15.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/48

1.

Kommittén betraktar Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad ”fonden”) som EU:s främsta verktyg för att kunna reagera på större katastrofer i medlemsstaterna eller i de länder med vilka det pågår förhandlingar om anslutning till EU och på så sätt visa EU:s solidaritet gentemot de drabbade länderna, regionerna och kommunerna (artikel 222 i EUF-fördraget).

2.

Vi konstaterar att den nuvarande fonden rent generellt har visat sig vara en framgång. Den skulle dock kunna fungera bättre. Man skulle framför allt kunna förenkla de administrativa förfaranden som krävs för att frigöra medel ur fonden i syfte att kraftigt förkorta tiden från det att en katastrof inträffar till dess att bistånd ges. Fondens bestämmelser skulle kunna vara mer överskådliga, och den skulle kunna vara mer inriktad på att tillgodose de drabbade områdenas behov.

3.

Kommittén beklagar att kommissionen föreslår att den maximala årliga tilldelningen via fonden på 500 miljoner euro (i 2011 års priser) har förblivit oförändrad sedan 2002, vilket riskerar att leda till att bistånd inte frigörs vid alla stora katastrofer, särskilt som de förekommer allt oftare.

4.

Kommittén anser att den nuvarande förordningen och de ändringar som föreslås ligger i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

5.

Stora naturkatastrofer får förödande effekter framför allt för de kommuner och regioner som de drabbar. De vållar mycket ofta stor skada på grundläggande infrastruktur samt natur- och kulturarv i de drabbade områdena.

6.

Ofta är det de lokala och regionala myndigheterna som äger den skadade infrastrukturen och därför har ett ansvar att återställa den. De har också ett ansvar för räddningsarbetet, för att finna tillfälliga alternativa bostäder för de evakuerade invånarna och för att sanera det skadade området.

7.

Även om medlemsstaterna och anslutningsländerna är de främsta mottagarna av stödet från fonden anser vi att detta i slutändan framför allt är avsett att finansiera åtgärder på regional och lokal nivå.

8.

För de lokala och regionala myndigheterna är det framför allt viktigt att fonden reagerar snabbt och att de tillgängliga medlen sätts in på ett sådant sätt att man i största möjliga utsträckning tillgodoser de faktiska behoven.

9.

Vi välkomnar därför kommissionens förslag, som bidrar till att påskynda biståndet från fonden och att fokusera det bättre, och framför ett antal rekommendationer som framför allt är av vikt för de lokala och regionala myndigheterna.

10.

Vi vill också fästa uppmärksamhet på att hänsyn måste tas till den speciella situationen i de yttersta randområdena, som är mer sårbara för extrema väderförhållanden.

11.

Vi ställer oss positiva till att fondens tillämpningsområde klargörs. Detta innebär att den nuvarande osäkerheten om det rättsliga läget försvinner och att man undviker ansökningar som inte uppfyller villkoren.

12.

Vi välkomnar kommissionens strävan att förenkla definitionen av regionala katastrofer genom att införa ett tydligt BNP-baserat kriterium. Denna nya definition kommer att påskynda kommissionens granskning av ansökningarna och göra fonden mer överskådlig och effektiv. För potentiella sökande blir det lättare att på förhand avgöra om katastrofen i fråga medför rätt till bistånd.

13.

Kommittén föreslår att kriteriet för en regional naturkatastrof fastställs till 1,0 % av en Nuts 2-regions BNP. Detta kriterium skulle enligt Regionkommittén bättre återspegla önskan om att vid regionala naturkatastrofer ge bistånd i mer eller mindre samma utsträckning.

14.

Vi anser att det bör ske en justering av de angivna indikatorerna vid naturkatastrofer på någon av öarna i de öregioner som tillhör Nuts 2-regionerna, för att förhindra att ett uteslutande regionalt angreppssätt innebär att denna fond inte utnyttjas i sådana fall.

15.

Katastrofer inträffar allt oftare i områden som i stor utsträckning inte sammanfaller med (de i vissa stater rent administrativa) Nuts 2-regionerna utan sträcker sig över flera sådana regioner. Om man i det regionala kriteriet endast tar hänsyn till gränsdragningen mellan Nuts 2-regionerna kan det hända att kriteriet inte blir objektivt.

16.

Kommittén föreslår att man inför ett kriterium för regionala katastrofer på Nuts 3-nivå för det fall att ett antal Nuts 3-regioner som direkt gränsar till varandra och tillsammans till sin storlek motsvarar en Nuts 2-region (minst 800 000 invånare) drabbas av en katastrof. Den resulterande procentandelen av BNP bör i så fall beräknas på grundval av det vägda genomsnittet för de enskilda Nuts 3-regionerna.

17.

Många katastrofer är gränsöverskridande, och EU:s insatser skulle i dessa fall ha ett stort mervärde och sända ut en tydlig positiv signal till invånarna.

18.

För definitionen av exceptionella gränsöverskridande naturkatastrofer bör man använda ovannämnda kriterium för angränsande regioner på Nuts 3-nivå som kan befinna sig i flera olika stater.

