—

Rådet har antagit de angripna restriktiva åtgärderna, som föreskrivs i artikel 19.1 b och 19.1 c i rådets beslut 2010/413/Gusp, utan rättslig grund.

—

Rådet har åsidosatt motiveringsskyldigheten. Motiveringen i det angripna beslutet är vag och allmänt hållen och anger inte de specifika och verkliga skälen till att rådet — inom ramen för sitt fria skön — ansåg att sökanden skulle bli föremål för de restriktiva åtgärderna.

—

Det görs gällande att rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, rätt att yttra sig, och rätt till ett effektivt domstolsskydd. Sökanden har inte underrättats eller delgivits någon bevisning mot honom, vilken kan motivera den åtgärd som påverkar honom negativt. Rådet har varken gett sökanden tillgång till handlingarna i ärendet, försett honom med begärda handlingar (inbegripet precisa och personspecifika uppgifter som motiverar den angripna restriktiva åtgärden) eller lämnat ut eventuell bevisning mot honom. Rådet har avslagit sökandens uttryckliga begäran att få yttra sig. Ovannämnda åsidosättanden av sökandens rätt till försvar — i synnerhet underlåtenheten att underrätta sökanden om bevisningen mot honom — innebär ett åsidosättande sökandens rätt till effektivt domstolsskydd.

—

Rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den antog de restriktiva åtgärderna mot sökanden. De skäl som rådet hänvisat till med avseende på sökanden utgör inte en lämplig motivering. Rådet har dessutom inte lagt fram bevisning och uppgifter för att styrka de skäl som den åberopade för att motivera de angripna restriktiva åtgärderna, vilka enbart grundar sig på påståenden.

—

De angripna restriktiva åtgärderna är rättsstridiga till följd av felaktigheter i den bedömning som föregick rådets antagande av åtgärderna. Rådet gjorde inte en riktig bedömning av omständigheterna i ärendet, utan inskränkte sig till att följa rekommendationerna från FN:s säkerhetsråd och till att anta förslag som lagts fram av medlemsstaterna.