörtsambrosia (Ambrosia artemisiifolia) är en koloniserande växt som utvecklas på all mark där den inte möter alltför stark konkurrens). I industrin har EU visat vägen genom att uppmana medlemsstaterna att fastställa och inspireras av bästa tillgängliga teknik (på engelska BAT).

4.5

Kommissionen understryker att de flesta invasiva främmande arter inte berörs av de nuvarande EU-åtgärderna. EESK beklagar denna situation lika mycket som kommissionen, men vill påminna den om att miljön normalt sett ska integreras i all sektorspolitik. Kommittén skulle uppskatta om kommissionen kunde förklara t.ex. hur problemen kan beaktas inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Man måste exempelvis ta tag i problemet med ängsmarker som invaderas av Ludwigia grandiflora.

4.6

Kommissionen gör en perfekt, men abstrakt, analys av problemet. Kommittén undrar om det inte vore lämpligt att ånyo illustrera resonemanget med exempel, såsom harlekinnyckelpiga (Harmonia axyridis) och glanshägg (Prunus serotina) som exempel på avsiktlig introduktion, samt Caulerpa taxifolia och asiatisk bålgeting (Vespa velutina) som exempel på oavsiktlig introduktion. Man bör kanske också lägga till den aktuella oansvariga introduktionen av malfiskar (ett särskilt exempel på avsiktlig introduktion). Kommissionen bör åtminstone hänvisa till sitt eget arbete (den utmärkta broschyr som offentliggjordes i maj 2009) och lägga till länkar till intressanta webbsidor.

4.7

Bedömningen av modellerna för förslaget till förordning är tydlig och skälet till att alternativ 2.4 har valts är uppenbart: Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att agera så snart som ett nytt problem har konstaterats (överföring av information, analys av situationen, förslag till åtgärder).

4.8

De rättsliga aspekterna tycks vara lämpliga, och förslaget måste göra det möjligt att möta alla tidigare, nuvarande och framtida situationer. Kommittén tvivlar dock på lämpligheten i att begränsa förteckningen över invasiva främmande arter som är potentiellt skadliga för EU till 50.

4.9

Den finansiella analysen verkar däremot vara alltför optimistisk. När mekanismen har tagits i bruk kommer flödet av inkommande information att vara så omfattande att den ansvariga tjänsten antagligen kommer att få svårt att behandla alla uppgifter. I så fall måste kommissionen betala priset för framgången!

4.10

I förslagets nuvarande skede är alla detaljer ännu inte avgjorda, och det är medlemsstaterna som måste ge konkreta svar på olika frågor, varav den vanligaste antagligen kommer att vara hur en levande art kan utrotas på bästa sätt. EESK befarar att detta kan orsaka kontroverser på lokal nivå.

4.11

Frågan om information till allmänheten och dess delaktighet tas upp i kapitel 5 i förslaget när problemets övergripande aspekter tas upp. Det förebyggande arbetet får inte bara vara specialisternas sak. EESK vill framhålla att lokala aktörer ofta har riktat varningar direkt till regeringarna och/eller GD Miljö. Det skulle vara klokt om även allmänheten – som ofta inte har kontakt med forskningsorgan, även om dessa ofta uppmanar allmänheten att ge dem upplysningar – har möjlighet att bidra aktivt. Fallet med den asiatiska bålgetingen är för övrigt ett bra exempel på problemet i sin helhet: Den konkurrerar med den europeiska bålgetingen, den sticker människor och den dödar bin i närheten av bikuporna. Allmänheten försökte på alla sätt utrota inkräktaren, och när man insåg att det inte var möjligt letade man efter ett kemiskt bekämpningsmedel som är så rent som möjligt (SO2). Slutligen kunde man konstatera att det räckte att placera hönor runt bikuporna för att säkerställa ett biologiskt försvar. EESK uppmanar därför kommissionen att göra så många medborgare som möjligt delaktiga genom deras organisationer (fackföreningar, icke-statliga organisationer osv.).

4.12

Tillämpningen av förordningen (artikel 27) tycks vara tillfredsställande i den mån som EU inte bör upprepa samma tidsfrister som har orsakat problem när det gäller andra produkter, t.ex. vissa kemikalier. Utrotningen av arter som inte är av något större kommersiellt intresse och ändringen av förfarandena för övriga arter verkar vara väl genomtänkta.