19.

Kommittén välkomnar möjligheten att utnyttja fonden inte bara för ”omedelbara” insatser utan även för insatser som direkt hänger samman med katastrofen men är av mer långsiktig karaktär.

20.

På lokal och regional nivå finns det efter katastroferna ett verkligt behov av att återställa infrastrukturen i ett skick som innebär att den bättre kan stå emot katastrofer i framtiden. I vissa fall handlar det om att infrastrukturen måste förflyttas till en lämpligare plats.

21.

Kommittén föreslår att man förtydligar vilka insatser som ska berättiga till bidrag från fonden, och att man bland dessa tar med möjligheten att finansiera insatser för att försätta infrastrukturen inte bara i ursprungligt skick utan också i ett skick som innebär att den bättre kan stå emot nya naturkatastrofer. Vi föreslår samtidigt att man till de bidragsberättigande insatserna också räknar förflyttning av infrastruktur från platser där den hotas av nya naturkatastrofer i framtiden.

22.

Vissa lokala och regionala myndigheter måste ofta ta externt tekniskt stöd i anspråk för att hantera en katastrof och genomföra åtgärder för att återställa områdena.

23.

Kommittén föreslår att utgifter för externt tekniskt stöd ska räknas till de utgifter som berättigar till bidrag från fonden, men att detta högst får utgöra 2 % av det totala bidraget från fonden.

24.

Behöriga offentliga organ behöver gott om tid på sig för att förbereda sina ansökningar, framför allt för att bedöma skador och samla in bevis till stöd för ansökan, samtidigt som de omedelbart måste reagera på katastrofen. Uppgiften försvåras vid katastrofer som utvecklar sig långsamt, t.ex. torka, men också vid t.ex. översvämningar som ibland varar i flera veckor eller till och med månader och där skadorna inte kan fastställas förrän vattnet har flutit bort. Katastrofens omfattning kan i dessa fall inte fastställas förrän i ett senare skede.

25.

Vi välkomnar därför kommissionens förslag om att ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder vid katastrofer som utvecklar sig långsamt.

26.

För andra naturkatastrofer fortsätter de nuvarande bestämmelserna att gälla enligt lagstiftningsförslaget, men detta löser inte problemen i arbetet med att förbereda ansökningar vid långvariga översvämningar.

27.

Kommittén föreslår därför att man vid långvariga översvämningar inför en möjlighet att lämna in ansökan inom tio veckor efter det att risken för en naturkatastrof upphör (t.ex. genom att den nödsituation som har utlysts av medlemsstaten eller den regionala myndigheten e.d. upphävs).

28.

Vi delar kommissionens uppfattning att nödvändiga förebyggande åtgärder spelar en grundläggande roll vid naturkatastrofer och att man oavlåtligen bör arbeta på att förbättra dessa.

29.

Skyldigheten att ta med uppgifter om katastrofriskförebyggande åtgärder i ansökan kan leda inte bara till en ökad administrativ börda för de sökande utan även till förseningar i arbetet med att förbereda och sammanställa ansökningarna. Detta skulle stå i strid med det ursprungliga målet att förenkla de administrativa förfaranden som krävs för att frigöra medel från detta instrument.

30.

Vi föreslår att man i det skede då de sökande sammanställer sina ansökningar bara kräver en kortfattad beskrivning av genomförandet av unionslagstiftningen (artikel 4.1 e) och stryker kravet på andra upplysningar (artikel 4.1 f), eftersom dessa ges i rapporten om genomförandet av bidraget från fonden.

31.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att möjliggöra utbetalning av förskott för att fonden ska kunna reagera snabbt. Vi föreslår dock att systemet för förskott står utanför den fleråriga budgetramen och de konkret föreslagna strukturfonderna.

32.

Vi välkomnar kommissionens planer på att påskynda det administrativa förfarandet för beviljande av bistånd från fonden för att detta snabbare ska nå fram till de drabbade regionerna. I detta sammanhang vill vi dock peka på att tiden för att använda bidragen från fonden i själva verket är kortare.

33.

Kommittén föreslår att tidsfristen för utnyttjande av bidrag från fonden förlängs till 2 år, framför allt eftersom det kan ta lång tid att återställa grundläggande infrastruktur och återuppta grundläggande tjänster och leveranser med tanke på behovet av att ta fram nödvändig dokumentation och respektera bestämmelserna för offentliga upphandlingar.

34.

EU:s organ och de nationella, regionala och lokala myndigheterna har vid flera tillfällen yttrat sig om behovet av att i största möjliga utsträckning införa en förenklad förvaltning inriktad på resultatorientering (1). Förenkling är emellertid ännu viktigare när det gäller solidaritetsfonden, som används vid extrema nödsituationer. Till de utgifter som är stödberättigande under solidaritetsfonden hör nämligen utgifter för att tillgodose omedelbara personliga behov. Därför vore det lämpligt att tillåta enhetskostnader när det gäller utgifter som avser förnödenheter till den drabbade befolkningen och som inte avser återuppbyggnad av infrastruktur.